Efter att ha fått vår uppsats sågad och mitt självförtroende kört i botten, så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Beskedet vi fick av handledaren när vi lämnat den sista versionen till henne var att den var bra, men examinatorn tyckte annat och massor ska ändras, inte mycket var bra. Att inte handledaren var på plats vid själva granskningen var också skit, för det ska hon egentligen vara. Skiter i allt snart. Hatar allt vad uppsats har att göra med, fy satan, ville bara bli klar med skiten, men nu detta. Helvete.
Blir till att göra de satans ändringar fortast möjliga, vill inte veta av detta mer.
I alla fall så fick Gunilla med mig ut på en ridtur, en rätt oväntad för vi red ju igår. Och det bar iväg lite längre dessutom, ända bort till ridskolan och hem. Och det gick verkligen hur bra som helst!! Valle tog för sig, klev genom bäckar, klafsade rakt igenom lera, gick först när Minerva blev rädd för en stor sten, fyra rådjur lallade omkring vid vägen, ett sprang över framför oss, två av dom velade och ett stod och åt. Och vi kunde gå raka vägen förbi, en liten blick fick rådjuren, som inte stod mer än tio meter från oss. Det är helt fantastiskt att kunna komma så nära de vilda djuren!! Och allt detta, hästarna, ridturen, djuren, naturen har en otroligt helande kraft på en låg själ, detta vara vad jag behövde!! Det känns bättre nu, jag orkar fixa skiten med uppsatsen, även om det inte lockar. Men det blir lättare i och med detta. Tack för att allt detta finns. Så mycket mer man orkar när man får en sån här energiboost. Helt fantastiskt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar