En bra och en dålig...

Okej, vi tar det som är bra först. 

Igår var jag iväg med Sunny och tog stygnen på henne, och jösses vad skönt hon tyckte det var att bli av med dem!! För att inte tala om att få lov att röra sig i hela huset, visserligen fortfarande med body på, men utan att bli jagad och uppassad konstant. Att få gå som man vill, hoppa om man vill det, leka lite med dom andra två fast dom blir sura, ja, det kan ju inte vara annat än bra, eller hur!! Några dagar till med body så blir de nog bra. 

Nu blir det vila i någon månad dör Sunny innan det är dags för att ta den andra sidan, för hon hade ju tumörer längs med båda juverraderna. Det går nog bra då med även om det är jobbigt.

Och så har vi det dåliga. Det slutar inte med detta. Att Sunny och Beata har båda åkt på juvertumörer. Nu har vi hittat dem på Doris med. Alltså, detta är inte sant. Doris med?!? Blir så ledsen. Älskade katter, vad är det som händer??? Min fina Doddo, hoppades så att du verkligen skulle slippa detta, älskade skruttkatt :(

Sanslöst liksom... 

Vi beslutade tillsammans med Gustaf att vi avvaktar någon vecka eller två med att operera Doris, dels för att alla tre katterna ska få hinna bli helt sams innan och för att Sunny ska få landa och känna lugn och ro innan. Samt att även jag ska få hinna andas lite mellan och få sova i sovrummet som jag inte gjort de senaste fyra veckorna eftersom jag har hållit den som vart opererad sällskap i gästrummet. Det är jobbigt. Det går, men det känns. Det var så skönt att sova i min säng igen i värt sovrum. Ytterligare 4 veckor väntar alltså i gästrummet, och en uppladdning med energi inför det behövs sannerligen... Det kommer att gå, det ordnar sig, men det känns inte bra, det gör det inte...