Första uteritten!

Vilken premiär!

Idag var det andra gången jag satt på Valles rygg här hemma, och det var dags att ge sig ut i skogen :)

Det har vart rätt spridda skurar vad det gäller rädsla från hans sida, fått höra att han är tittig från några, att han inte går att rida ut på från en, att han ska vara rädd för det mesta av en annan, och ett par som säger att det funkar. Då med allt detta med sig så gav vi oss ut.

Och... inget hände. Han var hur cool som helst. Nästan lite loj. Fick gå på halvlång tygel det mesta, och han gick och filosoferade. Verkade väldigt nöjd, men fundersam. Vi red inte långt, vi måste börja någonstans liksom. På en skogsväg travade vi, Minerva i täten som satte iväg, och vi efter i ett makligt tempo... han tog liksom inte för sig, utan bara samlade ihop sig, knölade ihop halsen och gick och trippade sakta fram. Gav honom mer tygel, för jag vill att han ska sträcka fram näsan så överlinjen får längas ut och stretchas, och tillslut klickade det och han längde steg och allt :) Och vad nöjd han var med det!! Gamle mannen, så härligt :)

Vi fortsatte i skritt resten av turen, men Minerva som fick bestämma lite vägar, Valle hakade på, och helt utan krav från mig så kom han till en helt otrolig avslappning. Helt underbart!! Dock verkade han rätt förvånad över att Minerva fick gå som hon ville, lite frågande över om det var ok... Men han var nyfiken och hänge på! 

Det var två mer än nöjda hästar som vi kom tillbaka med till stallet, och imorgon väntar en promenad istället för ridning, varierat arbete måste vi få till, så hans rygg stärks :) 

Men det var väldigt kul att det funkade så bra som det gjorde, och att han var så lugn och litade på oss :)