Ren skär lycka!!

Ni vet den där känslan som gör en alldeles varm inombords, som får en att le och känna sig alldeles bubblig och glad? Känslan som nästan får en att fälla tårar?

Precis så känner jag för Viking. Tänk att jag har en sån fin häst!!

Han är den perfekta hästen. Hästen jag väntat på. Hästen jag alltid, sedan jag vart liten letat efter. Det känns rätt i hjärtat. Inte för att jag inte tyckt om mina hästar jag haft genom åren, jag har älskat dom av hela mitt hjärta, Pampas, Chickan, Fjutte, Jason, Descarada, Valle, Minerva. De ligger mig varmt om hjärtat allihop (Minerva finns ju kvar hos mig vilket jag är otroligt tacksam för, men det är mest Gunilla som tar hand om henne nu), även hästar jag skött om genom åren som inte vart mina har jag hållt av hur mycket som helst, och jag skulle inte vilja vart utan någon av dom.

Men nu känns det som allt fallit på plats, Viking är hästen för mig, jag är så glad i honom, det känns som att det är den hästen jag genom hela livet letat efter. Lite sådär omedvetet. Min önskan är att vi har en sisådär en 20 år tillsammans (typ 30 borde han väl bli i alla fall ;) ) och därefter ska jag leta efter en häst av samma typ. Ett kallblod. Alltid haft en förkärlek till dessa vackra hästar, alltid beundrat dem. 

Vi red ut en lite längre tur idag. Ca 3 km lång (jaja, inte lång så, men för våra hästar som är under igångsättning är det ordentligt!) och mycket backar. Red lite mer än halva turen, när vi kommit en bit är det nästan bara nerför, då hoppar jag av och går resten. Undviker backar lite än så länge, de tar, och kommer att öka på dem så småningom. Det är dessutom väldigt trevligt att gå en bit med honom med! Sadel har vi ju inte heller, så lite obalanserat när vi går brant neråt, det vill jag inte utsätta honom för. 

Idag skötte sig hästarna kanon, Viking tar hand om lite vingliga mig på allra bästa sätt! Han är mån om jag ska sitta säkert och känns stolt när jag sitter där på hans rygg. Detta är fjärde gången jag rider honom och nu känns det mycket stabilare, känns inte som att jag kommer att ramla av bara han skrittar lite snabbare ;) Idag satt jag faktiskt kvar när han snubblade riktigt ordentligt vid ett olämpligt hål i vägen och höll på att stå på näsan, hade det vart första ridturen hade jag suttit som ett frimärke i backen ;) Vi redde upp det och det kändes så bra, det verkar som att min balans är påväg att hitta tillbaka! I skritten i alla fall, haha ;) 

Glada, fina Viking, som älskar att hitta på grejer, som lär sig fort som attan, som är galet översocial, som är klok som en uggla, som älskar att vara med!! Tänk att du är min, tänk vilket framtid vi har!!

Finaste hästen!!