Usch, jag halkar efter med skolarbetena. Typ i alla fall.
Jag brukar vela göra allt så fort som möjligt, rent av avskyr att göra saker i sista minuten och hatar att ha saker släpandes.
Nu har jag inget som släpar, allt jag lämnat in som vart bedömt är jag godkänd på, det är bara två arbeten, varav den ena är ett grupparbete som vi inte fått svar på än. Inte så konstigt, eftersom de precis är inlämnade. Tycker dock inte om att vänta på de svaren, vill veta med en gång om något behöver kompletteras så jag kan få skiten ur världen.
Denna veckan ska två arbeten in, varav jag fått in det ena, men är inte i närheten av att vara klar med det andra. Dels är det så tråkigt att jag håller på att gå åt, dels har jag så svårt att fokusera så jag håller på att bli galen. Imorgon ska det vara klart. Känns ju inte helt rimligt.
Men det är ju bara till att sätta sig och göra det eller?
Ja, i vanliga fall hade det vart så. Och jag försöker göra det också, men jag kan inte för mitt liv koncentrera mig. Tankarna fladdrar som lakan i storm, jag få ingen ordning på dem, kan inte lugna dem. Känns inte bra, jag är så slutkörd nu med allt som händer att jag inte kan reda ut ens dem. För mycket är det, inte bara det vardagliga, alla måsten som man vanligtvis har, utan det är så mycket därtill. Sjuka och opererade katter som bråkar med varandra, sjukdomar i den närmsta släkten, känslan av krav att prestera i skolan, då inte för egen vinning, utan för gruppen man arbetar med, ångesten över att inte ha arbetat nåt under hösten fast jag velat och egentligen behövt för det kommer att fattas pengar, ångesten även att inte komma in och jobba ytterligare ett tag framöver fast vilja finns att komma ut "på riktigt", känslan över att inte räcka till till någon eller något, känslan av att inte göra det jag ska, glömma det jag har tagit åt mig. Igår glömde jag till exempel att ta in hästarna, något som bara inte får hända, men nu hände det. Tur att Gunilla inte blev jättesen hem. Men det får inte hända, och hade jag vart mitt vanliga jag hade det aldrig, menar verkligen aldrig ha hänt. Jag känner inte igen mig själv.
Så med detta så är det kanske inte så konstigt att jag inte får gjort skolarbetet. Fast nu har jag verkligen eld i röven vad det gäller den, vill inte släpa med det, vill ha in den, få vara med på seminariet som är knutet till den, bli bedömd och ha den avklarad. Så det är väl bara att göra. På nåt sätt går det väl. Imorgon ska den vara klar. Samla tankarna, självdisciplin och bara gör. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar