Att kunna erkänna något för sig själv, om sig själv, det kan var väldigt krävande och jobbigt. Det kan medföra att man faktiskt tar ett steg tillbaka, vilket inte behöver vara något dåligt.
I detta fallet hade att envist hålla kvar vid vad som vart kunnat leda till något dåligt. Till och med skada. Att erkänna att kunskapen inte räcker, att man inte är tillräcklig, det är svårt. Men man måste göra det någon gång. Att fortsätta i samma spår, och tro att allt kommer att lösa sig skulle i detta fallet förmodligen innebära att någon kommer till skada, och mest troligt att det skulle vara jag som gör det.
Att välja att kliva åt sidan är att behöva svälja sin stolthet och det är tufft, men samtidigt växer man i det. Det kommer något bra ur det.
Nu återstår det att se vad allt barkar hän, vi har bett om hjälp, något är galet och vi kan inte reda ut det själva. Det enda vi kan hoppas på nu är att en lösning kommer så snart det bara är möjligt.
Och nej, just ni, innan vi vet varken ut eller in, så tänker jag inte säga vad det är, det är för känsligt än. Det enda jag kan nämna är att det gäller häst. Så får vi se sen. Håll bara tummarna, det är det enda jag kan be om nu.
Vi sänder styrka och kärlek! Hoppas att det kommer lösa sig för er vännen! Kramar och Nosbuffar, Penny med familj
SvaraRaderaTack <3 Alla tankar värmer <3 Kram på er
Radera