Descarada har nog funnit det hon tyckt vart det absolut värsta i sitt liv, något som har för avsikt att äta upp henne, som utan tvekan kommer att kasta sig över henne gnaga i sig henne när hon minst anar... Om man får tro henne i alla fall ;)
Igår träffade hon på sin livs fiende för första gången, när vi gick ner till sommarhagen.
Det var inte mindre än en lömsk, fruktansvärd, skräckinjagande pryl med huuuur många huggtänder som helst i form av en robotgräsklippare...
Det måste vart det otäckaste hon har sett i sitt liv!! Det är tur att hon är en övertalbar bäst som litar på oss från marken, hon rusade inte eller något sånt, utan det blev tvärstopp och hon blåste upp sig till dubbel storlek och frustade och flåsade som bara den. Minerva brydde sig inte ett dugg, så hon fick gå förbi och ta täten, och Descarada följde flåsande efter, utan problem. Den var dock väldigt äcklig att ha bakom sig så hon dansade runt lite efter vi passerat. Men så fort den var utom synhåll så vart hon lugn igen.
På kvällen passerade vi den igen när vi skulle hem, fortfarande blåste hon upp sig, men kunde gå utan att Minerva behövde gå först. Samma i morse, då var den läskiga prylen till och med vid dikeskanten när vi skulle gå förbi, nära med andra ord, men Descarada gick på, om än lite blåsig.
Så nu har det absolut värsta släppt och jag tror inte hon tycker den är världens otäckaste pryl längre. Det är detta som är så underbart med dessa två hästarna, de litar på en och vänjer sig fort. Hur underbart som helst!! Kanske får de gå kvar ute inatt, då slipper hon sin fiende ikväll, tycker hon säkert är skönt ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar