Det där med utrustning till häst.
Matcha eller inte matcha. Märkesgrejer eller inte märkesgrejer. Dyrt eller billigt. Mycket eller lite.
Läste en fråga på ett kallblodsforum på facebook för en stund sedan om hur viktigt man tycker det är att matcha allt, både hästens grejer och ens själv.
Väldigt spridda skurar.
Men de flesta var mest inriktade mot att det ska vara funktionell utrustning, väl avpassad, gärna lite koll på hur det ser ut. Så tänker jag med. Det är inte att ha så mycket av allt i så många färger som möjligt, helst i nått hippt märke som kostar multum som gäller. Ganska sunt tycker jag.
Det är så tråkigt att ridning har blivit en sån materialsport.
Detta gäller väl mest oss som klassas som "skogsryttare". Fast jag ser mig faktiskt inte som en skogsryttare, jag gillar att göra allt möjligt, utom att hoppa. Men bara för att jag tycker det är kul att rida på bana behöver jag inte massa extrakrafs. Jag vill använda det som behövs. Jag har en grundtanke i matchning; allt läder ska vara i samma färg, alla spännen likaså, jag fixar inte att det avviker. Men att ha ett rött schabrak och blåa ridbyxor, spela roll?? Och varför ha en massa extra som inte behövs?? Behöver hästen benskydd, ja, då får man ha det, men varför ha det om det inte behövs? En massa extraremmar på tränset? Varför om det funkar bra att rida utan? Jag vill ha en anledning till att använda sakerna. Man blir inte bättre bara för att man har mycket grejer och det senaste inom modet.
Jag kan erkänna att jag vart där, älskat att ha mycket grejer, schabrak till exempel. Träns vart en favorit med. Men nu... Ok, schabrakbegäret hänger kvar, men träns.. nae... snarare pannband... så det har jag köpt ett extra. Ett begagnat.
Annars har jag verkligen skalat av utrustningsbiten. Huvudlag med hackamore är det som gäller. Viking gillar inte bett, så varför ha det? Sadel... jag det har jag ingen faktiskt, jag rider barbacka! Ok, har Descaradas gamla, den funkar, men det är inte min, det är Gunillas, och ja, jag får ha den. Men varför? Bättre att han får sätta muskler innan sadeln åker på. Sen måste han ha boots. Till mitt stora förtret. Han skaver ihop hovarna när han går nåt så vansinnigt, funkar inte utan, han kommer att bli helt kal på insidan av kronränderna i så fall, och sårig tillslut. Funkar inte. Så det får han ha. Inte den dyraste grejen som tur är, och rätt simpelt i övrigt.
Nej, det ska vara väl tillpassad utrustning, meningsfull sådan, i bra kvalitet. Och med bra kvalitet menar jag inte det dyraste. Utan en mellannivå, det allra billigaste håller inte länge. Men mellanklassen mäter sig utmärkt mot allt det dyra med märken på. Om jag mot förmodan har märkesgrejer så köps de på rea eller begagnat. Inte för att jag är ute efter märket, utan för att just den saken är det jag är i behov av och den ar till ett bra pris.
Nä. Jag ser till att vi ser städade ut och "klär upp oss" vid lite mer speciella tillfällen, typ vid fotografering. Nån mer energi har jag inte nån större lust att lägga på det, finns annat som är viktigare!!
Enda gången jag klär ut oss i en massa extra är nu när det är mörkt, reflexer kan ingen få tillräckligt av!! Vi hade på ett gäng allihop (syns inte uppifrån på Viking), trots att det inte var mörkt, man kan inte vara nog säker!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar