Helt underbart!!

Igår var det dags, jag red Valle!!

Dagen till ära hade vi dessutom haft honom i exakt nio veckor igår :) 

Att skaffa sig en häst och inte kunna rida de första nio veckorna är väl inte helt vanligt, men så blir det ibland, och är det vad som är det bästa för hästen, ja då väntar man. Så länge det behövs.

Hur som helst, stunden på Valles rygg var helt fantastisk, han skötte sig kanon, och verkade tycka det var kul. Han bjöd dock inte direkt framåt (likadan var han när vi provred), men tänker att det handlar om minnen, att det ska klämma och göra ont av sadeln och sånt. Nu passar Minervas gamla sadel som en smäck på honom, så tror att han kommer att släppa det och bjuda fram så småningom. Lite ridning ute i skog och mark där han får ta för sig rätt fram utan att vara tvungen att gå med näsan inne allt för mycket ska nog göra susen!! Han har väldigt lätt knäppa av i nacken och sätta näsan bakom lodplan och även spänna halsen trots att tyglarna hänger, men det tänker jag kommer att släppa med tiden det med. Dels när hans rygg blir starkare, och dels när han bjuder på framåt mer. För hur det än är så måste näsan fram för att ryggen ska kunna få jobba rätt... Men det tar vi efter hand, man måste börja någonstans, utgångsläget just nu är att börja lite från början, och bra ska det komma till att bli!!

Idag tog vi en promenad, kändes lagom. Valle var nöjd som tusan, och vi får se hur han känns imorgon, kanske blir det en liten tur ut i skogen då :) Vill inte bara rida nu, speciellt inte innan han är mer stärkt, så vi kommer att fortsätta arbeta från marken mycket, för att sedan rida mer och mer. Men att jobba från mark kommer vi nog göra några dagar i veckan ändå, för det är ett så roligt sätt att träna, och nyttigt!!