torsdag 31 juli 2014

Sprängfyllt

Huvudet är egentligen helt sprängfyllt med grejer som jag skulle vilja ventilera, men jag orkar inte sortera ut och plocka fram något just nu. Bjuder istället på en rörig kompott.

Sista vändan med Beatas nya allergi tog musten ur mig fullständigt, det blev mer än vad jag trodde med allt. Eftersom det blossade upp igår igen så ska hon äta kortisontabletterna varje dag under en vecka. Den nya maten var jag och köpte i morse, torrfodret går hem hos Beata och Doris, Sunny vägrar äta det, har alltså inte ätit på hela dagen. Hoppas surfia ger sig snart och i alla fall provsmakar. Helst ikväll. Hon borde ju ge sig och äta när hon blir riktigt hungrig tänker jag. En katt får dock inte vara fastande för länge, det skadar de inre organen ganska snabbt... och mer trassel än vad vi redan haft behöver vi inte, eller vad säger ni? Blötmaten i samma märke gick inte hem och B och D, synd, de brukar få lite morgon och kväll, vart höjdpunkten. Håller tummarna på att de ger sig på den fronten och smakar snart, och tycker om det. Imorgon kommer Gustaf förbi när han ändå ska vaccinera hästarna och tar ett blodprov på Beata, som han kan göra "pricktest" på. Hoppas han hittar vad det är hon reagerar mot, för det hade vart så skönt att kunna ta bort det i så fall.

Jag har vart ledig 6 dagar från jobbet, tänkte att jag skulle vara längta tillbaka nu, men jag orkar inte göra det. Det är ett roligt jobb och jag trivs, men när orken är väck så blir inte heller det skoj. Har till och med börjat nedräkningen tills sista dagen, 11 pass. Vill egentligen inte sluta, men jag är så trött. Har samtidigt ångest för omtentan som jag inte orkar läsa till heller. Texten blir bara suddig, sen somnar jag. Dock fick jag lite ny energi efter dagen på ambulansen, för det har nu blivit ett enormt mål att nå till, och med detta har även lite mer motivation infunnit sig. Vill att tiden ska gå fort tills jag äntligen kan få börja där, det var såååå kul!! Sista skolarbetet känns lite mer kul i och med detta. Typ kul i alla fall ;)

Mitt skräpiga knä har gjort sig väldigt påmint med igen, tyvärr. Vaknade igår natt när jag vände mig och samtidigt rätade ut benet av att det högg till, small och sedan krasade det. Ont så in i h-vetet gjorde det med, och det har hållit i sig. Satan. Det var det sista jag hade tänkt mig, det har vart så bra, och jag har börjat kunna göra mer och mer utan att det stör. Men men. Bara det läker. Har liksom stor nytta av det i mitt framtida jobb.

Det är kycklingar på G nu just när jag skriver. Det är spännande!! Alice har fått de nio äggen själv som Agnes låg på från början, för Agnes blev så skärrad av att behöva byta till ett rede på golvet att hon inte ville ligga kvar. Bara ren tur att Alice valde att lägga sig och torruva i veckan. Sån hon fick dom. I 6 av äggen var det hålslag när jag var ute nyss, och hur man än skulle vilja hjälpa till att skala av lite för de små får man hålla sig, även kläckfasen är en del i utvecklingen, plockar man ut dem för tidigt har de inte hunnit dra in gulesäcken, den hinna som annars fäster i skalet med all näring i, och då blir det inte bra. Men det är ett bra oväsen underifrån Alice i alla fall, så det kan nog inte dröja så länge tills att alla är ute. Hoppas att alla nio grejar läget och är ute snart! Kläcket är beräknat tills imorgon egentligen, men antar att den extrema värmen som vart kan ha påskyndat utvecklingen hos dom små. Vi får se imorgon hur många som tittat ut! Men jag tänker ta en liten sväng till om en stund, måste kika... :)

Jag önskar att jag hade haft lite mer tid för hästarna, de har fått stå tillbaka en hel del, och det känns inte bra. Var ute på en tur igår, och idag blev det en promenad, annars har det vart väldigt sporadiskt det senaste. Det har visserligen var galet varmt, och båda hästarna har åkt på lite av varje, allergianfall, hältkänningar och så vidare, så det har egentligen inte vart så mycket att göra. Men det är tråkigt. Hos dem är det i vanliga fall där jag kan koppla av och komma ner i varv bäst. Hopas det reder sig så vi kan komma igång igen. 

Suck. Ja, detta var väl en del av röran som befinner sig innanför mitt pannben för tillfället, mer finns, men lämnar det, om nån har orkat läsa "bara" detta är det ju kanon... Vi får se vad som dyker upp härnäst. Det som finns allra mest i skallen på mig är trots allt att alla ska få må bra, mina djur och min familj och vänner. Nu får det vara bra med trams och sjukdomar. Så det så.

Stina med sina små!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar