Vill vill vill!!

Okej, jag vill dra igång projekt ute i trädgården nu. Det kliar i fingrarna! Mycket ska göras efter vintern, både gammalt och nytt. 

Framförallt vill jag börja vårstäda. Bara röja bort allt gammalt bös i landen, allt gammalt torkat, plocka, rensa. Vill börja nu!! 

Men jag får hålla mig lite. Tentan hägrar ju, enbart fokus på plugg just nu. Och vädret skiftar ju som vanligt, rätt ruggigt ute just nu, även om det är ganska milt. Och så kanske jag ska bli lite friskare. Vart ju på VC i måndags och gick därifrån med domen: kraftig luftvägsinfektion. Tur var bara att den inte nått ända ner i lungorna än, även om den var på god väg. Blev satt på dubbel (!) dos penicillin samt längre än vad som brukar vara satt... Så antar att jag har förklaringen till hur jag mått i detta. Fick inte jobba denna veckan heller. Men ska förhoppningsvis kunna göra det nästa vecka. Det återstår att se. Mår i alla fall lite bättre nu efter några dagar. Inte riktigt så jobbigt att andas och har inte längre feber dagligen, det är grymt gött!!

Så till helgen kanske jag är såpass att jag ska ta och ge mig ut i trädgården. Beror mest på vädret faktiskt. Är det ok så ska jag ut!! Är det inte det vågar jag mig nog inte mig på att utsätta mig för det än... Vill ju mest av allt tillbaka och jobba, så blir det till att fortsätta att kurera sig istället!!

Tre som är nöjda i alla fall!

Jomen, dessa tre godingarna är väldigt nöjda med att jag är hemma och endast förflyttar mig mellan soffa och säng. Sen att de blir irriterade när jag får ett hostanfall och buttert går ifrån den bekväma katthögen där jag tydligen ska ligga i botten av, det får väl bli så ;) Det tar inte så lång tid innan de är tillbaka ;)

De får ha mig hemma i början av veckan med, fick ge mig och sjukanmäla mig på passet imorgon. Hur tråkigt som helst. Besviken och nästan lite tårögd. Vill jobba. Punkt. Men får väl se till att bli frisk nån gång, och har det inte gett sig mer än såhär (snarare blivit sämre denna veckan), ja, då blir det till att fixa ett nytt besök på vc och ge sig. Tänker att jag är åter och jobbar mot slutet av veckan ;)

Go känsla!

I tisdags var jag äntligen tillbaka på jobbet! Så gött och så kul! 

Dock vill inte denna jäkla förkylning som jag fick med mig från HIA ge sig, toksliten och hostar som om domedagen skulle vara kommen. Har inte haft någon röst sedan i tisdags och det kan jag lova är frustrerande!! Har aldrig haft så mycket att prata om nu.. när man inte kan så... Men men. Ska jobba i morgon natt igen, och gick det jobba såhär i onsdags natt så går den imorgon med ;)

Våren har börjat göra sig påmind nu med, så otrooligt skönt väder nu! Solsken och 6 plusgrader, fågelkvitter, Beata och Doris som vaknat ur vinterdvalan och vill gå uuuut, ja, helt underbart!! Hoppas på inte alltför många bakslag, men det sägs ju att 7 bakslag ska komma innan våren är här på riktigt.. om man ska lita på den gamla praktikan då.. några bakslag har redan vart, så en 4-5 till då kanske... dom får komma fort!!

Längtar så med tills att det är tillåtet att släppa ut hönorna igen med. Det är fortfarande restriktioner i hela landet från Jordbruksverket att de ska hållas inomhus pga fågelinfluensan... Så drygt. Byggde en väldigt tillfällig läsning igår i anslutning till ingången till hönsgården, en gammal nätdörr och lite kompostgaller där under taket så de i alla fall fick lite sol. Som de njöt!! 

Ska sätta mig ute en stund sedan. Men måste plugga en stund först. Tenta om två veckor. Och kartprov på jobbet i april. Så har lite att pyssla med. Men bara till att bita ihop och göra, det är ju faktiskt jag själv som satt mig i det! Även om solen lockar därute!!

Trevlig helg på er!!

Beata på promenad igår!

Knökfullt vid solhålet!!

Redan slut?!

2016 är till ända. Några få timmar återstår. 

Och hur fort har det inte gått? Tycker detta året har rusat fram. 

Funderade förut idag på vad som egentligen hänt under detta året. Det är en hel del. 

Året började väl i ganska maklig takt, jobbade på där jag fick min första anställning, på avdelning 350. Fick ett infall och sökte jobbet jag längtat efter fastän jag inte tänkt att göra det riktigt än, planen var att vänta lite, skaffa mig mer erfarenhet och bli lite mer varm i kläderna. Men chansade, skickade och dagen efter blev jag uppringd för en intervju. Kämpade på inför fystester samtidigt som jag höll allt hemligt för de flesta utom de allra närmaste. Trodde ju inte riktigt själv på detta, för bra för att vara sant.  

Mamma och pappa flyttade från huset jag växt upp i, till en lägenhet inne i byn. Omställning! 

Samtidigt under våren så kom jag igång med Viking mer och mer, våra band stärktes ännu mer och han utvecklades i ridningen och stärkte sitt självförtroende något så enormt. 

Hemmavid var det bygget med garaget som började gå in i sluttampen, i alla fall på utsidan. 

Våren kom och äntligen, jag fick svar på att jag får mitt drömjobb!! Att få jobba i ambulansen. Lilla jag i den gula bilen i de gröna kläderna, så grym känsla! har längtat till jobbet inför varje pass sedan dess. Började med introduktionsutbildning, läskigt men spännande! 

Fisnaste Pontus började visa att nu är ålderdomen ikapp, och i april fick han somna in med oss bredvid sig.

Våren började övergå till sommar, dags för att ge sig ut på riktigt, alltså ingen mer bredvidgång på jobbet, utan nu var det dags för det egna ansvaret tillsammans med kollegan. Behöver jag säga att jag höll på att skita på mig när vi fick den första utlarmningen? Haha nerverna var på topp ;)

Viking började toppa formen, han började bli stadig i de mål jag satt upp, att kunna hitta en balanserad form och även ta lite galopper. Sån känsla!! Banden blev starkare för varje dag som gick och vi hamnade i ett läge där det räckte att vi tänkte något, då gjorde den andre det.

Under sommaren jobbade jag på, synd att säga att jag blev varm i kläderna, men för varje pass, lite mer erfarenhet. Hemma kämpade vi på med garaget och nu står det helt klart utvändigt. 

Mot slutet av sommaren fick hästarna lite sommarvila i samband med vaccinationen, Viking var egentligen före i planeringen, så ville inte stressa något. Vi tog det lugnt. Jobbade, min placering på Öjersjö station var till ända och efter två veckors semester fortsatte jag köra från Östra, nu bara dagbil. 

Beata blev dålig, oklar anledning, inget kunde hittas, men hon kräktes och mådde kasst. Det vände. Blev bättre. Men oron kvarstod. Kinkade med maten, vi hittade inte mycket hon ville ha. Men det lättade lite det med.

Viking gjorde en vilt i hagen och blev väldigt påverkad av denna, så han var inte heller ok. Det visade sig att det handlade om nervkläm i nacken, och under hösten blev det vila och lugna promenader, han repade sig sakta men säkert. Blev bättre och bättre! Jag satt upp och skrittade en kvart i början av oktober, fantastisk känsla! Kändes så mycket bättre, men kände ändå att det sista lilla fattades så valde att fortsätta med promenader ett tag till. 

Nya projekt startas hemma, litet förråd byggs där det gamla stod, det som revs året innan, var i så dåligt skick. 

Jag gick in på min första basårsplacering, 4 veckor på MAVA. Inga höjdarveckor minsann... men skulle göras. 

Under tiden blir Beata dålig igen och nu är det fortfarande ingen som kan komma på orsaken. Hon gick på halvfart och vi kunde bara hålla tummarna för att hon skulle repa sig. Fick ge det lite tid.

I november blev Viking sjuk och efter en tung vecka blev han återigen akut dålig och fick då lämna oss, min vän som lämnade mig i så stor sorg och saknad. 

Jobbet fick ta min tid. Tankarna måste vara upptagna med något. 

Julen närmar sig och återigen blir Beata dålig... men nu hittar vi vad det är! Trots alla prover som inte visat något, så inser vi nu att det är torrfodret hon inte tål. Inte någon sort. Då kraschar hennes mage. Kampen för att hitta vad hon vill äta är igång. Den mest kräsna katt är hon. Testat allt efter alla konstens regler! Nu lever hon på tonfisk och grillad kyckling. Men hon mår bättre än på länge. Det är underbart att se henne nu!! 

Julen kommer, jag jobbar, vill detta, gillar jobba men gillar inte att fira jul så perfekt för mig. Får dock med mig en magsjuka hem från en patient som var riktigt kräksjuk. Så kan det gå. Så sista veckan har jag mest hämtat mig efter det. För övrigt har en liten säkerhet infunnit sig på jobbet, jag har väldigt långt kvar innan jag är helt trygg i yrket precis som alla andra som jobbar i ambulans, om man någonsin kan bli det. Vi möter så mycket. Men att få möjligheten att påverka någon annans liv, det är ofattbart fantastiskt. 

På juldagen, dagen innan jag fick hålla mig hemma för magsjuka, hade vi just en sådan körning, den sista för dagen, där våra insatser tillsammans gjorde en så stor skillnad i en familjs liv att det enda jag kan säga om mitt val är att det är rätt. Ett litet barn, inte ens ett halvår gammalt, hade hjärtstopp. Livlös. Andas inte. Föräldrarna kämpar för livet och gör ett helt suveränt jobb när vi, tre bilar, 6 ambulansmänniskor rusar in, tar över. Kämpar med honom. Idag lever det lilla barnet. Barnet mår bra. DET är en känsla som inte går att sätta ord på.

Och idag är det nyårsafton. Livets kontraster liksom. Igår målade vi förrådet utvändigt. Så nån vidare vinter har vi inte! Året som har gått har kretsat runt jobb, häst och katt till största delen. 

Och vad som händer härnäst, ja det får år 2017 utvisa!!

Gott nytt år till er alla!!

På sluttampen

På tisdag kör det igång igen, semestern är slut och det är dags att jobba igen! 

Börjar med dag med basårsutbildning, ingen jättehöjdare direkt, med det ska bli väldigt roligt att träffa de andra i vår handledargrupp. Och sedan på onsdag är det ambulansardags igen! 

Vet inte om man har blivit lite skadad, men det ska bli kul att köra igång och jobba igen! Nu är det ju inte på Öjersjö utan jag är stationerad på Östra i höst. Måttligt nöjd med det för det betyder bara dagpass... vill ju jobba nätter med... Men det blir nog bra, jobbet i sig är ju det som är det roliga :) 

Passade på att hitta på dumheter i morse med... tänkte igår att det var vansinnigt längesedan jag klantade till det och slog mig på något sätt. Alltså, hela semestern har gått utan att jag gjort något som orsakat ajaj, förutom att slå i min sedan en bra tid tillbaka söndersparkade tå i bordsbenet då, men det räknas knappt tycker jag ;) Alltså, två veckor, det är läääänge för mig!! Ja, jag är ett klantarsle... ;)

Cyklade till stallet i morse, tappade väl lite fokus på vad jag höll på med. Inga bilar på vägen, typisk lördagsmorgon, då släpper jag fokuset lite. Lite för mycket idag. Fastnar med blicken där den inte ska vara och rätt vad det är så har jag vurpat rakt ner i diket med cykeln... Oups...

Upp snabbt som attan, ingen som såg?? Nej, tur! Att det kom en bil när jag stod där i diket, ja, det får jag väl ta. Att jag nu har ont i handled, armbåge, axel och rygg... ja, det får jag väl ta det med. Var ju en rätt rejäl vurpa. Men jag är glad för att det var ett mjukt sådant ändå, alltså inga onödiga stenar, tycker det räknas som tur. Men som sagt, jag klarade mig inte så jättelänge från att slå mig Men jag är ju van, sparkar jag inte på dörrar eller åker kana nerför en backe så cyklar jag i diket. Bara att ta, jag är ju van ;)

Och ja, jag hade hjälm, inte en chans att jag ger mig ut utan det på cykeln!

Mjukt mot hårt

Alltså, när man har lite för bråttom, då kan det bli lite galet... Det gamla hederliga talesättet "är huvudet dumt får kroppen lida" stämmer så vansinnigt bra!

Hade lite mycket att få ihop igår, Christian fyllde år, jag bakade pajer och inte fått någon sömn efter nattpasset, ja, uppmärksamheten kan brista då..

Tar och dammar i foten med lilltån först (med lite uppbackning av tån jämte) i en dörrkant med en väldig fart. Jag kom av mig kan man väl säga när det kommer till att få gjort saker.

