Stolt över min Viking

Idag har vi gjort något så vansinnigt grundläggande, något Viking kan och inte har några problem med, men ett rätt stort steg för mig. Och han tog hand om mig i detta så väl att jag inte kan annat än att bli alldeles varm. 

Vad har vi gjort då? Inget märkvärdigt. Vi har tagit en promenad. Inte nåt mer än det. Enda skillnaden idag mot alla andra gånger var att vi gick ensamma. 

De senaste åren, ända sedan jag började hjälpa till med Minerva för fyra år sedan så har jag inte vart ute ensam med häst en endaste gång? Varför? Jo, detta beror på Minervas totala separationsångest. Något har hon vart med om då den är så djupt rotad, hur vi än tränat på att lämna henne själv i stallet, hagen eller tagit ut henne själv har hon inte grejat det. Med detta har även jag med åren blivit lite mesig, att alltid ha sällskap är en trygghet. Att de andra hästarna vi haft har tagit efter Minerva och hennes beroende av den andra har inte gjort saken bättre. Att Svennis har vart kvar som sällskap får den som blivit ensam har inte hjälpt ett dugg. Det är den stora kompisen som inte får gå!!

Men något håller på att förändras. Sedan Viking kom har ett annat lugn lagt sig i stallet. Det är inte längre bank i väggarna eller hysteriska gnägganden när en av hästarna går ut själv. Men vi har inte direkt tränat något på det. Men idag var det dags för mig och Viking att gå ut själva, han behövde sin motion trots att Gunilla och hennes förkylning tillsammans med Minerva inte kom ut och gick. Så medans de var kvar i stallet så gick vi vår promenad. Och det gick bättre än vanligt att lämna Minerva inne. Det var faktiskt med Svennis som gnäggade och gjorde väsen av sig! Och okej, på vår promenad gick det inte så fort, det var ingen vidare fart på mig och mina baciller, desto med fart på Viking, så det var bara till att hänga på ;) Han kom på när vi kom en bit att vi var själva, stannade och tittade bakom oss och såg lite sådär lagom konfunderad ut, men gick sedan med spetsade öron igen. Så glad och så nöjd med att bara ha mig med, och hela tiden plockade han lite uppmärksamhet från mig på olika sätt, t ex genom att gå och gnägga på mig. Passade på att befästa det där med att prata på kommando lite till :) Han har definitivt inga problem med att gå ut själv, och det självförtroendet han visade för det förde han över på mig och fick mig känna mig lugn- Och glad! Just detta gör mig så stolt över honom, han har en förmåga att vilja ta hand om mig lika mycket som jag vill ta väl hand om honom. Han är bäst helt enkelt, och så underbar!! Finaste hästen!!!

Ny omgång med tigrarna

Jojomen, vi gick förbi golfbanan igår igen. 

Och denna gången hade tydligen inte de sabeltandade tigrarna riktigt så långa tänder som i förrgår, för nu gick det alldeles utmärkt att gå förbi dem, räckte bara att glo lite extra på dem (man måste u hålla koll på de misstänkta rackarna ;) ). Vi mötte till och med en golfbil som innehöll hela tre (!!) sabeltandade tigrar (jaja, golfare) och inte ett ögonbryn höjdes! Skönt!!

Idag blev det lite mental vila, allt är ju trots allt helt nytt för Viking. Så idag blev det bara pyssel under tiden Minerva skoddes och Svennis verkades. Detta var mycket uppskattat, han gillar verkligen att bli ompysslad! 

Vi får se lite vad morgondagen erbjuder, vi har inte bestämt något än. Men något blir det!

Första dagen med Viking!

Idag gjorde vi som vi tänkt, pyssel, mys, gos, lätt träning på volten och en liten promenad. 

Vi ägnade runt 1 ½ timme inne i stallet och bara pysslade om hästarna, jag borstade igenom Viking ordentligt, gosade, redde ut svans och så skrapade vi bort massor av styngflugeägg. Har lite kvar, men de tar vi efter hand, huvudsaken är att det mesta är borta. Vi testade även om lite av vår utrustning passade, och jajemen, sadeln låg bra, tränset var han inte så förtjust i så det blir till att plocka ihop ett annat, ett bett som passade samt huvudlaget med hackamoret satt fint. Under tiden inne var Viking helt lugn, stod och sov, vaknade till och gosade, somnade lite till och var helt avslappnad. Han verkar verkligen gilla att bli pysslad med!!

Sedan gick vi ut till volten, där vi ägnade en liten stund mest till att se hur och på vilka signaler han svarade på. Han hade stenkoll på mig hela tiden! Det enda som han inte riktigt hade tålamod med var att stå still när vi gjorde halt ;) Han fick även gå över en presenning, jätteläskigt tyckte han först, sedan gick han över det som han aldrig gjort annat.

Avslutade sedan med en kort promenad, inte där vi tänkt så där befann sig en koloni av älgloppor, så det fick bli grusvägen en bit istället. Inga problem där inte! Viking var glad och lyhörd, och hade nog kunnat tänka sig gå en bit till ;)

Sedan var det hagen igen. Lilla hagen denna gången, då vi fick fixa elen till den stora hagen, strömmen gick inte igenom riktigt så bra som vi ville. När vi fixat det släppte vi över dom till den stora hagen igen. Härligt var det när man kommer och ska hämta att han kommer direkt när vi visar oss :) Han är så nyfiken och så mån om att få vara med!! 

Härliga häst, känslan säger att detta kan bli riktigt bra!! Gillar honom väldigt mycket redan och det är en sådan härlig känsla i stallet nu!!

Fina killen!!

Två nya familjemedlemmar!!

Viking har kommit och en liten kyckling har kläckts!!

Kom ut till hönsen i morse och det pep som bara den under lilla hönan som ruvat, en liten kyckling har äntligen tittat ut!! Så söt!! Synd att det bara blev en, nu hoppas vi på att den lilla sötnosen klarar sig bra!!

Färskare än så här blir man inte, välkommen till världen lille plutten!!

Och lite senare idag kom han äntligen, Viljar Viking!! Som vi väntat och längtat!! 

MInerva är inte helt charmad än, hon får inte mothugg som hon har fått av de andra hästarna vi släppt ihop henne med, det har gått igång och rusat och muckat, Viking markerade hyggligt och bestämt de två gånger Mineva måttade ett par sparkar mot honom att han inte tyckte det var ok, och att hon skulle tagga ner. Som det såg ut tog han ledarrollen med en gång med det och Minerva lyssnade på vad han sa med sitt kroppsspråk. Men hon tyckte inte det var bra, hon väntade på mothugg och ville få fart på honom. Men det var oväntat lugnt! Det funkar kanon med Svennis med, det enda är att Minerva vill ha honom lite för sig själv ;) Killarna bryr sig inte nämnvärt om det ;) Jag måste säga att detta ihopsläppet vart det lugnaste jag vart med om!! Och vad det gäller Minervas buttra attityd (som inte är mycket det heller) så kommer det ta några dagar, sen kommer hon ge sig. Hon är inte van att någon tar ledarrollen på ett lugnt och ärligt sätt (hon har visat samma mot oss för längesedan när vi fortfarande hade den diskussionen), men kommer släppa det när hon greppat hur bra det är. Och när hon brunstat klart ;) 

Viking verkar nöjd med läget. Vi var ute mycket hos dom i hagen under dagen, dels för att ha koll på läget och dels för att lära känna Viking. Han kommer när man ropar på honom, man kan leda honom i hagen utan grimma, jag skulle visa honom till vattenbaljan som var en bit bort i skogsdungen, då var det bara att visa honom riktningen, sedan gick han med lös. När vi skulle gå för kvällen gick han med oss ända till grinden för att vända tillbaka till de andra när vi kommit på utsidan av hagen. 

Han visade tillgivenhet, ville vara nära, gosade, han var lugn och nyfiken. Spontant känns han väldigt trevlig och jag hoppas verkligen att första intrycket är det som stämmer!! 

Imorgon ska vi mjukstarta med att mysa, pyssla, jobba lite på volten för hand och ta en liten promenad. Se lite hur han funkar, och få en uppfattning om hur han verkar tycka vi är. Leta lite efter vilka signaler han är van vid och lyssnar på. Helt enkelt lära känna varandra!! Längtar tills i morgon bitti!!

Här är han, fina killen!!

Att promenera med en shettis...

Det går inte fort, det kan jag lova!!

Det blev en promenad med hästarna ikväll, och tja, en sväng som vanligen tar kanske 20 minuter att gå tog närmare 40 minuter ;) Svennis har ju inte så långa ben ;) Han filurade väl egentligen mest i sin egna värld, i sin egen takt, glad och nöjd ;)

Ok, Minerva var inte den snabbaste i byn hon heller, hon sa stopp, vill stå här. Ungefär var femtonde meter. Så ja, det var väl mest en promenad som mest gick ut på mys med hästarna, och det är inte fy skam minsann!!

Häst och vagn

Eller ja, snarare ponny och vagn ;)

Idag var vi ute med alla tre hästarna, Minerva och Valle fick promenera och Svennis fick dra sin nya fina vagn :) Vi gick inte jättelångt och vi höll oss på plana vägar eftersom Svennis inte är i någon direkt kondition. Och på hemvägen bytta jag och Anna, hon tog Valle och jag fick ta Svennis och köra lite :) Gud vad kul det var!! Nu var det mycket att hoppa i och ur vagnen sluttade det lite upp eller ner går vi vid sidan, men lite åkte jag. Så härlig känsla!! Det är många år sedan jag körde häst nu, har kört en släktings shettis för många år sedan och så körde vi in ett fullblod jag hade på foder tillsammans med ägaren. Men även det är många år sedan... typ 15 eller nåt... så det var roligt att friska upp minnet, och vi håller tummarna för att det blir snart igen :)

Ibland avstår man frivilligt...

Det finns dagar som man bara känner att hoppa över att göra något med hästarna. Man väljer att bara göra allt basic, mocka, mat, borsta och sånt. Men inte ge sig ut och göra något med dem, varken promenad eller rida. 

Idag var en sån dag. Som tur är brukar vi tajma det väl med varandra jag och Gunilla, och orsakerna kan vara olika. Just idag så vart jag mer sliten än vanligt och helt slut med huvudvärk och frossa, orkade knappt leda Valle in från hagen. Så nej, ingen större aktivitet för min del. Gunilla var vansinnigt uppretad på grund av saker som händer som inte borde hända, och att ge sig ut med ett sånt humör kan bara bli dåligt. Så idag avstod vi helt frivilligt från att göra något. Istället fick vi bara ha lite kvalitetstid med hästarna, vi fick båda prata av oss och detta utan krav på någon. Det är rätt skönt. Tanken var att vi skulle ridit idag, men så blev det ju inte. Skönt att inte allt är hugget i sten, vi ser allt som oftast hur dagsformen är hos alla fyra innan vi bestämmer oss för vad vi ska göra. Bättre samarbete än vad vi har runt hästarna har jag inte vart med om tidigare. Så guld att det funkar så bra, vi är på samma nivå när det gäller det mesta med hästarna. På dessa tre åren har vi hittills inte haft några problem med att få ihop nåt runt hästarna, det är få förunnat. Jag trivs som fisken i vattnet i stallet, det känns som ett eget stall, och alla tre hästarna känns lika mycket mina alla tre, även om det bara är Valle som jag står som delägare på. Det funkar verkligen bra, och det är jag så tacksam för!!

Varm i hjärtat

Åh, min fina Valle!!

Varje dag går det framåt, vissa saker med sådär små små steg som gör det lite svårt att se det själv, utan att det kan behövas någon utomstående som ser skillnaden.

Idag var det dags för skoning för Minerva och Valle, och verkning för Svennis.

Vi hade tänkt oss en promenad innan skoningen, men Carolina kom tidigt så det hann vi inte med ;) Så Svennis blev verkad och fick gå ut igen, Minerva stod på tur och Valle sist ut. Jag passade på att åka hem en stund och fixa lite, Gunilla var ändå på plats, annars brukar Carolina klara skoningarna själv, hon är både en superduktig hovslagare och hästhanterare!!

Jag kom tillbaka när det var halvvägs klart med Valle, framhovarna var kvar. Fick uppdateringen att han vart ganska stökig, vevat med benen och vart krånglig. Gunilla distraherade med att klia och borsta honom. 

Jag tyckte dock att han inte var så farlig när jag kom och vart där en liten stund. Jag gjorde inte så mycket med honom, klappade om honom och pratade med honom. 

Carolina frågade efter en stund om det var jag som brukade hantera honom. Ja, jo, det brukar väl vara så att jag tar Valle och Gunilla Minerva. Gissade på det, sa Carolina, för direkt när du kom blev han lugn och har inte alls hållit på som han gjorde när jag inte var där! 

Bara detta värmer nåt så otroligt, jag har själv inte tänkt på det, han är ju som han är när jag är med honom, när jag inte är där så vet jag ju inte hur han håller på. Inte så mycket skulle jag tro, för det hade Gunilla sagt, men i en situation som att stå uppställd och skos gör man ju inte varje dag. 

Att någon som inte ser honom så ofta såg en sådan skillnad när jag kom känns ändå kanon, för man ser ju inte det själv. Mycket blir man hemmablind på och det finns en del som inte kan se själv. Därför känns detta extra bra!! Att Carolina är en såpass duktig hästmänniska gör det lite extra roligt, hon kan häst, inte mer med det. 

Alltså, Valle borde alltså se mig som tryggheten, att han kan lita på mig och vara lugn när jag är med. Det känns så otroligt bra, så bra att jag nästan blir rörd till tårar. Fina killen, jag är så glad för dig!!

Jaa, nu så!! :)

Oj, vilken dag. Veterinären i stallet först hela förmiddagen, sedan hem för att fånga in Stig-Helmer och Ole som skulle få åka till nytt hem idag, och därefter bakade jag bullar, typ helt galet många (vem har sagt att jag är bra på att begränsa mig liksom? ;) ).

Kan börja med att säga att det känns jätteskönt att Stig-Helmer och Ole äntligen fått ett nytt hem, det var lite i grevens tid, Einstein och Robin tycker de är pest och ger dem stryk när de kommer åt. Dessutom så har vi inte tillräckligt många hönor för att ha fyra tuppar, så det gick lite hårt åt på dem. Så de åkte idag till sitt nya hem, och jag har fått uppdatering om hur det går och små filmsnuttar och de ser ut att ha fått det helt suveränt :) Så skönt att de kunde få flytta ihop!!

Nu kan man väl dock säga att själva infångandet och nedstoppandet i lådan inför bilresan gick sådär...

Ok, tänk er denna synen:

Jag hämtar Stig-Helmer och stoppar ner honom i kartongen. Ungeför i detta läget tyckte han att det var det värsta som kunde hända och bokstavligt talat flög ur kartongen när jag kom och stoppade ner Ole i den också. Jaha, fånga Stig-Helmer igen då. Lättare sagt än gjort eftersom han rymde rakt ut i friheten, alltså i trädgården. Han hade bestämt sig för att inte alls bli fångad igen och la verkligen benen på ryggen!! Eller det såg snarare ut som att benen sprang före kroppen, samtidigt som han skrek i högan sky (behöver jag säga att kartonger är det absolut värsta de vet??). Jag efter i flygande fläng samtidigt som jag gormar -Men kom igen nu då, Stig-helmer för helvete kom hiiiiit!! Vi måste åka nuuuu!!! Ungefär i detta ögonblick insåg jag att det var golfare på banan mitt över vägen, och den synen de måste fått se, och höra med för det delen, måste vart obetalbar ;) Fick i alla fall fatt på grabben som inte alls blev nöjd med detta, och de bytte hem. Tror de är sååå nöjda nu, ser verkligen så ut på de videos jag fått :) Känns riktigt bra :)

Och då till veterinärbesöket i förmiddags. Minerva fick göra en tandkoll, inget där, säg kanon ut! Svennis fick samma, hade lite som åtgärdades, han var så duktig och nu ser det bra ut. Valle gicks igenom från öronen till svansen, tänderna gicks igenom, han fick göra en heltäckande hältkoll med både böj och longering, genomgång av hela överlinjen och ja, hela kroppen. Han visade lite ömhet i halsen och ryggen, tyckte inte om att bli böjd i framknäna, men visar ingen som helst hälta trots det, faktiskt inte på något ben!! Så efter att han blivit så grundligt genomgången en häst kan bli hemma på plats så kunde det konstateras att han är ok ändå, och den ömheten han visar i överlinjen inte är så farlig, han tolkades som känslig, och att han ska igång nu. Sakta men säkert. Det vi ska hålla koll på är så att inte ömheten går åt fel håll. Då ska han kollas igen. Veterinären kunde inte hitta någon förklaring till ömheten, möjligen är det att han är såpass omusklad som gör att han reagerar, så han ska stärkas. Då bör den ge sig. Veterinären var nöjd, tyckte vi hade en sund hästhållning, och att allt såg bra ut för Valle, att 

