Oj, jag har inte orkar hälsa på här inne på hela veckan, det har vart för mycket helt enkelt.
Mycket hänt och mycket är i görningen.
Kan berätta att Valle har svarat jättebra på metacam-behandlingen, han ser helt fräsch ut nu, rör sig lätt och ledigt, och är inte stel för fem öre. Nu var ju sista medicineringen igår, så metacamet har ju inte gått ur kroppen, så inget är ju säkert, så fram emot måndag ser vi om det håller i sig. Han vill dessutom göra massa saker, tycker det är lite trist att vila. Räcker jag visar mig i hagen så kommer han i en sån fart längst bortifrån hagen att man hoppa undan, för han hinner knappt stanna när han kommer i den farten mot en. Glad att se en är han i alla fall :) Försökt att aktivera honom så gott det gått, med trickträning bland annat. All träning som innebär hjärnaktivitet istället för kroppsaktivitet får man ta till i sådana här lägen. Men han är glad trots allt, och det är det som räknas. Och att han blir bra. Det måste han bli.
Annars kan jag väl säga att allt som satt käppar i hjulet är skolan, jag kommer inte bli klar nu i juni och allt som det innebär, min farmor har blivit sjuk, trassel med ditten och datten... det enda som gått som jag vill den senaste tiden är att bilen gick igenom besiktningen. Man får väl vara glad för det lilla... Aja, får se om jag får till nåt närmare om allt, annars är det väl såhär landet ligger just nu. Det ser ljusare ut överlag nu igen, så bara till att hålla tummarna för att det håller i sig. Drygt och väldigt energikrävande. Så. Det mesta har vart upp och nervänt det senaste, ska bara hämta mig från det. Ibland bryter man ihop utan att orka bita ihop. Så är det bara när det blir för mycket...
En stund nere vid ån gör själen gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar