Det blev inte som tänkt...

Varför kan inte nåt bara gå som vi tänkt oss någon gång?

Vi tänkte och trodde att vi hittat hästen som var för oss.

Vi är inte säkra på det längre.

Han har visat en väldigt aggressiv sida, där han flyger på oss med strukna öron och tänder i högsta hugg. Han sparkar och stegrar i boxen. Fick tag på en gammal fodervärd som hade honom under ett år och hon berättade att han hade vart likadan där. Jaha, då har vi alltså en häst med historia med aggressivitet... Nu då? Vi känner att detta funkar inte, och har pratat med gamla ägarna. Vi ville att de skulle ta tillbaka honom, då han uppenbarligen hade det bättre där. Men de vill inte det. Så ja, vad gör vi nu?

Nu är det så att vår inställning till djur är att de ska ha det bra hos oss och må väl. Han mår inte bra nu. Därav hade det känts bättre att komma tillbaka dit han är van.

Men nu gick inte detta. Så vad? 

Vi vill inte låta honom bli nån som får vandra från ställe till ställe och tappa bort tryggheten totalt. Det skulle han definitivt inte må bra av. Och efter att ha pratat med både Gustaf och några mer så känner vi samma sak, han ska inte vidare, inte om han sedan innan haft dessa beteenden. Det är inte rätt mot honom, det är inte rätt mot de som tar honom. Och läget är ohållbart, han blir farlig när den sidan kommer fram.

Men som jag sagt förr, mina djur är mitt allt, och även om han bara vart hos oss i knappa två veckor så är jag fäst vid honom. 

Och jag skulle inte kunna göra något annat än att ge honom chansen till att bättra sig. Vi får helt enkelt lura ut vad det är som gör honom så arg, dessvärre så tror vi på att han känner smärta. För när vi funderat så eskalerade detta när smärtstillandet gått ur kroppen som han fick för som han fick för sitt bakben. Det och att han reagerar starkt i sin rygg när vi känner igenom honom. Och detta trots att han inte gjort annat än att ha gått i hagen här hos oss. Så ja, detta ska utredas. Han måste få hjälp för detta, för ska han må bra här måste alla bitar falla på plats. Så får vi se om det är smärta som är problemet. Vi vill inget annat än att han ska må bra. 

Han ska självklart få en ärlig chans, vi ska arbeta med honom utifrån hans nivå och hoppas på att det blir bättre. Det får bli såhär, då han inte kunde få komma åter dit han kände till och trivdes bättre. Han ska bli bättre. Det är det vi hopps på. så inställningen får vara att han är hästen för oss, men med en hel del arbete innan vi är där. Det kan nog bli bra, om vi bara hittar grundorsaken och kan hjälpa honom med det. När vi hittat den så har en bättre bild att utgå från. Så får det bli.

Fina häst, detta ska bli bra, jag hoppas och vill att du ska må bra och att du kommer till att trivas hos oss, med oss. Vi vill det bästa för dig, och vi ska kämpa, det lovar jag.