Tänka sig!

Idag har jag minsann hittat på skojigheter! 

Ni kan inte ana... Kan knappt tro't själv!! 

Jag har köpt en bil :) 

En jättefin, en röd, och lite större och stabilare än min lilla svarta som nu lämnats som del i betalning för den nya. Har ju gillat min lilla bil så mycket, så att byta har faktiskt tagit emot... Men att ligga och pendla dessa vägarna som jag nu kommer att göra flera av veckans dagar i en rätt liten bil i vilken jag inte har mycket att säga till om när det händer något, i vilken jag flertalet gånger fått känslan av att det enbart vart tur att situationen reddes ut, känslan av att min lilla bil inte skulle kunna ta emot smällarna av de mycket större bilarna på ett sätt som inte skulle sluta bra. Och dessa lägen är svåra att hålla räkningen på, folk kör som idioter. Ingen hänsyn, ingen koll. Tragiskt. Klart att även en större bil inte kan ta så jättemycket mer och bara för det ska jag inte tro att jag är skyddad på något sätt, men det känns bättre att kunna ha lite mer att sätta emot, att sitta i en lite större, mycket mer stabil och mer säker bil, det känns bra. Känns tryggare. 

Jag är så glad för min ny bil, min röda pärla!!

Njae...

Tänkte ta tag lite i trickträningen idag.

Till hjälp i den har jag en klicker, godis och ett spö. Klickern för att berömma med en gång och så godiset som följer därefter. Spöt är endast till för att agera en förlängd arm, t ex om jag vill att höger bakben ska lyftas så petar jag lätt på det med spöt. Spöt är alltså ett hjälpmedel och fungerar inte överhuvudtaget som något bestraffande.

Vi har inte använt oss av något längre spö hittills, endast vårt targetspö, ett kort spö där vi satt en tennisboll på i änden, vilken hästen ska söka med mulen för att få sin positiva förstärkning, dvs klickern och godiset. Detta har Viking fattat efter bara ett par gångers träningar, och letar efter den där tennisbollen att putta med mulen på ;) 

Tänkte testa med ett spö idag för att förlänga min arm så jag kunde nå bakbenen utan att behöva flytta mig. Det gick inte så bra. Viking blev så rädd av bara åsynen av spöt att han höll på att krypa ur skinnet. Jag var inte beredd på denna reaktion alls, trodde inte att han var rädd för spön... Vet att man inte använder spön i travet i Norge så tänkt mest att han inte vart van vid dem, men har inte testat förrän nu. Men rent rädd var han. Fick bara stå still och låta honom lugna sig. Det tog en stund, men efter han hoppat klart och frustat i en kvart så kom han fram och kunde gå ner i varv. Skönt det. Men jag kunde inte röra spöt, då spände han till jättemycket igen. Så blir till att träna på att visa honom att spöt endast är ett redskap att använda som en längre arm, inte till någon typ av bestraffning. Kan nog ta ett tag med tanke på reaktionen. Men det kommer bli bra, Fina hästen, lovar att det inte är något att vara rädd för!!

Lite stylad idag!!

Tji fick jag...

Morgonen bjöd på en ridtur på finaste hästen. Och regn. Morgonen bjöd på regn. I mängder. Massor. Typ syndafloden all over. 

Då tänkte jag att det nog var dags att ta tag i det där med sadel, och gav mig på Descaradas gamla sadel och bytte koppjärn på den. Det satt det bredaste i och det var på tok för stort för Viking. Sedan är han annorlunda byggd än vad Descarada var, men tyckte ändå att den låg bra. 

Skönt att rida i en sadel när regnet öser ner, lite halkigt att rida barbacka!! 

Men nä, tji fick jag, hur bra jag än tyckte att den låg innan jag satt upp fick jag bita ihop och hoppa av rätt snabbt igen. Den sjönk ner alldeles för mycket, la sig nästan på ryggraden på honom. Så kan vi inte ha det, så det var inte många minuter jag han sitta där innan jag var av igen. Fick snällt sadla av och hoppa upp barbacka. Inte helt tokigt för det är så mysigt! Men i ösregn blir det ju lite knepigare att sitta still där på ryggen så fick jobba lite mer än vanligt på balansen ;) Men mysigt var det, om än lite blött ;)

Vikings stam

Suttit och sökt lite på Vikings stam, har hittat bilder på hans pappa och flera i led bakom honom. Har lite svårare att hitta på hans mammas sida, har hittat längre bak i ledet, men inte så mycket mer. Har dock lite svårt att förstå norska i alla lägen ;)

Riktigt kul att hitta lite om hans föräldrar och bakåt, väldigt kul att hitta bilder! 

Nu var det ju egentligen inte detta jag skulle göra ikväll, men det råkade bara bli så, tycker det är kul med stam ;) Skulle egentligen sett över allt det där med att registrera honom i Sverige och ordna ett svenskt pass. Det har blivit en ny grej som jordbruksverket har kommit på, att hästar som kommer från annat land måste ha ett svenskt pass trots att de har ett giltigt pass från landet de kommer från. Spelar ingen roll om de vart i landet i flera år... Fiska pengar är de grymma på minsann... Får väl ta tag i detta imorgon eller nåt ;)

Sleten

Lite trött efter förra veckans 6-dagars schema... Jobbade kväll i helgen och vart ledig idag, man hela denna dagen utom i morse när jag var i stallet har ägnats åt städning. 

Stora julstädet nu ju... 

Går på imorgon bitti igen, och fyra dagpass står på tur. Sedan ledig i helgen... väldigt skönt!!

Vintern verkar ha anlänt nu med, kyligt som attan, men det är helt ok för min del, tär hellre det än massa regn och lera!!

Så här såg vår promenad ut i lördags morse!!

Kalla kårar

Ni vet sen där känslan man får av något helt oförklarligt? När håren reser sig i nacken och man har en känsla av att det är något lurt. Något man inte kan förklara. Vår promenad med hästarna ikväll gav dessa känslor...
Hästarna var skrämsna redan när jag tog in dom. Ingen aning om varför, de var bara sådär blåsigaoch obekväma. Minerva tyckte det var bättre att backa till stallet. Det tyckte inte jag...
Sedan när vi gick iväg ut ville Minerva inte med alls och Viking blåste upp sig för något. Men iväg kom vi. Vi gick väl totalt 3 km. Inte långt men det räckte... mentalt sett... På håll, nånstans från skogen hördes ylande hundar, varken jag eller Gunilla kände igen detta, man har ändå rätt bra koll på hudar runt omkring här. Så brukar de inte låta... jakthundsläte var det inte... hela tiden fanns obehagskänslan, vilket inte blev bättre av att hästarna flög i luften för något bakom oss som vi inte kunde hitta anledningen till. Efter mer än halva turen berättade jag för Gunilla om de kusliga känslorna denna bäcksvarta promenad medförde och jag var inte ensam. Hon kände likadant. Ganska skönt att inte vara ensam om om det, men det hade vart gott om någon istället sagt att jag tramsade ;)
Det kändes som något lurade bakom varje sten, varje träd... skuggorna som pannlamporna skapade gav en känsla av att de var ute efter oss... Kuslig och otrevlig promenad!! Det var en väldig lättnad att vara tillbaka i stallet. Hästarna skötte sig trots allt väldigt bra,  de var obekväma de med, men förutom då de flög i luften höll de sig lugna.
Nä, sådana här promenader kan man vara utan. Inte ofta känns det såhär, trots att jag är galet mörkrädd så brukar det inte vara såhär. Nästan en känsla av att något ont lurade på oss. Hu!! Morgondagen måste bjuda på bättre promenadkänsla!!

Mitt lyckopiller!

Jajemen, jag fortsätter tjata om honom, min fina Viking!

Han är verkligen mitt lyckopiller!! Så galet glad för honom :)

Idag tog vi en av våra kombinerade rundor, vi börjar med ridning och sedan efter ungefär halva vägen hoppar vi av och går med dom. Viking är fortfarande under uppbyggnad, han är inte särskilt stark i kroppen, så detta konceptet är helt suveränt. Rider gör vi dessutom bara en gång i veckan än så länge, och då bara i skritt och än så länge rider vi inte i nedförsbackar, i alla fall inte branta sådana, lätt sluttande går bra. De andra dagarna promenerar vi. Han är inte helt stabil än, han går rätt mycket på en linje, så han upplevs stundtals rätt så vinglig. Men ju mer vi jobbar, desto mer kommer han bredda sig och i kombination med att han blir starkare får han bättre balans. 

Att han inte har så bra balans än blev väldigt tydligt idag när vi gick in å en väg som sluttar något och där marken blivit mjuk av allt regn så han skönk lite med framfötterna... Det redde han inte ut helt så rätt var det var stod vi på näsan. Jag gjorde bara så att jag höll mig helt lugn (överträffade mina egna förväntningar på mig själv där, plus att jag satt kvar!) så han fick hitta tillbaka till balansen själv. Att börja försöka hoppa av eller nåt sånt kändes spontant att det skulle sabba balansen mer, speciellt då känslan var att vi var på väg framåt, inte åt sidorna.  Efter att ha vart och kravlat nere på knäna och med mulen i backen så kom vi upp rätt snabbt. Inga skador eller så, mest en förvånad häst och en lika förvånad ryttare. Resten av turen gick kanon :)

Dagen till ära hade vi fått låna en barbackapadd! En jättegosig helt i fårskinn. Det blir som en typ av sadel, men det går inte fästa stigläder i den (eller jo, det går det, men det skapar ett kraftigt punkttryck över ryggen så det hoppade vi över) så det är i princip som att rida barbacka, men fårskinn emellan och lite mer stöd för mig och lite mer tryckutjämning för Viking. Har funderat på att försöka köpa en sådan sedan, men kom idag fram till att just denna modellen inte är hundra för oss, den är lite för lång för Viking, han är rätt kort i ryggen, så den blev lite klumpig istället. Den modellen jag tittat på är uppbyggd undertill så den lämnar fritt för ryggraden plus att den är lite kortare. Det kan nog bli bra!! Blir som ett bra mellanting mellan att rida barbacka och med sadel, kanon ju!! Kan bli en sådan i framtiden!

Vad händer med mänskligheten??

Jag vet inte riktigt... Vad är det för fel på människor?? Vad är det som driver folk till att ha ihjäl andra människor? Att ta så många liv... Att ta ett liv överhuvudtaget... Händelserna i Paris under gårdagskvällen och natten kan inte undgått någon, ett sjukt attentat som drabbat så många människor. Så många liv som gått till spillo. Vad är det för sjuka jävlar som gör detta?? 

Idag går mina tankar till alla berörda, de som förlorat sina liv, de som var där, deras familjer, släkt och vänner. En alldeles vidrig situation har de ställts inför. 

Jag kan som sagt inte förstå. Hur kan det finnas så mycket hat hos mänskligheten? Jag vet inte...

Ta hand om er, och alla runt er. Lova mig det. 

När man är liiiite för trött ;)

Jo, när man är sådär på gränsen till aningens för trött är inte alltid detaljtänket så värst på topp. Det blir lite som det blir och oftast är det inte hela världen. 

Ett tillfälle jag kan var lite sådär småtrött för att missa dessa grejer är tidigt på morgonen, som till exempel när jag släpper ut hästarna vid sju-tiden. Brukar ha koll och tummar inte på säkerheten, men ibland blir det inte som tänkt ;) Tur jag har en snäll häst ;)

Gör som jag brukar, håller min ordning, lägger ut höt innan jag tar ut hästarna och börjar som vanligt med att ta ut Viking. 

Tar på honom grimman och går. En lika glad Viking som vanligt som går med mig, följer utan att fundera på annat. Hagen vi ska till ligger väl hundra meter från stallet, ingen lång bit alltså, men större delen av sträckan måste man gå på Hultas väg, den som leder till golfbanan. Där går det fort, och för det mesta respektlöst framförande av bil... SÅ där vill man ha koll och man vill hålla säkerheten själv.

Kommer ungefär halva sträckan och tycker att det känns konstigt i grimskaftet, inte samma känsla som vanligt... Men Viking går ju där jämte mig och har koll på vad jag gör. Och när jag tittar så inser jag att nähä... det sitter inget grimskaft i grimman... jag fortsätter bara att gå, trött som jag är innan jag faktiskt inser att ojdå, Viking är visst lös. Grimskaftet jag håller i släpar nästan i backen. Förklarar den konstiga känslan  i handen ;) Lite sådär halvfnissig kopplar jag fast en lika glad Viking som snällt gnäggar på kommando där mitt på vägen. Han har i detta lösa tillstånd med en trött matte som uppenbarligen har noll koll inte avvikit från min sida en millimeter. Han är bara bäst, min finaste häst!!

Att jag vill kunna gå med honom löst såhär är liksom målet! Vi har med andra ord kommit en bra bit på vägen!! Dock så kommer jag vilja ha honom fast på vägarna, det är trots allt en säkerhetsfråga, jag litar på Viking, men jag litar inte på omgivningen, i detta fallet trafiken... Men känslan idag är trots allt rätt go :) Bästa Viking!!

Det där med att försöka fota en häst som alltid vill vara nära... nä, inte helt lätt ;)

Första dagen!

Mitt allra första arbetspass som sjuksköterska är avklarat!!
Häftigt!!
Jag var rätt spänd i morse men allt har gått fint, och i tre veckor har jag ju faktiskt bredvidgång,  så jag går ju inte helt själv än. Men att släppa rollen som student är väldigt konstigt, nu får jag ta de där besluten själv, får dela och ge medicin utan att någon dubbelkolla vad jag gör, jag har nu ett ansvar som är otroligt stort. Naturligtvis står jag inte själv,  jag har hela avdelningen full med fantastiska och kunniga kollegor, det känns tryggt.
Men som sagt, det känns lite konstigt att släppa studentkänslan!

Vi hade en ovanligt lugn dag idag på avdelningen,  vilket var rätt skönt så här första dagen. Bra att kunna hinna med att reflektera och ordna en massa praktiskt som inloggad och lösenord till jag vet inte hur många ställen, sånt där trasslar ju alltid, så ett par långa samtal till IT blev det, fix med eget skåp i omklädningsrummet, tagit behörighetsfoto för mitt id-kort och så vidare.
Nu är det på riktigt.
Otroligt. Lilla jag är sjuksköterska!!

Lite udda måste man vara ;)

Som många har förstått har jag tröttnat på den traditionella dressyren inom hästvärlden, i alla fall för min egen del.

Jag vill hitta på annat!! Jag vill ha en annan typ av kontakt med min häst än den som kräver träns, bett och allt det där. En del i detta är trickträning. Allt lärs in med positiv förstärkning, det vill säga att man uppmuntrar det beteende som ses som rätt och totalignorerar felaktiga beteenden, ingen bestraffning, inget, endast låtsas som att det regnar. 

En av grejerna jag fått för mig att träna med Viking nu är att gnägga på kommando. Varför inte liksom? Han är ju en väldigt pratig häst, och nu har vi börjat sätta ett kommando till detta snackande och det börjar faktiskt visa sig att det fungerar, jättekul!! Vi är inte där än helt hundra, men vi fortsätter att jobba på det och när det sitter, även om det tar ett halvår tills det eller längre, lovar jag att lägga upp en video på det! 

Han älskar att få denna typen av uppgifter, så vem vet var det slutar!!

Pööööss!!

Ren skär lycka!!

Ni vet den där känslan som gör en alldeles varm inombords, som får en att le och känna sig alldeles bubblig och glad? Känslan som nästan får en att fälla tårar?

Precis så känner jag för Viking. Tänk att jag har en sån fin häst!!

Han är den perfekta hästen. Hästen jag väntat på. Hästen jag alltid, sedan jag vart liten letat efter. Det känns rätt i hjärtat. Inte för att jag inte tyckt om mina hästar jag haft genom åren, jag har älskat dom av hela mitt hjärta, Pampas, Chickan, Fjutte, Jason, Descarada, Valle, Minerva. De ligger mig varmt om hjärtat allihop (Minerva finns ju kvar hos mig vilket jag är otroligt tacksam för, men det är mest Gunilla som tar hand om henne nu), även hästar jag skött om genom åren som inte vart mina har jag hållt av hur mycket som helst, och jag skulle inte vilja vart utan någon av dom.

Men nu känns det som allt fallit på plats, Viking är hästen för mig, jag är så glad i honom, det känns som att det är den hästen jag genom hela livet letat efter. Lite sådär omedvetet. Min önskan är att vi har en sisådär en 20 år tillsammans (typ 30 borde han väl bli i alla fall ;) ) och därefter ska jag leta efter en häst av samma typ. Ett kallblod. Alltid haft en förkärlek till dessa vackra hästar, alltid beundrat dem. 

Vi red ut en lite längre tur idag. Ca 3 km lång (jaja, inte lång så, men för våra hästar som är under igångsättning är det ordentligt!) och mycket backar. Red lite mer än halva turen, när vi kommit en bit är det nästan bara nerför, då hoppar jag av och går resten. Undviker backar lite än så länge, de tar, och kommer att öka på dem så småningom. Det är dessutom väldigt trevligt att gå en bit med honom med! Sadel har vi ju inte heller, så lite obalanserat när vi går brant neråt, det vill jag inte utsätta honom för. 

Idag skötte sig hästarna kanon, Viking tar hand om lite vingliga mig på allra bästa sätt! Han är mån om jag ska sitta säkert och känns stolt när jag sitter där på hans rygg. Detta är fjärde gången jag rider honom och nu känns det mycket stabilare, känns inte som att jag kommer att ramla av bara han skrittar lite snabbare ;) Idag satt jag faktiskt kvar när han snubblade riktigt ordentligt vid ett olämpligt hål i vägen och höll på att stå på näsan, hade det vart första ridturen hade jag suttit som ett frimärke i backen ;) Vi redde upp det och det kändes så bra, det verkar som att min balans är påväg att hitta tillbaka! I skritten i alla fall, haha ;) 

Glada, fina Viking, som älskar att hitta på grejer, som lär sig fort som attan, som är galet översocial, som är klok som en uggla, som älskar att vara med!! Tänk att du är min, tänk vilket framtid vi har!!

Finaste hästen!!

Börjar så smått längta...

Snart är det juletider. Och nu börjar jag längta! 

Visst är det mysigt att boa in sig lite extra med lite mörkare, helst röda gardiner, byta till juldukar, ta fram adventsljusstakar och julstjärnor. Levande ljus (om inte katterna är vakna då...) och julbak, både godis, bröd och kakor.

Lika mycket som jag bara ville ha bort allt detta i början på året vill jag ha tillbaka det nu. Själva julfirandet är i år lite mer speciellt, det är sista året som vi kommer att vara i mitt barndomshem och fira, så för en gångs skull vill jag verkligen ta tillvara på själva firandet. I vanliga fall vill jag ju helst fly från det. Men i år är det lite speciellt som sagt, för i januari flyttar mamma och pappa till lägenhet, så sista julen i huset jag vuxit upp i. 

Jag och mamma har börjat fundera på julbaket, mycket av det har farmor gjort innan, men nu kan det ju inte bli så... så vi har börjat se vad som vi ska göra, gått igenom recept och testat baka en av kakorna som alltid finns vid jul hos oss, och de blev riktigt bra, smakar precis som farmors. 

Så, väntar väl in att juletiden ska komma, i avdentveckan kommer alla grejer fram. Blir nog bra. Och som sagt, snart har man tröttnat på det igen ;)

Vad hände?

Jag är bara sur och tvär just nu och jag vet inte varför.
Jag tycker att allt borde vara uppåt, speciellt efter allt som faktiskt ordnat sig till det bättre. Men allt retar gallfeber på mig. Är det för att jag är så satans trött?? Antar det. För trött är jag. Hamnat i nåt mellanläge,  kopplat av för att allt ordnat sig med pluggande,  det är över för nu. Men är inte igång än på riktigt, är spänd inför det samtidigt som jag känner stress för att jag måste hämta ork och komma igen innan jag börjar på måndag. Suck. Trött.

Inget går som jag vill...

Eller ja, nästan inget. Eller kanske bara lite egentligen.

Men just nu känns det som inget. Om man då bortser från det som går som jag vill...

Det som felar är väl mest det klassiska, för mycket att göra, för lite tid. 

Hur får man det att gå ihop??

Dessa två veckor innan jag börjar jobba den 9:e var tänkta till så mycket. Framförallt till att samla lite energi för att orka dra igång för fullt igen. Men jag är tröttare nu än vad jag vart på länge. Känns helt fel. Det är så mycket som skulle behöva göras, men jag orkar inte. Samtidigt som jag inte orkar göra det där som måste göras gör jag andra saker som måste göras. Gah!! Får inte ihop det. Blir tokig på det. Och får dåligt samvete för det som inte blir gjort. Och av det blir jag bara tröttare. Ond cirkel? Japp...

En som skulle få mycket mer tid dessa veckorna hade jag tänkt... typ hela dagar och sånt... men det går inte ihop, blir den vanliga tiden, det är jag visserligen glad för, men ville ägna massor av tid till honom innan jag kör igång med jobbet...

Avskalat

Det där med utrustning till häst. 

Matcha eller inte matcha. Märkesgrejer eller inte märkesgrejer. Dyrt eller billigt. Mycket eller lite.

Läste en fråga på ett kallblodsforum på facebook för en stund sedan om hur viktigt man tycker det är att matcha allt, både hästens grejer och ens själv.

Väldigt spridda skurar. 

Men de flesta var mest inriktade mot att det ska vara funktionell utrustning, väl avpassad, gärna lite koll på hur det ser ut. Så tänker jag med. Det är inte att ha så mycket av allt i så många färger som möjligt, helst i nått hippt märke som kostar multum som gäller. Ganska sunt tycker jag.

Det är så tråkigt att ridning har blivit en sån materialsport. 

Detta gäller väl mest oss som klassas som "skogsryttare". Fast jag ser mig faktiskt inte som en skogsryttare, jag gillar att göra allt möjligt, utom att hoppa. Men bara för att jag tycker det är kul att rida på bana behöver jag inte massa extrakrafs. Jag vill använda det som behövs. Jag har en grundtanke i matchning; allt läder ska vara i samma färg, alla spännen likaså, jag fixar inte att det avviker. Men att ha ett rött schabrak och blåa ridbyxor, spela roll?? Och varför ha en massa extra som inte behövs?? Behöver hästen benskydd, ja, då får man ha det, men varför ha det om det inte behövs? En massa extraremmar på tränset? Varför om det funkar bra att rida utan? Jag vill ha en anledning till att använda sakerna. Man blir inte bättre bara för att man har mycket grejer och det senaste inom modet.

Jag kan erkänna att jag vart där, älskat att ha mycket grejer, schabrak till exempel. Träns vart en favorit med. Men nu... Ok, schabrakbegäret hänger kvar, men träns.. nae... snarare pannband... så det har jag köpt ett extra. Ett begagnat. 

Annars har jag verkligen skalat av utrustningsbiten. Huvudlag med hackamore är det som gäller. Viking gillar inte bett, så varför ha det? Sadel... jag det har jag ingen faktiskt, jag rider barbacka! Ok, har Descaradas gamla, den funkar, men det är inte min, det är Gunillas, och ja, jag får ha den. Men varför? Bättre att han får sätta muskler innan sadeln åker på. Sen måste han ha boots. Till mitt stora förtret. Han skaver ihop hovarna när han går nåt så vansinnigt, funkar inte utan, han kommer att bli helt kal på insidan av kronränderna i så fall, och sårig tillslut. Funkar inte. Så det får han ha. Inte den dyraste grejen som tur är, och rätt simpelt i övrigt. 

Nej, det ska vara väl tillpassad utrustning, meningsfull sådan, i bra kvalitet. Och med bra kvalitet menar jag inte det dyraste. Utan en mellannivå, det allra billigaste håller inte länge. Men mellanklassen mäter sig utmärkt mot allt det dyra med märken på. Om jag mot förmodan har märkesgrejer så köps de på rea eller begagnat. Inte för att jag är ute efter märket, utan för att just den saken är det jag är i behov av och den ar till ett bra pris. 

Nä. Jag ser till att vi ser städade ut och "klär upp oss" vid lite mer speciella tillfällen, typ vid fotografering. Nån mer energi har jag inte nån större lust att lägga på det, finns annat som är viktigare!!

Enda gången jag klär ut oss i en massa extra är nu när det är mörkt, reflexer kan ingen få tillräckligt av!! Vi hade på ett gäng allihop (syns inte uppifrån på Viking), trots att det inte var mörkt, man kan inte vara nog säker!!