fredag 24 oktober 2014

Hon borde vara trött nu??

Jag är det i alla fall. 

Hämtade ju Doris igår kväll, och jösses vad glad hon var över att komma hem. Knölarna visade ju sig vara just knölar, dvs av ofarlig sort, och inte ens skickade på analys, vilket gör att det känns nästan lite onödigt att hon fått genomgå denna operationen, men det kan man ju inte veta innan, och eftersom knölar på katt brukar i allmänhet vara just elakartade vill man inte chansa. Men det är skönt ändå att de var ofarliga, och så kan man se det lite positivt, hon kommer aldrig kunna få elakartade juvertumörer just där :)
Och resultatet på Sunnys tumörer fick vi med, de var godartade de med!! Underbart :) Bara till att hoppas på att de som sitter på andra sidan kommer att vara det med.

Nu är det ju ändå konstigt, vi har tre katter, varav tre har godartade tumörer/inte ens utvecklade till godartade tumörer (ok, Sunnys sista vet vi ju inget om än), vad kommer det sig?? Det vanligaste som sagt är ju att de är elakartade, det är tydligen sällan de inte är det. Vi är väl ovanliga som vanligt då. Men varför får alla tre detta på samma gång?? Helt otroligt. 

Men i alla fall. Doris kom hem igår. Det som var mindre poppis var att bli instängd i gästrummet. Ända sedan vi kom hem igår har hon tjatat. Menar verkligen hela tiden. Hon somnade till tidigt i morse, det varade i en kvart. Jag har alltså varit vaken sedan igår morse. Huvudet är overkligt trögt just och nåt skolarbete har inte blivit gjort... Det konstiga är att Doddo inte verkar ha haft några problem med att hålla sig vaken under dagen. Hon har snattrat på, och tjatat om att komma ut ur rummet bortsett från några korta pauser i form av några powernaps. Först nu har hon börjat lugna sig, och kopplat av lite. Men vi sitter just nu ute i vardagsrummet i soffan, hon känner sig mer fri här ute. Men snart är det dags för rummet igen, jag orkar snart inte vara vaken längre. Beata är väl inte nöjd, men har smält lite från igår när hon mest ville fräsa sonder allt som kom i hennes väg, hon har till och med kunnat sova en stund i soffan, nästan jämte Doddo. Sunny tar det hela med ro, och har faktiskt gått och lagt sig i puffen med Doddo. Men hon tycker hon luktar lite skumt så hon kan inte koppla av helt. Men det går. Det är skönt att kunna sitta härute redan idag utan att det är något större hallåande från någon. Bara Beata som jobba på sitt fräs. Men är det inte mer än så går det an. Skönt för Doris att få lite närhet av de andra två, gör gott för henne!

Nu hoppas vi på att såret läker snabbt och väl, att vi kan ta stygnen redan efter tio till tolv dagar, för ju kortare tid med dem desto bättre, på Sunny höll de snarare tillbaka läkningen mot slutet. Naturligtvis ska såret få vara helt läkt, men vanligen brukar operationssår vara det efter tio dagar. Vi får se, vi håller tummarna!! Och även en tumme hålls för att Doddo accepterar att vara i gästrummet dessa veckorna, så hon låter mindre på natten ;)

Prata, och det högt, det kan min lilla guldklimp!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar