Efter att ha fått klartecken igår på Valle så kändes det bara dumt att vänta, så vi drog igång idag med en klättertur, lite för att fira liksom :)
Inte en jättelång tur, lite lagom, men vi höll ett redigt tempo, gött uppför backarna ;) Dock hade både hästarna och Gunilla gärna fortsatt den långa vägen, men jag backade på det, mitt knä vart så vansinnigt ömt efter att ha sprungit på asfalten igår (jag känner av det direkt om jag springer på fel underlag med olämpliga skor, vinterkängorna i detta fall), så vi planerar att ta den vägen till helgen istället. Vi avslutade rundan med att gå bort till Susanne, mycket för att Valle skulle få lite miljöträning, och se hur han reagerar på höns. Nu var ju inte de ute i trädgården, men ute i inhägnaden, tänkte att det kunde vara lika läskigt det. Så fel vi hade... Minerva bryr ju sig inte, kollade bara in dem lite snabbt och sen var annat mer intressant. Valle däremot stövlade fram till inhägnaden och tyckte de där små tussarna där inne var jätteintressanta!! Nr vi vände och gick tillbaka stannade vi till och pratade med Susanne på gården, då vände Valle tillbaka och skulle kolla på dem lite till :)
Susanne hämtade en höna som hästarna fick hälsa på, det gillade Minerva! Hon snusade och blåste på den, stackars hönan blev alldeles förskräckt! Men det gick bra, den satt tryggt i Susannes armar. Valle däremot tyckte om den på ett lite annat sätt, han ville tugga på den... Suck, lilla hästen, det är inte lätt när man måste smaka på allt... Men även om han inte fick smaka på den lilla så var han nyfiken och med hela tiden. Kan knappt fatta vilken skillnad det är på denna hästen sen vi fick hem honom!!
Ska bli så j´kul att se vad det kommer att bli av honom, med oss i framtiden!!
Imorgon är planen tömkörning för Minerva och invänjning på hackamore från marken för Valle. Jag får väl ta det lite piano och gå lite lugnt, för nu ikväll har jag inte kunnat räta ut knät, det känns helt sladdrigt, och ömt när jag gör det. Nu var det längesedan det gjorde sig påmint, så jag är inte så värst glad för att känna av det igen, trodde att det hade gett sig. Men tydligen inte. Dock är jag mer enveten och tänker inte låta mig påverkas av det särskilt mycket, det kommer läka, jag är helt säker!!
Spanar på hönorna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar