torsdag 4 december 2014

Inget att säga...

Idag går mina tankar till de inblandade i den stora bussolyckan utanför Tranemo, och speciellt till de anhöriga till kvinnan som miste livet. Olyckan skedde inte alls långt härifrån, känns overkligt att den var så nära, läskigt att slå upp nyheterna och läsa om den. De flesta klarade sig bra, men det var flera skadade, 8, en allvarligt, och en kvinna omkom. Det var ett massivt pådrag. I detta slog det mig; det kan vara jag som står på en sådan olycka en dag. Det känns konstigt att tänka så, läskigt, men jag tror att jag kommer att hantera det bra. Jag hoppas på det. Det kommer att ingå i mitt yrke.

Här är en länk till en av alla artiklar om olyckan;  http://www.bt.se/nyheter/tranemo/en-person-dod-efter-bussolyckan(4558138).gm

2 kommentarer:

  1. Det är riktigt skrämmande när sådant sker, känner med dem berörda. Den dagen då du står där färdigutbildad och jobbar med att hjälpa till än met så kommer du göra succé.. :) kram, Pennys matte

    SvaraRadera
  2. Åh, tack gulliga du för peppingen <3 Jag hoppas verkligen att det är detta jag är ämnad för att göra, och att det blir bra!! Kram vännen!!

    SvaraRadera