När man minst anar...

Jaja, lite bakslag kan alla få, men ibland kan bakslaget bli av en lite större kaliber än vad man tror...

Att träna är inte alltid till godo... Om man inte lyssnar på kroppen kan den slå bakut, och det kan den göra på väldigt ett obehagligt sätt.

I våras hade jag en kraftig infektion i luftvägarna, typ ända uppifrån och ner, och den höll i sig i 6-7 veckor. Sen efter behandlingar tänkte jag att jag var ok, och körde igång med träning. Problemet var bara att jag inte kom upp i samma kondition igen som innan infektionen. Vilket gjorde mig frustrerad, så körde på ännu hårdare med både konditionspass och styrketräningspass. Men inget större resultat. Kunde vissa veckor tycka att det gått riktigt bra, för att veckan efter inte orka något, knappt ta sig runt i lugnt tempo på rundan jag annars springer.

Men men, bara att köra på, någon gång lossnar det, eller?

Eller så går det inte alls bra. För ett par veckor sedan kände jag av att pulsen ökade väldigt mycket bara efter 500 meters promenad, så fick tagga ner och gå jättelugnt och fick korta ner rundan till hälften. Blev sjukt trött och orkade helt enkelt inte. Men la ingen vikt vid det, vilade på dagen och åkte och jobbade natt senare, mådde ok då. 

Men under kommande vecka vart jag trött, så pass att jag inte tränade alls. Jobbade på som vanligt, kände inte nåt konstigt då, men trött.

Så på fredagen åkte jag till jobbet på kvällen, fick reda på att bilen var ställd till 21.30 då det var omändringar med kollegor, så var själv en stund. Så tänkte att jag går och lägger mig, tröttheten satt ju i, och det vart ju dags att jobba fredagsnatt så...

Efter en kvart kanske, slumrat till lite vaknar jag av att pulsen rusar. Bara sådär. Och den rusar på bra. Låg kvar och väntade på att det skulle gå över. men nej. Så gick ner till bilen, tänkte mest kolla hur fort det gick, så kopplade på puls-pox mätaren och det landade på 154... och sakta stigande... Jaha? Varför då da?

Kan upplysa att man inte mår alls bra när det går så fort. Kopplar upp ett EKG på mig själv, då är pulsen uppe i 170... och fortsätter uppåt.. Hjärtat blir väldigt pressad av att gå så fort, så det var inte ett helt rent EKG heller att se på. Sitter och väntar på att det ska ge sig.. Nej nej. Inte det... Skickar mess till Jennie, som mest bara försöker få mig att inse att jag inte kan sitta där... Nähepp, jag är ju själv? Eller ja, inte egentligen, brand är ju inne, men kunde inte komma upp, för ben och armar är bortdomnade och yrseln var ett faktum... Så satt där jag satt...

Ringde till min kollega jag jobbar med i vanliga fall när jag inte är sommarplacerad, visste att han jobbade och de kom, fick åka med i "min", men inte som vanligt, utan som patient denna gång... De körde mig till akuten Mölndal. Där blev jag kvar under några timmar. Pulsen lugnade sig något, men inte tillräckligt för att de skulle vara nöjda, 100 i vilopuls, och 120-130 så fort jag ställde mig upp. Så inlagt på HIA, hjärtintensiven... Där vart jag konstant uppkopplad så de kunde följa allt som hände.

Dagen efter fick jag göra diverse tester, ultraljud av hjärtat som visade ett helt friskt hjärta, och ett arbetsEKG som visade bra utfall, det var fortfarande vilopulsen som inte var bra, annars inget konstigt, så vad beror detta på då?

Domen blev; sviter av infektionen i våras. Jag har inte lyssnat, har inte låtit kroppen läka. Kört på för hårt. Kroppen har svarat med att bli stressad och visar detta med att pulsen har gått upp till en konstant för hög nivå, kalium blivit för lågt (en viktig komponent i hjärtverksamheten). Får nu äta betablockerare, en medicin som hjälper till att hålla nere pulsen (påverkar även blodtrycket, vilket har vart bra innan, så kan få lite blodtrycksfall nu, lite läskigt, men inget farligt), ska göra detta i tre veckor. Nu har jag även träningsförbud i fyra veckor, snart avverkat två av dem och jag är sjukt frustrerad. Men piggare. Får "underhållsträna", men inte under några omständigheter maxa pulsen. Så har kommit igång med promenader, för jag KAN INTE vara still längre. Tänker att jag i nästa vecka ska lägga in nåt enkelt styrkepass. Men jag kommer ta det lugnt. Jobba får jag göra, om jag lyssanar på hur kroppen mår. Passande nog hade jag bara ett par arbetspass förra veckan, vilka jag var hemma från, och denna veckan så har jag redan jobbat mina pass, gjort schemabyten. Så jobbar inte förrän på lördag.

Fyra veckor efter detta hände ska jag på återbesök på hjärtmottagningen på Mölndal, samma läkare följer upp, kanonbra. Nytt EKG då, nya blodprover. Se så att kroppen hämtat sig, och få nya bud på hur jag går vidare, om kroppen är redo för att träna på lite mer. 

Jag är mycket piggare nu än på länge, och jag tänker att jag snärt är tillbaka på banan. 

Men tro mig, jag kommer att vara försiktig. För detta var sjukt läskigt, inte fattat innan hur man mår av en skenande puls... man mår inte gott... inte för att jag vart särskilt orolig under tiden, men obehagligt, det lovar jag att det var!

Det jag allra mest vill säga med detta är att ge fan i att träna hårt innan nån eventuell infektion är helt utrensad!! Lyssna på att kroppen försöker säga att den inte är redo. Låt det ta tid att komma tillbaka, bli inte sur för att det inte går lika bra som innan, låt kroppen läka!! För fasiken vad arg kroppen kan bli. Att hjärtat blandar sig i, ja, det är inte att leka med. Hade jag fortsatt hade det slutat sämre. Hjärtmuskelinflammation vart nästa. Dit hade jag inte kommit, men dit tänker jag inte komma heller. Så det så. 

Med andra ord, jag kom väldigt lindrigt undan med detta, även om det var en obehaglig upplevelse. En varningssignal. Och den tar jag på allvar denna gången. 

Det jag är mest glad för är faktiskt att jag var på jobbet när detta hände. För jag är jag, och jag tror inte jag hade kollat upp det så snabbt då. Hade nog väntat ett tag, om det inte gett sig, självklart kollat, men annars väntat tills det hände en ytterligare gång. Så tur i oturen att jag var på jobbet helt enkelt!! Och behöver jag säga; jag har världens bästa jobb? Med världens bästa jobbarkompisar? De som blivit fantastiska vänner som ställer upp i vått och torrt? Med allt från värmande ord till att komma till avdelningen med saker? Och ordna att jag kommer tillbaka till stationen när jag blir utskriven? Alltså. Bäst!!

Alla hemmavid är jag så tacksam för, vänner familj och alla djuren. Alla finns där. 

Detta tillsammans gör att jag kan inte vara gladare!! Kanske kunde vara lite mindre rastlös ;) Men så länge humöret är på topp funkar det ;)

Jaja, testat på den andra sidan av vården, att vårdas, istället för att vårda...

Sommartider hej hej!!

Tänk vad tiden går fort! 

(så ofta som jag säger det måste betyda att jag är gammal;) )

Men nu är sommaren här och jag har till och med semester! Är inne på min sista vecka nu, så tre veckor är redan avklarade. En vecka har spenderats i Spanien tillsammans med Jennie, helskönt men väääldigt varmt! Vi hade riktigt gött, sola, bada, läsa, läsa, sova, spela yatzy och äta var väl det vi gjorde ;) Lite bilutflykter med. Dock hade vi bägge lite svårt för värmen ca 30 grader varje dag... Ska erkänna att jag helt klart föredrar vårt ostadiga klimat här hemma i Sverige ;) Det plus att jag (vi) efter några dagar hade hemlängtan, haha ;) Men vill inte ha resan ogjord, vi hade det toppen! Men nu kan utlandssemester dröja 8-10 år innan det är dags igen, för hur gött det än var att vara iväg, desto bättre var det att komma hem!! (Sen att jag har en stark ångest när det kommer till flygningen där man kan summera det stresspåslagen med en puls på 150 slag per minut i några timmar både på dit och hemresan gör det inte bättre att resa, värsta jag kan utsatta mig för frivilligt!!)

En dagstur till Danmark slog vi till med i vårt arbetslag inför sommaren med, en helt fantastisk dag, längesedan jag skrattat så mycket under en hel dag som då ;)

Hemmavid renoverar vi vidare, snart är det klart i hall uppe, trappan och hallen nere. Lister och sånt där kvar. Det blir så fint!! Storstäd av huset står på listan de sista semesterdagarna nu, det är så skitet efter denna våren med byggdamm och allt sånt!!

Nytt projekt har jag på gång med, jag tänker ta C1-körkort, för medeltung lastbil. Bra att ha i jobbet, och bra hemma, då kan jag köra även mammas och pappas stora husbil om andan skulle falla på. På jobbet har vi några större bilar, bland annat en IVA-bil som kräver C1-kort, och ibland får vi transporter med den, är så surt att inte få köra då... Så det ska rådas bot på! Speciellt nu när jag inte har något att plugga på, kartprovet för larmförare blev jag godkänd på, så nu får även jag tuta och blinka på vägarna, och tentan i akutmedicin barn och ungdom fick jag VG på, så är allt i fas med allting! Sökt in till ytterligare två kurser i höst, även dom delar av specialistutbildningen. I mitten av juli vet jag om jag kommit in på dom. Tror inte det ska vara något problem. 

Nä, ska släppa datorn nu, den som jag endast numera har öppen när jag betalar räkningar, dags att ge sig ut på den dagliga promenaden! Skönt att ha vart ute innan det blir för varmt!

Och så ska vi fira Beata och Doris, för idag fyller de 8 år!! Ja jösses vad tiden går!! ;)
Grattis mina små godingar!!

One down, two to go

Och där kom resultatet!!

På tentan alltså. Och tro't eller ej, Godkänd!!

Var verkligen inställd på att göra den igen. Var helt säker på att det skulle hänga på håret, att den inte skulle vara godkänd. Det var min känsla. Ska bli spännande att hämta ut den och se vad jag svarat egentligen, detta tentatillfället är som ett svart hål, precis som alla andra tentor jag skrivit, ingen aning om vad jag svarat innan jag sett det ;) Men sån är jag, tentor och examinationer är inte min grej, jag bara stressar sönder över dem ;)

Nu är det två kvar i vår att klara av. Akutmedicin Barn och Ungdom och kartprovet för att bli larmförare på jobbet. Kommer prioritera plugget inför kartprovet. Dels vill jag ha det klart så jag är "komplett" och dels så känner jag spontant att jag kan behöva läsa på allt om barn extra mycket, så det gör inget om det blir omtenta på den. 

Men men, det går som det går, bara att se till att skapa de bästa förutsättningarna till att klara det, med andra ord, pluuuuugga!!!

Välbehövlig fikapaus igår med utsikt!!

Tillbaka!

Jomen, var allt tillbaka på jobbet i veckan! Så gött! 

Nästan frisk, det går lite i vågor. Rösten har fått sig en bra törn av dessa veckorna så den raspar lite ;) Inte för att det hindrar mig från att tjata på ;) Halsontet kommer och går lite som det vill fortfarande, men håller sig hyfsat i schack nu, hostan likaså och bihålorna har invändingar fortfarande. Men i morse kände jag mig friskare än på länge, firade det med första löppasset på fleeera veckor!! Satsade på löpbandet på logen, bra, för då är det bara att kliva av om man känner att det inte går.. Men 30 minuter, 3.5 km i makligt tempo slog jag till med, kändes lagom att starta med efter så här långt uppehåll orsakat av sjukdom. Är sådär gott trött i kroppen nu :) Kan hända att det blir en stund imorgon med på bandet :) Nästa vecka blir det massa jobb och det ska bli så kul!! 

Pluggar på kartor just nu, larmförarutbildning och kartprov är satt till den 11/5, så bara att memorera... Lätt för den med sämsta lokalsinnet i stan ;) Men det går bättre och bättre att hitta!! 

Igår körde nästa högskolekurs igång med, Akutmedicin med inriktning barn och ungdom, ångrar inte en sekund att jag hoppade på den, barn är lite läskiga att vårda eftersom de skiljer sig i många lägen mot vuxna. Gott att få lite mer kött på benen när det kommer till dom!!

Tentan skrevs förra veckan för den förra kursen, och det kommer att hänga på håret där, rätt säker på att jag kommer att skriva den igen... Men vad fasen, det är bara att göra!!

Och för att göra det hela ännu roligare så skickade jag in ansökan om två ytterligare högskolekurser för hösten, den ena är en om handlar om vårdande i akutsituationer, den andra är akutsjukvård vid trauma. Båda ingår i vidareutbildningen för ambulanssjuksköterska, gött att kunna tillgodoräkna sig dessa när jag går den sedan! Planen är att ta den hela nästa höst. Skulle kunna söka in på den redan till hösten, men har inte bråttom, och framförallt är det skönt att läsa strökurser som sedan är avbockade när det väl gäller, lättare när man jobbar under tiden. Att jag vill pausa lite från plugg nästa vår är en annan anledning, det är en D-uppsats som ska skrivas på våren, är långt ifrån sugen på att sätta den än.... Och så ytterligare en sak.. det ska ju praktiseras under ett antal veckor. Då behöver man ta tjänstledigt de veckorna (ok, kommer väl hoppa in ströpass under tiden, men ändå), och innan dess måste ekonomin byggas på liiiite till. Det lär ju inte bli fett i plånboken då ;) 

Men som sagt, det är en senare femma, först och främst blir det till att plocka ut de kurser som man kan smidigt kan läsa som fristående! 

Nu återgår jag till mina kartor, trevlig helg på er!!

Tre som är nöjda i alla fall!

Jomen, dessa tre godingarna är väldigt nöjda med att jag är hemma och endast förflyttar mig mellan soffa och säng. Sen att de blir irriterade när jag får ett hostanfall och buttert går ifrån den bekväma katthögen där jag tydligen ska ligga i botten av, det får väl bli så ;) Det tar inte så lång tid innan de är tillbaka ;)

De får ha mig hemma i början av veckan med, fick ge mig och sjukanmäla mig på passet imorgon. Hur tråkigt som helst. Besviken och nästan lite tårögd. Vill jobba. Punkt. Men får väl se till att bli frisk nån gång, och har det inte gett sig mer än såhär (snarare blivit sämre denna veckan), ja, då blir det till att fixa ett nytt besök på vc och ge sig. Tänker att jag är åter och jobbar mot slutet av veckan ;)

Go känsla!

I tisdags var jag äntligen tillbaka på jobbet! Så gött och så kul! 

Dock vill inte denna jäkla förkylning som jag fick med mig från HIA ge sig, toksliten och hostar som om domedagen skulle vara kommen. Har inte haft någon röst sedan i tisdags och det kan jag lova är frustrerande!! Har aldrig haft så mycket att prata om nu.. när man inte kan så... Men men. Ska jobba i morgon natt igen, och gick det jobba såhär i onsdags natt så går den imorgon med ;)

Våren har börjat göra sig påmind nu med, så otrooligt skönt väder nu! Solsken och 6 plusgrader, fågelkvitter, Beata och Doris som vaknat ur vinterdvalan och vill gå uuuut, ja, helt underbart!! Hoppas på inte alltför många bakslag, men det sägs ju att 7 bakslag ska komma innan våren är här på riktigt.. om man ska lita på den gamla praktikan då.. några bakslag har redan vart, så en 4-5 till då kanske... dom får komma fort!!

Längtar så med tills att det är tillåtet att släppa ut hönorna igen med. Det är fortfarande restriktioner i hela landet från Jordbruksverket att de ska hållas inomhus pga fågelinfluensan... Så drygt. Byggde en väldigt tillfällig läsning igår i anslutning till ingången till hönsgården, en gammal nätdörr och lite kompostgaller där under taket så de i alla fall fick lite sol. Som de njöt!! 

Ska sätta mig ute en stund sedan. Men måste plugga en stund först. Tenta om två veckor. Och kartprov på jobbet i april. Så har lite att pyssla med. Men bara till att bita ihop och göra, det är ju faktiskt jag själv som satt mig i det! Även om solen lockar därute!!

Trevlig helg på er!!

Beata på promenad igår!

Knökfullt vid solhålet!!

Att man kan längta så??

Att det ens kan vara möjligt? Att längta till jobbet. 

En känsla som är få förunnat, och en känsla jag inte direkt är van vid!

På tisdag är det äntligen dags, första passet på ambulansen på 4 veckor!! 

Självklart är det helt underbart att vara ledig, att göra det man vill, tid för att göra måsten, tid för att träna, slappa, ja, vad som, och självklart skulle jag lätt kunna tänka mig göra det på heltid ;) Men så ser inte livet ut, utan jobb är något man måste. Men helt ärligt, nu skulle jag kunna tänka mig att jobba ändå, även om jag skulle haft möjligheten att vara ledig på heltid!  Det tycker jag säger mycket om hur mycket man gillar sitt jobb. 

Så ja, jag längtar till på tisdag! Nu hoppas jag inget sätter käppar i hjulet för detta, då kommer jag börja grina. Käppar som kan ställa till det är en sjukt jobbig förkylning... Feber och skit, måste vara bra tills på tisdag!! Så länge tar jag och påbörjar pluggandet på kartor, snart har ett år gått och då är det dags för kartprov och sånt, för det är dags att få börja att köra larm!! Åker ju på alla typer av larm, men än får jag inte själv köra med blåljusen. Det vill jag!! Men får se om det blir nu i vår, eller till hösten, är ju heeelt kass når det kommer till lokalsinne, speciellt i Göteborg... suck... Men det tar sig! Innan jag började på ambulansen hittade jag bara till Scandinavium och Ikea, nu hittar jag faktiskt lite varstans ;)

Pluggar även vidare på allt som akutmedicin-utbildningen erbjuder, ena skriftliga examinationsuppgiften är inlämnad och godkänd med kommentaren utmärkt, nu är det skriftlig tenta om tre veckor! Ojoj.. den känner jag mig faktiskt inte redo för... bara att plugga på!!

Slutspurt!!

2 pass kvar. Sedan är jag klar med min sista placering på avdelning och därmed även helt klar med basåret! Ni kan inte ana vad skönt!! 

Basåret har väl sina fördelar, men mycket av det kunde tänkas igenom både en, två och tre gånger. Detta för att det faktiskt ska kännas meningsfullt. Mycket av det har vart onödigt tidsfördriv som kunde lagts på vettigare saker... Men men, nu är det snart gjort! Och därmed känns det som man äntligen är klar med grundutbildningen. Det är man ju egentligen samtidigt som man blir klar med utbildningen på universitet, men detta gör att man känner som ofärdig. Det är man i och för sig, för man har så sjukt mycket kvar att lära, men man känner sig i vissa fall fortfarande som elev.  Men nu är det slut med det! Mitt sista pass på HIA är på söndag, och då är det klart!! Så galet skönt!! 

Snart är jag tillbaka där jag hör hemma, i dom gröna kläderna, i den gula bilen!! Jag längtar så otroligt mycket!!

Att jag sedan väljer att läsa vidare, så som jag gjort, känns bara bra. Jag vill specialistutbilda mig, och dessa kurser i år ingår i den vidareutbildningen! Såå kul!!

Tiiiiidigt, tidigt på morgonen på väg till Björkö tillsammans med min grymma kollega för att hämta patient!! Snart jobb på riktigt igen!!

Äntligen flyttat

Det låter inte så allvarligt som det låter, jag har bara bytt station på jobbet ;)

Från i måndags är Citystationen min station, och efter två pass känns det riktigt bra. Nu är det dygnsbil, k'r numera skift, vi jobbar från åtta till åtta, antingen dag eller natt. På Östra var det bara dagbilar, 9-23 eller 10-23, funkar för många, men de tiderna var inte min melodi alls. Trivs mycket bättre med dessa nya tiderna!

Så inatt var mitt första nattpass på hur länge som helst. Vi hade att göra, men det var ändå en lugn natt. Kom hem i tid och allt! Ledig ett åar dagar nu sedan blir det fredag och lördagnatt. Något säger mig att vi kommer att ha lite mer att göra då ;) Så nu satsar jag på att hålla dygnet fortsatt vänt fram till helgen, så tänker allt sitta uppe och sova länge imorgon :) Blir bra :)

Då var det dags igen...

Jag ger mig tydligen aldrig. 

Något jag inte skulle göra på väldigt länge var att plugga igen. Vad ska jag göra i vår? Plugga... ;)

Nu är det inte något på heltid, utan en kurs egentligen bara (kanske två, inte fått svar på den andra än), på 7.5 poäng, halvtidsstudie. Det är en kurs som ingår i vidareutbildningen till ambulanssjuksköterska, och när jag väl läser den kan jag ju då tillgodoräkna mig denna kursen, underlättar då.

Kursen jag ska läsa heter Akutmedicin, och det sägs att det ska vara en bra kurs. Så det låter lovande! Så nu vet jag vad jag ska syssla med på mina lediga stunder de närmaste 12 veckorna ;) För jag kommer att köra på som vanligt på jobbet, 100% där. Och kommer jag in på den andra kursen blir det ytterligare 12 veckor. Det ska nog gå väl. Så gör ju de flesta. Så, ja, nu kör vi!! 

På sluttampen

På tisdag kör det igång igen, semestern är slut och det är dags att jobba igen! 

Börjar med dag med basårsutbildning, ingen jättehöjdare direkt, med det ska bli väldigt roligt att träffa de andra i vår handledargrupp. Och sedan på onsdag är det ambulansardags igen! 

Vet inte om man har blivit lite skadad, men det ska bli kul att köra igång och jobba igen! Nu är det ju inte på Öjersjö utan jag är stationerad på Östra i höst. Måttligt nöjd med det för det betyder bara dagpass... vill ju jobba nätter med... Men det blir nog bra, jobbet i sig är ju det som är det roliga :) 

Passade på att hitta på dumheter i morse med... tänkte igår att det var vansinnigt längesedan jag klantade till det och slog mig på något sätt. Alltså, hela semestern har gått utan att jag gjort något som orsakat ajaj, förutom att slå i min sedan en bra tid tillbaka söndersparkade tå i bordsbenet då, men det räknas knappt tycker jag ;) Alltså, två veckor, det är läääänge för mig!! Ja, jag är ett klantarsle... ;)

Cyklade till stallet i morse, tappade väl lite fokus på vad jag höll på med. Inga bilar på vägen, typisk lördagsmorgon, då släpper jag fokuset lite. Lite för mycket idag. Fastnar med blicken där den inte ska vara och rätt vad det är så har jag vurpat rakt ner i diket med cykeln... Oups...

Upp snabbt som attan, ingen som såg?? Nej, tur! Att det kom en bil när jag stod där i diket, ja, det får jag väl ta. Att jag nu har ont i handled, armbåge, axel och rygg... ja, det får jag väl ta det med. Var ju en rätt rejäl vurpa. Men jag är glad för att det var ett mjukt sådant ändå, alltså inga onödiga stenar, tycker det räknas som tur. Men som sagt, jag klarade mig inte så jättelänge från att slå mig Men jag är ju van, sparkar jag inte på dörrar eller åker kana nerför en backe så cyklar jag i diket. Bara att ta, jag är ju van ;)

Och ja, jag hade hjälm, inte en chans att jag ger mig ut utan det på cykeln!

Vet ni vad...

Jag har semester! I två hela veckor, helt ljuvligt!!

Anledningen till att det har blivit så veligt och struligt är basåret. Jag skulle egentligen haft min första hospiteringsplacering på stroken från och med måndag, men ingen avdelning vill ha mig så det gick inte lösa... Så det blir senare. Jag är inte ett dugg ledsen för det! Är inte direkt taggad för strokeplaceringen, mest bara vill jag få den gjord. De andra två placeringarna ser jag mer fram emot, MAVA och HIA. 

Men hur som helst, jag har semester i två veckor, helt underbart!! Synd bara att jag gjorde sista passet på Öjersjö i fredags. Kommer sakna den stationen vansinnigt mycket!! Bästa stället om man frågar mig. Ska istället vara stationerad på Östra i höst. Helt ok, men där är det bara dagbilar, och jag vill jobba nätter med. Men så får det bli ett tag! 

Dock har jag kommit på att jag är dålig på att ha semester. Jag vill jobba... Suck!! Men tycker man det är kul så ;) Men jag ska ta tillvara på detta och ta't lugnt, blir nog kanon!!

Mitt i maten

Så där ja, rast. Välbehövligt så här på ett 14-timmars pass!!
Trött som en jag-vet-inte-vad, men kan inte riktigt gå ner i varv. Precis ätit andra lunchen, dock väldigt tätt inpå den första som intogs på stående fot för ett par timmar sedan så är egentligen alldeles för mätt nu. Men inte vågar man chansa och tro att man får äta lite senare, så nä, blir lite kaka på kaka och ätande i förebyggande syfte. Så är det!
Men vet ni vad. Det är ju inte optimalt. Men. Jag skulle inte för mitt liv byta mitt jobb mot något annat. Det bästa jobbet jag haft. Visst kan vi ha körigt, och det blir lite si och så med raser och mat och gud vet allt, men när man sätter sig i bilen inför ett arbetspass och längtar dit, då gör inte det något. Är det roligt så är det!!
Nu ska jag försöka blunda de sista minutrarna på rasten och samla den lilla energin det kan gå att utvinna ur dem, för sena lär det vara fortsatt att göra resten av kvällen.
Så... håll er i skinnet, jag vill inte plocka upp nån av er med den gula bilen, det finns trevligare sätt att ses på ;)

Semester??

Alltså, hur skönt hade det inte vart med semester?? Nu är jag väldigt glad för mitt jobb, och för första gången någonsin längtar jag faktiskt till jobbet. En känsla som jag inte är van vid!! Kan inte vara gladare för mitt val, att byta var det bästa jag gjort!!
Men oavsett, det hade vart såååå gott att vara ledig de där fyra veckorna som man egentligen ska vara under sommarhalvåret. Det är mycket ork som ska tas igen, energi som behöver samlas inför vintern, och att bara låta vardagen rulla på, inga måsten, ingen planering. DET hade vart ljuvligt!! Att jag inte haft en sammanhängande semester på 4 veckor på de senaste 6 åren spelar in väldigt mycket... Som mest har det handlat om 2 veckor, men dessa har vart under pluggtiden och med det har det även inneburit plugg, alltså inte helt ledigt ändå... Plus att de veckor jag lyckats vara ledig har inte varit betalda, vilket medför en viss ångest och oförmåga till att koppla av för det... Behöver jag säga att jag längtat tillnästa år? Tänk, fyra veckors betald semester... En lyx jag inte är van vid!
Kanske kan det bli ett par veckors ledigt i september, har lagt in önskan om det, men inte fått det klart. Eftersom jag gillar hösten jättemycket så har jag gärna sen semester, så det gör inget för min del just därför. Hoppas :)
Aja, vi får se, under tiden jobbar jag på, och roligt har jag!!

Nejmen hej!

Tänk, det är juli redan. Vi är inne på den andra halvan av året. Den första delen av året har ju inneburit helt galna förändringar, och vi får se var resten av året bjuder på nu då! Min plan är att det ska bjuda på en direkt fortsättning av det som varit och att bli stark i detta!

Men nog om det. Nu tar vi lite Viking! 

Vilka framsteg denna underbara häst gör!! Fortfarande kör vi på vårt eget rejs, bettlöst och barbackapadd. Vi skyndar långsamt, jag vill att han ska stärkas sakta och bli en välmusklad och hållbar häst. Vi har dessutom ingen anledning till att stressa. 

Jag kan nog säga att han möjligen är ännu gladare nu än vad han vart hela tiden, han liksom glittrar, kan inte riktigt förklara, han känns bara så lycklig! Och det är jag med! Tänk att jag kunde få en häst som är såhär speciell och helt enkelt underbar!! Han är verkligen tokrolig, humor har han verkligen, denna killen ;) 

Vi rider längre och längre turer och vi lägger in mer och mer galopp. DET tycker han är så kul och som grädde på moset så måste jag säga att han har en av de mjukaste och rundaste galopperna jag känt på, inte ens min halvblod jag haft har vart så goa och mjuka i galoppen. Hade kanske inte tänkt mig alls att han skulle vara det, travare som han är, de kan vara lite kantiga i just galoppen. Det år så roligt!!

Nu låter det som att allt vi gör och hittar på går enligt plan och att allt bara flyter på, men vi, precis som alla andra har ibland delade meningar om saker och ting. Tex om man ska tugga i sig nån bräda i boxen, eller gnaga av kedjan i stallgången. Men till större delen är det bra, vi samarbetar fint, vi har roligt och både han och jag har överseende med varandras konstigheter. Jag tänker att det finns bakomliggande orsaker till vissa beteenden och att de kommer att mattas av med tid. Jag lägger ingen energi på att hetsa över sådant, och det tror jag kan vara en stor del i att vi inte skapar konflikter och förvärrar saker. Vi har hittat en våg där vi båda får vår vilja fram, och där Viking verkar vänta på att jag ska hitta på nya saker som han får som uppgift att lära sig, man ser hur han tänker så det knakar, och han filurar på mycket själv och nästa gång jag kommer på att vi ska göra någon viss sak så har han redan lärt sig det. Han är rätt fantastisk denna hästen! 

Tänk, att ha en sådan vän, någon som blir så glad över att man kommer att leran sprutar om hovarna när han kommer för att möta en samtidigt som han bubblar av gnäggande. Det ger en sådan varm känsla så ni inte kan ana. 

Imorgon blir det till en liten "kontrollbesiktning", equiterapeuten kommer ut, ska gå igenom alla hästarna, se så inga låsningar ligger och stör och bara för allmänt välmående. Känns bra att få en liten koll :) Och att hästarna verkar tycka det är hur skönt som helst! Så lite spabehandling imorgon då :) 

Nu ska jag fortsätta att fördriva tiden och hålla mig vaken, jobbat två nätter, ska vara ledig inatt och går på nästa pass imorgon natt igen. Så kan lika gärna ha dygnet lite vänt ännu tills det är dags för dagpass senare i veckan. 

Ha det fint alla, så hörs vi snart igen!!

Vad tiden går fort!!

Jösses, den bara rusar iväg ju!! 

Introutbildningen är klar, mina bredvidpass är avklarade och jag har börjat köra skarpt, nerverna kan jag lova finns där, men ändå, det känns bra. Och roligt!

Har verkligen hur mycket kvar som helst att lära, men för varje körning, för varje patient, så får man med sig mer och mer. Sen lär det väl ta typ 10 år innan man kan se sig som rutinerad och skicklig, inte fullärd, det blir man inte i detta yrket. Om något år räknar jag dock med att jag ska ha hittat en säkerhet i det jag gör, det säger alla som jobbar inom ambulansen, ett år tar det innan man känner att man är trygg i yrkesrollen. Jag känner nu, så här kort in i min karriär, att ja, det stämmer nog rätt bra. Men som sagt, för varje körning, för varje patient, då tillkommer mer kunskap, mer erfarenhet, mer säkerhet att ta med sig till nästa och så vidare. Det, plus att jag har helt fantastiska kollegor som stöttar kanonbra. 

En sak jag däremot är helt trygg och säker på, det är mitt val av yrke. Jag känner redan nu att detta är DET yrket för mig. Det är roligt att åka till jobbet, såpass kul att jag längtar dit. Och det, det tycker jag ändå är ett starkt tecken på att det är rätt!! Kort och gott, jag älskar mitt jobb!!

Glest...

Vad kan man säga... det är lite glest mellan gångerna jag är här inne! Det är mest för att jag inte längre sitter med datorn i knät varje kväll, dels för att jag inte måste plugga en massa, och dels för att jag inte vill ;) Finns ju så mycket annat att göra!! Men jag kommer att ha kvar bloggen, den är ett trevligt ventilationshål, och har jag bara nåt att skriva så kommer det ;) Det är inte så ofta jag vet riktigt vad jag ska skriva, och mest blir det ju bara uppdateringar om jobbet just nu, men det får ni ta ;) 

På tal om jobbet; nu går vi in på sista introduktionsveckan, och ja, det känns läskigt. Så trött som jag är nu på grund av att ha blivit matad med så mycket info de senaste veckorna har jag sällan varit. Det, plus att vi just nu går måndag till fredag, 8-16. Jag hatar sådana tider! Tacka vet jag att jobba skift. Det gillar jag! Så det blir nog bra :) 

Viking håller igång, han är pigg och glad och vi rider så mycket vi bara hinner!! I dagarna två har jag lämnat min älskade fårskinnspadd som jag har som "sadel" och ridit barbacka istället. Så mysigt!! Trodde inte att jag skulle sitta kvar, men det var ju inga problem, till och med i travrejs uppför backe satt jag ratt stadigt. Härligt att balansen bara blir bättre och bättre!! Han är så rolig att rida nu med, varje gång hittar vi nya spår och han bjuder på många glada stunder!! Han är bäst, min fina Viking!!

Vilken grej....

Alltså. Vilken grej jag gett mig in på!!

Det är helt galet vad det känns rätt. Jobbet alltså. 

Men det är hur mycket som helst att lära. De senaste två dagarna har vi ägnat åt Prehospital Sjukvårdsledning. Kortfattat kan man beskriva det som ledningsagerande vid olyckor, från små, upp till större katastrofer. Godkänd på den, gött! Vi har även hunnit med A-HLR för vuxna, Triagering och journalsystem, lite annat smått och gott, en heldag med trafikutbildning med precisionskörning med ambulans, så galet kul, vi fick träna på att fickparkera, köra in och vända i en trång gränd, backa och vända i trångt utrymme, köra slalom, backa slalom, köra upp i hastighet och panikbromsa. Helt grymt att det faktiskt går att ratta runt dessa stora bilarna efter lite träning ganska så schysst! Backa slalom var min grej ;) Ett bredvidpass har jag hunnit med också, ett bra sådant, men kanske lite för bra, för vi åkte bara på ettor, akuta fall, vilket gjorde att mina handledare inte hann med att handleda så jättemycket, för allt skulle gå FORT. Men fick observerat massor i alla fall!!

Nu väntar ett gäng dagar med information om förlossningar, hjärtsjukdomar, svårt sjuka barn, A-HLR barn, och lite till... Och snart så,  är det dags att ge sig ut i verkligheten. Och med bra stöttning från kollegor, då kommer allt gå fint!! Så spännande!!

Slalom framåt, inga problem!!

Och slalom bakåt, min paradgren minsann!!

Och såhär såg alla våra banor ut, uppbyggda med konor med stolpar, tur det såhär i början ;)

Sista kvällen med gänget

Igår gjorde jag mitt sista pass på avdelningen.

Helt galet vad tiden gått fort!!

Även om vad som väntar är vad jag vill göra så var det vemodigt att gå därifrån igår, själva arbetet på avdelningen kommer jag inte direkt att sakna, men alla fantastiska arbetskamrater, jösses, dem kommer jag sakna!!

Så ledsamt att säga hejdå... Men jag tänker gå dit och hälsa på!! 

Numera har man ju ändå turen att alla dessa sociala medier finns, så kontakt kommer jag att ha med dom flesta ändå! 

Men ändå... 

Men, på måndag börjar mitt nya äventyr, på ambulansen!! Känns galet!!  Galet roligt!!!

Man ska ALDRIG ge sig.

Åh, ni kommer att vara trötta på mitt tjat om mitt nya jobb... men det bjuder jag på ;)

För grejen är att jag inte smält det än, och fram tills jag gjort det kommer jag att tjata ;)

Dock vill jag idag mest lyfta det där med att man aldrig ska ge sig. Har man bestämt sig för något så genomför det. Och blir det motgångar, jobba igenom dem då, det är värt det. Det kommer att gå. Så nu kör jag ett galet långt inlägg om hur motgångar kan vändas till framgångar med viljan på rätt ställe!

När jag skickade in min ansökan till tjänsten på ambulansen i början på året, naturligtvis på sista ansökningsdagen sisådär halv elva på kvällen, satt jag och tuggade i mig halva mina fingrar redan då, för jag var liksom redan nervös för det. Själva ansökan var ganska spontan från början, jag hade egentligen bestämt mig för att jobba minst ett år inne på huset innan jag sökte. Men jag tycker det är kul att kika runt på vad det finns för lediga jobb, och då dök detta upp. Och jag kunde bara inte låta bli... Tänk om??

Dagen efter fick jag ett meddelande på telefonen när jag var på jobbet att de var nyfikna på mig. Jag ringde upp. Lätt vettskrämd ska jag erkänna. Vill dom verkligen att jag ska komma på intervju? Jojomen, det jag skrivit hade gett ett bra intryck, och datum för intervju samt fystester (!!) bokades in. Information om dessa tester fick jag med en gång på mailen. Gulp!!

Intervjun gick faktiskt över förväntan, kändes kanon! Sedan testerna...

Dessa tester bestod egentligen av fyra delar.

Ett simtest där man ska simma en viss längd bröstsim samt en viss längd ryggsim, då utan att få använda armarna och livräddning av docka där man ska dyka i från ståendes på botten, hämta upp och simma in med den. Jojomen, det fick jag gjort i bra tid innan intervjudagen. Skönt.

De andra tre testerna gjordes på intervjudagen. 

Ett körtest, inget fysiskt krävande på något sätt, men en självklarhet. Inga problem. Mitt kommande problem kan vara att hitta, vilket jag var tydlig med, och fick då höra en historia om en ny tjej på ambulansen där de åkt på tvåbilslarm och hon fick köra andraambulansen tillbaka till stationen själv. Hon kom aldrig fram och när de ringde henne så hade hon ingen aning vart hon var. De fick helt enkelt åka och hämta henne efter hon beskrivit vart hon var... Det skulle kunna vara jag i framtiden.... *harkel* 

Nästa test var konditionstest. Ni hör ju redan här hur troligt det verkar att jag skulle klara det. Konditionstest.... gå på ett band. Låter inte så farligt. Men lägg till en tiokilos ryggsäck, och 2, 4 och 6 graders lutning. I en hastighet på 10.4 km/tim. Alltså, man börjar på 2 grader i 1 minut. 4 grader under nästa minut för att sedan avsluta med 6 graders lutning under 6 minuter. Japp, behöver jag säga mer? Där sket det sig. Arg, bitter, besviken, grinig, you name it, alla känslor hade jag. Jag nådde inte ända fram, dagens fakta liksom.

Sista testet var ett bärtest. Som jag först  inte tänkte göra för jag var så sur. Men eftersom jag kan benämnas som envisheten själv, så gav jag mig fan på att jag skulle göra det ändå. Bärtestet består av att man bär kettlebells, en i vardera näve, 28 kilo styck, uppför två trappor, genom en byggnad, upp för ytterligare en trappa, pausar i en minut och sedan bär ner tillbaka till starten igen. Det var detta jag egentligen trodde jag skulle köra på. Men då var jag så pissed off att jag bara gjorde det. Armarna kändes bara sisädär 10 cm längre än innan. Gott. 

Men jag klarade ju inte läget. Så var det med det. Pratade med chefen efter testerna som tyckte jag skulle hem och träna och komma och göra det igen. Bara konditionstestet då, för allt annat var ju klart! Gärna för mig!! 

Sagt och gjort, jag vart hem och tränade. Ringde sedan för ny tid för testet, då kom chefen med nedslående nyheter, de hade fått reda på att bara för att jag ingår i basåret för nyutexaminerade sjuksköterskor gick det inte att ta in mig på ambulansen för deras basårsupplägg är annorlunda mot sjukhusens... Tråkigt tyckte de för de ville gärna ha mig hos dem på ambulansen. Och vad jag tyckte ska jag inte uttrycka i ord.

Här började jag känna mig besegrad. Skit.

Men enveten som jag är gick jag till den som är högsta hönset när det kommer till basåret och ifrågasatte allt. Och vet ni vad. Det var inte alls en omöjlighet att byta. Det går visst att lösa. Alla sitter inte inne med rätt info bara... Då var det hindret ur vägen, det som verkligen kunde sätta käppar i hjulet för mig!! Man ska som sagt inte ge sig... Information kan vara felaktig, man måste ifrågasätta.

Så nytt samtal med chefen som välkomnade mig till nytt konditionstest! 

Slet som galen med kondisen fram tills dess. Bara för att bli vrålförkyld och inte nå ända fram igen. Satan.... Men de peppade mig där som bara den och ville att jag skulle komma tillbaka en tredje gång. Och som jag har travat på löpband och uppför backar fram tills sista gången testet gjordes. 

Jag har hoppats, tvivlat, surat, kämpat.... De ville uppenbarligen ha dit mig, så tro sjutton att jag gett det allt en ärlig chans för att det skulle gå vägen!! Jag ville det själv så galet mycket med, så tänkte inte svika mig själv.

Sedan kom dagen. Förra torsdagen närmare bestämt. Den 14/4. Kl 9.00. 

Nerver. Eller ja, de flyttade nog helt på vägen dit. Jag var så nervös att jag inte kunde prata ordentligt. Så. Upp på det otäcka bandet. Och igång. 2 graders lutning. Kändes ingenting. 4 graders lutning. Inget där heller. 2 minuter in på 6 graders lutning. nu börjar det kännas lite. Och efter ytterligare 2 minuter börjar det bli jobbigt. Då sätter andra andningen in. Och när det var knappa minuten kvar säger han som leder testet att med tanke på den otroliga förbättring jag visat så har jag klarat testet. 

Höll på att trilla av bandet där och då. 

Men höll i av envishet den sista stunden och klev av bandet med en stolthet över vad man kan åstadkomma med en järnvilja och ett mål. Jag tror inte någon kan fatta vad jag kände där och då. Samtidigt fick jag näven från testledaren som välkomnade mig till gänget. Helt overkligt...

En liten stund senare fick jag prova kläder, jag pratade med chefen, fick papper på rekvisition på skor, fick med mig massa info och schema för de tre första veckorna. Fick låna böcker till utbildningsdagarna. Fick det fastställt att även om jag inte har semester att ta ut då mina semesterdagar försvinner, att jag ändå får två veckor, en i augusti och en i september.  Så mycket info som gavs, jag tror inte jag kommer ihåg hälften, Men vad gör det? Jag fick jobbet!! Mitt drömjobb. Efter ytterligare ett par timmar hade jag sagt upp mig från min tjänst på avdelningen. Mycket konstig känsla. Men i det stora hela, den bästa känslan.

För vill man något, så ska man inte ge sig. Man når sitt mål, bara man själv gör allt man kan för att klara det. 

Man ska ALDRIG ge sig.