Det finns en sådan stor skillnad nu på Valle som gör det så tydligt att allt börjar landa på plats.
När han som till oss så var han så spänd att till och med hans ansiktsuttryck var spänt. Hans käkar var konstant spända och blicken kunde bara koppla av korta stunder.
Med tiden, speciellt nu den senaste veckan, har detta börjat ändra sig. Han har slappnat av.
Hela hans uppenbarelse visar att han har släppt massor nu, lämnat det bakom sig. Blicken är lugn, ansiktet har kommit till ro. Hans spända nackmuskler börjar bli mjuka och spänstiga istället för som de var innan, brädhårda och strimmiga. Han känns lycklig. Energin som omger honom säger samma sak. Jag tog en bild på honom idag efter vi vart ute och promenerat som jag skickade till mamma ikväll. Svaret jag fick från henne var "Va fin han är, ser så lugn ut. Han har hittat hem." Dom orden fick tårarna att rinna. För det är nog så. Han har kommit hem. Min fina häst, här ska du bli kvar, här ska du få må bra.
Dagens foto:
Älskade Valle!!
Åh, vad härligt!!
SvaraRaderaVerkligen!!
Radera