En liten bättring

Vågar knappt säga det, men Doris verkar lite bättre. 

Såret är inte på topp på något sätt, men hon verkar ha lite mindre ont, och det är inte superkladdigt ikväll. Och när jag var i Lerum och köpte kattmat visade jag nya foton på såret för Gustaf, och vi bestämde att ta stygnen redan på måndag kväll, då det kan vara de som stör en del. Det tror jag själv att det är då det blir skönt att få bort dem. Att ta dom redan nu vart alldeles för tidigt, det skulle vara till att utmana ödet. Så det får gå under helgen med. 

Jag kan knappt vänta tills allt lugnat sig, tills Doddo har läkt helt, tills katterna är sams igen, Sunnys sista operation är klar och de två veckorna efter det är avklarade. 

Beata uttrycker just nu en extrem hat-kärlek till Doris, hon kan gå och lägga sig hos henne, man samtidigt måste hon morra och fräsa allt vad hon kan. Doris gör inte så mycket tillbaka, vilket är tur. I övrigt kan de inte komma för nära varandra, får då måste Beata surna till och morra, fräsa och muttra. Suck liksom. Hoppas det gått över till nästa vecka så vi kan låta alla gå fritt i huset igen, för just nu vet man aldrig, Doris kan ju tröttna på Beatas beteende och börja ge tillbaka. Sunny bryr sig inte om nåt, hon häller sams med alla, och ingen är sur på henne. Det är alltid nåt.  Men Beata måste ge sig. För som sagt, så fort de är sams igen är det dags för Sunny, och ju fortade det blir desto fortare kommer detta vara överstökat. Och vi vill bli av med detta nu....

Men hur som helst, allt har sin tid, och hur mycket man än vill kan man inte påverka tiden. Man kan bara önska att den går fort ibland. Typ som nu...

Min saknade katthög, snart får ni allt hålla sams och gosa så här igen!!

Upp och ner

Ja, som sagt, mycket är det, och en sak till läggs i den högen. 

I förrgår började Doris sår ge lite tecken på att vara inflammerat, så jag började ge henne antibiotika på kvällen. Igår såg det värre ut, och Doddo var trött och hängig. Efter att ha konsulterat Gustaf så bestämde vi oss för att avvakta lite för att se om antibiotikan skulle börja bita på skiten. Det var drygt igår, men det har faktiskt blivit bättre, hon är piggare, och infektionstecken har stoppet och dragit sig tillbaka något. Skönt det. Så, ja, en sak till... Allt som såg så otroligt bra ut!! Men neeeej... AJa, bara det blir bra.

En annan sak, som i och för sig kan ses som positiv är att vi har en tupp mindre. Det var ett par här igår och hämtade Tor, de ville ha en tupp till sina hönor. Att de valde just honom fast vi egentligen bara annonserat småtupparna var väl för att jag erbjöd även honom trots att vi hade tänkt att ha honom kvar. Men jag tror att han skulle funka och må bättre av att vara ensam tupp. Och de valde som sagt honom. Fina Tor!! Men jag tror han kommer att få det toppen. Men jag saknar hnom faktiskt. Nu kommer nån av de små att få stanna här istället, nu ska vi bara välja vem... och hoppas på att de andra tre får nya hem. Annars har vi inte så mycket val... ett tråkigt val.... men att ha 6 tuppar är inte nåt som kommer att gå... Tre är max. Robin och Einstein är givna för att stanna, nu ska bara den tredje väljas ut.... Suck... Ångest för det med...

Vackra Tor!!

Ibland är det bara trögt

Denna hösten är en sån där höst när all skit bara packas på hög, utan att man kan hindra det. Saker man inte kan påverka, saker som är skit. Vissa saker kan man göra nåt åt, andra inte. Och när det blir för mycket av dessa händelser tar orken slut. 

Det jag vill är att dra ett streck över denna hösten, att våren kommer snarast, så vi kan glömma och lämna den efter sig. 

Man kämpar på fast man egentligen inte orkar, man sliter sitt hår för att få ihop allt. Håller god min för andra, och för att inte rasa själv. Och det enda man vill är att tiden ska gå. Så nu hoppas jag att den snabbar på. För nu behövs nya tider, med ny ork. Och med mindre skit. 

Kära självdisciplin, vart har du tagit vägen??

Usch, jag halkar efter med skolarbetena. Typ i alla fall. 

