Sommartider hej hej!!

Tänk vad tiden går fort! 

(så ofta som jag säger det måste betyda att jag är gammal;) )

Men nu är sommaren här och jag har till och med semester! Är inne på min sista vecka nu, så tre veckor är redan avklarade. En vecka har spenderats i Spanien tillsammans med Jennie, helskönt men väääldigt varmt! Vi hade riktigt gött, sola, bada, läsa, läsa, sova, spela yatzy och äta var väl det vi gjorde ;) Lite bilutflykter med. Dock hade vi bägge lite svårt för värmen ca 30 grader varje dag... Ska erkänna att jag helt klart föredrar vårt ostadiga klimat här hemma i Sverige ;) Det plus att jag (vi) efter några dagar hade hemlängtan, haha ;) Men vill inte ha resan ogjord, vi hade det toppen! Men nu kan utlandssemester dröja 8-10 år innan det är dags igen, för hur gött det än var att vara iväg, desto bättre var det att komma hem!! (Sen att jag har en stark ångest när det kommer till flygningen där man kan summera det stresspåslagen med en puls på 150 slag per minut i några timmar både på dit och hemresan gör det inte bättre att resa, värsta jag kan utsatta mig för frivilligt!!)

En dagstur till Danmark slog vi till med i vårt arbetslag inför sommaren med, en helt fantastisk dag, längesedan jag skrattat så mycket under en hel dag som då ;)

Hemmavid renoverar vi vidare, snart är det klart i hall uppe, trappan och hallen nere. Lister och sånt där kvar. Det blir så fint!! Storstäd av huset står på listan de sista semesterdagarna nu, det är så skitet efter denna våren med byggdamm och allt sånt!!

Nytt projekt har jag på gång med, jag tänker ta C1-körkort, för medeltung lastbil. Bra att ha i jobbet, och bra hemma, då kan jag köra även mammas och pappas stora husbil om andan skulle falla på. På jobbet har vi några större bilar, bland annat en IVA-bil som kräver C1-kort, och ibland får vi transporter med den, är så surt att inte få köra då... Så det ska rådas bot på! Speciellt nu när jag inte har något att plugga på, kartprovet för larmförare blev jag godkänd på, så nu får även jag tuta och blinka på vägarna, och tentan i akutmedicin barn och ungdom fick jag VG på, så är allt i fas med allting! Sökt in till ytterligare två kurser i höst, även dom delar av specialistutbildningen. I mitten av juli vet jag om jag kommit in på dom. Tror inte det ska vara något problem. 

Nä, ska släppa datorn nu, den som jag endast numera har öppen när jag betalar räkningar, dags att ge sig ut på den dagliga promenaden! Skönt att ha vart ute innan det blir för varmt!

Och så ska vi fira Beata och Doris, för idag fyller de 8 år!! Ja jösses vad tiden går!! ;)
Grattis mina små godingar!!

Tre som är nöjda i alla fall!

Jomen, dessa tre godingarna är väldigt nöjda med att jag är hemma och endast förflyttar mig mellan soffa och säng. Sen att de blir irriterade när jag får ett hostanfall och buttert går ifrån den bekväma katthögen där jag tydligen ska ligga i botten av, det får väl bli så ;) Det tar inte så lång tid innan de är tillbaka ;)

De får ha mig hemma i början av veckan med, fick ge mig och sjukanmäla mig på passet imorgon. Hur tråkigt som helst. Besviken och nästan lite tårögd. Vill jobba. Punkt. Men får väl se till att bli frisk nån gång, och har det inte gett sig mer än såhär (snarare blivit sämre denna veckan), ja, då blir det till att fixa ett nytt besök på vc och ge sig. Tänker att jag är åter och jobbar mot slutet av veckan ;)

5 på rad

Åh, vart ledig idag! Så skönt!! Började gå helt självständigt på jobbet denna veckan så jag är sådär lagom trött, även om man haft att göra med mycket av grejerna innan så är det på ens ensamma egna ansvar att se till att det blir så bra som det bara kan bli. Det är mycket att tänka på och fortfarande väldigt mycket att lära. Så jag är helt slut. Hade behövt ett par dagar till... men nope, jag går på ett kvällspass imorgon och ska gå 5 kvällspass i sträck. Undra hur jag tänkte när jag la fem kvällar i rad... Får tänka till bättre när det gäller schemaläggningen... Men tycker egentligen att det är helt ok att jobba kväll. Men kanske inte 5 i rad...

Idag hade jag tänkt att testa min och Vikings alldeles för tidiga julklapp!! Men har fått hålla mig eftersom vädret har bestämt sig att storma, så ingen av oss vågar ut. Jag har nämligen köpt en begagnad fårskinnspadd, en uppbyggd sådan, som liknar en barocksadel. Är så trött på bomsadlar nu, så jäkla svårt att hitta en välanpassad sadel och dessutom ändrar ju sig hästarna hela tiden... Så jag riktar mig mer åt det bomlösa hållet nu, och börjar med en barbackapadd! Bra alternativ till att rida barbacka som jag annars gör, tänker mycket på tryckutjämningen och att det blir lite stadigare för mig. Så nyfiken!! Blir nog bra :) Hoppas på lite mer stillsamt väder i helgen utan fallande träd så vi vågar oss ut!! 

Hade gärna gjort som Beata och Doris i helgen, kurat ihop mig i en hög och bara slappat!!

Katternas present!!

Förra söndagen fyllde Beata och Doris 6 år, och den 22:e april fyllde Sunny fem år. Och för en gångs skull fick de alla tre tillsammans en födelsedagspresent! En rejäl sådan ;) Annars brukar det vara någon extra godiset eller nån leksak. Men i år passade jag på att förena present med inredning!  Det ni! Efter att några ytterligare möbler flyttat in i vårt vardagsrum började det bli trångt... och kattklösträdet började bli lite väl stort... Nu stod det nästan mitt på golvet. Och jag bestämde mig för att det skulle ut och att de skulle få ett lite mindre istället. De använde klösträdet rät sparsamt ändå, mest till att sova i... Så jag beställde en klöstunna :) den är väl ca 50 cm i diameter och nån meter hög. Mycket smidigare!! Den kom i fredags och gissa vad poppis den blev!! Katterna fullkomligt älskar den!! De går all in när det kommer till att klösa, leka och sova på den. Så kul att de gillar den så mycket!  Definitivt bättre än det gamla som nu har fått flytta ut på logen och stå till tjänst till våra bonuskatter som kommer i veckan och stannar i 4 veckor. Två flugor i en smäll liksom :) Eller kanske tre, för klöstunna ser faktiskt ut att passa bra in i inredningen här hemma med :) Till alla er med katt kan jag varmt rekommendera en klöstunna :)

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Lugnet har landat här

Äntligen är katterna sams igen!!

De sover tillsammans, det leker, de gosar, ja, de beter sig som inget har hänt. Beata har lugnat sig och har kommit till ro, jag trodde det skulle ta längre tid med tanke på hur upprörd hon har varit. Det gick till och med till att hon började dra loss päls i fläckar från sig själv. 

Nu har detta fått läka, hon tvättar över det ibland, men såren har läkt och hon plockar inte längre med det. Doris är hennes älskade syster igen, och Sunny är den fantastiskt roliga lekkamraten. 

Lugnet har alltså lagt sig. 

Och det är helt underbart!!

Tyvärr måste vi riva upp denna idyllen igen, för Sunny ska ju genomgå sin andra operation för hon har ju tumörer även på andra sidan. Detta var tänkt att det skulle blivit gjort igår, men efter att ha rådgjort med Gustaf kommer vi vänta med detta 1-2 månader, dels för Beatas skull, för hon hade inte fixat att Sunny kommer hem och är läskig så här snart inpå, och även för vår skull, jag orkar inte heller mer just nu. Detta har tagit overkligt mycket på hela den mentala biten, att ha haft tre katter som genomgått varsin operation med två veckor vardera med eftervård, ja, det tar på krafterna. Och som sagt, vi pratade med Gustaf om det och det ska inte vara någon fara att vänta lite. Och jag tänker att efter att vi fått denna pausen kommer inte bara vi själva ha det lugnare under tiden då det är dags för Sunnys operation, dels vet vi vad som väntar och dels har vi fått samla krafter och så har Beata fått landa ordentligt, och bara det gör ju att situationen blir mindre stressande för henne. Hon kommer att sura, men det är inte lika lång tid som det har vart i höst, så jag tror att det kommer att gå lättare för henne då. När det blir har vi inte bestämt, det måste funka med scheman och så vidare, så när allt ser lugnt ut så blir det av. Inte för att man vill, utan för att man måste... Självklart ska hon bli av med sina tumörer, inget snack om saken, men det optimala hade ju vart att de små jävlarna inte funnits... 

Men fram tills dess, om inget oförutsett händer, så råder det lugn här hemma. Vi behöver det och katterna behöver det. Det ska få råda i alla fall under julen, och denna tiden ska tas tillvara på. Bara tanken på detta är helt underbar!!

Stygnen är borta!!

Äntligen är de väck, och Doris är mer än nöjd med det!! De måste vart otroligt jobbiga att ha där. De spände nu mot slutet väldigt mycket. Massor av skorpor rasade av nu och det ser ut som att läkningen fick en redig skjuts åt rätt håll. Dock är det mycket skorpor kvar så det blir body på ett tag till. Men ändå, ett steg i rätt riktning!! Åh, min fina Doris,nu ska det snart vara ordning med allt för dig!!

En liten bättring

Vågar knappt säga det, men Doris verkar lite bättre. 

Såret är inte på topp på något sätt, men hon verkar ha lite mindre ont, och det är inte superkladdigt ikväll. Och när jag var i Lerum och köpte kattmat visade jag nya foton på såret för Gustaf, och vi bestämde att ta stygnen redan på måndag kväll, då det kan vara de som stör en del. Det tror jag själv att det är då det blir skönt att få bort dem. Att ta dom redan nu vart alldeles för tidigt, det skulle vara till att utmana ödet. Så det får gå under helgen med. 

Jag kan knappt vänta tills allt lugnat sig, tills Doddo har läkt helt, tills katterna är sams igen, Sunnys sista operation är klar och de två veckorna efter det är avklarade. 

Beata uttrycker just nu en extrem hat-kärlek till Doris, hon kan gå och lägga sig hos henne, man samtidigt måste hon morra och fräsa allt vad hon kan. Doris gör inte så mycket tillbaka, vilket är tur. I övrigt kan de inte komma för nära varandra, får då måste Beata surna till och morra, fräsa och muttra. Suck liksom. Hoppas det gått över till nästa vecka så vi kan låta alla gå fritt i huset igen, för just nu vet man aldrig, Doris kan ju tröttna på Beatas beteende och börja ge tillbaka. Sunny bryr sig inte om nåt, hon häller sams med alla, och ingen är sur på henne. Det är alltid nåt.  Men Beata måste ge sig. För som sagt, så fort de är sams igen är det dags för Sunny, och ju fortade det blir desto fortare kommer detta vara överstökat. Och vi vill bli av med detta nu....

Men hur som helst, allt har sin tid, och hur mycket man än vill kan man inte påverka tiden. Man kan bara önska att den går fort ibland. Typ som nu...

Min saknade katthög, snart får ni allt hålla sams och gosa så här igen!!

Upp och ner

Ja, som sagt, mycket är det, och en sak till läggs i den högen. 

I förrgår började Doris sår ge lite tecken på att vara inflammerat, så jag började ge henne antibiotika på kvällen. Igår såg det värre ut, och Doddo var trött och hängig. Efter att ha konsulterat Gustaf så bestämde vi oss för att avvakta lite för att se om antibiotikan skulle börja bita på skiten. Det var drygt igår, men det har faktiskt blivit bättre, hon är piggare, och infektionstecken har stoppet och dragit sig tillbaka något. Skönt det. Så, ja, en sak till... Allt som såg så otroligt bra ut!! Men neeeej... AJa, bara det blir bra.

En annan sak, som i och för sig kan ses som positiv är att vi har en tupp mindre. Det var ett par här igår och hämtade Tor, de ville ha en tupp till sina hönor. Att de valde just honom fast vi egentligen bara annonserat småtupparna var väl för att jag erbjöd även honom trots att vi hade tänkt att ha honom kvar. Men jag tror att han skulle funka och må bättre av att vara ensam tupp. Och de valde som sagt honom. Fina Tor!! Men jag tror han kommer att få det toppen. Men jag saknar hnom faktiskt. Nu kommer nån av de små att få stanna här istället, nu ska vi bara välja vem... och hoppas på att de andra tre får nya hem. Annars har vi inte så mycket val... ett tråkigt val.... men att ha 6 tuppar är inte nåt som kommer att gå... Tre är max. Robin och Einstein är givna för att stanna, nu ska bara den tredje väljas ut.... Suck... Ångest för det med...

Vackra Tor!!

Hon borde vara trött nu??

Jag är det i alla fall. 

Hämtade ju Doris igår kväll, och jösses vad glad hon var över att komma hem. Knölarna visade ju sig vara just knölar, dvs av ofarlig sort, och inte ens skickade på analys, vilket gör att det känns nästan lite onödigt att hon fått genomgå denna operationen, men det kan man ju inte veta innan, och eftersom knölar på katt brukar i allmänhet vara just elakartade vill man inte chansa. Men det är skönt ändå att de var ofarliga, och så kan man se det lite positivt, hon kommer aldrig kunna få elakartade juvertumörer just där :)

Och resultatet på Sunnys tumörer fick vi med, de var godartade de med!! Underbart :) Bara till att hoppas på att de som sitter på andra sidan kommer att vara det med.

Nu är det ju ändå konstigt, vi har tre katter, varav tre har godartade tumörer/inte ens utvecklade till godartade tumörer (ok, Sunnys sista vet vi ju inget om än), vad kommer det sig?? Det vanligaste som sagt är ju att de är elakartade, det är tydligen sällan de inte är det. Vi är väl ovanliga som vanligt då. Men varför får alla tre detta på samma gång?? Helt otroligt. 

Men i alla fall. Doris kom hem igår. Det som var mindre poppis var att bli instängd i gästrummet. Ända sedan vi kom hem igår har hon tjatat. Menar verkligen hela tiden. Hon somnade till tidigt i morse, det varade i en kvart. Jag har alltså varit vaken sedan igår morse. Huvudet är overkligt trögt just och nåt skolarbete har inte blivit gjort... Det konstiga är att Doddo inte verkar ha haft några problem med att hålla sig vaken under dagen. Hon har snattrat på, och tjatat om att komma ut ur rummet bortsett från några korta pauser i form av några powernaps. Först nu har hon börjat lugna sig, och kopplat av lite. Men vi sitter just nu ute i vardagsrummet i soffan, hon känner sig mer fri här ute. Men snart är det dags för rummet igen, jag orkar snart inte vara vaken längre. Beata är väl inte nöjd, men har smält lite från igår när hon mest ville fräsa sonder allt som kom i hennes väg, hon har till och med kunnat sova en stund i soffan, nästan jämte Doddo. Sunny tar det hela med ro, och har faktiskt gått och lagt sig i puffen med Doddo. Men hon tycker hon luktar lite skumt så hon kan inte koppla av helt. Men det går. Det är skönt att kunna sitta härute redan idag utan att det är något större hallåande från någon. Bara Beata som jobba på sitt fräs. Men är det inte mer än så går det an. Skönt för Doris att få lite närhet av de andra två, gör gott för henne!

Nu hoppas vi på att såret läker snabbt och väl, att vi kan ta stygnen redan efter tio till tolv dagar, för ju kortare tid med dem desto bättre, på Sunny höll de snarare tillbaka läkningen mot slutet. Naturligtvis ska såret få vara helt läkt, men vanligen brukar operationssår vara det efter tio dagar. Vi får se, vi håller tummarna!! Och även en tumme hålls för att Doddo accepterar att vara i gästrummet dessa veckorna, så hon låter mindre på natten ;)

Prata, och det högt, det kan min lilla guldklimp!!

Det där med att vänta

Tiden går så långsamt. 

Det är väl en fördel i sig, man får mycket gjort. Om man inte väntar såpass att man inte kan koncentrera sig. Det gick bra att göra massor fram till typ kl två, började halv sju med att släppa ut hästarna, sedan har jag städat inne, tvättat, vikt tvätt, städat hönsgården och hönshuset, handlat och vart och köpt medicinerna till Doris. Och nu väntar jag på att klockan ska bli kvart i sex så jag kan åka och hämta henne. Hade planerat att skriva ett arbete nu under eftermiddagen, men får inte till koncentrationen, den är bortblåst.

Kan dessutom lägga till en skräpförkylning till allt, kände mig helt okej när gick och la mig igår, men vaknade helt igengrodd. Skit. Var ju bara nån månad sen sist. Lite väl bra. Men är väl allt som är runt omkring som sätter ner kroppen. Aja, ska ju ändå inte göra så mycket de närmsta dagarna mer än att se till att Doris har det bra, och att Beata och Sunny kan börja hälsa på henne. Det och skriva två uppgifter. Måste göra det, de måste in...
Men först och främst vill jag hämta Doris!!

Doris operation gick bra

Ja, med mina nerver på utsidan körde jag Doris till Gustaf på kliniken i eftermiddags, viket inte hjälpte Doddos nerver när det kommer till bilåkning. Hon fullkomligt avskyr det, hon är livrädd hela tiden stackarn :(

Hur som helst, operationen gick bra, en sköterska ringde när Doris låg på uppvak och berättade. Skönt att få veta så fort, mina nerver har smått efter beskedet vandrat tillbaka in på insidan av kroppen. Imorgon kväll är det dags att hämta hem henne, underbart, vi längtar efter henne allihop här!! 

Ska fixa en massa innan hon kommer hem imorgon så hon får det lugnt när hon kommer hem, typ dammsuga och sånt. Vill ha massa tid för henne och Beata och Sunny.
Så, nu är det bara en operation som återstår, Sunnys andra då hon har tumörer på andra sidan med, sen kan det väl få vara lugnt?? Känns som att vi klarat av allt sånt här för flera år framöver på bara ett år... please??

Något annat har jag gjort för första gången i mitt liv ikväll, något jag trodde jag skulle ha svårare för och det var att nacka en höna. Inte någon av mina, utan en kompis, den lilla hade blivit riktigt dålig, nåt hade hänt igår och hon hade förlorat styrseln över kroppen, kunde ta sig fram med oerhörda ansträngningar, hon kunde inte gå egentligen men hon försökte, men det gick knappt. Hon fick möjligheten till förbättring tills idag, men blev sämre och det var inte rätt att låta henne fortsätta så, hon mådde så dåligt :( Så när ingen var hemma som vanligen tar hand om detta fick vi göra det själva, Susanne bedövade och höll och jag nackade. Fruktansvärd känsla, men det gick, och i denna värld med höns måste man kunna göra detta, hur brutalt det än låter, men är de så sjuka så har man inget val :( Jag kommer inte att vilja göra detta om det inte har att göra med att hjälpa från lidande, att ta bort tuppar som är friska men dessvärre överflödiga, det fixar jag inte på långa vägar. Inte än i alla fall. Usch, jobbigt, men det känns bra ändå att jag fixade det, är det kris och lidande då måste man kunna.

På onsdag är det dags...

Kvart i två ska vi infinna oss med Doris på kliniken för operation av hennes juvertumör. Och jag är redan nervös. Och trött. Vill inte. Orkar inte. Vill att mina djur ska få vara friska nu... vad är det som gör att allt går åt skogen hela tiden??? 

Snälla låt detta gå bra som det gjort med Sunny och Beata, och att det inte finns fler än de jag känt så det måste bi en operation till. Kan det inte få var lite flyt i allt någon gång...Snälla!!

Återgått

Nu gav jag upp, Sunny hade tagit sig ur sin body medans jag var iväg idag, och ja, jag tar det som ett tecken på att det är nog med den nu. Ärret är jättefint, det är bara några av de små krustorna kvar från suturtråden. Men det verkar helt lugnt, men fortsätter ha stenkoll på det. Huden är ju fortfarande skör, och minsta lilla så åker bodyn på någon dag till. Vi håller tummarna!! 

Hur som helst s har Sunny verkligen tagit fasta på att hon är fri från sin röda tröja och det har gått i hundranittio här ikväll!! Ren skär lycka rejsar förbi med en lika glad Beata som ett streck efter, för hon har ju fått tillbaka sin bästa lekkompis!! Doris är väl rolig, men inte alls som Sunny, hälsar Beata!!! Och  för att inte tala om hur mycket apport vi kastat ikväll, med andra ord, det har vart fullt ös, medvetslös här ikväll!! Helt underbart :) Nu börjar de tackla av lite, inte konstigt. 

Så skönt att det återgått till det normala igen,  innan det är dags att för att genomgå en ny vända av detta här. Tänker att det är lika bra att köra på, att vi tar Doris till Gustaf nästa vecka, så hon blir opererad snart. Har inte nån dag än, men ska ringa på måndag och se vilken som passar. Som sagt, likaså bra... Det måste ju göras... Stackars Doddo :(

Fullt ös

Sunny har en paus från sin body och det utnyttjar hon för fullt med att leka :) 

Det är så härligt att se!! Beata hänger på, hon är också glad över att Sunny leker igen!! 

Nu måste ju bodyn vara på ett tag till för småsåren av stygnen är inte helt läkta. Kan nog ta några dagar till. Men under uppsikt kan hon ju få slippa den. 

I eftermiddag har jag passat på att börja röja upp här, måste få lite ordning, även om det är dags att stöka ner med att göra om gästrummet till lägerrum igen för mig och nån av katterna. Det blir snart, kanske om någon vecka, men måste få lite ordning och rent runt här, och så måste det kännas lite normalt ett tag. Mentalt behöver jag det. Så imorgon ska jag passa på och städa av lite mer ordentligt, damma, dammsuga, röja lite till, städa toaletten, helt enkelt se till att det ser lite anständigt ut här igen, så att det känns lite hemtrevligt. För just nu känns allt bara stökigt och smutsigt. Avskyr det. Så lite ordning för orkens skull. Det får morgondagen stå för.

En bra och en dålig...

Okej, vi tar det som är bra först. 

Igår var jag iväg med Sunny och tog stygnen på henne, och jösses vad skönt hon tyckte det var att bli av med dem!! För att inte tala om att få lov att röra sig i hela huset, visserligen fortfarande med body på, men utan att bli jagad och uppassad konstant. Att få gå som man vill, hoppa om man vill det, leka lite med dom andra två fast dom blir sura, ja, det kan ju inte vara annat än bra, eller hur!! Några dagar till med body så blir de nog bra. 

Nu blir det vila i någon månad dör Sunny innan det är dags för att ta den andra sidan, för hon hade ju tumörer längs med båda juverraderna. Det går nog bra då med även om det är jobbigt.

Och så har vi det dåliga. Det slutar inte med detta. Att Sunny och Beata har båda åkt på juvertumörer. Nu har vi hittat dem på Doris med. Alltså, detta är inte sant. Doris med?!? Blir så ledsen. Älskade katter, vad är det som händer??? Min fina Doddo, hoppades så att du verkligen skulle slippa detta, älskade skruttkatt :(

Sanslöst liksom... 

Vi beslutade tillsammans med Gustaf att vi avvaktar någon vecka eller två med att operera Doris, dels för att alla tre katterna ska få hinna bli helt sams innan och för att Sunny ska få landa och känna lugn och ro innan. Samt att även jag ska få hinna andas lite mellan och få sova i sovrummet som jag inte gjort de senaste fyra veckorna eftersom jag har hållit den som vart opererad sällskap i gästrummet. Det är jobbigt. Det går, men det känns. Det var så skönt att sova i min säng igen i värt sovrum. Ytterligare 4 veckor väntar alltså i gästrummet, och en uppladdning med energi inför det behövs sannerligen... Det kommer att gå, det ordnar sig, men det känns inte bra, det gör det inte... 

Vänner??

Det går framåt här hemma, nu har Beata och Doris börjat acceptera Sunny igen. De kan ligga i hög i samma puff och gosa, men både Bata och Doddo måste fräsa med jämna mellanrum på Sunny. Men mer än så gör dom inte nu. Dom är lite lustiga ;) Men det har börjat lätta allt. Skönt!! 

Men vem har sagt att det håller sig lugnt med resten av djuren? Ok, hästarna har peppar peppar hållit sig i skinnet, dock drömde jag inatt att jag hittade Descarada med kolik i morse, och det gjorde det lite nervigt att åka dit i morse. Men det var inget, tur det! 

Men våra höns. De har åkt på en höstförkylning. Inget allvarligt, men inte kul. Det ger väl sig. De får extra vitaminer i vattnet nu. Och så har vi vår lilla Hildur, en av de bruna värphybriderna, som har gått och skadat foten. Hon kom tokhaltandes när de skulle få snask när mamma kom. Plockade upp henne och hittade ett tråkigt sår under foten. Så hon fick följa med in till badrummet, och vi fick tvätta och plåstra om. Det tyckte hon var skönt, och somnade under tiden. Sedan var det bättre när vi släppte ut henne igen, och nu vid insläpp gick hon väldigt mycket bättre, e, lite halt när hon sprang, annars inget. Bra det. Hoppas det läkt mer tills imorgon. Blir väl ny tvätt imorgon för säkerhetsskull. Tur hon är snäll!!