Satan vad ont det gjorde! Många långa svärramsor och önskan om att dörren blev till kaffeved blev det under tiden det bara susade i öronen och nackhåren stod upp, 

Sedan var det bara till att invänta de fina nyanserna som blir efter en sådan smäll. Idag är foten grann minsann, och nu framåt kvällen är den så fin så. Och svullen. Det är som att gå på en boll. Inte skönt alls. Men jag har vart i stallet och vart ute och ridit, jag har grejat, lyckats få på mig skorna och så vidare, så den blir nog bra inom kort. Det som kan bli intressant är hur jag ska kunna klämma i foten i jobbskorna imorgon, de är ju inte fullt så flexibla som de jag haft på mig idag... Men med lite vilja går allt! Det är bara att bita ihop och tänka på något annat, och det är rätt så lätt att göra på jobbet ;)

Slår till med lite sömn nu, bäst att ladda batterierna inför två dagpass a 14 timmar styck!!

Så här såg den ut i förmiddags...

Nejmen hej!

Tänk, det är juli redan. Vi är inne på den andra halvan av året. Den första delen av året har ju inneburit helt galna förändringar, och vi får se var resten av året bjuder på nu då! Min plan är att det ska bjuda på en direkt fortsättning av det som varit och att bli stark i detta!

Men nog om det. Nu tar vi lite Viking! 

Vilka framsteg denna underbara häst gör!! Fortfarande kör vi på vårt eget rejs, bettlöst och barbackapadd. Vi skyndar långsamt, jag vill att han ska stärkas sakta och bli en välmusklad och hållbar häst. Vi har dessutom ingen anledning till att stressa. 

Jag kan nog säga att han möjligen är ännu gladare nu än vad han vart hela tiden, han liksom glittrar, kan inte riktigt förklara, han känns bara så lycklig! Och det är jag med! Tänk att jag kunde få en häst som är såhär speciell och helt enkelt underbar!! Han är verkligen tokrolig, humor har han verkligen, denna killen ;) 

Vi rider längre och längre turer och vi lägger in mer och mer galopp. DET tycker han är så kul och som grädde på moset så måste jag säga att han har en av de mjukaste och rundaste galopperna jag känt på, inte ens min halvblod jag haft har vart så goa och mjuka i galoppen. Hade kanske inte tänkt mig alls att han skulle vara det, travare som han är, de kan vara lite kantiga i just galoppen. Det år så roligt!!

Nu låter det som att allt vi gör och hittar på går enligt plan och att allt bara flyter på, men vi, precis som alla andra har ibland delade meningar om saker och ting. Tex om man ska tugga i sig nån bräda i boxen, eller gnaga av kedjan i stallgången. Men till större delen är det bra, vi samarbetar fint, vi har roligt och både han och jag har överseende med varandras konstigheter. Jag tänker att det finns bakomliggande orsaker till vissa beteenden och att de kommer att mattas av med tid. Jag lägger ingen energi på att hetsa över sådant, och det tror jag kan vara en stor del i att vi inte skapar konflikter och förvärrar saker. Vi har hittat en våg där vi båda får vår vilja fram, och där Viking verkar vänta på att jag ska hitta på nya saker som han får som uppgift att lära sig, man ser hur han tänker så det knakar, och han filurar på mycket själv och nästa gång jag kommer på att vi ska göra någon viss sak så har han redan lärt sig det. Han är rätt fantastisk denna hästen! 

Tänk, att ha en sådan vän, någon som blir så glad över att man kommer att leran sprutar om hovarna när han kommer för att möta en samtidigt som han bubblar av gnäggande. Det ger en sådan varm känsla så ni inte kan ana. 

Imorgon blir det till en liten "kontrollbesiktning", equiterapeuten kommer ut, ska gå igenom alla hästarna, se så inga låsningar ligger och stör och bara för allmänt välmående. Känns bra att få en liten koll :) Och att hästarna verkar tycka det är hur skönt som helst! Så lite spabehandling imorgon då :) 

Nu ska jag fortsätta att fördriva tiden och hålla mig vaken, jobbat två nätter, ska vara ledig inatt och går på nästa pass imorgon natt igen. Så kan lika gärna ha dygnet lite vänt ännu tills det är dags för dagpass senare i veckan. 

Ha det fint alla, så hörs vi snart igen!!

Glest...

Vad kan man säga... det är lite glest mellan gångerna jag är här inne! Det är mest för att jag inte längre sitter med datorn i knät varje kväll, dels för att jag inte måste plugga en massa, och dels för att jag inte vill ;) Finns ju så mycket annat att göra!! Men jag kommer att ha kvar bloggen, den är ett trevligt ventilationshål, och har jag bara nåt att skriva så kommer det ;) Det är inte så ofta jag vet riktigt vad jag ska skriva, och mest blir det ju bara uppdateringar om jobbet just nu, men det får ni ta ;) 

På tal om jobbet; nu går vi in på sista introduktionsveckan, och ja, det känns läskigt. Så trött som jag är nu på grund av att ha blivit matad med så mycket info de senaste veckorna har jag sällan varit. Det, plus att vi just nu går måndag till fredag, 8-16. Jag hatar sådana tider! Tacka vet jag att jobba skift. Det gillar jag! Så det blir nog bra :) 

Viking håller igång, han är pigg och glad och vi rider så mycket vi bara hinner!! I dagarna två har jag lämnat min älskade fårskinnspadd som jag har som "sadel" och ridit barbacka istället. Så mysigt!! Trodde inte att jag skulle sitta kvar, men det var ju inga problem, till och med i travrejs uppför backe satt jag ratt stadigt. Härligt att balansen bara blir bättre och bättre!! Han är så rolig att rida nu med, varje gång hittar vi nya spår och han bjuder på många glada stunder!! Han är bäst, min fina Viking!!

När värmen kom försvann vettet...

Vad hände? 

Jag måste säga att jag vart förvånad över hur folk har kört här ganska länge. Det har gått lugnare än vad det gjort på flera år, inte alls så många som trycker plattan i botten och kör som idioter det senaste halvåret. Inte alls så som det vart innan. Även om det funnits de som kört fort så har majoriteten kört rätt hyfsat. Vart riktigt trevligt!!

Men idag.

Samtidigt som värmen kom försvann vettet hos de flesta tydligen. Jag har suttit och rensat ogräs på uteplatsen på framsidan nästan hela dagen idag och de flesta har dratt förbi här i en sån hysterisk fart att jag inte hinner se bilarna, alltså jag hör dem, men när jag tittat upp har de passerat och jag ser bara dem långt bort. Hade det varit fartkontroller längs med denna vägen idag hade många körkort rykt, och det hade väl inte vart så tokigt. De som tycker att de har rättighet att köra så fort på en 70-väg som inte är i skick att köra fortare på än det bör inte ha körkort. Detta är bara till att tänka på sig själv. Och det är inte rätt mentalitet när man framför en bil... 

Vad det gjort att alla bara valt att förvandlas till själviska fartdårar idag vet jag inte. Men det är så att jag vill tro att det har med värmen som verkligen har kommit att göra, för det är väl egentligen det som har ändrats... Vet inte. Kan bara hoppas att alla lugnar ner sig. För det är inte långt borta att det händer någon olycka om de fortsätter såhär...

Så pass varmt att det behövdes kyla av i ån med jämna mellanrum!!

Glad påsk!!

Inte mycket utöver det vanliga händer här, så har lite, väldigt lite att skriva här...
Men men!
Sommartiden är kommen, påsken har avverkats under helgen och känslan av att våren är nära har infunnit sig!! Lite småröj i trädgården igår, ville luntat, men det gick sådär efter regnet dagen innan...
Hästarna är igång och vi är ofta ute lite längre turer nu, så härligt!! Kul att se hur de musklar sig med, tänk var det kan sluta :)
Tränar på i jakt på mitt mål, har till mitten av april på mig och jag ska, SKA klara det. Det kommer förändra mycket.
Annars kör jag på som vanligt på jobbet, står inför ett par veckor som är helt brutala schemamässigt. Urk...
Hönepönorna har blivit fler, vi har hämtat hem 2 Isbarflickor som ska bo här nu, så söta!!
Ungefär såhär lunkar det på nu, som sagt, inte mycket utöver det vanliga.

Så med detta önskar jag alla en glad påsk lite såhär i efterskott!!

En längtan...

Att längta efter något så mycket att man nästan spricker... det är både en jobbig och spännande känsla. Men just nu mest bara jobbig. Och motiverande. 

Kan väl säga att jag är halvvägs i hamn med mitt påhitt, och att jag fortsätter att kämpa som en tok för att nå målet. Men jag har en deadline. I mitten av april måste allt falla på plats. Efter det kan det bli så att loppet är kört för denna gången. Då blir det till att ge sig på det i höst igen. Och nu ligger verkligen allt på mig, för det andra som kunde hindra är utrett och förbikommet. Trägen vinner! Och nej, innan jag har svaret, antingen ja eller nej, kommer jag inte avslöja något. Det enda jag kan säga är att det är något drömt om att göra. 

Annars, förutom att jag kämpar mot mitt mål, så händer det inte mycket utöver det vanliga. Jobbar, är hos hästarna, våren är i antågande, och ja, det mesta är som vanligt. All energi går åt just nu till att nå dit jag vill!! Och när jag vet mer, jag då får ni veta ;)

Härliga uteritter bjuds det på nu!!

Snööööö

Och där kom vintern tillbaka. Tröttnat nu! Vill ha våren tillbaka. Det var mycket trevligare väder förra veckan!! Men men... 

Hästarna har fått två klätterrundor denna helgen, och dessutom i tung snö, det tog minsann!! På mig med, för jag gick halva vägen med ;)

Är inte helt i form, är förkyld och hängig, Inte bra. Måste vara på topp denna veckan!! Taskig tajming kan man väl säga. Men får göra det bästa av det, inget mer än det!!

Power!!

Idag fick hästarna vila från ridningen, vi gick en promenad istället. Den var inte å lång, vi var bara ute i en knapp halvtimma. Men det vart en rejäl powerwalk!! Till och med hästarna fick ta i, och med tanke på att de har längre ben så fick vi springa på rätt bra!! 

Väldigt nöjda när vi kom tillbaka!

Jag vart inte klar där, utan körde en stund på bandet med tyngdryggsäcken när jag kom hem, jag har skapat mig ett mål och enveten som jag är ska jag nå det. Lätt slut har jag nu landat i soffan, och funderar på att gå och lägga mig. Ska på utbildning imorgon och börjar inte riktigt så tidigt, så tänkte ta en vända på bandet innan jag måste åka. Perfekt, då kan jag få till två pass imorgon! Hästarna ska vila imorgon, de har de gjort sig välförtjänta av, så det blir lite tramp på bandet på kvällen med.

Jag vet vad jag vill, och jag ska göra det!!

Beata ser ut att vänta på sin tur på bandet!!

Vilken helg!!

En av de bästa helgerna på länge!! 

Igår tog vi oss en riktig långtur med hästarna, vi var ute i 2 timmar. Lite lätt stissiga pållar som var kanonglada i det fina vädret! Sjön uppe i skogen bjöd på "sjungande is", en otroligt mäktig naturupplevelse!! Ridning blev det inte hela tiden, utan jag gick ungefär halva tiden. Rätt skönt det med!! 

På kvällen var det middag med mamma och pappa, trevligt och gott!!

Idag blev det en lite kortare tur med hästarna, runt en timma, och även idag gick jag nästan halva vägen. Hästarna var något trötta efter gårdagen men glada och bjöd på en härlig stund i skogen!!

Sedan kom Annika, Vilma och Naala på besök, så längesedan jag träffade Annika och det var såå roligt!! Fika, snack, promenad till hästarna, mys med hönorna och fota, det hann vi med! 

Nu så här på kvällen är jag galet trött och gör mig just nu redo för att slänga mig i sängen. Ny jobbvecka väntar, tänkte bara bjuda på lite bilder från dagen först!

Naala

Minerva och Annika

Viking, Vilma och Svennis

Min min min min!!!!

Hej hopp!

Här går det som vanligt kan man väl säga...

Dock är kanske mina planer lite uppgivna, det finns hinder och käppar i hjulet som jag inte själv kan styra över, utan bara får acceptera. Typ. Har ifrågasatt väldigt mycket, och hoppas på att kunna komma runt detta. Håll gärna en tumme!! I övrigt är det ju mig själv det hänger på, och med det kämpar jag som en tok!!

Fick mig en helt ofrivillig vila i helgen och i ytterligare några dagar till, stått på näsan i trappan här hemma, kommer inte ihåg vad som hände, bara ont i huvudet och en stukad fot som resultat. Enveten som jag är åkte jag till jobbet där mina fantastiska arbetskamrater tyckte jag betedde mig väldigt konstig och helt enkelt tog mig under armen och ledde ner mig till akuten. CT-undersökning av huvudet visade inga blödningar, utan en vanlig hederlig hjärnskakning blev domen. Hem med strikt vila i några dagar. Hur tråkigt som helst. Men bara att genomlida.

Viking fick sig lite vila i samband med det med, och igår kom vi ut igen, ingen lång tur, och bara skritt. Han är helt ljuvlig denna häst, så glad och jösses vad vilan gjorde nytta, han samlade sig med så små hjälper att jag nästan bara behövde tänka på det, och flyttade undan för skänkeln som han aldrig gjort annat!! Att vi sedan på hemvägen mötte en timmerbil på vår smala grusväg rörde honom inte i ryggen, jag stod jämte honom, och han ägnade inte en blick åt den stora bilen som sakta åkte förbi oss. Lyfte inte en hov ens. Minerva är ju lika cool hon med när det kommer till sånt, och vi kunde bara konstatera att vi har två heeelt fantastiska hästar!! 

Idag blev det en kondispromenad (mest för mig och Gunilla) i raskt tempo uppför backar som det fortfarande var mycket snö på. Känner mig härligt genomarbetad efter en sån vända!! Imorgon hoppas vi på en långtur, beror lite på väder och eventuella timmerbilar. För hur lugna hästarna än är så är det inte mycket plats på dessa små vägarna. Det ger sig imorgon!

Nu närmast är det jobb, så tjing på er, ha en fin helg!!

Snyggingen!!

Inte mycket...

Tid är inget jag har i överflöd... därför blir det rätt tyst här. Tänker inte försöka klämma ur mig nåt helt urtråkigt varje dag bara för att skriva nåt här, utan det kommer numera när det kommer. 

Jag har lite nerverna utanpå inför det jag ska utsätta mig för snart, det går upp och ner hela tiden. Ska jag verkligen?? Går det inte kommer jag bli så fruktansvärt besviken och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, och det är väl det som känns som mest surt, jag kunde väl börjat förbereda mig lite tidigare än vad jag gjort? Mutter... Å andra sidan vart ju detta lite oplanerat, och inte något jag tänkt göra än på ett tag, men det är ju inte fel att ligga ett steg före... 

Men men, nu får jag stå mitt kast och göra så gott jag kan, och med ren skär vilja kan man komma långt ;) Så tänker lägga mitt största hopp till vin vilja!! Så det så!!

Uteritt i morse på hästen med den snyggaste frillan i byn ;)

Sluta inte tro...

Aldrig ska man sluta tro på sin förmåga till att klara av saker.

Självklart ska det inte gå till överdrift så det istället blir till dumhet, men tappa aldrig tron på att du kan innan motsatsen är bevisad. Och när motsatsen väl är bevisad har man fått ett nytt mål att jobba mot.

Jag har gjort något jag inte trodde jag vågade. Något jag egentligen inte räknat med att jag skulle göra, något jag hade tänkt att vänta på. Men blev lite impulsiv och gjorde ändå... För att det är något jag så gärna vill. Det gav resultat. Inte ett slutresultat, men ett steg på vägen. Nästa steg i detta är vad jag tvivlar mest på vad jag klarar av. MEN jag tänker inte säga att det inte går förrän jag har fått det svart på vitt. Jag har en så stor vilja när det kommer till att klara detta så att det kan faktiskt gå av att det är den rena viljan som gör att det går. Dock tänker jag vara realist, jag är inte den avgörande i detta, det hänger på fler än mig. Och det jag ska genomföra är egentligen inte jag redo för, inte förrän om ett par månader. Men ska göra det ändå, om ett par veckor knappt. Och går det vägen kommer jag vara galet glad. Klarar jag det inte så kommer jag bli besviken. Så vansinnigt mycket. För att jag vill klara det. Men i det kommer jag veta att nästa gång jag kommer att göra detta kommer det att gå vägen. För då är jag mer förberedd. Och klarar jag inte det denna gången har inte tåget gått på något sätt. Det går att göra igen. Och det går att klara det. Vem vet, jag kanske klarar det denna första gången. Jag tänker ställa mig in å att klara det. Jag tänker tro på att jag gör det. Tills motsatsen är bevisad.

Och vad jag kommer att göra, det håller jag på tills det är gjort!

Vad händer...

Egentligen inte så mycket. 

Var på vårdcentralen och där togs det prover och svar på dem kommer nästa vecka, jag fick sömntabletter, inte så många, utan bara för att vända trenden. Och så konstaterades det att min sköldkörtel är förstorad så remiss till kirurg skulle skrivas.

Vi får väl se vart allt landar. 

Ikväll har jag fått igång min dator, den vart ju helt ominstallerad, men nu är virusprogrammet på plats och internet är igång. Bilderna från kameran kan laddas över nu och jag kan ladda ner programmen som behövs. Himlans bra. Ska bara få till word-program och sånt. Datageni som jag är lär ju det bli lätt?? Eller inte... Aja, bara att pyssla på.

Ute har vintern tagit ett grepp om naturen, det är ner mot 16 minus på dagarna och hästarna har fått vila i helgen. Vi har mest lekt med dom i hagen. Det är inte fy skam!! Så kul!! Och Viking älskar det. Han vänder sig ut och in för att göra allt jag ber om, även om det är något han inte fattar, då hittar han på något som han tror jag menar ;) Har försökt fota honom i hagen med, men nä, han är alldeles för närgången ;) Gunilla tog några fina kort däremot, ska ladda upp några snart!! Ett slår jag till med idag, det är så mysigt!!

Ska jobba på tisdag igen, ledig imorgon, väldigt skönt. Är inte ikapp med sömnen och trots sömntabletter så sover jag inte tillräckligt Men mer än två timmar i alla fall, och sammanhängande. Hur skönt som helst. Så imorgon blir det en återhämtningsdag till, sen blir det till att köra igen.

Den underbaraste hästen som finns!!

Öööhh...?

Jösses, man blir ju helt blåst av att inte sova nåt. 

Glömmer massa saker, gör konstiga saker, allt går väldigt långsamt... Kroppen hittar på konstiga saker utan mitt medhåll så som hjärtklappning eller som att pulsen blir onormalt låg. 

Hur som helst, inget jobb för mig idag. 

Kan inte koncentrera mig alls, än mindre hålla ögonen öppna. Vilket är av betydelse i jobbet...

Och bra mår jag som sagt inte, allt får gå i den takterna jag klarar av, bara sätt mocka hos Viking tog närmare en timma idag, brukar ta en sisådär 10 minuter annars. Blir inte mycket gjort här inte!

Men men, så får det väl vara antar jag. Inte mycket jag kabn göra. Hoppas på svar på vårdcentralen på fredag, eller åtminstone hjälp med sömnen. Och utredning på vad som delar. För mer än sömnproblem finns det. Och allt hänger samman, det ger jag mig inte på.

Redan över?

Helgen. Den är redan över. Den hade behövt vara längre. Mycket längre.

För man skulle kunna tro att man är utvilad efter en ledig helg.

Nope.

Spelar ingen roll hur mycket energi man försökt samla med flera timmar i stallet och ute i skogen på hästryggen kombinerat med att ha tagit det lugnt. Frisk luft, rörelse och återhämtning. En jämvikt mellan aktivitet och vila. Något som annars brukar vara det bästa mot sömnsvårigheterna. 

Inget av det spelar någon roll när man inte sover.

Jag kan inte sova. Jag vill sova, men kan inte.

Har försökt massor av tips nu, inget hjälper.

Om man räknar ca 6 timmars sömn som någorlunda bra när man jobbar, så skulle man ju tycka att man skulle kunnat slå till med lite mer när man är ledig. Jag har egentligen ett rätt stort sömnbehov, åtta timmar är rätt lagom för mig. Men det är inget man hinner när man jobbar. Så det hade vart gott att ta det när man är ledig i alla fall.

Men så bra är det inte. 

Ca två timmars sömn varje natt snackar vi om. 

TVÅ TIMMAR.

Någon enstaka natt sover jag upp till fem timmar av ren utmattning. Men efter de timmarna är jag snarare tröttare.  Är väl för att jag har så mycket sätt ta igen antar jag... Om det ändå kunde bli några nätter i rad jag kunde fått sova de timmarna? Men nä, så väl är det inte. 

Så här kasst har jag sovit den senaste månaden och innan dess var det inte bra, det är längesedan jag sov ordentligt. Det har bara blivit sämre och sämre med sömnen. Och nu är det katastrof.

Nu handlar det inte längre om att vara lite trött och sliten, nu närmar jag mig ren, skär utmattning. En trötthet som är onormal.

Man funkar inte på något plan när man går in i en sådan här trötthet. Att sköta jobbet är inte det lättaste. Att vara trevlig och inte få ett bryt och raseriutbrott på allt som kommer i ens väg är väldigt svårt. Att ha tålamod med något över huvudtaget är näst intill en omöjlighet. Att alltid vara sur, grinig och konstant gå runt med en känsla av att vilja gråta tar på själen. När inte bara knoppen fungerar helt osammanhängande utan när nu även kroppen börjar säga ifrån med skakiga muskler och tunga rörelser blir det ännu mer påfrestande.

Jag är så trött. 

Detta är inte hållbart. Jag klappar ihop snart.

Men får väl bita ihop. Går inte annat.

Men måste få hjälp med detta, det inser jag själv. Tid är bokat på fredag på vårdcentralen.. 

Vill bara få sova och må bra.