När man blir sådär varm i hjärtat!!

Det händer grejer hela tiden. 

För varje dag som går byggs förtroendet sakta men säkert upp mellan oss. Nu börjar Valle bli den hästen som vi trodde att vi hade köpt, och det ska jag säga är en underbar känsla!!

Dagens vart nog ett ganska stort genombrott. Något som jag tar som en visad tillit och glädje i att få göra något tillsammans med oss.

I förmiddags när jag kom och vi skulle ta in Valle och Minerva från hagen för pyssel och promenad stod de och åt i sina höhögar som låg längst bort i  hagen (vi lägger ut många, mycket för att de ska få vandra lite, speciellt nu när det är snötäckt!).

När vi kom över krönet och han såg oss räckte det att ropa en gång på honom, då slutar han äta och kommer med spetsade öron travandes rakt fram till mig!! Han såg så glad ut och jag blev sådär galet rörd som bara jag kan bli så en liten tår letade sig fram i ögonvrån!! Han verkade väldigt nöjd med allt, gosade och hade stenkoll hela tiden på vad jag gjorde. 

Dock blev det lite långtråkigt i stallgången tyckte han (japp, stora vårfällningen är igång, och dessutom på skimmel, det tar lite tid att borsta igenom ordentligt då ;) Sen ger ju jag han lite massage med, det tar ju lite tid i sig..), men annars så var han så nöjd. Äntligen!! 

Promenaden gick kanon, han blev lite skraj för ett sånt där randigt plastband som var utsatt för markering som fladdrade, men han fick gå och titta på det ordentligt, Minerva gick med och kollade hon med och han tyckte uppenbarligen inte att det var så farligt tillslut för han fick tag på det och bet av det... oups.. Aja, bara till att städa efter hästen, sen hemgång igen ;)

Med detta känns det som att ett stort steg till är taget, och att detta inte kan bli annat än bra till slut!! 

Fina älskade hästen!!