Denna fredagen har inte riktigt gått så som man skulle vilja...
Började min dag med att nära på köra fast på vägen till skolan, grusvägen Bollebygd-Seglora går ju genom träskmark och vägen kan bli något sank på sina ställen... Nu har de dessutom hävt på ett nytt lass grus på hela vägen, fungerar väl bra, utom på de sumpiga ställena, där blev det ännu värre än innan. Skrapade hela underredet på min bil, men kom loss och anlände tvärsur till skolan. Kunde inte hålla mig, utan ringde ett rätt så grinigt samtal till trafikverket. De var lite skeptiska till mina påståenden först, de hade ju gjort i ordning vägen i veckan? Jag fräste ganska sakligt vidare tills människan i andra änden av telefontråden förstod hur det faktiskt låg till med vägen. Och de lovade att se över saken -halleluja. Får väl se hur det går med den saken. Men görs det inte så kan de vänta sig fler, något mer griniga samtal från mig i alla fall.
Men men, på bättre humör blev jag, och jag tog inte den vägen hem. Åkte över Borås och plockade upp Gunilla på hennes jobb på vägen. Vår tanke var att ta oss en stund på hästryggen på volten. Jag lämnade av Gunilla hemma hos sig, så åkte jag hem och åt ett par mackor och bytte om. Sedan tillbaka till stallet, såg fram emot att få testa Kola idag!! Och Gunilla skulle få sig en omgång med sitsträning med Minerva. Men våra planer gick i stöpet rätt kraftigt, när vi skulle hämta hästarna i hagen så var inte Minerva riktigt som hon brukar. Hon har fått en spark. Låter inte farligt, men den hade tagit lite dumt, vid sidan av munnen. Svullen på vänster sida, med sår i mungipa och läpp och blåmärke i lanen med. Vi vågade inte chansa, ringde veterinär. Risken för trasiga tänder, samt käkfrakturer fanns ju... De två första vi fick tag på hade inte möjlighet att komma ut, men var helt inne på att hon skulle kollas. Fick tag på juorhavande distriktsveterinär efter en stund, som kom ut. Minerva fick lugnande och en ordentlig genomgång av munnen gjordes. Det visade sig att sparken ändå tagit turligt, mitt i lanen (den tandfria delen i hästens mun), och inget annat än mjukdelar vart skadade. Hon har fläskläpp och lite blåmärken. Tråkigt bara att det tagit precis där bettet ska sitta. Hon får vila ett par dagar nu, får smärtstillande några dagar och så får vi starta nästa vecka med att testa hackamore på henne, det tyckte veterinären var en bra idé, hon tyckte att hon ändå kunde få ridas om ett par dagar, men självklart inte med bett i munnen. Svullnaden behöver ju lägga sig och såren läka innan bett kommer in munnen på henne igen.
Stackars Minerva!
Men en spark är ju så lätt hänt. Inte någon som är mer eller mindre skyldig, det är sådant som kan hända när hästar går tillsammans. De ska ju få leva ett så naturligt liv som det går och det innebär ju att få gå med kompisar, det skulle jag aldrig vilja ta ifrån dem!!
Minerva bör läka fint, förutsättningarna ser bra ut, jag är inte orolig för annat! Men det är trist, för man vill inte se sin vän skadad!!
Finaste!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar