Det var precis vad vi råkade ut för igår kväll.
Det blev många nya saker på en gång, sådana som man helst slipper uppleva.
En liten droppe olja från matlagningens fritering kom på plattan och fick allt till att fatta eld i grytan, och därmed en rätt så hetsig brand som följd.
Väldigt snabbt blev det en overklig rökutveckling, och samtidigt som Christian stod med brandsläckaren försökte jag hitta ett lock för att kväva elden eftersom det konstant blossade upp igen. I totalt mörker, eller ja, i skenet av de galna lågorna, men ändå helt ogenomträngligt för synen sp fick jag tillslut fram ett lock och fick kvävt skiten. Hade vi inte haft ett samarbete brandsläckare och kvävning hade det slutat mycket illa...
Men det stannade vid det, dock med en osäkerhet om det elden gått upp i skorstenen.
Under tiden allt hände sprang jag fem gånger upp och ner för trappan, en för att lokalisera katterna och stänga in dom, en för att slita ut batteriet ur brandlarmet -mest för katternas skull, en för att hitta något att vira runt huvudet så att så lite rök skulle andas in som möjligt, en för att slutligen vädra och en för att larma brandkåren. Fråga mig inte varför jag skulle upp förr att göra det, helt ologiskt, men det sa mitt huvud just då. Med dessa språngmarscer hann jag andas in rätt mycket rök, som väldigt snabbt fyllde hela huset.
Brandkåren kom snabbt med tjut och blåljus alldeles efter att vi fått ut katterna, som verkat klarat sig bra, till logen. Snabb kontakt med veterinär (bäste Gustaf) så back-up skulle finnas och han ordinerade dem en inhalation var, ibland är det "tur" att Beata har sin astma... Totalt var vi nog inne i röken i fem-tio minuter. Inte bra... Men det fattade jag inte då.
Brandmännen såg till att både jag och Christian fick syrgas, och tyckte vi skulle in till akuten och två ambulanser kom efter en stund. Dessa meningar delade jag dock inte först, men i efterhand har jag fattat poängen med det...
In i ambulansen, fick inhalationer, och mer syrgas, för att sedan åla in till sjukhuset. Mamma och pappa fick ta ställningarna hemma. Väl inne på sjukhuset fick tog de ett artär-blodgasprov på oss båda i handleden (satan i gatan så ont det gjorde!!) och som tur var visade värdena bra. Vi fick åka hem. Men innan jag hann göra det fick jag svårt att andas igen, och fick vara kvar ett par timmar till. Fick kortison, och när detta hjälpte så fick jag äntligen komma hem.
Eller ja, hem till huset blev det inte, vi fick övernatta hos mamma och pappa. För vi fick inte vara där inatt.
Hur som helst, nu mår vi ok, jag, Christian och katterna. Huset står kvar, om än något rörigt och rökigt och något svett..
Mer än så här får jag inte ihop ikväll, det var en dramatisk torsdagskväll som kunde slutat mycket värre än så här. I morgon fyller jag i lite mer. Är fortfarande rätt rörig i skallen. Har ett par bilder på eländet, orkar inte få upp dem nu, ska se om jag får till det i morgon det med. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar