Here we go again...

Startade dagen med att åka till Lerums Djurklinik med Beata. Igen.

Räcker det inte nu liksom????

Ringde faktiskt Gustaf sent igår kväll redan, vi kom fram till då, efter lite pyssel att vi kunde avvakta lite.

Jag märkte redan igår morse att Beata kliade sig lite mer än vanligt, men tänkte då att jag nog inbillar mig, jag är bra på det. Inget mer under dagen, men sedan på kvällen, efter kalaset tyckte jag att hon faktiskt fortsatte klia sig, tvättade sig rätt hysteriskt och bet sig i tassarna. Hakan såg röd och lite svullen ut på henne med.

En snabb slutsats -hon har fått en allergisk reaktion. Mot vad?? Ingen aning. Pratade med Gustaf, som rådde till en dusch. Haha, duscha Beata, det ni, det skulle ni sett, det gör man inte ostraffat ;) Men snäll under omständigheterna var hon ändå, hon lät mest egentligen, typ som att jordens undergång var kommen ;) Men det blev gjort, och nån timma senare hade kliandet lugnat sig något. Så avvakta. 

Under natten vaknade jag ett par gånger av att hon kliade sig, men inte mer än så.

Men på morgonen hade det inte gett med sig, och dessutom hade hon blivit rödare i öron och under tassarna.

Så vi åkte iväg, och Gustaf tog prover. Kollade bland annat bukspottskörtels som är problemet, samt njurar och sånt. 

Här till den bra nyheten, ALLA VÄRDEN VAR NORMALA!!! Alltså, det vart då en infektion, som nu har läkt, HON ÄR FRISK FRÅN DET!!!! Specialmat ska hon fortsätta med, men vad gör det, när hon är mår bra?!

Men vad allergin beror på fick vi inga svar på. Hon fick i alla fall en kortisonspruta, och efter en stund när effekt började synas i form av att rodnaderna och värsta klådan lagt sig kunde vi åka hem. Nu är det ytterst minimalt, ingen rodnad alls kvar, det enda är att hon kan skaka lite mer än vanligt på öronen, men hon kliar dom inte, inte mer än vad hon annars skulle gjort. Vi fick kortison utskrivet, så om hon skulle börja igen så kan vi själva starta behandlingen. Och eftersom vi inte har en aning om vad som kan ha triggat igång den, så känns det bra att kunna hjälpa henne om hon skulle råka ut för det igen, för vi kan ju inte plocka bort nåt som vi inte vet och förebygga så. 

Hur som helst, det som räknas är att hon mår bra, och får fortsätta med det. Och att de värden som var så galet alarmerande innan är bra nu, det är jag så glad för!!!

Min älskade Beata, nu får allt skit vara över, nu håller vi tummarna på att du får vara en frisk katt!!