Inte förvånad

Nope, inget nytt om knät. Fine, det var väntat.

Men läkaren tyckte fortsatta besök hos naprapaten, så det blir till att göra en koll med försäkringsbolaget, hoppas de kan tänka sig att ta den kostnaden. Hittills har det bara vart naprapaten som gjort det lite bättre. Och med tiden så är planen att det ska bli helt bra. Hoppas!!

Trevlig Valborg till er alla, själv ska jag till praktiken imorgon bitti, så nu ska jag sova!

Knä...

Morgondagen bjuder på ett besök hos atroteamet på Mölndals sjukhus. Ett sedan länge planerat besök, måste kolla knät igen. Det är ju inte som det ska... Är faktiskt lite nervös för detta. Men framförallt är jag trött på det.  Naprapaten jag berättat om tidigare har dock gjort under, jag har inte haft ont under nätterna på nästan en hel vecka!! Första gången på fyra år!! Men inatt var smärtan tillbaka. Tröttsamt. Men behandlingen är långt från klar, så snart är det dags ett nytt besök. Hoppas på samma resultat efter nästa omgång!!

Utmattad...

Man är verkligen inte van vid att gå på ett schema igen... med allt vi gjort i skolan sedan ett år tillbaka har vi kunnat styra upplägget på dagar och veckor rätt mycket själva.  Och det är ju inte riktigt så att man valt att gå upp kvart över fem på mornarna... I alla fall inte när man slutat vid halv tio på kvällen... Denna veckan går jag bara dagtid, fem dagar bara upp vid kvart över fem... urk, värsta typen av schema jag vet. Hatar mån-fre 8-17... Dock lite andra tider, men samma princip liksom. Det värsta är att jobba så... nä skiftjobb är min melodi. Tur att det är så denna veckan, sen framöver blir det lite varierat i alla fall. Bara tre dagar kvar denna veckan, åh gudars, vad jag avskyr enbart dagtid... ska bara duscha nu (när duschen blir ledig), sen ska jag sova. Om jag ska funka lite imorgon får det bli så. Suuuuck... God natt.

Valle longeras!!

Här kommer bilderna från gårdagens hopp och skutt!!

Hopp och skutt!

Idag har Valle fått hoppa lite. Med betoning på lite, för högt var det inte ;) Kanske 50-60 cm. 

Och naturligtvis utan mig på ryggen, utan med mig hängandes i andra änden på snöret med kameran i ena näven. Att göra två saker på en och samma gång börjar jag få lite snits på ;) Kan väl säga att Valle är galet snäll att longera, lyssnar på minsta lilla, så det kändes inte direkt krångligt. Och kul tyckte han att det var!! Han riktigt lyste, och ville springa meeer!! Bilderna blev faktiskt inte så tokiga, trots att jag longerade samtidigt som jag fotade. Bilderna behöver bara beskäras lite, för att hinna med att zooma gick jag bet på ;) Ska se om jag inte får till att beskära bilderna till imorgon, tills dess bjuder jag på en bild i alla fall :)

Meen... olycksfågel!!

Ja, då var det dags gör en ny skada för Minerva. Igår hade hon slagit i på insidan av frambenet, precis nedanför knät med resultatet ett litet sår och att vävnaderna har separerat från varandra. En rejäl sårficka vart det. Så det blev veterinär på det och av det blev det ett dränage, bandage, antibiotika och box eller sjukhage ett tag. Suck. Men ok, ett sår läker, håll tummarna för att det inte blir några komplikationer. Så ska väl detta gå rätt smärtfritt. Hoppas!
Ville fick en stunds motion på volten själv ikväll och det gick kanon.  Jobbade honom från marken med både lydnad, uppmärksamhet och longering. Han tyckte det var kul! Tänkte som bara den.
I morgon blir det vila igen, först har jag praktisk och sen ska vi på kalas. Attans, vill fortsätta arbeta med honom där jag slutade idag!! Men men. Så får det väl vara. Får bli på lördag istället. Nu är närmsta planen att sova. Trött som tusan!!

Grattis Sunny!!

Tänk att min lilla plutta är fem år idag!!

Stort grattis till Sunny och alla hennes syskon Mooni, Flyan, Bluebell, Great White och Firefly!!

Lite som att få en snyting...

Tappade orken i fredags kväll helt. I alla fall när det kommer till förhoppningarna att klara av utbildningen.

Vid halv nio på kvällen trillade det in ett mejl som klargjorde för oss att uppsatsen inte är godkänd än utan fler kompletteringar och tillägg ska göras. Jag börjar så smått undra vad denne examinatorn vill ha egentligen. Vår handledare är ju inte till hjälp eftersom vi inte kan få tag på henne för en träff och genomgång. Dock fick vi lite tips från examinatorn hur vi skulle kunna ändra på saker och ting, så utifrån det får vi väl slita av oss håret imorgon. Det är verkligen surt att hamnat i en sån här känsla när det är endast 7 veckor kvar, och bara praktik denna tiden. Jag ser inte ens fram emot den som börjar i morgon. Ska vara på en avdelning med inriktning mot bröstcancer, primära tumörer, cancer i sköldkörteln och tumörer  mag-tarm. För det första är jag inte en avdelningsperson, jag vill inte jobba på avdelning sen och tycker att hela 7 veckor ska bli lite jobbigt. För det andra är det att det handlar om cancer. sjukdomen som sådan går väl an, men det är så nära, känns som att det är alldeles för nära, det är så många i min närhet som vart så sjuka. Att jag kommer att möta cancerpatienter även på akuten och ambulansen är självklart, och det känner jag att jag fixar utan problem, men nu kommer det bli så otroligt intensivt, och det känns väldigt jobbigt. Det är ju vad mina 7 veckor på denna avdelningen kommer att bestå av. Men det ska gå bra. Jag är säker på min yrkesroll, och kan agera efter det. Jag ska bara bli kunnig i den. Det är det som saknas. Det och godkända resultat på c-uppsatsen och på NKSE-tentan. Sen så... akuten, vi ses snart!!

Förändring!!

Det finns en sådan stor skillnad nu på Valle som gör det så tydligt att allt börjar landa på plats.

När han som till oss så var han så spänd att till och med hans ansiktsuttryck var spänt. Hans käkar var konstant spända och blicken kunde bara koppla av korta stunder. 

Med tiden, speciellt nu den senaste veckan, har detta börjat ändra sig. Han har slappnat av.

Hela hans uppenbarelse visar att han har släppt massor nu, lämnat det bakom sig. Blicken är lugn, ansiktet har kommit till ro. Hans spända nackmuskler börjar bli mjuka och spänstiga istället för som de var innan, brädhårda och strimmiga. Han känns lycklig. Energin som omger honom säger samma sak. Jag tog en bild på honom idag efter vi vart ute och promenerat som jag skickade till mamma ikväll. Svaret jag fick från henne var "Va fin han är, ser så lugn ut. Han har hittat hem." Dom orden fick tårarna att rinna. För det är nog så. Han har kommit hem. Min fina häst, här ska du bli kvar, här ska du få må bra.

Dagens foto:

Älskade Valle!!

Höst eller??

Vilket väder!! Ösregnar och kallt är det. Och lera precis överallt!!

Tog in tre tokleriga hästar ikväll, alla tre åkte på en spolning med vattenslangen. Vad ska man göra liksom?? Tur att Valle och Minerva haft täcke på. Suck, nu vill jag ha tillbaka våren!!!

Vita ben?? Nja, inte idag inte...

Håll tummarna nu!!

Nu har vi slitit lite mer hår och fått ihop en förhoppningsvis förbättrad version av c-uppsatsen. Jag skickade in den i eftermiddag, och nu hoppas jag å att vi får svar snabbt och att det är positivt. Hoppas hoppas hoppas!! Vill inte veta av skräpet nåt mer.

Utöver det känner jag mig allmänt manglad efter dagens naprapatbesök. Till att börja med kan jag säga att naprapaten var helt grym, hon plockade fram alla de problemområden jag har utan att jag behövde påpeka dem och kunde utan vidare beskriva hur jag kände i dem medan jag stod med hakan i golvet. En plan är upplagd, dagens besök fokuserade på ryggen, och ja, det var välbehövligt och satan vad jag har ont nu, känns som att jag är körd genom en mangel med taggar... Och trots att hon inte berörde knäna med nån behandling idag så känner jag av mer i det ena än vanligt. Att det inte bara är knäna om enbart är orsaken till att de strular har jag tänkt på ett tag, och med detta så känns det faktiskt som att det ligger nåt i det. Jag ska tillbaka på måndag kväll, och då ska knäna få sig en genomgång. Med tiden ska ett riktigt träningsprogram som ska stärka just de områden jag har problem med till och målet är att bli helt bra. 

Jag kan nog faktiskt säga, att jag för första gången sedan skadan, känner ett stort hopp om att kunna bli bra från det här. För första gången känns det som att  jag har kommit till rätt ställe som ser helheten. Läkare är bra i sig, men där är det bara fokus på en enda del, i mitt fall vänster knä. Allt annat lämnas. Sjukgymnasterna jag vart hos har gett upp, de har även de riktat uppmärksamheten mot knät och bara mot de muskler runt det, men utan att allt annat fått stärkas för att kunna stödja resten som spelar in, typ ryggen, snedbelastningar och så vidare, har vi inte kommit någonvart, utan värken i knät ar bara blivit värre. Nu ser jag fram emot att få fortsätta hos naprapaten, min känsla är som sagt att detta kan bli bra. Riktigt bra. Hoppas!! 

Längtar ut i skogen nu med hästarna!!

Naprapat

Imorgon ska jag göra mitt första besök hos en naprapat, dels för knäna, men även för ryggen.

Jag har ju lyckats med att dra upp min gamla skada i knät igen, och har dessutom spätt på det hela genom att ha sabbat det andra knät lite med efter att ha åkt på knäna nerför källartrappan och  med det hela knät först rätt in i betongväggen... suck. Ibland är jag lite för klumpig för mitt eget bästa... 

Ryggen har jag ju alltid känt av efter många ofrivilliga avsittningar från hästar, och den behöver nu ses över, speciellt eftersom vi kommit igång med ridningen, då vill jag inte vara den som stör Valle med att vara stel och sned!! Så ja, nu ger vi naprapaten en chans till att se om hon kan få nån ordning på detta! I övrigt väntar jag på att det ska bli den 30: april, för då ska det bli en vända till artroteamet på Mölndals sjukhus, helt enkelt för en uppföljning av knät sen i somras, Vi får väl se vad läkaren säger där och då! Blir nog bra! Tills dess tänker jag köra på som vanligt och enligt plan, att stärka knät mer, och inte tro annat än att det kommer att bli helt bra, inte tänker jag låta det hindra mig från att göra det jag vill och jobba med det jag tänkt!! Vägrar!!

Ehm.. ja.. många turer har det vart som satt sina spår ;)

Nu måtte det ändå vara klart snart..

Ja, det kommer det att vara. Men ändå känns vägen dit lång.

Det är en sak som sätter käppar i hjulet, och det är uppsatsen. Med all skit som den inneburit under hela processen så känns det mörkt. Eftersom vår handledare inte kommer att hjälpa oss nu efter att ha fått en massa kritik så vet jag inte hur vi ska gå tillväga. Får väl göra vårt bästa, mer kan vi inte göra. Känns dock som att det kan bli utdraget.. Vi ska sitta med skiten i veckan, håll tummarna för att vi får ihop det. Gråtfärdig är jag över allt detta jävla trams, inte kommer jag blitt dugg mycket bättre sjuksköterska för att jag kan benämna olika skalor i kvantitativa artiklar. Inte ett skit. Suck. Synd att vi inte fått lära oss särskilt mycket relevanta saker under utbildningen. Mest en massa jävla trams. Sjuksköterskeutbildningen på Göteborgs Universitet suger så in i he.... bara så ni vet, om någon skulle kika in här som tror sig vilja plugga i Göteborg till sjuksköterska. Gör det inte. Bara gör det inte.

Helvetesvecka

Det är det minsta man kan säga om den. 

Jag är totalt slutkörd, det har vart mycket. Responderingar, Opponentskap, kritik på c-uppsatsen, hysteriskt tentaplugg, och NKSE-tenta. Det har verkligen vart den sjukaste veckan under hela utbildningen. Tyvärr måste jag säga att jag kommer att få göra om tentan, läkemedelsberäkning ingår, och det måste bli alla rätt på det, och jag missade en fråga. Fick en blackout, nåt jag egentligen vet blev så fel. Surt. Men inte mycket att göra åt. Hjärnan är lätt överbelastat kan man väl säga...

Vi tog oss en längre tur med hästarna dag, och lät dem galoppera av sig, och jisses vad roligt de tyckte det var!! När vi vände hem och påbörjade nerförbackarna så hoppade vi av och lät hästarna gå lite fritt. Nu snackar vi lyckliga hästar!! De höll sig vid oss, de var så grymt duktiga! De följde och och hade stenkoll på oss. Sen började vi fixa med staketet, efter-vintern underhåll. Halva stora hagen är klar. Skönt! Vi hade medhjälpare nästan hela tiden, Valle var med och kikade och Svennis la näsan i blöt när han fick chansen ;) Minerva var mest intresserad av mat, så hon var inte intresserad av oss ;)

Hönshuset fick sig en rejäl städomgång med, det var mer än välbehövligt. Så nu har hönorna det fint och rent de med. Och så har pappa och Christian startat upp med garaget idag igen, och några brädor sitter nu lysande röda på ena väggen! Kommer bli så fint!

Nu är det bara inne i huset som jag måste göra nåt åt, här är sketet som tusan. Drog igång en maskin tvätt, ska gå och hänga upp den nu. Allt har legat på is, så jag har galet mycket att ta itu med när jag hinner. Urk, gillar inte att ha det smutsigt inne!! Men det blir väl bättre sen, mer ordning när skolan är slut. För nu är jag helt slut. Ska ta en riktig slapparkväll. Behöver det... Tjing på er!!

Läkande kraft

Efter att ha fått vår uppsats sågad och mitt självförtroende kört i botten, så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Beskedet vi fick av handledaren när vi lämnat den sista versionen till henne var att den var bra, men examinatorn tyckte annat och massor ska ändras, inte mycket var bra. Att inte handledaren var på plats vid själva granskningen var också skit, för det ska hon egentligen vara. Skiter i allt snart. Hatar allt vad uppsats har att göra med, fy satan, ville bara bli klar med skiten, men nu detta. Helvete.

Blir till att göra de satans ändringar fortast möjliga, vill inte veta av detta mer.

I alla fall så fick Gunilla med mig ut på en ridtur, en rätt oväntad för vi red ju igår. Och det bar iväg lite längre dessutom, ända bort till ridskolan och hem. Och det gick verkligen hur bra som helst!! Valle tog för sig, klev genom bäckar, klafsade rakt igenom lera, gick först när Minerva blev rädd för en stor sten, fyra rådjur lallade omkring vid vägen, ett sprang över framför oss, två av dom velade och ett stod och åt. Och vi kunde gå raka vägen förbi, en liten blick fick rådjuren, som inte stod mer än tio meter från oss. Det är helt fantastiskt att kunna komma så nära de vilda djuren!! Och allt detta, hästarna, ridturen, djuren, naturen har en otroligt helande kraft på en låg själ, detta vara vad jag behövde!! Det känns bättre nu, jag orkar fixa skiten med uppsatsen, även om det inte lockar. Men det blir lättare i och med detta. Tack för att allt detta finns. Så mycket mer man orkar när man får en sån här energiboost. Helt fantastiskt!!

Näsan fram och faaart!!

Alltså, nu ska vi inte ta i överkant, men det händer faktiskt grejer :)

Vi tog oss en kvällsridtur med hästarna, en liten lagom runda med mest uppför och nerför. 

För första gången höll Valle jämna steg med Minerva redan i skritten, till och med så att Minerva fick kliva på :) Och han gick dessutom först, lite läskigt emellanåt, han gick och blåste på rotvältor och stora stenar, men han gick utan problem. 

När det var dag för trav fick Minerva ta täten, mest för att hon skulle slippa trippa långsamt bakom. Men idag så hände det, han började länga på steget, ta fram näsan och höll såpass jämna steg med Minerva att hon fick öka farten!! Det ni!! Från att gå och dra in näsan och knappt komma framåt till detta på så kort tid, helt underbart! Han var så glad och tog i allt vad han var värd :) Testade lite galopp, men i det blev han kort och långsam igen, så lät bli det, just för att han ska få hitta framåtbjudningen och inte hamna åter i det korta, avknäppta läget han vart i. Allt kommer att släppa, bara han får lite tid! 

Det som ändå är roligt är att han trots att han öppnat upp formen så släpper han inte väg den allt för långt, utan alldeles lagom, precis sådär att han faktiskt börjar jobba med ryggen och bakkärran och höjer framdelen, helst utan att jag behöver ta i på nåt sätt, han är väldigt lätt i handen, och målet är att ska bli ännu lättare :) Min fina häst, du är precis vad jag behövde, så mycket energi du ger mig!!

Vilken helg!

Det är synd att säga att jag vart ledig, men lite påskfirande har hunnits med!

På påskafton vart det påskbrasa i vår ena hage, mycket ris som vart kvar efter avverkning och massor efter stormen som var i vintras. Och vi hade verkligen hur mysigt och kul som helst!! Igår var det en stund hos Christians föräldrar, på middag. En tur ut i skogen med hästarna, och vardagligt stallpyssel.

Annars har det vart plugg. Hela tiden. Jag är helt slut. 

Var eviga lediga stund har det vart ett jäkla läsande. Tyvärr känns det inte som det går in, utan jag läser det om och om igen... Så idag åkte jag till Göteborg efter att ha tagit ut hästarna och pluggade tillsammans med tre klasskompisar, att var några stycken som bara kan grotta ner sig i diskussioner gör att man fattar så mycket mer. 

Skulle behövt några veckor till av detta, men på fredag ska tentan skrivas, och tisdag, onsdag och torsdag har de lagt opponeringar, respondentskap och åhörarskap när det kommer till c-uppsatsen... Det där med planering har inte funkat under utbildningen någon gång, men nu är det sämre än någonsin.. tur man slipper stället snart... Så kvällarna kommer bestå av plugg, plugg och plugg. Allt annat får gå på halvfart, hästarna kommer få en rätt lugn vecka, dammråttorna kommer att få frodas, tvätthögen växa... Så, strax ska jag sova, för jag är verkligen helt slut. 

Vår fina påskbrasa!!

Jag vill passa på...

...att från oss allihop, önska en riktigt...

Ska det vara så jäkla svårt att fatta???

Det är nära ett psykbryt nu när det kommer till bilister som inte kan tänka sig ha vett i trafiken!! 

Alltså, en häst har lika mycket rätt att ta sig fram på vägen som vilket annat fordon som helst. Men det tycker inte alla...

Bara det där med att sänka farten är tydligen fruktansvärt svårt för vissa, inte ens när vi är två stycken som tydligt visar med vinkande rörelser upp och ner med armarna att de ska lugna sig lite. Har man tur får man nån reaktion, i alla fall att de vinkar tillbaka, komiskt nog, då utan att sänka farten. De värsta är de som snarare lägger på ett kol och skiter fullständigt i att vi går där... IDIOTER!!!

Att det är 30 km /timmen på vägen vid stallet greppar dom inte heller, det är väldigt vanligt att det går upp mot 70-80...  Behöver jag säga att det är så mycket lugnare på vintertid när det inte är så mycket trafik?? För det är nu golfsäsongen börjar och de många golfare verkar äga vägen... Inte alla, det finns guldkorn, men många anser att vi inte borde existera... Ok, vi säger såhär, om vi inte ska få vistas på vägen, så ska dom inte heller få det, DET vore inte mer än rätt!!

Första uteritten!

Vilken premiär!

Idag var det andra gången jag satt på Valles rygg här hemma, och det var dags att ge sig ut i skogen :)

Det har vart rätt spridda skurar vad det gäller rädsla från hans sida, fått höra att han är tittig från några, att han inte går att rida ut på från en, att han ska vara rädd för det mesta av en annan, och ett par som säger att det funkar. Då med allt detta med sig så gav vi oss ut.

Och... inget hände. Han var hur cool som helst. Nästan lite loj. Fick gå på halvlång tygel det mesta, och han gick och filosoferade. Verkade väldigt nöjd, men fundersam. Vi red inte långt, vi måste börja någonstans liksom. På en skogsväg travade vi, Minerva i täten som satte iväg, och vi efter i ett makligt tempo... han tog liksom inte för sig, utan bara samlade ihop sig, knölade ihop halsen och gick och trippade sakta fram. Gav honom mer tygel, för jag vill att han ska sträcka fram näsan så överlinjen får längas ut och stretchas, och tillslut klickade det och han längde steg och allt :) Och vad nöjd han var med det!! Gamle mannen, så härligt :)

Vi fortsatte i skritt resten av turen, men Minerva som fick bestämma lite vägar, Valle hakade på, och helt utan krav från mig så kom han till en helt otrolig avslappning. Helt underbart!! Dock verkade han rätt förvånad över att Minerva fick gå som hon ville, lite frågande över om det var ok... Men han var nyfiken och hänge på! 

Det var två mer än nöjda hästar som vi kom tillbaka med till stallet, och imorgon väntar en promenad istället för ridning, varierat arbete måste vi få till, så hans rygg stärks :) 

Men det var väldigt kul att det funkade så bra som det gjorde, och att han var så lugn och litade på oss :)

Backträning

Jojomen, i morse blev det klättring med hästarna uppför ett par av de värsta backarna vi har här runt omkring.

Och det var inte bara hästarna som fick jobba, för vi promenerade med dem. Var lagom mör när vi kom hem. Men det är det värt!!

I morgon, om allt går enligt planerna, så ska vi rida en liten sväng. Dags för andra ridturen nu då, det är ju nästan så jag blir lite nervös!! Och sen är det påsk minsann, typ ledighet, men ändå inte!!