Jag brukar vela göra allt så fort som möjligt, rent av avskyr att göra saker i sista minuten och hatar att ha saker släpandes. 

Nu har jag inget som släpar, allt jag lämnat in som vart bedömt är jag godkänd på, det är bara två arbeten, varav den ena är ett grupparbete som vi inte fått svar på än. Inte så konstigt, eftersom de precis är inlämnade. Tycker dock inte om att vänta på de svaren, vill veta med en gång om något behöver kompletteras så jag kan få skiten ur världen. 

Denna veckan ska två arbeten in, varav jag fått in det ena, men är inte i närheten av att vara klar med det andra. Dels är det så tråkigt att jag håller på att gå åt, dels har jag så svårt att fokusera så jag håller på att bli galen. Imorgon ska det vara klart. Känns ju inte helt rimligt. 

Men det är ju bara till att sätta sig och göra det eller?

Ja, i vanliga fall hade det vart så. Och jag försöker göra det också, men jag kan inte för mitt liv koncentrera mig. Tankarna fladdrar som lakan i storm, jag få ingen ordning på dem, kan inte lugna dem. Känns inte bra, jag är så slutkörd nu med allt som händer att jag inte kan reda ut ens dem. För mycket är det, inte bara det vardagliga, alla måsten som man vanligtvis har, utan det är så mycket därtill. Sjuka och opererade katter som bråkar med varandra, sjukdomar i den närmsta släkten, känslan av krav att prestera i skolan, då inte för egen vinning, utan för gruppen man arbetar med, ångesten över att inte ha arbetat nåt under hösten fast jag velat och egentligen behövt för det kommer att fattas pengar, ångesten även att inte komma in och jobba ytterligare ett tag framöver fast vilja finns att komma ut "på riktigt", känslan över att inte räcka till till någon eller något, känslan av att inte göra det jag ska, glömma det jag har tagit åt mig. Igår glömde jag till exempel att ta in hästarna, något som bara inte får hända, men nu hände det. Tur att Gunilla inte blev jättesen hem. Men det får inte hända, och hade jag vart mitt vanliga jag hade det aldrig, menar verkligen aldrig ha hänt. Jag känner inte igen mig själv. 

Så med detta så är det kanske inte så konstigt att jag inte får gjort skolarbetet. Fast nu har jag verkligen eld i röven vad det gäller den, vill inte släpa med det, vill ha in den, få vara med på seminariet som är knutet till den, bli bedömd och ha den avklarad. Så det är väl bara att göra. På nåt sätt går det väl. Imorgon ska den vara klar. Samla tankarna, självdisciplin och bara gör. Nu.

Det är dags nu

Inatt trädde vi in i vintertidens värld. 

Inte för att det märks ute på nåt sätt, temperaturen ligger runt tio grader, det regnar mer än gärna, för att inte tala om den där jobbiga blåsten som envisas att hålla i sig konstant. Alltså, nåt vidare väder som liknar vintertid har vi då inte. Det är för fasen snart dags att klippa gräsmattan igen!!

Helt otroligt...

Visserligen har den traditionella senhöstförkylningen infunnit sig, men inte mycket annat. Eller jo, mörkret med.

Och det känns trögt. 

Men det är nu det är dags för mina längta-ut-känslor att gå över till mysa-inne-känslor. Och det har de verkligen gjort. 

Jag vill släppa allt, boa in mig här hemma, fixa och dona, lägga allt annat åt sidan och bara ägna mig åt att mysa till det här hemma. Jag vill byta gardiner, pynta med fina saker, snart övergå till julsaker, stryka allt som blivit liggande, plocka fram massa filtar, helt enkelt vinterbona huset. Jag vill också baka, fylla frysen med massa gott inför jul, laga god mat, och bara finna ro. 

Hinner jag med detta?? Nepp. 

Definitivt inte när allt plugg ska skötas och katter ska vaktas efter operationer, andra måste-saker ute ska fixas och så vidare... Har inte ens tagit in utemöblerna än, så här sen brukar jag inte vara med det. De blir ju förstörda i detta vädret. Får vara en måste-grej under veckan. 

Åh, vill bra boa in mig och få hämta andan. Skulle vilja renovera lite, vill få till det där som gör huset till sig eget. Saknar den känslan än på långa vägar på de flesta ställena i huset. Vill ha det mysigt, vill känna mig riktigt hemma. Missförstå mig rätt nu, jag trivs och älskar vårt hus, men önskar att få sätta min prägel på det. Där vi renoverat känns det bra, även om det saknas det där lilla extra även där. Hittar inte riktigt rätt. Så detta skulle jag vilja ägna hösten till. Att hitta allt som gör detta huset till hemmet vi skapat.

Och konstigt nog kan jag mer än gärna tänka mig en lite kallare, lite vitare värld på utsidan. Sådär lagom mycket. För allt detta regn, det går mig på nerverna och tröttar ut mig fullkomligt...

Riktig vinter är inget annat än oändligt vacker...

Det går inte fort när man är seg i kolan

Jomenvisst, tänkte att jag skulle vart färdig med ena skrivuppgiften vid två idag, och komma igång med den andra under eftermiddagen. Hur bra gick det?? Har kommit till hälften med den första.. trots att jag suttit med den hela dagen!! Känner mig ovanligt trög, känns som hela huvudet är fyllt med snor och farten på tankeverksamheten är trög därefter... Jojo, jag fortsätter väl resten av kvällen med detta då, tur vi får en timma längre natt, då kan jag ägna en extra timma på det ikväll!! Juppjupp, så får det bli, vill inte gå och lägga mig förrän den är så gott som klar!!

Övergång till vintertid i natt då alltså...

Hon borde vara trött nu??

Jag är det i alla fall. 

Hämtade ju Doris igår kväll, och jösses vad glad hon var över att komma hem. Knölarna visade ju sig vara just knölar, dvs av ofarlig sort, och inte ens skickade på analys, vilket gör att det känns nästan lite onödigt att hon fått genomgå denna operationen, men det kan man ju inte veta innan, och eftersom knölar på katt brukar i allmänhet vara just elakartade vill man inte chansa. Men det är skönt ändå att de var ofarliga, och så kan man se det lite positivt, hon kommer aldrig kunna få elakartade juvertumörer just där :)

Och resultatet på Sunnys tumörer fick vi med, de var godartade de med!! Underbart :) Bara till att hoppas på att de som sitter på andra sidan kommer att vara det med.

Nu är det ju ändå konstigt, vi har tre katter, varav tre har godartade tumörer/inte ens utvecklade till godartade tumörer (ok, Sunnys sista vet vi ju inget om än), vad kommer det sig?? Det vanligaste som sagt är ju att de är elakartade, det är tydligen sällan de inte är det. Vi är väl ovanliga som vanligt då. Men varför får alla tre detta på samma gång?? Helt otroligt. 

Men i alla fall. Doris kom hem igår. Det som var mindre poppis var att bli instängd i gästrummet. Ända sedan vi kom hem igår har hon tjatat. Menar verkligen hela tiden. Hon somnade till tidigt i morse, det varade i en kvart. Jag har alltså varit vaken sedan igår morse. Huvudet är overkligt trögt just och nåt skolarbete har inte blivit gjort... Det konstiga är att Doddo inte verkar ha haft några problem med att hålla sig vaken under dagen. Hon har snattrat på, och tjatat om att komma ut ur rummet bortsett från några korta pauser i form av några powernaps. Först nu har hon börjat lugna sig, och kopplat av lite. Men vi sitter just nu ute i vardagsrummet i soffan, hon känner sig mer fri här ute. Men snart är det dags för rummet igen, jag orkar snart inte vara vaken längre. Beata är väl inte nöjd, men har smält lite från igår när hon mest ville fräsa sonder allt som kom i hennes väg, hon har till och med kunnat sova en stund i soffan, nästan jämte Doddo. Sunny tar det hela med ro, och har faktiskt gått och lagt sig i puffen med Doddo. Men hon tycker hon luktar lite skumt så hon kan inte koppla av helt. Men det går. Det är skönt att kunna sitta härute redan idag utan att det är något större hallåande från någon. Bara Beata som jobba på sitt fräs. Men är det inte mer än så går det an. Skönt för Doris att få lite närhet av de andra två, gör gott för henne!

Nu hoppas vi på att såret läker snabbt och väl, att vi kan ta stygnen redan efter tio till tolv dagar, för ju kortare tid med dem desto bättre, på Sunny höll de snarare tillbaka läkningen mot slutet. Naturligtvis ska såret få vara helt läkt, men vanligen brukar operationssår vara det efter tio dagar. Vi får se, vi håller tummarna!! Och även en tumme hålls för att Doddo accepterar att vara i gästrummet dessa veckorna, så hon låter mindre på natten ;)

Prata, och det högt, det kan min lilla guldklimp!!

Det där med att vänta

Tiden går så långsamt. 

Det är väl en fördel i sig, man får mycket gjort. Om man inte väntar såpass att man inte kan koncentrera sig. Det gick bra att göra massor fram till typ kl två, började halv sju med att släppa ut hästarna, sedan har jag städat inne, tvättat, vikt tvätt, städat hönsgården och hönshuset, handlat och vart och köpt medicinerna till Doris. Och nu väntar jag på att klockan ska bli kvart i sex så jag kan åka och hämta henne. Hade planerat att skriva ett arbete nu under eftermiddagen, men får inte till koncentrationen, den är bortblåst.

Kan dessutom lägga till en skräpförkylning till allt, kände mig helt okej när gick och la mig igår, men vaknade helt igengrodd. Skit. Var ju bara nån månad sen sist. Lite väl bra. Men är väl allt som är runt omkring som sätter ner kroppen. Aja, ska ju ändå inte göra så mycket de närmsta dagarna mer än att se till att Doris har det bra, och att Beata och Sunny kan börja hälsa på henne. Det och skriva två uppgifter. Måste göra det, de måste in...
Men först och främst vill jag hämta Doris!!

Doris operation gick bra

Ja, med mina nerver på utsidan körde jag Doris till Gustaf på kliniken i eftermiddags, viket inte hjälpte Doddos nerver när det kommer till bilåkning. Hon fullkomligt avskyr det, hon är livrädd hela tiden stackarn :(

Hur som helst, operationen gick bra, en sköterska ringde när Doris låg på uppvak och berättade. Skönt att få veta så fort, mina nerver har smått efter beskedet vandrat tillbaka in på insidan av kroppen. Imorgon kväll är det dags att hämta hem henne, underbart, vi längtar efter henne allihop här!! 

Ska fixa en massa innan hon kommer hem imorgon så hon får det lugnt när hon kommer hem, typ dammsuga och sånt. Vill ha massa tid för henne och Beata och Sunny.
Så, nu är det bara en operation som återstår, Sunnys andra då hon har tumörer på andra sidan med, sen kan det väl få vara lugnt?? Känns som att vi klarat av allt sånt här för flera år framöver på bara ett år... please??

Något annat har jag gjort för första gången i mitt liv ikväll, något jag trodde jag skulle ha svårare för och det var att nacka en höna. Inte någon av mina, utan en kompis, den lilla hade blivit riktigt dålig, nåt hade hänt igår och hon hade förlorat styrseln över kroppen, kunde ta sig fram med oerhörda ansträngningar, hon kunde inte gå egentligen men hon försökte, men det gick knappt. Hon fick möjligheten till förbättring tills idag, men blev sämre och det var inte rätt att låta henne fortsätta så, hon mådde så dåligt :( Så när ingen var hemma som vanligen tar hand om detta fick vi göra det själva, Susanne bedövade och höll och jag nackade. Fruktansvärd känsla, men det gick, och i denna värld med höns måste man kunna göra detta, hur brutalt det än låter, men är de så sjuka så har man inget val :( Jag kommer inte att vilja göra detta om det inte har att göra med att hjälpa från lidande, att ta bort tuppar som är friska men dessvärre överflödiga, det fixar jag inte på långa vägar. Inte än i alla fall. Usch, jobbigt, men det känns bra ändå att jag fixade det, är det kris och lidande då måste man kunna.

På onsdag är det dags...

Kvart i två ska vi infinna oss med Doris på kliniken för operation av hennes juvertumör. Och jag är redan nervös. Och trött. Vill inte. Orkar inte. Vill att mina djur ska få vara friska nu... vad är det som gör att allt går åt skogen hela tiden??? 

Snälla låt detta gå bra som det gjort med Sunny och Beata, och att det inte finns fler än de jag känt så det måste bi en operation till. Kan det inte få var lite flyt i allt någon gång...Snälla!!

Äntligen fotat lite!!

Jag tog med mig kameran till stallet idag, inget optimalt fotoväder direkt, men nu var jag så sugen på att fota!!

Jag red inte själv idag utan Gunilla red Descarada, det har hon inte gjort sedan ivåras, och Gunillas systerdotter, Emelie red Minerva. Det var väldigt kul att se Descarada bli riden!!

