Vändning??

Dagens stund med Descarada är nog det bästa, någonsin.

Vi trotsade ju vädret och bestämde oss för att gå till ridskolan trots att vädret bjöd på en blandad kompot av regn, blåst, sol, hagel och uppehåll. Jag ska erkänna att jag var tveksam till det hela, för vid insläpp var Descarada uppe idet blå och skrämsen för allt, inklusive sin egen svans.

Aja, kan inte bli värre än sist, och med lite stöttning från Gunilla och Anna gav vi oss iväg. Och det gick lugnare än väntat!! Hon promenerade snällt och drog kanppt nåt i repet, men hon var lite lysten på saker runtomkring. Men inte värre än så. Väl framme i ridhuset plockade vi av regntäckena, och det första Descarada gör är att vika ihop benen för att dimpa ner och rulla sig i den goa fibersanden. Hon blev snyggt rosa av den, och när hon reste sig gjorde hon det med besked -hon bockade från halvliggandes. Det ni, det är teknik. Nu satt hon ju fast i repet, och det respekterade hon och lugnade sig. Vi gick några varv och det gick lugnt tillväga och sedan släppte vi Minerva och Descarada, Svennis fick av säkerhetskäl hålla sig i ett hörn med oss. Lillskrutten kan lätt hamna i vägen för dessa två röjandes helbroddade damer annars, vi vågade inte chansa.Niu kom inte det där utbrottet vi väntade oss, utan lite hopp och studs och några vändor i ganska lugn galopp. Inte alls som förra gången!! Efter en stund efter förslag från Anna gick vi fram till dem när de stog still och bara tittade, för att se om de ville följa oss. Jag hade inga jätteförhoppningar att Descarada skulle fatta vinken, men jösses, jag fick allt bli förvånad!!

Helt utan varken grimma eller grimskaft följde hon mig dit jag gick, vända när jag vände, backade när jag bad om back, endast med ett vickande finger som signal. Dock fick jag gunga grimskaftet som jag hade i ena handen lite när jag ville att hon skulle backa föra meter, men det var inte en enda protest. Hon tröttnade visserligen på mig när jag fick för mig att vi skulle springa, då skakade hon på huvudet och vände och gick åt andra hållet, haha! Men kunde bara gå och "hämta" henne igen så gick hon med igen. 

Vilken otrolig känsla!!!

Vi avslutade det med att låta de gå som de ville igen, och även Svennis fick komma lös en stund. Det gillade han :)

Detta kommer jag leva på väldigt länge. Jag tycker så vansinnigt mycket om denna hästen, så även om hon kan bjuda på riktiga kamper emellanåt så vet jag att det är detta som är hennes riktiga jag. Det har hela tiden funnits där, och idag kom det fram. Underbara häst!! Jag är så glad!! Så glad för att jag har henne!! 

Promenaden hem gick kanon, hon lyssnade fint, och skötte sig exemplariskt. Tor inte det kunde gått bättre än såhär idag. Dessutom förvandlades det rysliga vädret till ett gott vårväder med värme i luften. Härligt.

LYCKA!!

Fina hjärtat!!