Doris operation gick bra

Ja, med mina nerver på utsidan körde jag Doris till Gustaf på kliniken i eftermiddags, viket inte hjälpte Doddos nerver när det kommer till bilåkning. Hon fullkomligt avskyr det, hon är livrädd hela tiden stackarn :(

Hur som helst, operationen gick bra, en sköterska ringde när Doris låg på uppvak och berättade. Skönt att få veta så fort, mina nerver har smått efter beskedet vandrat tillbaka in på insidan av kroppen. Imorgon kväll är det dags att hämta hem henne, underbart, vi längtar efter henne allihop här!! 

Ska fixa en massa innan hon kommer hem imorgon så hon får det lugnt när hon kommer hem, typ dammsuga och sånt. Vill ha massa tid för henne och Beata och Sunny.
Så, nu är det bara en operation som återstår, Sunnys andra då hon har tumörer på andra sidan med, sen kan det väl få vara lugnt?? Känns som att vi klarat av allt sånt här för flera år framöver på bara ett år... please??

Något annat har jag gjort för första gången i mitt liv ikväll, något jag trodde jag skulle ha svårare för och det var att nacka en höna. Inte någon av mina, utan en kompis, den lilla hade blivit riktigt dålig, nåt hade hänt igår och hon hade förlorat styrseln över kroppen, kunde ta sig fram med oerhörda ansträngningar, hon kunde inte gå egentligen men hon försökte, men det gick knappt. Hon fick möjligheten till förbättring tills idag, men blev sämre och det var inte rätt att låta henne fortsätta så, hon mådde så dåligt :( Så när ingen var hemma som vanligen tar hand om detta fick vi göra det själva, Susanne bedövade och höll och jag nackade. Fruktansvärd känsla, men det gick, och i denna värld med höns måste man kunna göra detta, hur brutalt det än låter, men är de så sjuka så har man inget val :( Jag kommer inte att vilja göra detta om det inte har att göra med att hjälpa från lidande, att ta bort tuppar som är friska men dessvärre överflödiga, det fixar jag inte på långa vägar. Inte än i alla fall. Usch, jobbigt, men det känns bra ändå att jag fixade det, är det kris och lidande då måste man kunna.