Träning på volten :)

Idag var det sadel och träns på för Descarada och träning på volten. Minerva och Gunilla var med, Det tar sig verkligen med Minerva, riden idag med, mer trav och hon älskar det!! Det syns att hon mår bra i sitt ben, och är laddad på att komma igång på allvar!!
Descarada tränade jag från marken, trots all utrustning, repgrimman hade jag under tränset, och vi gjorde de vanliga ledarskapsövningarna. Jag la även till massor med trav, tycker jag sprang varv efter varv efter varv ;) Och tja, det gjorde jag typ med. Och nu funkar det riktigt bra att springa med henne, hon blir inte alls lika tvär och går inte in i försvarsposition och jag behöver inte längre släpa med henne för att hon ska trava. Och hon håller traven nu tills att jag väljer att vi ska sakta av! Det har vart lite si och så med det innan, ett halvt varv vart max. Nu fungerar varv efter varv :) Och idag fungerade till och med gångartsbyte upp i trav när jag stod i mitten, i BÅDA varven!! :)

Avslutade sedan med att gå med henne med ett litet städ i tyglarna, , alltså jag hade en hand på vardera sida av hennes hals, lite så som jag skulle haft om jag suttit på ryggen, dock lite lägre (mest för att det inte funkar att få henne att gå framåt riktigt än om jag inte är med henne "framåt" med händerna). Hon har haft det väldigt jobbigt med tygeltag, men idag gick det riktigt bra! Hon var inte alltför stökig med munnen, och framförallt, hon stannade inte och skulle backa. 

Det går framåt!! Massiva framsteg gör hon nu!! Hon är så duktig!!

Nu kanske det låter som att vi är barnsligt försiktiga med denna lilla häst. Och ja, det stämmer, det är vi. Hon har mycket i bagaget som gör att det kan slå över. Vi behandlar henne som en oinriden häst, torts att hon är riden innan. Varför? Hon är så otroligt felriden. Och felhanterad. Allt som har haft med ridningen att göra, speciellt tränset, bettet, ja allt som suttit på hennes huvud, till och med grimman var ett problem i början, har hon förknippat med ett väldigt obehag. Minsta lilla så började hon springa och kasta sig bakåt.I hanteringen har hon vart rätt så otäck att ha att göra med ett tag, innan vi äntligen fick henne att landa.

Så nu gör allt vi gör med henne ut på att hon ska uppleva det som positivt och tycka det är roligt. Det gör inget att det tar tid, och det vi gör är att vänta ut henne. Inte handla med bestraffningar, bara med positiv förstärkning. 

Och det verkar fungera bra. Hon kommer springandes när vi ropar i hagen, det gör Minerva med. Det känns som att de är lyckliga, och trivs med livet. Och det är så vi vill ha våra hästar. Glada, tillfreds och nöjda!!