Blev inget

Nepp, var inte ute och tog några kort idag. 

Vart på så surt humör så jag gav sjutton i det. Har inte sovit inatt. Kunde inte. Så drygt.

Inte fått gjort nåt vettigt idag. Eller ja, lite vettigt, men inte alls så mycket jag skulle velat. 

Upprepade den trevliga promenaden och lastträningen med Descarada, hon förvånade lite (mycket), genom att kliva in i transporten på egen hand när jag testade att skicka in henne. Dessutom var det smalt, det har hon tyckt vart läskigt om något, men vi måste ju ha det om vi ska kunna köra båda samtidigt liksom... Det ni, är ett enormt framsteg, från att inte alls vilja gå in för ett par veckor sedan!! Duktiga hästen!! Vi avslutade all med att jag blev nockad i huvudet av henne med tänderna först, när hon skulle svänga om och glo på något i skogen bakom. Resultat; bula i huvudet och ont i nacken. Tackar för den...

Utöver det hälsade jag på farmor, och så gick jag och mamma en stund på julmarknaden här i byn. Den var ingen höjdare, tyvärr väldigt trist, så vi var fort därifrån igen. Fick varit i djuraffären en sväng, det är ju kattens dag, fick köpt lite smarrig blötmat till tjejerna, så det var väl bra i alla fall.

Men som sagt, utöver det så vart det inte mycket. Jo, Susanne var förbi och hjälpte mig att kolla ett par hönor som jag misstänkt ha äggledarinflammation, den ena var det ingen fara med alls, den andra för vi avvakta några dagar med, vad det är vet vi inte riktigt, kanske förstoppning, ska ge olja flera gånger om dagen, så hoppas vi på det bästa. Annars är det nåt som kan bli svårt att göra något åt, kanske en tumör? Känns tyvärr som något sånt. En massiv "boll" under magen... Fort har det kommit med. Det är lilla Edit, en av de äldre, som kom samtidigt som Lina som gick bort för några veckor sedan. Hon är påverkad, det märks, men en chans får hon ju självklart, är det förstoppning så ska vi kunna lösa det, för det är ju något som man ska kunna få bort. Hoppas och håller tummarna för det. Min lilla hönapöna, håll tummarna!!

Äntligen

Idag blev det promenad med hästarna, och Descarada skötte sig ypperligt!! Lite lastträning när vi kom tillbaka med, och det gick som en dans. Skönt efter allt strul som vart!! Nu tänker jag inte sätta mig upp och rida på ett tag, det får vara, hon får landa lite i allt som hänt det senaste, så får vi se när det blir ridning igen. 

Förutom promenaden och stallfixet bestod dagen av utomhusarbete, taket på garaget lades klart och det röjdes upp här, nu ser det riktigt bra ut! Dock ser huset ganska skabbigt ut när taket på garaget är så fint ;) Jösses, det behöver verkligen fixas det med...

Aja, tänkte ta lite bilder imorgon så får ni se!!

Tänkte titta på tv...

Alltså, nu är det fredag, och efter att ha vart igång till 100 hela dagen så kändes det skönt att sätta sig i soffan och bara glo på tv. Tänkte inte ens starta datorn först. 

Men nä, det är ju fredag. Helg. Då går det inte nåt värt att titta på, det är ren skit!! Det är gamla repriser som gått hur många gånger som helst, det är tramsprogram i form av amerikanska jag-ramlar-åh-gud-vad-kul-program och så vidare. Och detta betalar man för!! Så löjligt. Kan det inte gå nåt vettigt, nån film kanske? Då menar jag inte en gammal flanig film från 92 som rullat så många gånger att alla kan den utantill och målgruppen som den riktas till tycker den är urlöjlig, för sånt roar inte de i den åldern idag. Men det är bättre än alla dessa förbannade top 20 funniest, dancin fools, de där gapiga amerikanska inslagsprogrammen som bara ska vara så kul men som man istället bläddrar förbi för man kräks lite på hela konceptet "ju värre nån slår sig desto roligare är det". 

Så jäkla kasst. Detta betalar man för. Bara för att man ska kunna se några program under veckan som man faktiskt vill kunna se. Tröttsamt. 

Så, istället för en lugn titta på tv kväll så blev jag sittande bitter framför datorn. Det går väl an, men att få ligga i soffan och zappa mellan roliga program som man gjorde förr, det saknar jag. I-landsproblem jag vet, men en gång tv-nörd, alltid tv-nörd...

Jag fuskade ;)

Allt är klart, nu kan juletiden och förhoppningsvis julefriden komma :)

Kände inte alls för att vänta tills imorgon med att plocka fram ljusstakarna och stjärnorna, mest för att jag ville slippa imorgon ;)

Så ja, idag har jag städat av, fixat och pysslat, och nu har julen flyttat in här. Skönt!! 

Kanske var en revansch från gårdagen då jag fick ett blixtmigränanfall när jag var i stallet, och däckade mig i timmar. Dock gjorde det mig helt slut även idag, men ingen migrän i alla fall, bara "vanlig" huvudvärk. Det är väck med nu, väldigt skönt.  

det händer grejer här på gården nu med, skelettet som står härute (garaget) har börjat få tak, och imorgon, eller på lördag bör det vara klart. Sen är det bara (typ bara) väggarna kvar! Det går undan!!

Backat 2 år...

Just nu känns det hopplöst att hålla på med hästar.

Inte för vädret, det kan jag stå ut med, även om det kan göra det besvärligt. 

Utan när nåt händer och hästapållen backar ungefär två år i utvecklingen... Så som Descarada håller på nu häll hon på för två år sedan, brötig, flyger i luften för ingenting, halvt okontaktbar, vid lägen då hon får krav på sig blir hon tvärilsk. Blir inte klok på henne. Kan inte hitta något fel på henne, utan nån tillfällig knäpp. Hoppas verkligen att den är tillfällig. För detta är inte roligt, hon är så go att ha att göra med, tills hon bara blir helt i sin egna värld. Idag försökte jag få hennes uppmärksamhet när ungar gick förbi på vägen, men icke, hon frös och blev sur mot mig och fortsatte blänga. På något hon set  hur många gånger som helst.

Vad har hänt nu? Hon är superkänslig och jag har aldrig kunnat behandla henne som någon annan häst jag haft kontakt med, för då slår det över. Hon är kollad, hon har inget fel i kroppen. När hon gick som bäst nu under hösten så tyckte hon det var kul, och uppmuntrade henne i detta. Men nu... ja?? Blir så less. Trots hennes egenheter så är detta det hästen som tagit störst plats i mitt hjärta någonsin, tycker om henne så otroligt mycket, och vill komma någonvart med henne. Vill att hon ska landa någon gång och tycka allt är roligt och okej. Jag trodde vi var där, men tydligen inte. Undra egentligen vad hon har med sig i bagaget. Hon känns så bräcklig, så skör, minsta lilla kan få det vi byggt upp att rasa. I grunden är hon en glad häst, men med koncentrationssvårigheter, i alla fall nu. Det känns som att hon väntar på att få en bestraffning och försvarar sig mot den redan innan den kommer, dock borde hon veta att den inte kommer hos oss. Vi jobbar inte med hästarna på det sättet. Självklart säger vi till om det är något som inte är ok, men det måste vara till hundra befogat och på ett sätt som gör att hästen förstår, och ett sätt som ger respekt, och detta gör vi inte genom våld. 

Frågan är nu bara, hur går jag vidare, är hon trött på det vi gör? Behöver vi hitta på något annat? Men vad? Jag har tömt mina resurser nu på fantasi, och med vintern i antågande är det svårt att hitta på massa saker. I detta läget hade ett icke fruset underlag vart att föredra... Men men, vi får se, låta henne landa igen, och efter det se var vi kan hitta på. Det blir väl att återgå till de eviga promenaderna igen. Det är inte fy skam, men rätt trist i längden... Lilla Descarada, vad ska vi hitta på?? Älskade skrutthästen.

Oj

Om exakt en månad är det dagen före dopparedagen. Det är ju galet snart!!

Just dopparedagen, alltså julafton kan jag gärna skippa, men det runtomkring, myset med ljus, gardiner, julbak, julmat, det gillar jag! 

Och till helgen nästa vecka är det första advent, så imorgon plockar jag ner lite gardiner och sätter upp juligare sådana (jag har tjuvstartat i två rum), lite senare i veckan ska dukar och mattor bytas och på fredag ska lamporna bytas ut mot adventsljusstakar och julstjärnor! Innan fredag är det för tidigt tycker jag, kanske är torsdag ok, men bara kanske. Kan väl vara ok, om man vill ha fredagen ledig från sånt ;) 

Ska pyssla upp nån belysning på utsidan med, vad vet jag inte, blir nåt litet för det är ändå lite stökigt i och med garagebygget att det inte känns så nödvändigt att lägga tid på att pynta ute. Dock ska förhoppningsvis taket läggas klart i nästa vecka, då blir det nog lite mer ordning bara i och med det. 

Så med start imorgon så har vi lite julstämning här, och hur skönt det än var att plocka bort allt efter förra julen, lika mysigt är det att få fram allt igen :)

Hönsutställning

Jomen, jag är rejält hönsbiten ;)

Så idag bar det iväg till Halmstad för att kolla in Nationalen, Sveriges största hönsutställning.

Det var väl trevligt, och många fina fåglar var på plats, men kändes stressande för djuren, och var inte så stort som jag trodde det skulle vara. Hade föreställt mig att det skulle vart lite med utställare som sålde prylar och sånt, men det var två stycken typ, och mycket samma utbud. Var nån mer med keramikfigurer. 

Hade hoppats på att lite fler raser var på plats så som de gammelsvenka sorterna, de lite ovanligare, då vi har lite planer på att börja föda upp dessa och på så sätt ge vårt till att de raserna ska leva vidare. Men bara ett par var där. Fina var de dock! 

Som sagt, jag hade lite höga förväntningar på utställningen, har inte vart på någon innan, det var väl det. Men trots att det inte var riktigt som jag tänkt var det en trevlig dag, det var bra arrangerat, och fina djur som sagt. Dock tveksamt om jag åker på fler, det var inte riktigt min grej!

Einstein!

Jäkla katapult

Vi har hamnat i en svacka jag och Descarada.

Inget funkar, i alla fall inte uppsuttet. 

Under veckorna jobbar vi mycket från marken, och det går som en dans. Inga problem alls, hon lyssnar på minsta vink, och vi samarbetar. Vi lasttränar och sakta men säkert blir hon lite säkrare för varje gång. Nu behöver hon komma över det otäcka med att gå in när det är smalt, och stå kvar och vara lugn. 

Men så kommer det till ridningen. Och där funkar INGET just nu. Jag har aldrig vart med om en häst som kunnat säga ifrån så kraftigt om vad hon tycker om man vill något. Just nu blir hon som en fiolsträng så fort jag sitter upp, jag har kollat och kan inte hitta något fel på henne, utan det känns som att det sitter i huvudet. Skritta gör hon bra i början, när vi fortfarande har lång tygel, ända tills något stör henne. Vad som helst. Kan vara ungar som går på vägen. Idag kom det sådana där... Sen var det kört. Huvudet flög upp, hon blev som en hängmatta i ryggen och hon struttade omkring utan att vara kontaktbar. Allra helst hade hon velat dra därifrån, det kändes tydligt... När hon då inte fick sätta av som hon ville exploderade hon i hysteriska hopp-stegringar-bock-skutt. Man är inte stor då när hon drar till med det där... Och komma åt och säga till henne är nästan omöjligt, det enda hon reagerar på är rösten, så ryter ganska bra i de lägena. Hur man än gärna vill gå på henne med skänkel så märker hon inte dem, så det är lönlöst, Att försöka plocka ner huvudet på henne gör jag av ren självbevarelsedrift, inte för att det funkar så bra, men försöker i alla fall. 

Efter utbrottet gav jag upp idag och hoppade av. Kändes som ren idioti att sitta kvar. Så hämtade repgrimman istället och longerade henne. Lät sadeln sitta kvar. 

Och hon fick trava på massor. Och utbrott fick hon, inga dåliga sådana med bakutsparkar och stegringar, hon gjorde till och med försök till att hota mig i dessa, men där går hon bet, från marken kan jag ha kontrollen kvar och styr upp det mot hennes vilja. 

Och när hon fått utlopp för dessa lugnade hon sig. Hon till och med sänkte sig och kopplade av. Så när hon gjorde det fick det räcka. Nästa ridpass ska jag börja med longeringen, och hoppas på att hon beter sig okej efter det. För när hon håller på såhär är det inte så värst kul att rida om man säger så... Saknar känslan vi hade för ett tag sedan... Hoppas vi snärt är där igen...

Så här såg det ut förra året... nu är vi där igen...

Allt annat!

Jag är grym på att göra allt annat än det jag borde göra!! Att förhala saker är inget man behöver öva på ;)

Hade en plan för dagen, skulle städa, diska, tvätta, röja upp och greja. Jomenvisst ;)

Hängde istället med Susanne till Borås, perfekt, kunde ju köpa två-kilosbyttor med majs till hönorna :) 

Men hur som helst, jag fick faktiskt gjort ganska mycket ändå av det som skulle bli gjort när jag kom hem och innan jag skulle till stallet, jag till och med fick bakat bröd. Det ni! Inte vet jag hur jag fick ihop det trots att jag förhalade allt trist, men nöjd blev jag ;)

Vart väl en del dock som är sparat tills imorgon. Eller kanske till nån annan dag ;)

Söööömnbriiiist

Tiden bara rasar iväg, det är mycket som bockas av, massor av saker i skolan som prickas av som klara. Snart är termin 5 slut!! Och slutspurten är nära... Eeek!!!

Har som vanligt tentaångest, fasar inför sista sluttentan redan, den nationella NKSE-tentan, vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig inför den, press, press, press... 

Och det blir inte bättre av att nätterna spenderas i nåt halvvaket tillstånd, kommer som djupast ner i den där dvalan man hamnar i precis innan man somnar, men sen är det stopp. Overkligt jobbigt var det när klockan ringde i morse och det var dags att släpa sig till ett seminarium. Lika jobbigt var det att hålla sig vaken under seminariet med... 

Suck. Hoppas på en grym natts sömn inatt, orkar ju knappt stå på benen som det är nu. Håller tummarna för det i alla fall och gör ett försök nu... godnatt!!

Att ha djur ställer till det ibland...

Nu är det ju inte mina djur som är orsaken för en gångs skull, i alla fall inte direkt, men man kan väl se det lite mer indirekt...

I Holland, Tyskland och Storbritannien har fågelinfluensan brutit ut, H5N8. Denna variant ser inte ut att smitta människor, men det kan sprida sig världen över och mängder med fjäderfän kan komma att dö, eller behöva avlivas. Så nu har Sverige beslutat om att höja skyddsnivån  till nivå två, där de inte får gå ut om de inte har en gård med tak och finmaskigt nät som inte vilda fåglar har möjlighet att att vistas i. Om inte ska de hållas inne. 

Vår hönsgård har det finmaskiga nätet, men inte heltäckande tak, vi har samma nät där som på resten av inhägnaden. Så ja, som det ser ut nu får våra höns inte gå ut alls. Suck... Det kommer att driva dem till vansinne... Tur att de ändå har det ganska stort inne i hönshuset. 

Men då kom jag på att vi kan lösa det rätt bra ändå, i alla fall tillfälligt, så de kan få gå ut så länge nivå två råder, en kraftig presenning ska på. En sån håller ju ändå ett tag. Så de ska få komma ut. Detta blir prio ett imorgon efter skolan. 

Jag tror inte alla kommer att hålla på detta, men vi kommer att göra det, inte för att jag inte tror egentligen på att det finns en särskilt stor risk för att få in smittan, utan för att det kan leda till följder om man inte håller på detta, så som böter och till och med djurförbud om länsstyrelsen är på taskigt humör. Här syns de ju så tydligt med, inte så att vi bor avskilt, utan alla som passerar på denna trafikerade väg ser våra höns. Och det finns väl alltid nån illvillig människa som kan få för sig att anmäla, så ja, det är lika bra att vara på den säkra sidan. 

Så lite extra huvudbry och jobb orsakar de allt även om de inte direkt är orsaken denna gången. Det är trots allt ganska skönt att det inte är de som är direkta orsaken, så denna typen av merjobb kan jag väl stå ut med.

Min fina Lina finns inte mer :(

Min fina Lina, min gamla lilla rugguggla, fick sluta sina dagar idag :(

För några dagar sedan började hennes kam bli blå, vilket kan tyda på att cirkulationen inte längre är som den ska. Men gjorde inget då, för det kan gå länge innan det blir nåt av det, och hon var som vanligt, först framme, nyfiken och på vift som hon brukar. Edit har blå kam hon med, men haft det ett bra tag, och hon är fortfarande okej, så hon får hänga med hon med så länge hon kan.

Men i eftermiddag kom andningsbesvären för Lina , hon tungandades med hela kroppen med öppen näbb och sträckt hals och var inte längre först framme, var lätt att fånga och satt kvar på samma ställe som jag satte ner henne när jag kom ut efter en halvtimma. Då fanns det inte nåt mer att göra, det hade inte vart humant att låta henne lida och förmodligen hade hon dött inom nån dag eller så om vi inte gjort nåt, utan hon fick somna in ni i eftermiddag. Tack Göran för hjälpen.

Lina kom tillsammans med Berta och Edit till oss i somras, de har bott på hönseri den första tiden i sina liv och efter det hos släktingar till mig. Där fick de vara ute, men de hade aldrig varit utanför hönsgården innan de kom till oss. Här fick de så mycket frihet de kunde få. 

Och det var något Lina fullkomligt älskade, i början försvann hon i timmar, men kom alltid tillbaka när det var dags att gå in. Hon har hela tiden vart ganska trött, hon har kunnat somna mitt i ett steg, för att sedan vakna och fortsätta dit hon var på väg från början. Men så länge hon var frisk så gjorde det ju inget att hon var lite trött, det kan man få bli när man är lite till åren!!

Lyckligare liten höna får man nog leta efter!! Alltid glad och nyfiken, var alltid i spetsen när hela gänget kom för att få gottis. Det strålade om denna lilla fröken och trots sin tärda fjäderdräkt vart hon så fin. Helt fantastiska ögon, så snälla!! 

Och fy sjutton vad jag fäste mig vid henne. Jag är glad att hon fick vara så här lycklig och fri här, och hoppas nu på att hon nu är lika lycklig och fri i hönshimlen. 

Vila i frid lilla Lina, du kommer vara saknad vännen!! 

Somna mitt i ett stag var det ja.. :)

Lina, Edit och Berta första dagen hos oss, den 8:e juni i somras.

Fina hjärtat, alltid så nyfiken, vila i frid gumman.

Jag ska äntligen få jobba!!

Äntligen!!

Efter allt som vart har jag varken orkat eller hunnit att gå in och ta extrapass på  jobbet, alltså på akuten på Mölndal. 

Men ikväll ska jag allt arbeta!! 

Det är nästan så att det är lite läskigt ;) Det var ju så längesedan... Men vad fasen, jag har ju de grymmaste arbetskamraterna man kan ha, så det ska inte bli några problem!!

Nu när jag fick frågan om att jobba ikväll kände jag hur mycket jag längtat efter det, och nu när det mesta har lagt sig fanns det ingen anledning till att backa, utan bara att tacka ja och leta fram mina grejer som ska med, och vänta på att tiden ska gå :) 

Det blir stallet först nu på fm, lite ridning står på schemat, tur jag har lite att pyssla med så tiden går ;)

Hehe, tänk att man kan längta till ett jobb, det kunde jag inte tro för några år sedan ;)

Ett litet tips

Alltså, det där med fredagskäk, det ska ju vara nåt lätt men gott. För mig som inte varken gillar att laga mat, eller är en höjdare på det är det ett måste...

En klassiker är väl tacos, håller ni inte med?

Nu råkar det vara så att jag är toktrött på tacos (det har blivit för mycket av det helt enkelt, kan jag undvika det så gör jag det..), men gillar iden med det hela. Lätt att laga till och man får pilla ihop själv hur man vill ha det när man sitter vid bordet. 

Men som sagt, är trött på tacos, men hittade ett recept som fick mig till att tänka till lite och göra mitt eget av, och blev grymt nöjd, så tänkte faktiskt dela med mig av det här :) Ta hur mycket ni vill av varje ingrediens, så hoppar att skriva mängder nu.

Kycklingwraps

Kycklingfilé som skärs i korta strimlor och marineras i valfri marinad i nån timme, stek sedan detta.

Ruccolasallad

Lök, gärna någon mild, typ salladslök, tärnas i små bitar

Tomater, i små bitar

Avokado som tärnats, pressa över citronsaft, dels för att den inte ska bli brun och dels för att det blir gott

Majs

Sås: Blanda

Matyoghurt ca 5 msk 

Sweet chilisås ca 2 msk

Salt

Kör tacostuket på detta och jag lovar, det blir kanongott :)

Till minne av Sally

Igår somnade finaste Sally in efter en tids sjukdom.

Älskade trasselkatt, du är saknad hjärtat.

Jag vart lika fäst vid henne som om hon skulle vart min egna katt. Hon var vår bonuskatt, hon har ju bott här tillsammans med Penny och Sivan när Anna vart iväg med jobbet i två-veckors perioder. Även under några månaders tid bodde hon hos oss. Så hon var nära. 

Fina fina Sally, vila i frid gumman.

Lugnet har landat här

Äntligen är katterna sams igen!!

De sover tillsammans, det leker, de gosar, ja, de beter sig som inget har hänt. Beata har lugnat sig och har kommit till ro, jag trodde det skulle ta längre tid med tanke på hur upprörd hon har varit. Det gick till och med till att hon började dra loss päls i fläckar från sig själv. 

Nu har detta fått läka, hon tvättar över det ibland, men såren har läkt och hon plockar inte längre med det. Doris är hennes älskade syster igen, och Sunny är den fantastiskt roliga lekkamraten. 

Lugnet har alltså lagt sig. 

Och det är helt underbart!!

Tyvärr måste vi riva upp denna idyllen igen, för Sunny ska ju genomgå sin andra operation för hon har ju tumörer även på andra sidan. Detta var tänkt att det skulle blivit gjort igår, men efter att ha rådgjort med Gustaf kommer vi vänta med detta 1-2 månader, dels för Beatas skull, för hon hade inte fixat att Sunny kommer hem och är läskig så här snart inpå, och även för vår skull, jag orkar inte heller mer just nu. Detta har tagit overkligt mycket på hela den mentala biten, att ha haft tre katter som genomgått varsin operation med två veckor vardera med eftervård, ja, det tar på krafterna. Och som sagt, vi pratade med Gustaf om det och det ska inte vara någon fara att vänta lite. Och jag tänker att efter att vi fått denna pausen kommer inte bara vi själva ha det lugnare under tiden då det är dags för Sunnys operation, dels vet vi vad som väntar och dels har vi fått samla krafter och så har Beata fått landa ordentligt, och bara det gör ju att situationen blir mindre stressande för henne. Hon kommer att sura, men det är inte lika lång tid som det har vart i höst, så jag tror att det kommer att gå lättare för henne då. När det blir har vi inte bestämt, det måste funka med scheman och så vidare, så när allt ser lugnt ut så blir det av. Inte för att man vill, utan för att man måste... Självklart ska hon bli av med sina tumörer, inget snack om saken, men det optimala hade ju vart att de små jävlarna inte funnits... 

Men fram tills dess, om inget oförutsett händer, så råder det lugn här hemma. Vi behöver det och katterna behöver det. Det ska få råda i alla fall under julen, och denna tiden ska tas tillvara på. Bara tanken på detta är helt underbar!!

Meningslöst?

Alltså, jag gillar att blogga. Mitt syfte med bloggen som sådan när jag startade den var att dela med mig av mina bilder, min vardag med familj, vänner och djur, och mina tankar. 

Min tanke var att det skulle vara roligt att komma hit och läsa, och se på trevliga bilder, och dessa skulle upprepas så få gånger som möjligt. 

Men det har spårat ur. 

Nu har det blivit en gnällblogg, en sån där som man tröttnar på efter en vecka för varje inlägg handlar om samma sak, allt sånt jag är missnöjd med. Jag vill inte ha en sån blogg. 

Varför har det blivit såhär då?

Jag är inte den personen jag vill vara längre, jag har förvandlats till en gnällig surtant som har svårt för att hitta det ljusa och positiva, detta allt eftersom allt runt omkring liksom bara skiter sig. De saker som gått min väg de senaste åren är få, och med det tappar man gnistan. Ingen kan komma och säga till mig att allt bara flyter, att jag minsann har det så bra så, för det är segt. Väldigt segt. 

MEN. Jag har det faktiskt bra. Jag har en underbar familj, fantastiska vänner, för att inte tala om mina ljuvliga djur och vårt älskade hem. Och så vet jag vad jag vill syssla med i livet. Det är inte fy skam. Detta lyser upp allt. Och jag är otroligt tacksam för allt detta, det kan ingen komma och säga annat.

Problemet är bara att allt har sina fläckar, och de flesta av dessa fläckar består av sjukdomar. Tunga sjukdomar, sådana som inte man vill ha omkring sig. Både människor och djur. Tack och lov ser det ljusare ut nu på många håll. Skador, långdragna, sega sådana, även där både hos människor och djur. Motgångar i det materiella, dock inget man egentligen ska lägga vikten vid, men i allt detta totala blir det galet stort, och minsta lilla känns som oöverstigliga hinder. Jag har svårt för att se det som är bra numera, utan kan inte lita på att det faktiskt är bra, så letar istället fel på precis allt, och ja, då hittar man dom, och dom blir många. Pluggandet är en del i vad jag vill jobba med men det sätter även käppar i hjulet för utbildningen är under all kritik. Ett exempel på detta är att vi inte en enda gång denna terminen har nuddat sjukvård. Kommer att ha lite i slutat av terminen, men av en hel termin så är det inte acceptabelt. Känslan av att inte kunna, inte vara säker, inte vara trygg i mitt yrke när jag är klar stressar nåt så vansinnigt, och dessvärre är den känslan befogad, för uppfattningen hos arbetsgivare är att vi från Göteborg kan inte mycket när vi kommer ut, om man bortser från att skriva uppsatser.  

Så detta är lite av anledningarna till att bloggen blivit en tråkig, enkelriktad rakt ner i gnällträsket-blogg. Jag vill inte ha det så. Visst vill jag kunna spy galla även här, men inte varje dag. Och katternas problem, ja, de kommer upp ofta, just för att de har mycket problem, men i övrigt, jag vill att alla som hittar hit ska tycka att det kan ge en trevlig stunds läsande, och att det inte är meningslöst att ha tittat in här. 

Så jag kommer att göra ett försök till att rycka upp både den och mig, och ha kvar bloggen, i alla fall ett tag till. För som sagt, jag tycker om att blogga, gillar att ha bloggen som ventilationshål för alla möjliga saker, att kunna dela med mig och roliga saker, tråkiga saker, fina bilder, djuren, familjen, huset och så vidare. Så som den var tänkt från början att vara. Det är skönt att bara få skriva av sig, och detta är ett ypperligt sätt för mig. Trivs med detta. Men inte som det har blivit. Jag vill vara den glada, positiva, pigga, trevliga personen igen, med det äkta leendet som smittar. Inte bara för stunden. Utan som den jag var innan. Det är dags att hitta tillbaka dit nu. 

Jag ska jobba på det. Och med det även innehållet i inläggen här. Naturligtvis kommer jag gnälla, men inte i varje inlägg. Det blir inte bra. Vill inte göra det. Och om jag gör det får nån slå mig på fingrarna. Lova det. 

Kram på er.

Som vanligt

Har inte orkat skriva nåt, t´så en liten paus här. 

Egentligen inte nu heller, utan ger bara ifrån mig ett livstecken. Vill passa på att säga att äntligen har katterna börjat komma överens och jag kunde flytta upp i sovrummet igår. Hur gött som helst! Och Doddos sår är såpass läkt att hon slipper body, det tycker hon är gött!!

Hönorna fick komma ut idag, första gången sedan höken var här, och de verkligen njöt! De fick inte vara ute hela dagen, och bara när vi var ute, för att vara på den säkra sidan. Passade på att städa i förrådsdelen där vi har fodret, det gick knappt att komma in där, nu är det massor med plats, och bra ordning, me like!

Imorgon blir det stallet, sedan plugg, därefter matlagning och middag här hos oss med mamma, pappa och farmor, för det är ju fars dag minsann!!

En liten höna mindre :(

Usch, det finns en baksida med att hålla hönorna på detta sättet, lyckliga och frigående. 

Rovdjur. 

De är baksidan. 

En hök kom idag, och en av våra yngsta hönor, vår lilla Tindra, fick sätta livet till :( Det gick fört som attan, jag var ute minuten innan och hönorna var runt benen som vanligt, lika fnattiga och glada som vanligt, men strax efter jag gått in ser vi fjädrar utanför vardagsrumsfönstret.

Ut och kolla läget. 

Bara några få kom, och de var helt i upplösningstillstånd, och for in i hönsgården snabbt som bara den. De skrek och varnade om vartannat. Innan jag fick fatt på resterande... ja, det var jobbigt. Vems fjädrar?? Hittade hönorna lite varstans, bland annat underifrån bilarna och Einstein kom från nåt gömställe jag inte kan fattar var det var. Hittade Glimra, Tindras syster som ser nästan lika dan ut under granarna jämte där fjädrarna låg. 

Fick tillslut in alla, alla utom Tindra. Och jag letade. Men hittade henne inte. Det finns en minimal chans att hon klarat sig och ligger och trycker någonstans, så jag har lämnat hönsgården öppen och stängt in de andra i hönshuset. Hoppas så mycket att hon kommer tillbaka, men jag är tyvärr säker på att jag hoppas förgäves... Det svåraste är när man inte får se att de faktiskt inte lever längre. Usch. 

Det gick så fort, från att allt var lugnt, till att det var kaos och kalabalik. Inte hörde vi nåt heller, trots att det hände precis utanför. Jäkla hök!!

Det finns som sagt en baksida med att låta hönsen gå fritt i trädgården. De är ju bara lösa när vi är hemma och har koll, men det räckte inte. Men att de ska få fortsätta vara lösa är det inget snack om, de är som lyckligast när de är det. Så tyvärr måste man inse att sånt här händer, fast man inte vill, fast man har koll, fast man gör vad man kan. För att stänga in dem och beröva dem friheten, det är inte att tala om. De är lyckliga ute. Inne är de buttra och missnöjda, och de måste få vara just höns. Och höns trivs bäst när de får vara så naturliga som möjligt. Så synd bara på lilla Tindra, vår fina lilla tös, vi kommer sakna dig!! Men du fick i alla fall vara lycklig fram tills detta :(

Ljusa lilla fina Tindra

Stygnen är borta!!

Äntligen är de väck, och Doris är mer än nöjd med det!! De måste vart otroligt jobbiga att ha där. De spände nu mot slutet väldigt mycket. Massor av skorpor rasade av nu och det ser ut som att läkningen fick en redig skjuts åt rätt håll. Dock är det mycket skorpor kvar så det blir body på ett tag till. Men ändå, ett steg i rätt riktning!! Åh, min fina Doris,nu ska det snart vara ordning med allt för dig!!

Skippa vintertiden.

Jag vet, en vecka har gått, och man ska inte längre känna av en timmas förändring, och i vanliga fall känner jag inte av den överhuvudtaget. Men denna gången, antar att det är i avsaknad av rutiner, jag har följt mina sommartider rakt av, är det helt galet. Klockan är nu lite efter åtta, men mitt huvud säger minst lite efter nio och läggdags. En timma är inte mycket, men just nu känns det så. Jag vill gå och lägga mig, men det känns för tidigt för det. Det är drygt, det mörknar fort och kvällen känns så lång gentemot dagen. Hade det inte vart bättre att vara kvar i sommartiden hela tiden? Vad är det som gör att klockan ska dras tillbaka på hösten och fram på våren? Fattar inte logiken i det. Några hävdar att det blir ju lite ljusare på morgonen, och javisst blir det det. Var väl väldigt praktiskt förr, när man arbetade på gårdarna och behövde gå upp tidigt. Nu är det inte så. Och hur som helst, den korta period som det är ljusare på morgonen är meningslös. Däremot det lilla ljus som man skulle fått behålla på eftermiddagen hade vart varmt välkommet, då skulle fler ha chansen att se lite dagsljus efter jobb. Nu åker de flesta när det är mörkt och kommer hem när det är mörkt. 

Håller ni inte med att sommartiden borde fortgå året runt??

Att gå in i en åklåda...

Om man är häst har man ju vissa... ja vad ska man säga... flyktinstinkter ;)

Och nu har vi ställt till det lite för våra vita damer :)

Typ i alla fall. De har fått tänka!! Ojoj, nyttigt för dom och väldigt uttröttande för de annars så överaktiva hjärnorna, mycket bra. 

Gunilla har nämligen köpt en hästtransport!! En splitter ny, och med det luktar den alltså fabriksnytt, typ gummi, plast och sånt. 

Och nu ska det lasttränas!! Descarada åkte senast när hon kom till oss 2,5 år sedan), och vad vi vet bara åkt i lastbil. Och Minerva åkte en tid innan dess. Och redan i torsdags fick de titta på den och prova att gå in. Det var mörkt men de var nyfikna, och gick upp på lämmen. Det var vi nöjda med! 

Idag testade vi efter att ha vart ute och gått med dom (de var nervvrak förövrigt) och i ljuset såg deras åklåda tydligen rätt läskig ut för jisses vilka ögon de fick!! Men det gick över och båda två gick efter en stund in helt i transporten, lugnt och stilla! Lite till av denna träningen så ska vi nog snart kunna åka med dom :) Vi ska bara vänja dom vid att gå in och stå där samtidigt, stänga och så vidare. Men med fortsatt tålamod och lugnt arbete är vi nog snart där!!