Overload

Hjärnan går i högvarv.

Sitter och går igenom uppsatsen vi ska opponera på, skapar mig en överblick, så jag sen kan gå in djupare och se enligt vissa mallar hur den är upplagd och vad som är bra och vad som skulle behöva ses över lite. Uppsatsen i sig är bra, och intressant, men jag är less på allt sånt här nu. Speciellt när vi samtidigt ska läsa till tentan vi har på fredag nästa vecka. Oxh när jag läser till den inser jag hur lite jag kan, måste läsa till den med, men opponeringen är på onsdag, och responderingen på vår uppsats är på tisdag..... ARGH!!!! Jag har inte tiiiid med detta, måste läsa till tentan!!!! Minst sagt overload i skallen nu, blir knäpp, vill inte göra om nåt av det, men för fasen, det går inte läsa in två saker samtidigt!!! Och när vi påpekar att de lagt upp det rent ut sagt idiotiskt blir svaret att de kunde inte göra så mycket åt det... NÄHÄ, varför inte lägga denna skiten veckan efter, för då har vi ju inget!!!!! GAAAAAH!!!!! Satan i gatan vad jag längtar tills jag slipper Göteborgs Universitet, Sämre vet i sjutton om det kan bli!!!

Jag och mitt pissigt dåliga humör återgår till att läsa nu. Over and out.

Ja, men typ såhär... Descarada i sina glans dagar ;)

Helt underbart!!

Igår var det dags, jag red Valle!!

Dagen till ära hade vi dessutom haft honom i exakt nio veckor igår :) 

Att skaffa sig en häst och inte kunna rida de första nio veckorna är väl inte helt vanligt, men så blir det ibland, och är det vad som är det bästa för hästen, ja då väntar man. Så länge det behövs.

Hur som helst, stunden på Valles rygg var helt fantastisk, han skötte sig kanon, och verkade tycka det var kul. Han bjöd dock inte direkt framåt (likadan var han när vi provred), men tänker att det handlar om minnen, att det ska klämma och göra ont av sadeln och sånt. Nu passar Minervas gamla sadel som en smäck på honom, så tror att han kommer att släppa det och bjuda fram så småningom. Lite ridning ute i skog och mark där han får ta för sig rätt fram utan att vara tvungen att gå med näsan inne allt för mycket ska nog göra susen!! Han har väldigt lätt knäppa av i nacken och sätta näsan bakom lodplan och även spänna halsen trots att tyglarna hänger, men det tänker jag kommer att släppa med tiden det med. Dels när hans rygg blir starkare, och dels när han bjuder på framåt mer. För hur det än är så måste näsan fram för att ryggen ska kunna få jobba rätt... Men det tar vi efter hand, man måste börja någonstans, utgångsläget just nu är att börja lite från början, och bra ska det komma till att bli!!

Idag tog vi en promenad, kändes lagom. Valle var nöjd som tusan, och vi får se hur han känns imorgon, kanske blir det en liten tur ut i skogen då :) Vill inte bara rida nu, speciellt inte innan han är mer stärkt, så vi kommer att fortsätta arbeta från marken mycket, för att sedan rida mer och mer. Men att jobba från mark kommer vi nog göra några dagar i veckan ändå, för det är ett så roligt sätt att träna, och nyttigt!!

Trickträning!!

I eftermiddag var Jonas hos oss och vi fick en trickträninglektion med hästarna. 

Så galet roligt!! 

Minerva fick jobba vidare från sist och påbörja bugning.

Valle fick grunderna i targetträning och även nosa lite på bugning han med. Mycket av jobbet med honom var att han skulle få komma på att jobba är kul, det betyder belöning, och att därmed sluta med sitt nafsande och bitande, då han inte får respons alls på det. Jag kan säga att vi har redan med dagens träning kommit en bit på vägen!! Roligare träning än detta får man nog leta efter!!

Jonas red ner till oss på sin Mighty, han fick låna vår lilla hage under tiden, och innan de vände hemåt visade han lite av det han kan, som rygga på avstånd, inkallning, löslongering och stegra. Tror nu att man blev ännu mer inspirerad nu eller?? Vill bara fortsätta i en evighet, men man blir rätt mossig i huvudet efter en stund så kommandona vart väl sådär, då var det lika bra att lägga av för dagen ;) Men kul, det lovar jag att det var!! 

Kolla in Jonas hemsida, http://jonassjostrom.se/index.html ,jag kan inte tänka mig annat än att ni kommer att bli nyfikna!!

Fina Mighty!!

Lev nu.

Bara säger det. Lev nu. 

Det är så lätt att fastna i det som varit, eller vad som komma skall.

Stanna upp och tänk efter, det är inte varken i dåtid eller i framtid vi lever i. Vi lever NU.

Klart att man ska ta tillvara på sina minnen, vårda dem, men man ska inte fasta i dem. Och att drömma om framtiden, planera och se till så att det kommande nuet blir så nära man vill att ska vara, det är självklart. Men lev nu. Ta till vara på det du har NU. Det är lika värdefullt som vad som var förr. Eller framtida drömmar. Det är NU vi kan påverka. Dåtiden har format nuet. Och i nuet kan vi förändra vårt framtida nu.

Ta till vara på det som finns nu. Och lev nu.

Premiär!

Idag har jag för första gången arbetat en häst på långa tyglar från marken. Man kan komna det lite som en kombination mellan att tömköra och att rida. Jag har inte heller sett någon jobba såhär, mer än på bilder. Så ja, jag har väl fått experimentera lite och fått jobba utifrån mitt sunda förnuft. Jag vet inte alls om Valle någon gång fått göra detta heller, men vet att han är tömkörd en hel del. Men han fattade grejen, och vi kunde jobba i både skritt och trav! Inte i nån form direkt, och det var inte heller planen. Planen var att han skulle få känna på hackamoret (för jag vet ju inte om han gått med det innan heller). Och det gick kanon! Förutom att han bet loss karbinhaken från ena ringen så tömmen lossnade... Så flyttade helt enkelt upp tömmarna till ringarna i nosgrimman (har en akademisk variant på hackamore, grymt bra!!), och tänkte att det skulle bli lite trassligare, men nä, han lyssnade kanon! Men som sagt, det var inget finlir direkt, men jag är så nöjd, och Valle verkade tycka den nya uppgiften var väldigt kul!! Han är helt otrolig när det kommer till att ta till sig nya uppgifter. 

Och på tal om det, på fredag blir det träning för Jonas!! Trickträning står på schemat, det ska bli så spännande att se vad Valle tycker om det!! Längtar :) 

Imorgon får hästarna en vilodag, de har hållit igång i 7 dagar i sträck nu, så vi får väl bita ihop och låta bli att ge oss ut ;) Även om det vi gör inte är direkt ansträngande så får man ändå ha i åtanke att vi är i en uppstartsfas, framförallt Valle. Det som är riktigt kul är att han har börjat förändra sin överlinje, han har fyllt ut där musklerna tidigare var som gropar, speciellt bakom manken, gott att det börjar visa sig!! Härligt, det ska nog bli en biff av grabben så småningom!!

Varm i hjärtat

Åh, min fina Valle!!

Varje dag går det framåt, vissa saker med sådär små små steg som gör det lite svårt att se det själv, utan att det kan behövas någon utomstående som ser skillnaden.

Idag var det dags för skoning för Minerva och Valle, och verkning för Svennis.

Vi hade tänkt oss en promenad innan skoningen, men Carolina kom tidigt så det hann vi inte med ;) Så Svennis blev verkad och fick gå ut igen, Minerva stod på tur och Valle sist ut. Jag passade på att åka hem en stund och fixa lite, Gunilla var ändå på plats, annars brukar Carolina klara skoningarna själv, hon är både en superduktig hovslagare och hästhanterare!!

Jag kom tillbaka när det var halvvägs klart med Valle, framhovarna var kvar. Fick uppdateringen att han vart ganska stökig, vevat med benen och vart krånglig. Gunilla distraherade med att klia och borsta honom. 

Jag tyckte dock att han inte var så farlig när jag kom och vart där en liten stund. Jag gjorde inte så mycket med honom, klappade om honom och pratade med honom. 

Carolina frågade efter en stund om det var jag som brukade hantera honom. Ja, jo, det brukar väl vara så att jag tar Valle och Gunilla Minerva. Gissade på det, sa Carolina, för direkt när du kom blev han lugn och har inte alls hållit på som han gjorde när jag inte var där! 

Bara detta värmer nåt så otroligt, jag har själv inte tänkt på det, han är ju som han är när jag är med honom, när jag inte är där så vet jag ju inte hur han håller på. Inte så mycket skulle jag tro, för det hade Gunilla sagt, men i en situation som att stå uppställd och skos gör man ju inte varje dag. 

Att någon som inte ser honom så ofta såg en sådan skillnad när jag kom känns ändå kanon, för man ser ju inte det själv. Mycket blir man hemmablind på och det finns en del som inte kan se själv. Därför känns detta extra bra!! Att Carolina är en såpass duktig hästmänniska gör det lite extra roligt, hon kan häst, inte mer med det. 

Alltså, Valle borde alltså se mig som tryggheten, att han kan lita på mig och vara lugn när jag är med. Det känns så otroligt bra, så bra att jag nästan blir rörd till tårar. Fina killen, jag är så glad för dig!!

Slutklämmen

Kan knappt tro det, men nu är vi snart i hamn med den jäkla c-uppsatsen. 

Processen har vart ap-tråkig och krånglig, men nu kan vi se en ände på det. Sista vändan är skickad till handledaren, sen blir det en sammanfattning som ska skrivas, och därefter ska den opponeras på och så ska examinatorn godkänna den med... Ett jäkla trams för att få en 20 sidor lång text, en text som egentligen bara är omskriven i andra ord än det de andra artikelförfattarna har skrivit innan, till ett godkänt i protokollet. Tröttsamt. Tidsslöseri. Men men. Måste man så måste man. 

Så håll tummarna nu att det inte ska vara så mycket som behöver ändras, och att vi får vårt godkänt snart!!

Våran fina Mina!!

Han fortsätter att förvåna!!

Jag är så glad för Valle!!

Idag har vi haft honom hos oss i åtta veckor. Tiden har både gått galet fort men samtidigt fruktansvärt långsamt. Vi har hunnit med en hel del dessa veckorna...

Den första tiden så undrade vi vad vi gett oss in på, det var inte alls den hästen som vi trodde vi köpt, det är inte många gånger jag träffat på en så aggressiv individ... Vi var väl helt förstörda vi med. Medan tiden gick så insåg vi att mycket av aggressiviteten berodde på att han dels hade ont, och dels många gånger nog lyckats skrämma människor runt sig så han lyckats ta över. Det vi upplever är att han verkar vart så missförstådd i många lägen att han utvecklat ett försvar, och visat detta med att bli aggressiv. Dock kunde den häst vi trodde vi köpt visa sig med jämna mellanrum, vilket gjorde att ett hopp fanns ändå alltjämt. När vi kollade på honom mötte vi honom enbart i stallgången, och i ridhus. Han visade en hel del tjafs då, skulle bitas när täcket skulle på, sadelgjorden skulle spännas och sånt, men nåt fanns där som gjorde att vi fastnade och villa ha honom. Vet inte om vi känt likadant om vi träffat honom och grejat med honom i boxen och så... För i boxen har han vart för jävlig. Kastat sig mot oss, stegrat, bockat och betett sig ganska så vidrigt. Att gå förbi honom utanför boxen kunde vara förenat med ett utfall mot en, inte nåt vidare trevligt.

Men eftersom vi är rätt envisa så har vi inte gett oss, vi har helt enkelt väntat ut mycket, låtit honom förstå att vi inte kommer göra honom något illa. Vi har plockat bort hans gamla täcken, de satt inte bra, och många skav har läkt ut, mycket skorv efter tryck, bland annat på manken har nu försvunnit. Vi har inte ridit alls, bara låtit honom komma tillbaka och hitta sitt rätta jag, utan vi har gått och jobbat från marken. Sadeln han fick med sig kommer inte komma i närheten av honom, likaså sadelgjorden. Sadeln passar inte, han har haft stora skav bak på ryggen av den. Den är dessutom väldigt sned i bommen, så den sadeln ska inte vara nära en hästrygg något mer. Sadelgjorden har klämt honom bakom båda armbågarna, så han hade ömma kala fläckar där, så den skippar vi med. 

Nu har vi kommit så pass långt att han har slutat med sitt galna beteende i boxen, visst kan vi ha våra diskussioner när jag mockar när han är inne, men inte som i början när han helst ville sparka ut en därifrån. Han har lugnat sig massor när vi är ute och går, han försöker inte bitas när vi lägger på täcke längre, inte heller när vi kratsar hovarna. Visst kan han ha åsikter i det fortfarande, men han lyssnar på att man ignorerar honom och slutar med tramset han håller på med. Hon glodde på många grejer i början, det gör han fortfarande, men söker trygghet hos oss och knallar med utan problem. Igår till exempel släpade vi störar (de vi använder som bommar ;) ), och idag tog vi med oss en bit av en stor presenning ut som vi tänkte han skulle få titta på. Trodde faktiskt att han skulle bli rädd för den, men vi kunde släpa med oss den, vifta med den mot honom upp på benen, ingen reaktion. Eller jo, han fick tag på den och släpade den han med ;) Som sagt, det där med att använde munnen till allt ;)

Grymma hästen!!

Nästa helg kan det hända att jag kommer att sitta upp på honom en kort stund, ömheten i ryggen är borta, han har börjat sätta muskler och verkar vara redo för det. Ska bara jobba honom från marken på lång tygel (som tömkörning, men med kortare tömmar, som långa tyglar helt enkelt) i hackamoret först under veckan. För bettlöst är det vi i huvudsak kommer att rida på, alternativt rakt bett. Det provade vi ut när veterinären var här. Efter att ha sett hur hans tänder ser ut efter många år med delade bett som han kunnat dra upp och bita fast i så ska vi inte använda oss av dem mer. De skulle göra mer skada än nytta i hans mun mot hans tänder. 

Efter att ha genomgått dessa åtta veckor med blod svett och tårar så kan jag nog inte vara gladare för honom än vad jag är!! Fina Valle, vi har kommit en bra bit på vägen, men längre kommer vi att komma!!

Hopp och skutt!!

Okej, nu ska vi inte ta i, vi kan inte snacka om några hopp här egentligen. Men skutt i alla fall!!

Båda hästarna fick arbeta en stund var på volten idag. Eller snarare så fick de turas om ;) 

Vi tog fram en serie på 4 bommar och ett litet cavalettihinder. Och efter uppvärmingen fick de turas om att longeras, en liten stund var åt gången. Minerva kom för första gången igång och travade på med bjudning i longeringen och måttade ut bommarna mycket bättre än innan. Det var riktigt kul att se, hon tyckte det var roligt idag!! Och en till som hade så kul att han helst ville springa en stund till varje gång det var dags att pausa var Valle. Han försökte trava på så fort vi inte var hundra med ;) Han bara älskade att få klämma in i galopp och skutta över cavalettin, han var så lycklig och ville bara fortsätta!! 

Vi lät dom jobba i korta intervaller, men ganska intensivt, så det blev lite jobb för dom trots allt. Man vill ju inte låta dem gå på volt för mycket, men med mycket pauser och varierat arbete så kan man ändå hålla igång dem en stund. Och att de fick lyfta lite mer på benen var perfekt, det är dags att ta det stärkande arbetet till en aning högre nivå för bägge två nu. Hur som helst så var det två väldigt glada hästar vi släppte ut i hagen igen!! Lika underbart varje gång att se när de är så nöjda och glada :)

Toleransträning

Valle har en del... vad ska man kalla det... udda grejer för sig... Ticks kan man nog säga att det kan liknas vid.

Han har ett overkligt behov av att använda munnen till allt, det ska bitas, gnagas, nafsas, you name it. 

Vi jobbar ju med att hans beteende ska förbättras, och det där med att hugga som han hade en stark tendens till att göra i början har gett med sig. Detta bara genom att ignorera honom. När han inte fått respons på sina utfall (okej, jag är väl inte helt normalt funtad som inte flyttar på mig när en häst kommer farandes för att attackera... Eller klart jag väljer läget, men Valle har egentligen inte hotat med mening att ge sig på en, det har min känsla sagt i alla fall. Inte normal som sagt...) så har detta sakta men säkert gett med sig. Det är allt mer sällan öronen åker bakåt numera, händer inte alls ofta. 

Men han har kvar det där med att allt ska uttryckas med munnen.

Står han uppställd i gången ska det gnagas på kedjorna. Ska grimma på ska den tuggas på. Ska ansiktet borstas ska antingen jag eller borsten bitas på. Klappar man i närheten av mulen kan man räkna med att en hand fastnar i truten på honom.

Han gör inte detta på ett elakt sätt, mer på ett jag-vet-inte-vad-jag-ska-hitta-på-och-varför-är-det-inte-som-jag-vill-eller-jag-vet-inte-vad-jag-vill-herre-gud-jag-måste-bita-i-nåt!!!

Så nu är det toleransträning som gäller. Har börjat med den simpla grejen att bara lägga handen strax ovanför näsborrarna på honom och håller kvar handen där tills han slutat flaxa omkring med hela huvudet för att komma undan samt försöka använda tänderna för att få bort mig därifrån. Det är nästan så att det verkar som att han får lite klaustrofobi när man håller så. Började med detta i går morse, gör detta med jämna mellanrum (läs så ofta jag får chansen, under promenader, i stallet och så vidare) och idag redan bara han fann sig i det. Bara så där. Skönt!! Ska fortsätta träna med hans tolerans, det är ju egentligen inget energikrävande för honom, inget som gör ont, bara mitt tålamod som sätts på prov. Tur att det är stort när det kommer till djur ;) 

Det ska gå att träna bort hans hysteriska behov av att använda munnen till allt. Något har ju startat det, och genom att på ett vänligt sätt förklara för honom att det räcker med det nu så kommer jag nå målet. Det kommer att bli ett projekt i sig, men när vi fått jobbat med detta kommer bäde han och vi vara glada för det!! 

Fina Valle!!

Tiiidigt...

Jorå, hästarna åkte ut kvart över sex i morse. Dom är vana vid att gå ut vid åtta. Så det var tre tröttmössor jag möttes av när jag öppnade stalldörren ;)

Varför de fick gå ut så pass var för att de skulle in och skos under dagen, tyckte de behövde ha sina timmar ute trots det. Nu blev det ingen skoning pga en situation för hovis, så det blir på tisdag istället, men det skadar ju inte att de får komma ut tidigt, och det var väldigt lättmockat :) Kör på ganska tidig morgon i morrn med, innan jag måste till Göteborg så ska stallet tas, och hästarna ska motioneras. Rätt gött att starta morgonen på det sättet!!

PUUUSS :)

Längtar mer än någonsin nu...

Vill bara bli klar med det sista och få börja jobba på riktigt. Jag är så in i märgen trött på allt plugg just nu, det känns ju inte ens relevant. 

Känner mig bara trött och sliten nu, och vill bara slippa skit med uppsatser och trams. 

Mailade till min blivande chef ikväll, för att få in de arbetsgivarintyg jag fått in, tyvärr bara från ett korrekt, men i alla fall nåt. har ringt och tjatat och tjatat, men det är tydligen väldigt svårt.. Men nu vill jag ha avtalet satt, och det jag fått tag på får var räcka då för att få så rätt lön som möjligt. Hoppas det räcker. Det gör det väl egentligen, bara det att ju mer jag kan styrka att jag har erfarenhet bakom mig desto större chans är det att få upp lönen. Men men. Nu har jag slitit hår över detta i ett par månader. Nu får det vara bra. Typ. Nu vill jag ha mitt avtal. Jobbet har jag fått, det finns ett muntligt avtal på det, och min blivande chef har ringt med jämna mellanrum för att se så jag inte ångrat mig. Skönt att de kollar läget i alla fall!!

Massor...

Vilka dagar!

Det har verkligen gått i ett. Allt från stall till kattkastration. Hökar och höns. Massor helt enkelt.

Hästarna ha blivit väl motionerade, det har både blivit långa och korta promenader och lite arbete på volt, longering med lite galopp, snacka om att Valle tyckte det var roligt!!

Hönorna har fått var ute och roa sig när vi vart med, dock vid en fikapaus inne idag så kom höken... Satans snabb jävel det där... Nu gick allt bra, jag kom rusandes ut medans den och Robin fortfarande slogs med varandra, så den släppte och flög. Tack gode gud att ingen blev tagen denna gången och Robin klarade sig med ett gäng stjärtfjädrar mindre. Duktiga tuppen!!

Igår var jag i Lerum nästan hela dagen, på djurkliniken hos Gustaf, han kör en kastrationskampanj för katter under mars och april på lördagar, Vi var några volontärer som hjälpte till, jag fick vara med i operationsrummet nästan hela tiden, så lärorikt och så roligt!! Ska se om jag kan vara med några lördagar till. Förutom alla fina katter kom det även några hundar in akut, så fick vara med och hjälpa till med dem med. Behöver jag säga att jag var i mitt esse, sjukvård, dessutom med djur, bästa kombinationen!!

Har fått med mig kameran till stallet med, och när jag tittat på fotona så inser jag hur många miner Valle kan dra till med, den snyggaste är att han kan få till en pussmun.. ;) Jag har dock inte hunnit ladda upp bilderna än, för kvällen har ägnats åt c-uppsatsen. Det är INTE roligt!! Men snart är det över... Håll tummarna för att den snart är klar!! Tar och återgår till denna en liten stund till innan sova...

Ja men då kör vi!

Efter att ha fått klartecken igår på Valle så kändes det bara dumt att vänta, så vi drog igång idag med en klättertur, lite för att fira liksom :)

Inte en jättelång tur, lite lagom, men vi höll ett redigt tempo, gött uppför backarna ;) Dock hade både hästarna och Gunilla gärna fortsatt den långa vägen, men jag backade på det, mitt knä vart så vansinnigt ömt efter att ha sprungit på asfalten igår (jag känner av det direkt om jag springer på fel underlag med olämpliga skor, vinterkängorna i detta fall), så vi planerar att ta den vägen till helgen istället. Vi avslutade rundan med att gå bort till Susanne, mycket för att Valle skulle få lite miljöträning, och se hur han reagerar på höns. Nu var ju inte de ute i trädgården, men ute i inhägnaden, tänkte att det kunde vara lika läskigt det. Så fel vi hade... Minerva bryr ju sig inte, kollade bara in dem lite snabbt och sen var annat mer intressant. Valle däremot stövlade fram till inhägnaden och tyckte de där små tussarna där inne var jätteintressanta!! Nr vi vände och gick tillbaka stannade vi till och pratade med Susanne på gården, då vände Valle tillbaka och skulle kolla på dem lite till :)

Susanne hämtade en höna som hästarna fick hälsa på, det gillade Minerva! Hon snusade och blåste på den, stackars hönan blev alldeles förskräckt! Men det gick bra, den satt tryggt i Susannes armar. Valle däremot tyckte om den på ett lite annat sätt, han ville tugga på den... Suck, lilla hästen, det är inte lätt när man måste smaka på allt... Men även om han inte fick smaka på den lilla så var han nyfiken och med hela tiden. Kan knappt fatta vilken skillnad det är på denna hästen sen vi fick hem honom!! 

Ska bli så j´kul att se vad det kommer att bli av honom, med oss i framtiden!!

Imorgon är planen tömkörning för Minerva och invänjning på hackamore från marken för Valle. Jag får väl ta det lite piano och gå lite lugnt, för nu ikväll har jag inte kunnat räta ut knät, det känns helt sladdrigt, och ömt när jag gör det. Nu var det längesedan det gjorde sig påmint, så jag är inte så värst glad för att känna av det igen, trodde att det  hade gett sig. Men tydligen inte. Dock är jag mer enveten och tänker inte låta mig påverkas av det särskilt mycket, det kommer läka, jag är helt säker!!

Spanar på hönorna :)

Jaa, nu så!! :)

Oj, vilken dag. Veterinären i stallet först hela förmiddagen, sedan hem för att fånga in Stig-Helmer och Ole som skulle få åka till nytt hem idag, och därefter bakade jag bullar, typ helt galet många (vem har sagt att jag är bra på att begränsa mig liksom? ;) ).

Kan börja med att säga att det känns jätteskönt att Stig-Helmer och Ole äntligen fått ett nytt hem, det var lite i grevens tid, Einstein och Robin tycker de är pest och ger dem stryk när de kommer åt. Dessutom så har vi inte tillräckligt många hönor för att ha fyra tuppar, så det gick lite hårt åt på dem. Så de åkte idag till sitt nya hem, och jag har fått uppdatering om hur det går och små filmsnuttar och de ser ut att ha fått det helt suveränt :) Så skönt att de kunde få flytta ihop!!

Nu kan man väl dock säga att själva infångandet och nedstoppandet i lådan inför bilresan gick sådär...

Ok, tänk er denna synen:

Jag hämtar Stig-Helmer och stoppar ner honom i kartongen. Ungeför i detta läget tyckte han att det var det värsta som kunde hända och bokstavligt talat flög ur kartongen när jag kom och stoppade ner Ole i den också. Jaha, fånga Stig-Helmer igen då. Lättare sagt än gjort eftersom han rymde rakt ut i friheten, alltså i trädgården. Han hade bestämt sig för att inte alls bli fångad igen och la verkligen benen på ryggen!! Eller det såg snarare ut som att benen sprang före kroppen, samtidigt som han skrek i högan sky (behöver jag säga att kartonger är det absolut värsta de vet??). Jag efter i flygande fläng samtidigt som jag gormar -Men kom igen nu då, Stig-helmer för helvete kom hiiiiit!! Vi måste åka nuuuu!!! Ungefär i detta ögonblick insåg jag att det var golfare på banan mitt över vägen, och den synen de måste fått se, och höra med för det delen, måste vart obetalbar ;) Fick i alla fall fatt på grabben som inte alls blev nöjd med detta, och de bytte hem. Tror de är sååå nöjda nu, ser verkligen så ut på de videos jag fått :) Känns riktigt bra :)

Och då till veterinärbesöket i förmiddags. Minerva fick göra en tandkoll, inget där, säg kanon ut! Svennis fick samma, hade lite som åtgärdades, han var så duktig och nu ser det bra ut. Valle gicks igenom från öronen till svansen, tänderna gicks igenom, han fick göra en heltäckande hältkoll med både böj och longering, genomgång av hela överlinjen och ja, hela kroppen. Han visade lite ömhet i halsen och ryggen, tyckte inte om att bli böjd i framknäna, men visar ingen som helst hälta trots det, faktiskt inte på något ben!! Så efter att han blivit så grundligt genomgången en häst kan bli hemma på plats så kunde det konstateras att han är ok ändå, och den ömheten han visar i överlinjen inte är så farlig, han tolkades som känslig, och att han ska igång nu. Sakta men säkert. Det vi ska hålla koll på är så att inte ömheten går åt fel håll. Då ska han kollas igen. Veterinären kunde inte hitta någon förklaring till ömheten, möjligen är det att han är såpass omusklad som gör att han reagerar, så han ska stärkas. Då bör den ge sig. Veterinären var nöjd, tyckte vi hade en sund hästhållning, och att allt såg bra ut för Valle, att 

Så allt ser hoppfullt och ljust ut!! Nu blir det mer promenader, klättring, tömkörning, helt enkelt stärkande arbete från marken, för att senare när han musklat på sig mer äntligen kunna sitta upp och rida. Men det blir när han är redo för det. Än är han inte det, han ska inte behöva ha ryttare på ryggen utan att vara grundmusklad. Och så är det dags att börja trickträna med, så roligt!! Det tror jag Valle skulle kunna tycka vara väldigt kul! Det ska bli så kul att se vad som komma skall, fina hästen, nu kör vi!! :)

Nu är vi i mål!!

Nu så, nu är hela den förbannade c-uppsatsen skriven!!

Den är inte klar, tyvärr långt ifrån, men den är i sin helhet inskickad för att handledaren ska granska den. Så vi väntar nu på att bli sågade. Typ. Snälla, håll en tumme för att det inte är mycket som behöver ändras!!! Det är massor av justeringar som ska göras, referenser som ska sättas och småpyssel som layout och sånt, men det värsta är gjort, att få fram all text. 

Det tråkiga i det hela är att jag inte lärt mig så värst mycket av all tid vi lagt på detta, det är ett faktum att jag inte gör det bara genom att sitta och producera text. Så för mitt framtida yrke kan jag inte påstå att detta vi skitit hår för kommer att tillföra särskilt mycket... Det där med att vi ska kunna läsa och avgöra om vetenskapliga artiklar är vettiga är bra, det håller jag med om, men det gick vi igenom i en annan kurs, kunde varit nog med det. Vem vet, jag kanske hade tyckt lite annorlunda om allt skötts snyggt från GU, att vi haft en bra och engagerad handledare och att vi hade blivit tillmötesgående i våra önskningar om en ny sådan som faktiskt kunde hjälpa oss i läget vi är i. Men det är ju inte mycket annat som har fungerat under hela denna utbildningen, så varför skulle det göra det nu... Det enda jag kan göra är att rekommendera de som tror sig börja läsa denna utbildningen på Göteborgs Universitet att tänka om. Bara gör det inte. Såvida man inte vill spendera 3 år på en utbildning som är i det kassaste laget. Dagens sanning kan man väl säga.

Men.

Nu är jag snart klar och fri från Göteborgs Universitet. Kommer att överväga andra institutioner för mitt fortsatta pluggande, när det är dags för specialistutbildningen. Så, snart är jag klar, bara snart tolv veckor kvar, har svårt för att vänta ju!!

Repris

Jojomen, idag körda jag en repris på gårdagen, men klämde även in städning inne, hjälpte Susanne med hennes hönor och hade insläppet. 

Nu är jag trött, det kan jag lova!!

Hade tänkt att baka med, men tiden räckte liksom inte till...

Ny vecka imorgon då, måndag, ja då ska det förbannade resultatdiskussionsutkastet skrivas och skickas in (avsky uppsatser!!!!), tisdag kommer veterinären för att gå igenom tänderna på alla tre hästarna plus hält- och ryggkoll på Valle. Onsdag blir det till att gå igenom det vi förhoppningsvis fått i respons på uppsatsen. Plus sätta referenserna, som är många... Fifan vad tråkigt... så glad att nedräkningen till det är över är i full gång. Torsdag och fredag får väl fortsätta ägnas åt c-uppsatsen, och om vi nu skulle råka stå sysslolösa i den frågan så är det plugg till den stora NKSE-tentan. Irrrk, jag är trött på detta nu!!! 

Sen på lördag ska jag efter stallet bege mig till Lerum och vara med på kastrationskampanjen för katter som Gustaf för nu på kliniken på lördagar fram till maj, det ska bli kul! Lite sjukvård i schemat är inte fel alls :)  Söndag blir det till att måla (om färgen räcker, får se om vi får målat nåt under veckan), om inte annat så blir det till att dra ris i hagen som gick hårt åt i stormen i vinter. 

Naturligtvis innehåller alla dagar stal och hästpyssel, de sedvanliga rutinerna här hemma med städ och sånt, hönspyssel och så vidare. 

Så med andra ord, laddar för en fullspäckad vecka!!

Och blir det solsken som det utlovas, då ska tjejerna få komma ut på vårpromenader!!

Fullproppad lördag!

Alltså, egentligen har jag inte gjort så många grejer, men dessa har upptagit större delen av dagen.

Började med stallet, visserligen vila för hästarna idag, vi har gått mycket det senaste, klättrar en hel del och lagt i joggingpass, och nu började det märkas att Valle var trött, och visade lite träningsvärk, så för att inte överanstränga honom då han trots är så pass muskelfattig så blev det vila idag. Snopet att det föll på en helg bara, när vi alltid ser till att försöka göra något! Men det är hästarna som styr! Istället gav jag mig i kast med att mocka på djupet, vi gräver kiss bara då och då, de har bädd, men nu var det dags för ett röj och ny halmpellets. Gott att få gjort det på helgen i alla fall!

Tanken var att fortsätta mockningen när jag kom hem i hönshuset, men det blåste vansinnigt mycket idag, och hur jag än skulle ha gjort så skulle det blåst ur skottkärran när jag kommit utanför dörren, så nä, sparar det tills imorgon. Det blir ju lite virvelvind inne i huset med för jag vill gärna ha öppet när jag vänder upp och ner på allt, det dammar ju en del.

Istället blev det till att måla, vi gav oss på brädorna som så småningom ska sitta på garaget, de ska ju grundas först innan de ska upp. Vi hann med alla locken (de där smalare brädorna som sitter lite ovanpå i skarvarna på de bredare brädorna) och en del av de stora brädorna. Två burkar med 12 liter färg i varje gick åt idag ;) Men det är galet många brädor kvar, när man ser högen omålade brädor ser den inte ut att ha minskat alls... Skönt då att se högen som är målad, den är trots allt rätt stor :) Gött att det återigen börjar ta fart med garaget, skulle vara helt underbart att se det klart i år!!

Är sådär lagom mör i kroppen nu, det var ganska många timmer med en pensel i näven. Funderar på att gå och lägga mig nu faktiskt, rätt trött :) 

Så, ja, fortsatt trevlig helg på er!!

Åh, jösses...

Att jag snart gått klart utbildningen blir mer och mer verklighet, i veckan damp det ner ett mail som presenterade upplägget på examinationsdagen i Annedalskyrkan. 

AAAA!!!!

Det som känns så overkligt kommer snart vara verklighet!!

Helt galet. 

Jag ska äntligen verkligen få jobba med det jag vill. Jag har med andra ord kommit en bra bit på vägen, och mitt mål är satt sedan ett bra tag tillbaka. Delmålet är akuten som jag fått jobb på. Slutmålet är ambulansen. Sen om det dröjer 10 år innan jag är där spelar ingen roll. Jag vet vad jag vill, och en del i det är att jag vill var ett tag på akuten. Jag vill bli trygg och säker i vad jag gör och vem vet, det kanske slutar med att mitt delmål blir mitt slutmål? För akutsjukvården, det är det jag vill jobba med, antingen i ambulans eller på en akut!

Om exakt 13 veckor idag, just nu... jag då står jag där som färdig sjuksköterska!! Som sagt, heeelt galet... :)

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Pausen snart över...

Mitt i allt uppsatsskrivande bröts detta för en två veckor lång kurs, interprofessioenellt lärande. Det är inte så krångligt som det låter, utan det handlar om att vi sjuksköterskor ska tillsammans med sjukgymnast, arbetsterapeuter och dietister (alla studenter, sista terminen) jobba i team med varandra runt utvalda patienter på tex en avdelning för att se om vi kan hitta ved som skulle kunna vara det bästa för denne tillsammans. Det var därför jag var på Högsbo Sjukhus 3 dagar förra veckan. Jag var inte ett dugg positiv till detta från början, mest för att det bröt uppsatsskrivandet, men nu mitt i så kan jag nog krypa till korset och säga att detta vart en av de bästa kurser vi haft. Synd bara att den inte legat tidigare i utbildningen för man har så mycket nytta av att ha stenkoll på de andra professionerna!! Hade hygglig koll innan men inte så bra som nu.

Att arbeta i team runt patienterna är vad jag tycker är att man ska, genom ett samarbete kan man få uit det absolut bästa för denne. 

Nu vart vår grupp dessutom helt fantastisk, helt underbara människor och jag kommer sakna dem så mycket efter att dessa två veckorna är över!! Vi har haft så kul, och vi hittade verkligen ett helt fantastiskt samarbete. 

Men nu är det dags att återgå till den trista delen av utbildningen. Redan imorgon faktiskt. För vi har två dagar med eget arbete i gruppen innan examinationen av kursen på fredag, men då vi jobbat på så bra så blir det "ledigt". Så istället blir det c-uppsats, för att ta igen där vi är efter där. Usch. Vill ju lära mig vettiga saker. Men snart är det no more skola!! I alla fall inte på ett tag, så fort jag kommer in på specialistutbildningen så blir det plugga av igen ;)

Oj!

Vet inte om jag berättade det, men när vi hämtade Valle var han allt annat än lättlastad. Han sa redan när vi kom ut ur stallet att nähä jag ska inte in i den lådan. Glöm det. Han var inte sugen på att följa med någon av oss in i transporten, varken mig eller Gunilla, inte heller förra ägarna heller. Nej var ordet från honom. Hade fått höra att han brukar tveka och tjata en stund innan han gick in, men trodde inte det skulle vara så illa. Det blev tillslut att han blev linad in. Jag avskyr att tvinga in på ett sånt sätt, osäkert och farligt är det.

Så vi var rätt inställda på att det kommer krävas en lång tid med lastträning innan han skulle gå på sådär frivilligt som man önskar att hästar gör -att de lastar sig själva (speciellt efter den lastningen...). 

Vi har väntat på att det inte skulle vara glashalt ute, och idag var det dags att testa. 

Så transporten var uppställd på volten och vi gick först en liten promenad innan vi gick dit. Tanken var att han inte ens skulle behöva gå in i transporten, utan bara få vara vid sidan om när Minerva gick på och av transporten. 

Jaha, så blev det inte. 

Tänkte ju att han skulle bli toknervös och vilja därifrån. Men han höll sig till mig och frågade hela tiden om läget var okej. Han lyssnade helt på vad jag tänkte. Vi stod alldeles jämte när Minerva lastades och han var så nyfiken!!

Han kollade in i transporten och var så nyfiken på vad hon gjorde där inne och jaja, varför inte se vad han kunde tänkas att göra om jag frågar om han vill gå in. Så när Minerva kommit ut på plan mark igen så visade jag bara vägen med tecken, och ja, vad gjorde han?? Han gick upp i transporten. Inte hela vägen in, men inte så konstigt kanske, jag var ju inte före, jag var kvar på utsidan, och stod där och gapade. Han kom lugnt ut igen, och varför inte, jag testade att gå in och han gick med in och ställde sig som att han aldrig gjort annat. Bara sådär!! 

Från att bara tänkt stå och titta på transporten och få en go känsla till att han helt plötsligt stod där inne lugnt och stilla och väntade på nästa signal, det var inget jag var beredd på!! Väntade så snällt på att jag skulle be honom backa ut igen. Väl ute igen så kopplade han nog lite vad han gjort, blev lite nervig och nipprig, och blev som ett plåster på mig. 

Vilken vinst!! 

Trodde inte detta, så gick verkligen in i detta helt utan krav. Vilket resultat!! Och ett tecken är det väl ändå att han har börjat lita på oss rätt så bra :) Fina killen!!

Gårdagens promenad :)