Fy för sprutor!!

Ja, precis som rubriken lyder. 

Idag var det ett besök hos ortopeden som jag skrev om igår, för att se vad de ville göra åt mitt knä som bara blivit ondare och ondare.

Ja, jo, det sitter väl en inflammation i leden. Skadan på brosket finns ju där, men bör inte ställa till med sådan smärta. 

Så vad gör man då som förstasteg??

Jo -man trycker i en kortisonspruta i leden... Jaha, sa jag, när då? Nu. -NUUU??? Hallå, det där med mental förberedelse existerade då inte idag....

Jaja, bara att bita i hop då... Skulle ju inte göra så ont. NÄHÄ, INTE DET??? 

Jag framförde de mest horribla svordomsramsor som kan yttras... Blev lite förvånad där själv över vilka ord jag uppenbarligen kunde... Ja, jag bad om ursäkt när det var färdigstucket...

Man jag kan säga att det gjorde så overkligt ont!! Något av det absolut värsta jag vart med om faktiskt. På frågan varför det gjorde så ont trots att det inte skulle göra det, var svaret att det verkade vara en rätt kraftig inflammation. Jo, jag tackar...

Kortisonet var uppblandat med lokalbedövning, så efter en stund kändes det inte så mycket, inte mer än en ömhet och en obehaglig känsla av tryck i knät. 

Men nu har den bedövningen släppt kan jag säga. Tar mig fram med nöd och näppe här hemma, knät är fortfarande tjockt och klumpigt och värker utav bara h**vete. Men det ska väl släppa snart hoppas jag. Ungefär ett dygn efter man fått sprutan ska kortisonet börja verka. Hoppas verkligen att det gör sitt jobb nu då, för detta var inte roligt... Så får väl se i morgon då...