Sommartider hej hej!!

Tänk vad tiden går fort! 

(så ofta som jag säger det måste betyda att jag är gammal;) )

Men nu är sommaren här och jag har till och med semester! Är inne på min sista vecka nu, så tre veckor är redan avklarade. En vecka har spenderats i Spanien tillsammans med Jennie, helskönt men väääldigt varmt! Vi hade riktigt gött, sola, bada, läsa, läsa, sova, spela yatzy och äta var väl det vi gjorde ;) Lite bilutflykter med. Dock hade vi bägge lite svårt för värmen ca 30 grader varje dag... Ska erkänna att jag helt klart föredrar vårt ostadiga klimat här hemma i Sverige ;) Det plus att jag (vi) efter några dagar hade hemlängtan, haha ;) Men vill inte ha resan ogjord, vi hade det toppen! Men nu kan utlandssemester dröja 8-10 år innan det är dags igen, för hur gött det än var att vara iväg, desto bättre var det att komma hem!! (Sen att jag har en stark ångest när det kommer till flygningen där man kan summera det stresspåslagen med en puls på 150 slag per minut i några timmar både på dit och hemresan gör det inte bättre att resa, värsta jag kan utsatta mig för frivilligt!!)

En dagstur till Danmark slog vi till med i vårt arbetslag inför sommaren med, en helt fantastisk dag, längesedan jag skrattat så mycket under en hel dag som då ;)

Hemmavid renoverar vi vidare, snart är det klart i hall uppe, trappan och hallen nere. Lister och sånt där kvar. Det blir så fint!! Storstäd av huset står på listan de sista semesterdagarna nu, det är så skitet efter denna våren med byggdamm och allt sånt!!

Nytt projekt har jag på gång med, jag tänker ta C1-körkort, för medeltung lastbil. Bra att ha i jobbet, och bra hemma, då kan jag köra även mammas och pappas stora husbil om andan skulle falla på. På jobbet har vi några större bilar, bland annat en IVA-bil som kräver C1-kort, och ibland får vi transporter med den, är så surt att inte få köra då... Så det ska rådas bot på! Speciellt nu när jag inte har något att plugga på, kartprovet för larmförare blev jag godkänd på, så nu får även jag tuta och blinka på vägarna, och tentan i akutmedicin barn och ungdom fick jag VG på, så är allt i fas med allting! Sökt in till ytterligare två kurser i höst, även dom delar av specialistutbildningen. I mitten av juli vet jag om jag kommit in på dom. Tror inte det ska vara något problem. 

Nä, ska släppa datorn nu, den som jag endast numera har öppen när jag betalar räkningar, dags att ge sig ut på den dagliga promenaden! Skönt att ha vart ute innan det blir för varmt!

Och så ska vi fira Beata och Doris, för idag fyller de 8 år!! Ja jösses vad tiden går!! ;)
Grattis mina små godingar!!

Go känsla!

I tisdags var jag äntligen tillbaka på jobbet! Så gött och så kul! 

Dock vill inte denna jäkla förkylning som jag fick med mig från HIA ge sig, toksliten och hostar som om domedagen skulle vara kommen. Har inte haft någon röst sedan i tisdags och det kan jag lova är frustrerande!! Har aldrig haft så mycket att prata om nu.. när man inte kan så... Men men. Ska jobba i morgon natt igen, och gick det jobba såhär i onsdags natt så går den imorgon med ;)

Våren har börjat göra sig påmind nu med, så otrooligt skönt väder nu! Solsken och 6 plusgrader, fågelkvitter, Beata och Doris som vaknat ur vinterdvalan och vill gå uuuut, ja, helt underbart!! Hoppas på inte alltför många bakslag, men det sägs ju att 7 bakslag ska komma innan våren är här på riktigt.. om man ska lita på den gamla praktikan då.. några bakslag har redan vart, så en 4-5 till då kanske... dom får komma fort!!

Längtar så med tills att det är tillåtet att släppa ut hönorna igen med. Det är fortfarande restriktioner i hela landet från Jordbruksverket att de ska hållas inomhus pga fågelinfluensan... Så drygt. Byggde en väldigt tillfällig läsning igår i anslutning till ingången till hönsgården, en gammal nätdörr och lite kompostgaller där under taket så de i alla fall fick lite sol. Som de njöt!! 

Ska sätta mig ute en stund sedan. Men måste plugga en stund först. Tenta om två veckor. Och kartprov på jobbet i april. Så har lite att pyssla med. Men bara till att bita ihop och göra, det är ju faktiskt jag själv som satt mig i det! Även om solen lockar därute!!

Trevlig helg på er!!

Beata på promenad igår!

Knökfullt vid solhålet!!

Grattis min lilla solstråle!!

Idag fyller Sunny och hennes syskon 6 år!! Tänk vad tiden går fort, det var ju nyss de var små!!
Grattis tjejen och hela syskonskaran!!

Ni får inget veta...

Inte än i alla fall. Det jag hittade på i veckan, det gick nästan vägen. Viljan räcker inte alltid till att genomföra allting, vissa saker måste sitta, annars går det inte. 

Men jag ger inte upp.

För grejen är att 3 av de 4 delmomenten klarade jag galant. En sak kvar. Den som jag inte trodde skulle vara några problem. Där fick jag mig en rejäl knäpp på näsan. Arg som ett bi var jag efter det var konstaterat med. Kan ha vart det som gjorde att jag satte sista delmomentet... 

Så i och med med detta trodde jag att jag var ute ur leken. 

Men nepp. Jag får en chans till! Om några veckor får jag lov att testa sista delen som släpar igen, och då, klarar jag det då... ja då kan mycket förändras för mig i framtiden. Till det bättre!! Till något jag vill! Att få göra något jag längtar efter! Det ni. Men vad får ni inte veta än. Inte förrän sista delen är gjord. Håller er lite på halster. För det är fortfarande något jag själv är så förvånad över att ha gjort så att jag inte vill säga mer än. Vill ha det så. Ytterst få vet. 

Men snälla trots att ni inte vet, skicka över lite styrka den dagen jag ska göra om det. För det behövs uppenbarligen! Även om jag kan göra det mesta på ren vilja kan man inte lura fysiken helt och hållet... 

Så, jag fortsätter att vara nervös, och fortsätter att kämpa mot målet!!

Systrarna gos!! 

Och ja, Beata har en kal fläck på ryggen som resultat av en allergisk reaktion efter att ha testat byta foder... Suck... Men hon mår väl, äter kortison och fryser lite om ryggen just nu, men annars ok!

My Precious!!

Andra har sina barn, jag har mina djur. Skulle aldrig i mitt liv vilja vara utan mina djur!! Mina djur är det mest värdefulla jag har. De är en så stor del av min familj och står mig så nära att de betyder lika mycket som mina närmaste familjemedlemmar. 

Därför är det så svårt att överlåta dem i andras händer. Även om det bara handlar om några få tillfällen!! Med detta sagt så behöver jag väl knappast säga att jag inte låter vem som helst ha hans om mina djur? Att jag besitter ett kontrollbehov som är utom denna värld gör det inte lättare. Det krävs med andra ord väldigt mycket för att få ta hand om dem... Långt ifrån alla får peta på mina djur... okej, kanske om jag är med då. Men inte annars.

Litar jag inte på denna människa till 110% så går det inte. Jag släpper inte mina djur i andras händer om jag inte känner stark tillit till denna personen. Och trots det är det hundra uppmaningar om ditten och datten. Kan inte släppa det bara. 

Ni vet vilka ni är som har förtroendet att få ta hand om mina djur, och ni ska veta att för mig är ni guld värda. Och till er som jag inte vågat släppa med mina djur, ta inte illa upp. Det är inte illa menat från min sida. För mig är det att släppa kontrollen över det mest värdefulla jag har. Mina djur. De som jag vill det allra bästa. För dem kan jag gå över eld och vatten.

Vissa avvikande saker ;)

Alltså, igår då. Tentan avklarad och jag är äntligen klar!! 

Hur firade jag det så??

Ehm, ja, det är väl här som jag skiljer mig från många kanske ;)

In till affären bar det i alla fall. Nåt ska det ju firas med!! 

Kommer ut med en jättepåse med äpplen, en drös burkar med majs. 2 chokladkakor. 

??

Jomen alltså, klart djuren ska vara med och fira!! Så äpplen till Viking, majs till hönorna, och till katterna; godis som fanns hemma. Jag tog chokladen själv dock ;) 

Jag är inte så mycket för firande överhuvudtaget, så detta vart ju alldeles lagom för mig! Men ett stopp hos mamma och pappa vart det med självklart, och där fick jag en blomma och pengar, mycket välkommet!! Av Christian fick jag när han kom hem en blomma, även den spetsad med en peng :) Ett alldeles lagom firande i min smak :) 

Idag hade jag stora planer, att göra allt jag inte hunnit med det senaste. Jag slängde skräp sen var jag däckad på soffan. Energin tog slut fullständigt. Det blev en kväll med hästarna, och nu är jag tillbaka i soffan. Tar väl några dagarna att hämta sig efter en sån nervpåfrestning ;)

Katternas present!!

Förra söndagen fyllde Beata och Doris 6 år, och den 22:e april fyllde Sunny fem år. Och för en gångs skull fick de alla tre tillsammans en födelsedagspresent! En rejäl sådan ;) Annars brukar det vara någon extra godiset eller nån leksak. Men i år passade jag på att förena present med inredning!  Det ni! Efter att några ytterligare möbler flyttat in i vårt vardagsrum började det bli trångt... och kattklösträdet började bli lite väl stort... Nu stod det nästan mitt på golvet. Och jag bestämde mig för att det skulle ut och att de skulle få ett lite mindre istället. De använde klösträdet rät sparsamt ändå, mest till att sova i... Så jag beställde en klöstunna :) den är väl ca 50 cm i diameter och nån meter hög. Mycket smidigare!! Den kom i fredags och gissa vad poppis den blev!! Katterna fullkomligt älskar den!! De går all in när det kommer till att klösa, leka och sova på den. Så kul att de gillar den så mycket!  Definitivt bättre än det gamla som nu har fått flytta ut på logen och stå till tjänst till våra bonuskatter som kommer i veckan och stannar i 4 veckor. Två flugor i en smäll liksom :) Eller kanske tre, för klöstunna ser faktiskt ut att passa bra in i inredningen här hemma med :) Till alla er med katt kan jag varmt rekommendera en klöstunna :)

Grattis Sunny!!

Tänk att min lilla plutta är fem år idag!!

Stort grattis till Sunny och alla hennes syskon Mooni, Flyan, Bluebell, Great White och Firefly!!

Massor...

Vilka dagar!

Det har verkligen gått i ett. Allt från stall till kattkastration. Hökar och höns. Massor helt enkelt.

Hästarna ha blivit väl motionerade, det har både blivit långa och korta promenader och lite arbete på volt, longering med lite galopp, snacka om att Valle tyckte det var roligt!!

Hönorna har fått var ute och roa sig när vi vart med, dock vid en fikapaus inne idag så kom höken... Satans snabb jävel det där... Nu gick allt bra, jag kom rusandes ut medans den och Robin fortfarande slogs med varandra, så den släppte och flög. Tack gode gud att ingen blev tagen denna gången och Robin klarade sig med ett gäng stjärtfjädrar mindre. Duktiga tuppen!!

Igår var jag i Lerum nästan hela dagen, på djurkliniken hos Gustaf, han kör en kastrationskampanj för katter under mars och april på lördagar, Vi var några volontärer som hjälpte till, jag fick vara med i operationsrummet nästan hela tiden, så lärorikt och så roligt!! Ska se om jag kan vara med några lördagar till. Förutom alla fina katter kom det även några hundar in akut, så fick vara med och hjälpa till med dem med. Behöver jag säga att jag var i mitt esse, sjukvård, dessutom med djur, bästa kombinationen!!

Har fått med mig kameran till stallet med, och när jag tittat på fotona så inser jag hur många miner Valle kan dra till med, den snyggaste är att han kan få till en pussmun.. ;) Jag har dock inte hunnit ladda upp bilderna än, för kvällen har ägnats åt c-uppsatsen. Det är INTE roligt!! Men snart är det över... Håll tummarna för att den snart är klar!! Tar och återgår till denna en liten stund till innan sova...

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Varför

Okej, nu var det flera dagar sedan jag skrev nåt, jag som gillar att lätta på det mesta varje dag här. Men för ett tag sedan skrev jag att jag skulle låta bli att överösa er med tristess och dåligheter, och det är just det som min vardag består av just nu. Så därav lite tystnad här. 

Men lite behöver jag lätta på det nu, och kan nämna lite snabbt vad det är som sätter käppar i hjulet för att jag ska orka hålla god min hela tiden...

1. Stressen över skolan, examination som skulle in, ytterligare en mastodontexamination ska inte strax efter jul, dessutom är det ett grupparbete, så det går inte styra själv, lägg till en till examination i grupp på det, görr under juletider när i alla fall två i gruppen kommer fira jul på annan ort, stress över nästa termin, bla bla bla... 2. Sjuka djur, just nu har det ju vart/är det bara problem med allt katterna har ju som ni vet vart med om mycket, hönorna har åkt på nån riktig skit och där väntar vi på provsvar för att veta vidare utveckling, dock visar alla tecken på att det inte är nåt bra alls, och så har vi häst, något är fel med Descarada. Vad kan ingen säga just nu, och även där väntar vi på svar även där och under tiden har vi tagit bort all typ av press från henne, det enda vi gör är att pyssla om henne och ta in och ut från hagen. 

Sen finns det väl sånt där småkrafs som ligger och stör, men som egentligen inte är särskilt stort, men blir stort när så mycket annat orsakar magkatarr hon en, typ som att bilen skriker åt mig igen, och vill ha koll på fläktremmen. Ska ta tag i det. Snart. 

Jojo, det var det. Man kan bli knäpp för mindre. I alla fall jag... 

Till minne av Sally

Igår somnade finaste Sally in efter en tids sjukdom.

Älskade trasselkatt, du är saknad hjärtat.

Jag vart lika fäst vid henne som om hon skulle vart min egna katt. Hon var vår bonuskatt, hon har ju bott här tillsammans med Penny och Sivan när Anna vart iväg med jobbet i två-veckors perioder. Även under några månaders tid bodde hon hos oss. Så hon var nära. 

Fina fina Sally, vila i frid gumman.

Lugnet har landat här

Äntligen är katterna sams igen!!

De sover tillsammans, det leker, de gosar, ja, de beter sig som inget har hänt. Beata har lugnat sig och har kommit till ro, jag trodde det skulle ta längre tid med tanke på hur upprörd hon har varit. Det gick till och med till att hon började dra loss päls i fläckar från sig själv. 

Nu har detta fått läka, hon tvättar över det ibland, men såren har läkt och hon plockar inte längre med det. Doris är hennes älskade syster igen, och Sunny är den fantastiskt roliga lekkamraten. 

Lugnet har alltså lagt sig. 

Och det är helt underbart!!

Tyvärr måste vi riva upp denna idyllen igen, för Sunny ska ju genomgå sin andra operation för hon har ju tumörer även på andra sidan. Detta var tänkt att det skulle blivit gjort igår, men efter att ha rådgjort med Gustaf kommer vi vänta med detta 1-2 månader, dels för Beatas skull, för hon hade inte fixat att Sunny kommer hem och är läskig så här snart inpå, och även för vår skull, jag orkar inte heller mer just nu. Detta har tagit overkligt mycket på hela den mentala biten, att ha haft tre katter som genomgått varsin operation med två veckor vardera med eftervård, ja, det tar på krafterna. Och som sagt, vi pratade med Gustaf om det och det ska inte vara någon fara att vänta lite. Och jag tänker att efter att vi fått denna pausen kommer inte bara vi själva ha det lugnare under tiden då det är dags för Sunnys operation, dels vet vi vad som väntar och dels har vi fått samla krafter och så har Beata fått landa ordentligt, och bara det gör ju att situationen blir mindre stressande för henne. Hon kommer att sura, men det är inte lika lång tid som det har vart i höst, så jag tror att det kommer att gå lättare för henne då. När det blir har vi inte bestämt, det måste funka med scheman och så vidare, så när allt ser lugnt ut så blir det av. Inte för att man vill, utan för att man måste... Självklart ska hon bli av med sina tumörer, inget snack om saken, men det optimala hade ju vart att de små jävlarna inte funnits... 

Men fram tills dess, om inget oförutsett händer, så råder det lugn här hemma. Vi behöver det och katterna behöver det. Det ska få råda i alla fall under julen, och denna tiden ska tas tillvara på. Bara tanken på detta är helt underbar!!

Som vanligt

Har inte orkat skriva nåt, t´så en liten paus här. 

Egentligen inte nu heller, utan ger bara ifrån mig ett livstecken. Vill passa på att säga att äntligen har katterna börjat komma överens och jag kunde flytta upp i sovrummet igår. Hur gött som helst! Och Doddos sår är såpass läkt att hon slipper body, det tycker hon är gött!!

Hönorna fick komma ut idag, första gången sedan höken var här, och de verkligen njöt! De fick inte vara ute hela dagen, och bara när vi var ute, för att vara på den säkra sidan. Passade på att städa i förrådsdelen där vi har fodret, det gick knappt att komma in där, nu är det massor med plats, och bra ordning, me like!

Imorgon blir det stallet, sedan plugg, därefter matlagning och middag här hos oss med mamma, pappa och farmor, för det är ju fars dag minsann!!

Stygnen är borta!!

Äntligen är de väck, och Doris är mer än nöjd med det!! De måste vart otroligt jobbiga att ha där. De spände nu mot slutet väldigt mycket. Massor av skorpor rasade av nu och det ser ut som att läkningen fick en redig skjuts åt rätt håll. Dock är det mycket skorpor kvar så det blir body på ett tag till. Men ändå, ett steg i rätt riktning!! Åh, min fina Doris,nu ska det snart vara ordning med allt för dig!!

En liten bättring

Vågar knappt säga det, men Doris verkar lite bättre. 

Såret är inte på topp på något sätt, men hon verkar ha lite mindre ont, och det är inte superkladdigt ikväll. Och när jag var i Lerum och köpte kattmat visade jag nya foton på såret för Gustaf, och vi bestämde att ta stygnen redan på måndag kväll, då det kan vara de som stör en del. Det tror jag själv att det är då det blir skönt att få bort dem. Att ta dom redan nu vart alldeles för tidigt, det skulle vara till att utmana ödet. Så det får gå under helgen med. 

Jag kan knappt vänta tills allt lugnat sig, tills Doddo har läkt helt, tills katterna är sams igen, Sunnys sista operation är klar och de två veckorna efter det är avklarade. 

Beata uttrycker just nu en extrem hat-kärlek till Doris, hon kan gå och lägga sig hos henne, man samtidigt måste hon morra och fräsa allt vad hon kan. Doris gör inte så mycket tillbaka, vilket är tur. I övrigt kan de inte komma för nära varandra, får då måste Beata surna till och morra, fräsa och muttra. Suck liksom. Hoppas det gått över till nästa vecka så vi kan låta alla gå fritt i huset igen, för just nu vet man aldrig, Doris kan ju tröttna på Beatas beteende och börja ge tillbaka. Sunny bryr sig inte om nåt, hon häller sams med alla, och ingen är sur på henne. Det är alltid nåt.  Men Beata måste ge sig. För som sagt, så fort de är sams igen är det dags för Sunny, och ju fortade det blir desto fortare kommer detta vara överstökat. Och vi vill bli av med detta nu....

Men hur som helst, allt har sin tid, och hur mycket man än vill kan man inte påverka tiden. Man kan bara önska att den går fort ibland. Typ som nu...

Min saknade katthög, snart får ni allt hålla sams och gosa så här igen!!

Upp och ner

Ja, som sagt, mycket är det, och en sak till läggs i den högen. 

I förrgår började Doris sår ge lite tecken på att vara inflammerat, så jag började ge henne antibiotika på kvällen. Igår såg det värre ut, och Doddo var trött och hängig. Efter att ha konsulterat Gustaf så bestämde vi oss för att avvakta lite för att se om antibiotikan skulle börja bita på skiten. Det var drygt igår, men det har faktiskt blivit bättre, hon är piggare, och infektionstecken har stoppet och dragit sig tillbaka något. Skönt det. Så, ja, en sak till... Allt som såg så otroligt bra ut!! Men neeeej... AJa, bara det blir bra.

En annan sak, som i och för sig kan ses som positiv är att vi har en tupp mindre. Det var ett par här igår och hämtade Tor, de ville ha en tupp till sina hönor. Att de valde just honom fast vi egentligen bara annonserat småtupparna var väl för att jag erbjöd även honom trots att vi hade tänkt att ha honom kvar. Men jag tror att han skulle funka och må bättre av att vara ensam tupp. Och de valde som sagt honom. Fina Tor!! Men jag tror han kommer att få det toppen. Men jag saknar hnom faktiskt. Nu kommer nån av de små att få stanna här istället, nu ska vi bara välja vem... och hoppas på att de andra tre får nya hem. Annars har vi inte så mycket val... ett tråkigt val.... men att ha 6 tuppar är inte nåt som kommer att gå... Tre är max. Robin och Einstein är givna för att stanna, nu ska bara den tredje väljas ut.... Suck... Ångest för det med...

Vackra Tor!!

Hon borde vara trött nu??

Jag är det i alla fall. 

Hämtade ju Doris igår kväll, och jösses vad glad hon var över att komma hem. Knölarna visade ju sig vara just knölar, dvs av ofarlig sort, och inte ens skickade på analys, vilket gör att det känns nästan lite onödigt att hon fått genomgå denna operationen, men det kan man ju inte veta innan, och eftersom knölar på katt brukar i allmänhet vara just elakartade vill man inte chansa. Men det är skönt ändå att de var ofarliga, och så kan man se det lite positivt, hon kommer aldrig kunna få elakartade juvertumörer just där :)

Och resultatet på Sunnys tumörer fick vi med, de var godartade de med!! Underbart :) Bara till att hoppas på att de som sitter på andra sidan kommer att vara det med.

Nu är det ju ändå konstigt, vi har tre katter, varav tre har godartade tumörer/inte ens utvecklade till godartade tumörer (ok, Sunnys sista vet vi ju inget om än), vad kommer det sig?? Det vanligaste som sagt är ju att de är elakartade, det är tydligen sällan de inte är det. Vi är väl ovanliga som vanligt då. Men varför får alla tre detta på samma gång?? Helt otroligt. 

Men i alla fall. Doris kom hem igår. Det som var mindre poppis var att bli instängd i gästrummet. Ända sedan vi kom hem igår har hon tjatat. Menar verkligen hela tiden. Hon somnade till tidigt i morse, det varade i en kvart. Jag har alltså varit vaken sedan igår morse. Huvudet är overkligt trögt just och nåt skolarbete har inte blivit gjort... Det konstiga är att Doddo inte verkar ha haft några problem med att hålla sig vaken under dagen. Hon har snattrat på, och tjatat om att komma ut ur rummet bortsett från några korta pauser i form av några powernaps. Först nu har hon börjat lugna sig, och kopplat av lite. Men vi sitter just nu ute i vardagsrummet i soffan, hon känner sig mer fri här ute. Men snart är det dags för rummet igen, jag orkar snart inte vara vaken längre. Beata är väl inte nöjd, men har smält lite från igår när hon mest ville fräsa sonder allt som kom i hennes väg, hon har till och med kunnat sova en stund i soffan, nästan jämte Doddo. Sunny tar det hela med ro, och har faktiskt gått och lagt sig i puffen med Doddo. Men hon tycker hon luktar lite skumt så hon kan inte koppla av helt. Men det går. Det är skönt att kunna sitta härute redan idag utan att det är något större hallåande från någon. Bara Beata som jobba på sitt fräs. Men är det inte mer än så går det an. Skönt för Doris att få lite närhet av de andra två, gör gott för henne!

Nu hoppas vi på att såret läker snabbt och väl, att vi kan ta stygnen redan efter tio till tolv dagar, för ju kortare tid med dem desto bättre, på Sunny höll de snarare tillbaka läkningen mot slutet. Naturligtvis ska såret få vara helt läkt, men vanligen brukar operationssår vara det efter tio dagar. Vi får se, vi håller tummarna!! Och även en tumme hålls för att Doddo accepterar att vara i gästrummet dessa veckorna, så hon låter mindre på natten ;)

Prata, och det högt, det kan min lilla guldklimp!!

Det där med att vänta

Tiden går så långsamt. 

Det är väl en fördel i sig, man får mycket gjort. Om man inte väntar såpass att man inte kan koncentrera sig. Det gick bra att göra massor fram till typ kl två, började halv sju med att släppa ut hästarna, sedan har jag städat inne, tvättat, vikt tvätt, städat hönsgården och hönshuset, handlat och vart och köpt medicinerna till Doris. Och nu väntar jag på att klockan ska bli kvart i sex så jag kan åka och hämta henne. Hade planerat att skriva ett arbete nu under eftermiddagen, men får inte till koncentrationen, den är bortblåst.

Kan dessutom lägga till en skräpförkylning till allt, kände mig helt okej när gick och la mig igår, men vaknade helt igengrodd. Skit. Var ju bara nån månad sen sist. Lite väl bra. Men är väl allt som är runt omkring som sätter ner kroppen. Aja, ska ju ändå inte göra så mycket de närmsta dagarna mer än att se till att Doris har det bra, och att Beata och Sunny kan börja hälsa på henne. Det och skriva två uppgifter. Måste göra det, de måste in...
Men först och främst vill jag hämta Doris!!

Doris operation gick bra

Ja, med mina nerver på utsidan körde jag Doris till Gustaf på kliniken i eftermiddags, viket inte hjälpte Doddos nerver när det kommer till bilåkning. Hon fullkomligt avskyr det, hon är livrädd hela tiden stackarn :(

Hur som helst, operationen gick bra, en sköterska ringde när Doris låg på uppvak och berättade. Skönt att få veta så fort, mina nerver har smått efter beskedet vandrat tillbaka in på insidan av kroppen. Imorgon kväll är det dags att hämta hem henne, underbart, vi längtar efter henne allihop här!! 

Ska fixa en massa innan hon kommer hem imorgon så hon får det lugnt när hon kommer hem, typ dammsuga och sånt. Vill ha massa tid för henne och Beata och Sunny.
Så, nu är det bara en operation som återstår, Sunnys andra då hon har tumörer på andra sidan med, sen kan det väl få vara lugnt?? Känns som att vi klarat av allt sånt här för flera år framöver på bara ett år... please??

Något annat har jag gjort för första gången i mitt liv ikväll, något jag trodde jag skulle ha svårare för och det var att nacka en höna. Inte någon av mina, utan en kompis, den lilla hade blivit riktigt dålig, nåt hade hänt igår och hon hade förlorat styrseln över kroppen, kunde ta sig fram med oerhörda ansträngningar, hon kunde inte gå egentligen men hon försökte, men det gick knappt. Hon fick möjligheten till förbättring tills idag, men blev sämre och det var inte rätt att låta henne fortsätta så, hon mådde så dåligt :( Så när ingen var hemma som vanligen tar hand om detta fick vi göra det själva, Susanne bedövade och höll och jag nackade. Fruktansvärd känsla, men det gick, och i denna värld med höns måste man kunna göra detta, hur brutalt det än låter, men är de så sjuka så har man inget val :( Jag kommer inte att vilja göra detta om det inte har att göra med att hjälpa från lidande, att ta bort tuppar som är friska men dessvärre överflödiga, det fixar jag inte på långa vägar. Inte än i alla fall. Usch, jobbigt, men det känns bra ändå att jag fixade det, är det kris och lidande då måste man kunna.