Det blev lite lektion av det hela, samtidigt som jag fotade, så roligt, och de var så duktiga :) 

Så, istället för mer ord blir det bilder idag :)

Gunilla och Descarada

Emelie och Minerva

Milou

Svennis

Nåt helt annat

Idag har jag faktiskt släppt allt och bara låtit dagen gå i hästarnas tecken. Så skönt att bara komma ut och låta alla oros-tankar få vila lite. Blir nog en sån dag i morgon med, behöver det. 

Började dagen med att vara hos Descarada och Minerva, vi jobbade lite på volten. Jag och Descarada är inne i en liten svacka, det har gått kanon ett bra tag nu, och nu går det mindre bra, men vad fasen, det är ju ett steg i utvecklingstrappan, och det går inte dåligt, bara lite drygt! Vi är snart uppe ur den :)

Sedan spenderade jag resten av dagen på ridskolan, denna helgen är det regionala och nationella ponnytävlingar i hoppning, rätt kul. I morgon är det en kvaltävling till GP-ponnyn, roligt med så pass stora tävlingar på vår klubb! 

Så imorgon blir det samma, hästarna först, sedan ridskolan. Lägg till lite plugg sedan på kvällen. Vill inte ta det idag. Pausar helt idag. Måste, orkar inte. 

En fortsatt trevlig helg önskar jag er!!

Återgått

Nu gav jag upp, Sunny hade tagit sig ur sin body medans jag var iväg idag, och ja, jag tar det som ett tecken på att det är nog med den nu. Ärret är jättefint, det är bara några av de små krustorna kvar från suturtråden. Men det verkar helt lugnt, men fortsätter ha stenkoll på det. Huden är ju fortfarande skör, och minsta lilla så åker bodyn på någon dag till. Vi håller tummarna!! 

Hur som helst s har Sunny verkligen tagit fasta på att hon är fri från sin röda tröja och det har gått i hundranittio här ikväll!! Ren skär lycka rejsar förbi med en lika glad Beata som ett streck efter, för hon har ju fått tillbaka sin bästa lekkompis!! Doris är väl rolig, men inte alls som Sunny, hälsar Beata!!! Och  för att inte tala om hur mycket apport vi kastat ikväll, med andra ord, det har vart fullt ös, medvetslös här ikväll!! Helt underbart :) Nu börjar de tackla av lite, inte konstigt. 

Så skönt att det återgått till det normala igen,  innan det är dags att för att genomgå en ny vända av detta här. Tänker att det är lika bra att köra på, att vi tar Doris till Gustaf nästa vecka, så hon blir opererad snart. Har inte nån dag än, men ska ringa på måndag och se vilken som passar. Som sagt, likaså bra... Det måste ju göras... Stackars Doddo :(

ALLT har tagit lång tid...

Precis allt jag gjort idag har tagit mer tid än vad jag räknat med. 

I morse släppte jag ut hästarna, var där lite innan nio (frukost hade de fått av Gunilla tidigare, de fick vara inne lite till för det jäkla vädret...) och skulle även mocka. Det brukar ta max en timma. Var klar lite innan elva... 

Sedan var ju planen att städa i huset, började bra, sedan drog det ut på tiden med, det var skräpigare här än vad jag räknat med... klar med det strax efter tre... jösses.... sedan var det dags för hönshuset, det var inte lika illa, utan var klar vid fyra. En välbehövlig dusch efter det och sen däcka i soffan. Att åka och lämna böcker, köpa hönsfoder, lämna ett par byxor som gått sönder efter två timmars användning vart det inte tal om. SÅ min slö och slappdag imorgon fick lite andra planer. Men det går väl okej. Tar det lugnt ändå, kan vara lite skönt att komma ut hur som helst. Och så ska jag se om ja ginte behöver skriva på nåt arbete. Lika bra att få sånt tråk gjort. Eller så tar jag bara helg, bara sådär, rakt av. Vi får se vad som faller mig in ;)

Fullt ös

Sunny har en paus från sin body och det utnyttjar hon för fullt med att leka :) 

Det är så härligt att se!! Beata hänger på, hon är också glad över att Sunny leker igen!! 

Nu måste ju bodyn vara på ett tag till för småsåren av stygnen är inte helt läkta. Kan nog ta några dagar till. Men under uppsikt kan hon ju få slippa den. 

I eftermiddag har jag passat på att börja röja upp här, måste få lite ordning, även om det är dags att stöka ner med att göra om gästrummet till lägerrum igen för mig och nån av katterna. Det blir snart, kanske om någon vecka, men måste få lite ordning och rent runt här, och så måste det kännas lite normalt ett tag. Mentalt behöver jag det. Så imorgon ska jag passa på och städa av lite mer ordentligt, damma, dammsuga, röja lite till, städa toaletten, helt enkelt se till att det ser lite anständigt ut här igen, så att det känns lite hemtrevligt. För just nu känns allt bara stökigt och smutsigt. Avskyr det. Så lite ordning för orkens skull. Det får morgondagen stå för.

En bra och en dålig...

Okej, vi tar det som är bra först. 

Igår var jag iväg med Sunny och tog stygnen på henne, och jösses vad skönt hon tyckte det var att bli av med dem!! För att inte tala om att få lov att röra sig i hela huset, visserligen fortfarande med body på, men utan att bli jagad och uppassad konstant. Att få gå som man vill, hoppa om man vill det, leka lite med dom andra två fast dom blir sura, ja, det kan ju inte vara annat än bra, eller hur!! Några dagar till med body så blir de nog bra. 

Nu blir det vila i någon månad dör Sunny innan det är dags för att ta den andra sidan, för hon hade ju tumörer längs med båda juverraderna. Det går nog bra då med även om det är jobbigt.

Och så har vi det dåliga. Det slutar inte med detta. Att Sunny och Beata har båda åkt på juvertumörer. Nu har vi hittat dem på Doris med. Alltså, detta är inte sant. Doris med?!? Blir så ledsen. Älskade katter, vad är det som händer??? Min fina Doddo, hoppades så att du verkligen skulle slippa detta, älskade skruttkatt :(

Sanslöst liksom... 

Vi beslutade tillsammans med Gustaf att vi avvaktar någon vecka eller två med att operera Doris, dels för att alla tre katterna ska få hinna bli helt sams innan och för att Sunny ska få landa och känna lugn och ro innan. Samt att även jag ska få hinna andas lite mellan och få sova i sovrummet som jag inte gjort de senaste fyra veckorna eftersom jag har hållit den som vart opererad sällskap i gästrummet. Det är jobbigt. Det går, men det känns. Det var så skönt att sova i min säng igen i värt sovrum. Ytterligare 4 veckor väntar alltså i gästrummet, och en uppladdning med energi inför det behövs sannerligen... Det kommer att gå, det ordnar sig, men det känns inte bra, det gör det inte... 

Aptråkigt

Försöker formulera och gneta ihop ett arbete, och det går sådär. Återigen kan man väl inte säga att det vi gör nu är särskilt relevant, men det har ändå lite anknytning till vården. Ledarskap och lärande heter kursen nu, och ja, vissa delar är bra. Men att ägna 15 veckor åt detta är överdrivet. Släpp ut oss på praktik istället så vi kan få lära oss sjukvården istället. Det hade vi haft nytta av. Men men... Sliter mitt hår över ett arbete om förändringsarbete, så luddigt, och drygt. Har sina poänger, men drygt. Jag är inte skapt för att sitta och skriva en massa som redan är skrivet en gång. Vad är det för nytta med att sitta och formulera om det?? Ingen. Låt mig jobba med händerna istället. Då kan det bli nåt vettigt ut av detta. 

Aja, halva arbetet är gjort, nu har jag kört fast, så frågan är om jag ska lägga ner för ikväll. Det hade vart skönt att få det klart, men orkar inte flumma mer om detta ikväll. Det får bli imorgon kväll tror jag allt... Tråk...

Liten söt Sunny!!

Internetstrul

Ok, det håller sig lugn här trots att jag skulle kunna skriva en del. Men internetuppkopplingen här hemma har blivit alldeles konstigt och funkar då inte som det ska, så det blir till att surfa via mobilen. Och att skriva en massa på den orkar jag inte. Så vi får se när det funkar som det ska igen. Det blir lite korta inlägg så länge, lite livstecken. Visserligen är jag uppkopplas på internet på datorn via mobilen just nu, men håller det sparsamt, är lite nojig, av vilken anledning vet jag inte. Min pott där lär räcka och bli över. 

Sitter just nu med en ap-tråkig uppgift som jag fattar noll vad det gäller att dom vill få ut, så jag skiter nog i resten för ikväll. Tror det blir sängen istället, lika bra att ta igen lite sömn medans men kan. Då kanske knoppen funkar bättre imorgon?? Hoppas det. 

Längtar hur som helst till på måndag kväll, då är det dags att ta stygnen på Sunny. Vilken lättnad det kommer att bli för henne!! Och för oss andra i familjen med ;) Det är inte roligt att ha katterna avskiljda, och det är inte roligt att sova i gästrummet så här länge. Längtar till MIN säng. Ska bli så skönt!! Trevlig lördag till er, god natt från mig!!

Sår hit och sår dit

Jag är trött på sår nu, i alla dess former. Det är ett jäkla meck med sån skit. 

Är det inte av ren otur att de kommer upp så kan det vara insekter som vart orsaken. Eller operationssår. Alla sår är jag trött på nu. Sår på katter. Sår på hästar. Sår på höns. Sår på allt.

Nej, inget nytt har tillkommit, jag bara är trött. Tappat orken när det kommer till sjukdomar och skador. 

Men att tappa orken är inte detsamma som att sluta bry sig. Såren tas om hand på bästa sätt efter bästa förmåga ändå. Det enda som sjunker ytterligare är orken. Undra om den kommer att komma tillbaka snart? Känns inte så. Trött nu. Men kämpar på. Och blir lite tröttare på kuppen.

Vänner??

Det går framåt här hemma, nu har Beata och Doris börjat acceptera Sunny igen. De kan ligga i hög i samma puff och gosa, men både Bata och Doddo måste fräsa med jämna mellanrum på Sunny. Men mer än så gör dom inte nu. Dom är lite lustiga ;) Men det har börjat lätta allt. Skönt!! 

Men vem har sagt att det håller sig lugnt med resten av djuren? Ok, hästarna har peppar peppar hållit sig i skinnet, dock drömde jag inatt att jag hittade Descarada med kolik i morse, och det gjorde det lite nervigt att åka dit i morse. Men det var inget, tur det! 

Men våra höns. De har åkt på en höstförkylning. Inget allvarligt, men inte kul. Det ger väl sig. De får extra vitaminer i vattnet nu. Och så har vi vår lilla Hildur, en av de bruna värphybriderna, som har gått och skadat foten. Hon kom tokhaltandes när de skulle få snask när mamma kom. Plockade upp henne och hittade ett tråkigt sår under foten. Så hon fick följa med in till badrummet, och vi fick tvätta och plåstra om. Det tyckte hon var skönt, och somnade under tiden. Sedan var det bättre när vi släppte ut henne igen, och nu vid insläpp gick hon väldigt mycket bättre, e, lite halt när hon sprang, annars inget. Bra det. Hoppas det läkt mer tills imorgon. Blir väl ny tvätt imorgon för säkerhetsskull. Tur hon är snäll!!

Men som sagt, varför skulle det vara lugnt? Jag bara undrar. Det vore ju alldeles för lyxigt. Eller hur??

Hildur

Lite paus

Kände inte att jag hade nåt att skriva om i helgen, därför blev det tystna här från min sida. 

Jag har väl inte så mycket att skriva om idag heller... men jag gör det ändå. Egentligen är det massor som rör sig i huvudet på mig just nu, men orkar inte sätta ord på det. Kanske snart. Vi får se. Tills dess får ni stå ut med lite tråkiga kortfattade inlägg som mest beskriver ingenting. Det lilla innehåll jag får till är om katterna just nu, och nu ser läget ut som sådant för Sunny att hon fick påbörja en antibiotika-kur i förrgår för hennes sår blev infekterat. Ser mycket bättre ut redan. Instängd bara hatar hon att vara och vi räknar ner dagarna något mer uppgivet än vad vi gjorde med Beata för det känns som att tiden går långsammare med en liten kisse som är tokmissnöjd över situationen. Dock nåt bra är att hon inte alls verkar ha så ont längre. Beata och Doris kan inte bestämma sig för om Sunny är ok eller inte att ha i huset, så för säkerhetsskull måste de fräsa på henne och visa missnöje när hon kommer för nära. Drygt, men det ger väl sig. 

Hästarna har jag inte heller lämnat, jag är där så mycket som möjligt, mitt sätt att komma ut och koppla av. Inte ridit så mycket det senaste, men en liten vila dör de inte av. Vi tar igen det. Descarada har gått framåt så mycket att det känns lite overkligt ändå, så att inte forcera är ju bra ändå. Stärka i lugnt takt, det är det som gäller för henne, annars hoppas vi bakåt flera steg. 

Ny kurs är påbörjad i skolan, Ledarskap och lärande, och jag är än så länge totalt oimponerad av den. Det påstås att den ska göra oss till så mycket bättre sjuksköterskor. Det tror jag på när jag ser det. Onödigt tidsfördriv kallar jag det än så länge tills motsatsen är bevisad. Vill lägga tiden att lära mig sjukvård. Men nej, sånt gör man inte på denna utbildningen. 

Och ja, jag är bitter. Vill inte vara det, men är det. För mycket nu. Inte mer med det. 

Liten Sunny med mamma Doris

Slut på denna delen.

Äntligen är denna kursen slut i skolan -vetenskaplig metod. Det har vart den tråkigaste hittills och har inte vart förknippad med sjukvård. Nu är det bara till att hålla tummarna på att de två uppgifterna som inte än är bedömda går igenom, hoppas verkligen att det inte blir kompletteringar på dessa. Så tråkiga!! Men men. 

Sunny är lite bättre idag när det kommer till smärtan, man märker tydligt att det gått några dagar nu. Doris börjar kunna acceptera henne lite smått, Sunny la sig på Doris i soffan nyss, inget fräsande, bara en lite obekväm Doris som gick ifrån. Bra det. Beata däremot gillar läget lite mindre nu. Ger sig väl snart.  

NU vill jag ha mon ork om motivation tillbaka, det måste den, om allt ska gå ihop. Så denna helgen ska jag försöka hitta lite av den. Så får det bli.

Ont

Visst har Sunny haft ont sedan hon kom hem. Det har märkts. Det och att hon inte alls är övertygad om att man kan vara instängd på detta viset. 

Båda delarna har bättrats något idag, smärtlindring får hon, och det där med att vara instängd är skit, men hon har slutat föröka klösa sig ut. 

Och Beata och Doris har kollat in henne några gånger idag, för jag låter ändå dörren in till Sunnys rum vara öppet så mycket som möjligt. Under uppsikt då vill säga. Sunny får ju inte springa iväg heller. Tanterna är inte särskilt nöjda med Sunnys olikluktande uppenbarelse, men de kan i alla fall gå in i rummet utan att fräsa. Men hon får inte kolla på dem för mycket, och framför allt inte nosa på dem, då ska det fräsas. De ger väl sig snart. 

Beata har lärt sig nåt nytt idag med, nämligen att ta sig ur bodyn. Så nu fick hon vara utan. Och det ser ut att gå riktigt bra, hon rör knappt ärret, sveper bara över det när resen av kroppen tvättas. Och det är ju ingen fara. 

Det kändes som att tiden efter Beatas operation gick snabbt trots allt, och jag hoppas att tiden kommer att gå lika fort även med Sunny. För det är skit under tiden de har stygnen, det är ett evigt passande, och på något sätt kommer de alltid på hur de ska ta sig in under bodyn och tvätta. Hoppas att Sunny håller sig från det så mycket som möjligt. Annars får jag sy om hennes bodys som jag fick göra med Beatas. Krångel!! Det innebär inte bara att det ska dit nåt smidigt som håller dem borta från att tvätta, de ska ju även kunna gå med det. Inte en helt lätt ekvation, det är trots allt katter vi snackar om här. Passar det inte dem så gör det bara inte det. No more to say liksom. 

Men men. Hoppas på det bästa här! Och hoppas på att få sova inatt, de blev en halvtimme natten tills idag. Jag ser dubbelt nu. Så, godnatt med er!!

Sunny är hemma

Bättre känsla än att få hämta hem sitt djur finns nog inte.
Och Sunny delar mina känslor över detta. Stumpan!!
Dock var det inte nåt varmt mottagande av Beata som fick nosat snabbt på henne igenom dörrspringan. Ett redigt fräs. Suck. Hoppas hon smälter fort. Doris har inte hälsat än. Planen är att Sunny ska vara helt avskild från dom andra i nån dag i alla fall innan vi testar att låta dom hälsa.Och så länge Doris och Beata håller sams så ska de nog snart acceptera Sunny igen. Håll tummarna för att detta går någorlunda smidigt!
Sunny är jätteledsen över att vara instängd, med det har hon alltid varit. Får hopas att hon inte blir alltför ledsen dessa två veckorna.
Som sagt för alla tummar som ni vill dela med er för att de ska vara sams snarast är jag så tacksam för. Då kommer Sunny läka som bäst. Och de andra två må bra de med.
Hoppas hoppas hoppas!!