Valle är risig :(

En av alla de grejer nu som drar ner mig fullständigt i skiten är att Valle har blivit risig. Så här kommer en vansinnigt lång text om vad som händer...

Vi ser ju honom som fortfarande under igångsättning och därför så tar vi det sakta men säkert med upptrappningen av intensiteten i ridningen. Ridningen varvas även med promenader för att få en allsidig träning. 

Hur som helst, förra helgen vart Valle stel när han skulle ut på morgonen. Detta var efter att två dagar innan vart ute på en runda med ett par galopper och en del klättring. Dagen efter gick vi en promenad som... tja var allt annat än avkopplad, det var svans upplagd över ryggen, huvudet nästan bakom, ovanför manken, steppandes och flängandandes ungefär överallt samtidigt som tjurflåsblås höjde stämningen. De golfare som inte vart rädda för hästar innan fick garanterat en syn på hästar som skräcködlor deluxe... Kan säga att både Minerva och Valle vart rädda för något... ehm... ja, vi vet inte vad. Men rädda var dom. 

Och dagen efter detta var Valle jättestel när han gick ut på morgonen.

När jag kom till stallet på eftermiddagen (hade inte utsläppet så såg inte hur han rörde sig då) så fanns inget av detta kvar, vi klämde och kollade, gick igenom hela honom. Lite öm på korset och rumpan, men inget mer. En lättare träningsvärk tänkte vi och valde en kortare runda. Det började med att en bil i väldigt hög hastighet höll på att skrämma skiten ur Valle när vi var på väg ut till vägen så jag höll på att få mig en rejäl åktur ner i backen. Men som den gentleman han är stannade han när jag hängde som mest osäkert halvvägs under magen på honom så jag kunde kravla mig upp. Det blev en tur med mestadels skritt, lite trav, och jäklar vad han tog för sig!! Han bara lättade i framdelen och svävade i steget, längde på steget och ja, inte många gånger har jag fått känna på en sån trav!! Helt grym alltså!! Kunde inte tänka mig att det skulle vara nåt fel på honom. 

Dagen efter var han stel på morgonen igen. Gick över så fort han kom ut och rört sig lite, så en stillsam kort tur utan krav blev det, kände inget konstigt.

Dagen efter vart det ju skoning, och då var han sig själv igen. Skönt! Vilade då med.

Men nej, dagen efter det var han stel igen. Väldigt stel. Tog bara ut honom för att se hur han gick, och kollade en snabbis hur han gick i longering. Kunde egentligen inte se något, mer än att han var stel. Öm över manke och rygg. Men egentligen inget mer. Vila och gå i hagen resten av dagen. 

Dagen efter var han rätt ok vid utsläpp, och på eftermiddagen syntes inget, så en 20-minuters skrittur på lång tygel blev det. Han kändes tung i kroppen. Något kändes så fel. Ringde Gustaf och rådgjorde med honom. Han ville komma och kolla honom, vilket kändes bra. Strikt vila fram tills han kunde komma. Dock var han mycket bättre både i förrgår och igår, så det började kännas ok och det var tanken att Gustaf skulle komma igår, men fick förhinder med akutfall. Och idag var Valle riktigt risig. Så pass att jag började grina när jag såg hur han höll sig.. Hade svårt att komma ur boxen, det såg tungt och ömt ut. Tänk er såhär: ni har suttit på en låg pall och grejat länge och när ni ska resa er så är korsryggen öm och stel och det tar kanske 40 meter innan du kan räta på dig och gå ordentligt. Ungefär så såg det ut att han kände. Ringde Gustaf i lite panik. Han lovade komma så fort han kunde under dagen. Så länge fick Valle gå ut i hagen. Behöver jag säga att jag är världens tacksam över att känna världens bästa veterinär???

När Gustaf var på gång så åkte jag tillbaka för att ta in Valle, då stod de längst ner i hagen. Jag ställde mig på en sten så jag kunde se honom och ropade. Han vände på klacken med en gång och kommer i trav, min fine gamle häst!! Det värmer i hjärtat att se hästen som vart så grinig innan och undvikit kontakt komma mot en i trav för att få vara nära!! Såg dessutom bättre ut nu när han rörde sig.

Hur som helst, Gustaf gick igenom Valle från topp till tå. Uteslöt wobblesyndrom och hittade egentligen inget mer än ömhet över rygg och kors. Så han gjorde böjprov på alla fyra. Mjuk och fin i ben och leder och helt utan protester från Valle, han stod lugnt och filurade. Under tiden trängde sig flertalet bilar förbi, farligt nära, noll respekt här liksom. Valle brydde sig inte ett smack, helt trygg i situationen. Han visade en pyttemarkering på höger fram. Kunde inte hitta nåt i betet dock utan kände att det kom uppifrån. Båda bak visade hälta, men återigen inget från leder, mjuk och fin, ömmade inte nåt från dem utan uppifrån, muskulärt. Det var ingen sån där regelrätt hälta på det viset, utan en muskler som var väldigt motsträviga till att funka som de skulle efter att ha blivit ihoptryckta under en minut, och han värmde ur hältan väldigt fort. Så ja, det Gustaf tillslut kunde komma fram till var sträckning med en blödning i muskulaturen som följd. Det låter helt logiskt med tanke på hur han värmer ur och betett sig. 

Tankarna går till att han faktiskt hade bra träningsvärk efter den rundan och promenaden som jag beskrev i inledningen, och att han sträckte sig när han kastade sig om för bilen när han blev rädd och jag höll på att åka av för det var ingen dålig svängom han gjorde, dessutom på lite småhalt gräs. 

Så nu blir det vila under en vecka med Metacam i fem dagar, och med täcke på om väderleken riskerar att kyla ner honom. På lördag ska vi se hur han tagit detta, men det bör inte vara något som sätter emot att han blivit bättre eller bra. Så nu håller vi tummarna för det!! Min finaste häst, du ska må väl, om jag så ska vända mig ut och in. 

Nu har en av mina tunga delar lättat något, känns lite bättre nu, i alla fall när det gäller Valle, även om det fortfarande tynger. De andra grejerna väntar jag med, orkar nog inte ta dem de närmsta dagarna. Men som sagt, nu har vi koll på vad som är på gång med Valle, det känns något lättare. Bra kommer det kännas när han är bra igen. Så håll en tumme, det skulle vi uppskatta!!