Denna dagen har inte gått min väg -alls.
Har vart en massa småsaker som inte velat som jag vill, men det kan jag leva med. Men i morse blev jag bra arg...
Var glad över snön som kommit, även om det innebar att jag kom iväg lite senare än vad som var tänkt. Dock ute i god tid ändå, så ingen brådska. Hämtade upp Petra i byn och vi fortsatte mot skolan.
Kom en bit in på Segloravägen, en liten grusväg, som var rätt bra plogad tyckte vi, men körde sakta, halt som bara den. Kom efter en stund ikapp traktorn som plogade, ingen stress tyckte vi, bättre att åka bakom på en plogad väg! Men mellan oss och traktorn körde en volvo som inte verkade nöjd med att ha hamnat där bakom. Håller ett bra avstånd till dessa två framför oss, gillar att var på den säkra sidan. Och tur var det.
En mötande bil kommer, vilket gör att traktorn bromsar upp och stannar till, plogbladet såpass brett att han höll sig åt sidan. Volvon som inte höll ett särskilt bra avstånd försökte sig på att bromsa, vilket gick vansinnigt dåligt och denne fick sladd och for ut i diket, rätt kraftigt, bilen lättade åt sidan, såg läskigt ut.
Men vi var ju också bakom, dock ganska långt avstånd som sagt, vilket gjorde att vi hann få stopp innan i gick ihop med den andra bilen. Men inte med någon vidare marginal, ca fem cm från den fick vi stopp. Otroligt halt, och jag visste inte var jag skulle ta vägen riktigt, kunde ju inte ta och väja över på andra sidan vägen, då hade vi ju krockat med mötande bil. Försökte få bilen att dra lite åt diket jag med, men inte så mycket att vi hamnade där med. Det var några riktigt otäcka ögonblick. Hade vi inte fått stopp så hade vi hamnat med näsan rakt in i sidan på den andra bilen när den lättade åt sidan...
Mötande bil kunde ta sig förbi utan problem, Volvon stod på tvären bakom traktorn upp i diket/slänten.
Och vi precis bakom.
TUR att det gick riktigt sakta från början!!
Men det var inte över med detta...
Med oss, som precis fått stopp dryga fem cm ifrån volvon, får nöten i denna bilen för sig att slänga in backen och tokgasa och flyger bakåt mot oss!! Rena turen att vi fick syn på att backljusen tändes och började förbereda back vi med. När jag förstod att detta kommer att gå fort bakåt var det inte mer än att gasa som bara den jag med, fanns inte nån tid att göra det på det lämpliga, säkra sättet... Rena turen att vi fick grepp och kom undan från volvon som kom fort som sjutton upp ur diket, bakåt mot oss... Men återigen handlade det inte om mer än centimeteravstånd...
När han väl var på vägen tar han fart framåt, far om traktorn och drar iväg och försvinner i en väldigt för hög hastighet för detta väglaget...
Vi står skärrade kvar en stund och undrar vad sjutton vad det var som hände... Tills vi samlar oss igen, jag kör vidare i snigelhastihet och kommer fram säkert och dessutom med tidsmarginal. Jag hann på vägen med att sura ihop totalt över dessa idioter som utsätter andra för fara, att min bil som precis är omlackad var nära att åka på en ny lackering (visst, en bil är ett dött ting, men det är ändå surt), att det finns de som inte har vett alls vad det gäller att anpassa bilkörandet efter förutsättningarna som bjuds. Hade detta gått i den hastigheten volvomänniskan verkade föredra hade det inte gått lika bra, och risken hade funnits att det inte stannat vid plåtskador på bil.
Men nu hade vi tur, det var inte en stor grej egentligen, men otäck.
Och sur över detta blir jag även fall det var en rätt liten incident.
Så till ALLA; kör lugnt!! Känns det minsta halt, håll större avstånd än vad annars skulle vara normalt, sänk hastigheten, är ni oroade att komma för sent, kör tidigare då. ANPASSA körstilen efter väglag. Det är det värt, för det är bättre att komma fram, kanske något senare än tänkt,än inte att komma fram alls...
Vackra vintertid -du ställer till med en del bekymmer minsann!!
