Tänk vad det har förändrats..

Nu börjar mer säker hända med Valle. Förut var boxen hans fort, där fick man be om lov om man ville komma in. Visst har vi kunnat greja med honom där inne, och även mockat när han stått där, men det har vart många sura miner och inte helt utan att man fått sig ett bett eller två och hot om att bli sparkad. Vad jag gjort då är att fullständigt ignorera honom (ja, jag har sagt till när det blivit farligt, eller vid bett, och då har han lyssnat, men surt), vilket nästan gjort honom fundersam och ännu surare.

Så när vi gjort i ordning honom har vi för det mesta gjort det i stallgången. Det har gått med tiden bättre och bättre, och nu är det nästan bara glada miner från honom. Men ikväll borstade jag och gjorde i ordning honom i boxen. Visserligen med grimma på och grimskaft, känns som en liten säkerhet. Han har dock struntat i det och gått emot och surat ändå. 

Men inte ikväll. 

Ikväll var han glad, kontaktsökande och ville mysa. La öronen bakåt en gång bara när jag gick under halsen på honom, men släppte det med en gång. Just runt bogen och under halsen har han haft jättejobbigt att vi håller till, kräver inte att han ska släppa det med en gång.

Ikväll kändes allt helt annorlunda. Från att han helst velat att man inte befann sig i boxen till att jag nu fick känslan av att han inte ville att jag skulle gå ut därifrån. Han var så otroligt mysig!! Vilken känsla!! Min fina häst, det är dessa små steg som är värt att man kämpar, jag blir alldeles varm i hjärtat för varje hinder vi kommer över och får se hur han förändras. Att det har gått så fort som det gjort kunde vi inte tro för ett par månader sedan. Helt underbart att vi har fått en så levnadsglad och lycklig häst nu, det är inte samma häst som vi fick hem i januari!! Finaste killen!!