Så allt ser hoppfullt och ljust ut!! Nu blir det mer promenader, klättring, tömkörning, helt enkelt stärkande arbete från marken, för att senare när han musklat på sig mer äntligen kunna sitta upp och rida. Men det blir när han är redo för det. Än är han inte det, han ska inte behöva ha ryttare på ryggen utan att vara grundmusklad. Och så är det dags att börja trickträna med, så roligt!! Det tror jag Valle skulle kunna tycka vara väldigt kul! Det ska bli så kul att se vad som komma skall, fina hästen, nu kör vi!! :)

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Bra start på helgen :)

I morse tog vi en promenad med hästarna igen, en liten tur upp i skogen här. 

Valle har börjat lätta på humöret mer nu, och läget känns inte längre som att det är jobbigt att komma till stallet. Visst, han har fortfarande sina stunder i boxen när han ser ut som att han ska äta upp oss, men inte alls som bara för en vecka sedan. Han har börjat visa att han uppskattar all typ av beröring och vad vi hittar på runt om honom, till och med täckena har börjat bli lite accepterade. Vi kämpar på med hans onda rygg och bakdel, hjälper honom med lätt massage och han får stå med Back on Tracktäcket och det verkar han uppskatta. Så ja, alla de utfall han gjort mot oss har börjat avta, och han börjar visa sig som den häst vi trodde vi skulle få hem. DET är väldigt skönt!!

Han är smart och fattar saker snabbt, han gillar att få små uppgifter att lösa, och visar nu att han nog kanske ändå trivs här. Det jag tror är att han har blivit jätteosäker när han kom till oss, nya männsikor och ett nytt stall samtidigt som han känner smärta i ryggen och bakdelen, hästar som reagerat med ett sånt här beteende när det vart smärta inblandat har jag tyvärr träffat på förr, speciellt då jag var runt och masserade hästar. 

Han blev skodd i onsdags och det gick kanon, med lite mer ömhet i kroppen dagen efter det och lite mer butter inställning till allt blev det då med, vilket ger oss ändå en rätt stark ledtråd om att det är ajaj det handlar om och inte nån beteendestörning eller vantrivsel. Att han reagerade efter skoningen är ju inte så konstigt, de ganska långa fötterna blev ju väl verkade nu och då ändras ju lite i kroppen för honom. Dessutom helt ny hovslagare för honom, så ja, inte konstigt. Nu gjorde Karolina inga större förändringar, utan kommer successivt forma hovarna som hon vill ha dom. Men lite förändring blir det ju trots allt ändå. Det är ju som för oss när vi tar på oss en ny typ av sko, det känns ju i kroppen. Hästarna kan ju dessutom inte sätta sig ner och ta av skorna för att slappa, så det är klart att det känns i kroppen. Nu idag så hade han mjuknat lite i sättet igen, och hans ömhet var något bättre igen. Skönt också att det sitter skor på med fyra broddhål i varje sko med broddar i och snösulor. Känns så mycket bättre med tanke på snön och halkan.

Hur som helst, så länge vi inte kommit till rätta med ajajet så blir det motion vid hand, och det gillar han. Idag var vi ute med alla tre hästarna, Anna kom och gick med med Svennis. Det gillade Valle! Det märks att alla tre hästarna har kommit varandra nära och tycker om varandra. Promenaden var inte så lång, men perfekt, vi gick i lite backar, en lagom väg att starta upp med för allt tre hästarna. Det var en riktigt trevlig promenad, bara solen som fattades, den behagade att inte dyka upp förrän i eftermiddag. Men man kan inte få allt!!

Anna tog lite kort :)

Och så har nog dagens sötaste, Ayla och Svennis :)

Ihopsläpp

Idag kände vi att det var dags att släppa ihop hästarna, det kändes inte snällt att Valle (ok, vi kallar Papi för Valle nu, han liksom bara var en Valle, och ska han få en nystart så blir det så med smeknamnet med ;) Han lyssnar dessutom bra till det, så, ja, det får bli så :) ) skulle gå själv. 

Allt gick bra, det blev lite busande, men allt gick ändå lugnt till, och alla verkar väldigt nöjda!