Men som sagt, varför skulle det vara lugnt? Jag bara undrar. Det vore ju alldeles för lyxigt. Eller hur??

Hildur

Slut på denna delen.

Äntligen är denna kursen slut i skolan -vetenskaplig metod. Det har vart den tråkigaste hittills och har inte vart förknippad med sjukvård. Nu är det bara till att hålla tummarna på att de två uppgifterna som inte än är bedömda går igenom, hoppas verkligen att det inte blir kompletteringar på dessa. Så tråkiga!! Men men. 

Sunny är lite bättre idag när det kommer till smärtan, man märker tydligt att det gått några dagar nu. Doris börjar kunna acceptera henne lite smått, Sunny la sig på Doris i soffan nyss, inget fräsande, bara en lite obekväm Doris som gick ifrån. Bra det. Beata däremot gillar läget lite mindre nu. Ger sig väl snart.  

NU vill jag ha mon ork om motivation tillbaka, det måste den, om allt ska gå ihop. Så denna helgen ska jag försöka hitta lite av den. Så får det bli.

Ont

Visst har Sunny haft ont sedan hon kom hem. Det har märkts. Det och att hon inte alls är övertygad om att man kan vara instängd på detta viset. 

Båda delarna har bättrats något idag, smärtlindring får hon, och det där med att vara instängd är skit, men hon har slutat föröka klösa sig ut. 

Och Beata och Doris har kollat in henne några gånger idag, för jag låter ändå dörren in till Sunnys rum vara öppet så mycket som möjligt. Under uppsikt då vill säga. Sunny får ju inte springa iväg heller. Tanterna är inte särskilt nöjda med Sunnys olikluktande uppenbarelse, men de kan i alla fall gå in i rummet utan att fräsa. Men hon får inte kolla på dem för mycket, och framför allt inte nosa på dem, då ska det fräsas. De ger väl sig snart. 

Beata har lärt sig nåt nytt idag med, nämligen att ta sig ur bodyn. Så nu fick hon vara utan. Och det ser ut att gå riktigt bra, hon rör knappt ärret, sveper bara över det när resen av kroppen tvättas. Och det är ju ingen fara. 

Det kändes som att tiden efter Beatas operation gick snabbt trots allt, och jag hoppas att tiden kommer att gå lika fort även med Sunny. För det är skit under tiden de har stygnen, det är ett evigt passande, och på något sätt kommer de alltid på hur de ska ta sig in under bodyn och tvätta. Hoppas att Sunny håller sig från det så mycket som möjligt. Annars får jag sy om hennes bodys som jag fick göra med Beatas. Krångel!! Det innebär inte bara att det ska dit nåt smidigt som håller dem borta från att tvätta, de ska ju även kunna gå med det. Inte en helt lätt ekvation, det är trots allt katter vi snackar om här. Passar det inte dem så gör det bara inte det. No more to say liksom. 

Men men. Hoppas på det bästa här! Och hoppas på att få sova inatt, de blev en halvtimme natten tills idag. Jag ser dubbelt nu. Så, godnatt med er!!

Sunny är hemma

Bättre känsla än att få hämta hem sitt djur finns nog inte.
Och Sunny delar mina känslor över detta. Stumpan!!
Dock var det inte nåt varmt mottagande av Beata som fick nosat snabbt på henne igenom dörrspringan. Ett redigt fräs. Suck. Hoppas hon smälter fort. Doris har inte hälsat än. Planen är att Sunny ska vara helt avskild från dom andra i nån dag i alla fall innan vi testar att låta dom hälsa.Och så länge Doris och Beata håller sams så ska de nog snart acceptera Sunny igen. Håll tummarna för att detta går någorlunda smidigt!
Sunny är jätteledsen över att vara instängd, med det har hon alltid varit. Får hopas att hon inte blir alltför ledsen dessa två veckorna.
Som sagt för alla tummar som ni vill dela med er för att de ska vara sams snarast är jag så tacksam för. Då kommer Sunny läka som bäst. Och de andra två må bra de med.
Hoppas hoppas hoppas!!