Jag bestämde mig till slut

Efter att Viking gick bort så har det varit mycket tankar på framtiden med häst. 

Jag har, och är fortfarande väldigt splittrad, men trots det har jag landat. 

Som jag skrev i ett inlägg för en tid tillbaka är att jag inte riktigt är samma människa som innan, det stämmer. Jag har innan inte kunnat tänka mig ett liv utan häst, men nu, ja, det kan jag nu. Jag vill inte ha häst. Ändrar jag mig på den fronten så kommer det vara om ganska många år. Det jag vill nu är att släppa allt vad det ansvaret innebär, och det har jag gjort nu känner jag. Blev nog överens med dessa tankarna för ett par veckor sedan.

Men trots detta finns ändå en liten längtan. Och det är den som gjort att jag gått länge och tvekat på mitt beslut om att fortsätta eller inte. Vändningen kom när jag av en vän fick erbjudandet att komma och rida hans hästar när jag vill, dessa är tränade med trickträning, rids bettlöst och går på lösdrift. Så som jag vill att hästar ska ha det, så har de det. Med detta i ryggen, att jag när som, när jag känner för det, är välkommen, utan krav, utan att behöva ha fasta dagar, utan att känna att jag ska behöva lägga om min filosofi om hästhantering och ridning kan komma och andas häst, då landade jag. Jag vill inte nöta i nån paddock, i en sadel, dra i nåt bett i hästens mun. Jag har fått flertalet erbjudanden om att hjälpa till med hästar, ta över hästar, vara fodervärd.. och så vidare. Men på ägarens villkor. Jag har tackat nej dessa gånger. Jag vill få vara fri tillsammans med hästen. Så som jag var med Viking. Och att få chansen att göra det på mina villkor. Och det kan jag få nu. Med hästar som är inridna och klara, lugna och trygga. Det vill jag. 

Med detta kom även beslutet att sälja av alla mina grejer. Verkligen alla. Min älskade barbackapadd köpte kompisen vars hästar jag får komma och rida, min bomlösa sadel är skickad, och resten, det är sålt nu. Och vet ni? Det känns så overkligt skönt. Så galet bra. Det är en sådan lättnad. Jag har till och med skickat av nästan alla ridkläder. Behöll 2 par ridbyxor, hjälmen och säkerhetsvästen. Och lättnaden är så enorm! Och det konstiga, nu saknar jag inte något. Det trodde jag att jag skulle göra. 

Klart jag saknar Viking och hästarna som så. Men att nu har det som något jag väljer att göra när jag känner att lusten faller på, när tiden finns och orken säger ja, det är så skönt. Tror att detta var det bästa beslutet jag kunde ta!! Så framåt igenom kanske ni ändå får se lite häst här ändå!

Älskade Viking 

Minerva

För två veckor sedan fick även Minerva lämna oss...

Som grund till detta är det förmodligen de satans nyårsraketerna som skrämde henne så hon slog i sig kraftigt inne i sin box på nyårsnatten. Gunilla har kämpat med att behandla och rehabilitera henne, men trots allt som gjorts så var det från början en dålig prognos och i måndags för två veckor sedan gick det inte längre. Kraftiga ligamentskador i en framhov och en senskada på samma framben satte käpparna i hjulet. Hon blev lite bättre efter behandling och det började se ljusare ut, men på måndagen vände det snabbt till det sämre och i samråd med den veterinären som behandlade henne på kliniken så togs beslutet att hon skulle få somna in. Gustaf kom ut på kvällen och jag var med henne in i det sista. 

Det gick bra, lugnt och fint, och Minerva var trygg med mig. Vi kände varandra så väl efter dessa åren tillsammans så det kändes helt naturligt att hålla henne och finnas där för henne till det sista. Hon var en älskad häst av alla runt henne och hon är nu djupt saknad. 

Tack Minerva för tiden jag fått med dig, all den klokhet du omgivit dig av, den värme du har utstrålat. Tack för allt du har lärt mig och tack för alla fina stunder.

Sov i Ro nu vackra häst <3 p="">

Viking, Descarada och Valle tar hand om dig nu <3 p="">

En vardag

Nu när ytterligare tid har gått sedan min Viking fick gå vidare så börjar jag hitta en vardag som jag börjar känna mig lite hemma i.

Och hur framtiden ser ut har jag funderat hur mycket som helst på och i dagarna har jag nog börjat komma fram till hur jag tänker och hur jag nog vill göra framåt.

Jag har ännu inte hittat tillbaka till stallet dock, jag vet inte när, eller rent av om jag gör det igen. Tänkt massor på detta nu, vänt det ut och in, jag drömmer till och med om det, och vet faktiskt inte om jag kommer att hålla igång med hästarna mer, eller om jag ska lägga det på hyllan, i alla fall så länge. Känslorna och tankarna går åt det hållet nu. Kommer att hälsa på i stallet och mysa med hästarna när jag är redo så får jag känna på det efter hand. Hittills har det tagit mer energi än att ha gett energi att vara på besök i stallet. Vi får väl se. Har i alla fall bestämt mig för att sälja av nästan alla mina grejer, behåller lite av mina ridkläder, ett par schabrak och min barbackapadd. Resten åker, har redan börjat sälja lite. Även på Facebook har jag rensat. Jag har vart medlem eller gillat väldigt många sidor med hästrelaterat innehåll så hur mycket häst som helst har alltid vart den största delen av mitt nyhetsflöde där. Nu har jag tagit bort de flesta från flödet, jag har behållit några få, mest försäljningssidor för att kunna få sålt mina grejer.

Så som sagt, kan detta vara så att min trettioåriga tid av hästeri vara till ända? Kanske. Kanske rider jag nån gång sporadiskt, hälsar på i stallet emellanåt, men aktivt? Nej, stor chans att det lutar åt nej på det. 

Detta har inneburit lite av en identitetskris för mig... Som sagt, de senaste 30 åren har jag hållit på med häst, många utav dessa åren har jag gjort det dagligen. Har jag inte haft egna hästar har jag vart fodervärd, medryttare, skötare eller väldigt involverad i ridskolan. Jag har alltid haft en dragelse till hästarna på ett sådant sätt att jag velat vara involverad i allt runt dem, vara engagerad och få vara en del av häst. Alltid haft planer, alltid velat ännu mer. Det året jag gav bort Jason, det är snart 7 år sedan, trodde jag att jag skulle lägga allt på hyllan. Men jag var inte klar då. Det tog inte många veckor innan jag var igång igen. Jag kunde inte då släppa min livsstil. 

För att hålla på med häst är en livsstil. Ett sätt att leva. 

Nu längtar jag efter något annat. En annan typ av livsstil. Inte så mycket mer annorlunda än den livsstilen jag har nu, mer än att jag inte har så mycket häst i den som innan. 

Jag vill inte släppa helt, jag vill fortfarande finnas där för Gunilla och hästarna, när hon behöver stöttning och uppbackning. Jag tycker fortfarande om Minerva, Svennis och Filur. Jag tycker fortfarande om hästar. Men jag vill inte hålla på med häst i den utsträckningen som jag gjort innan. Kanske rida nån gång då och då. Klappa och gosa lite. Nån promenad då och då. 

Och vem vet, någon gång i framtiden kanske det blir egen häst igen. Inte nu, inte på väldigt länge. Just nu är det ett alldeles för stort sår som ska få läka ifred. 

Mycket annat känner jag ska få ta min tid nu. Jag har börjat tänka mer på mig själv, min kropp och hälsa, jag har börjat med ordentliga promenader nästan dagligen (bortsett från perioder med influensa och en enveten magsjuka), och lånar grannens hund för att få mer motivation till detta. Jag längtar efter att få komma igång med huset, jag vill fixa, jag vill renovera. Jag vill fixa trädgården och hålla den fin, jag älskar när den är i ordning, och att pilla där är som balsam för själen. Tiden med kattgos är fantastisk, Beata har haft en period av att inte må bra, men vi har börjat hitta en stabil linje med henne nu och att bara få umgås med mina tre hjärtan är underbart. Jag vill lägga energi på jobbet, jag har det bästa jobbet jag någonsin kunnat få, jag älskar det och jobbar mer än gärna. Det är roligt att åka till jobbet inför varje pass, jag längtar dit. Jag har anmält mig till ett par utbildningar på högskolan i Borås i vår, vet ej om jag kommit med på dessa än då jag skickat en sen anmälan, håller tummarna. Vill lägga energi på att lära mig mer. Jag vill kunna mer. Jag vill så småningom läsa hela vidareutbildningen, dessa är en del av dem, och då har jag dem att tillgodoräkna mig. Det är guld. 

Jag är nog lite annorlunda som människa nu efter vad som hänt. Det känns så. Viking var min vän. Ingen kan ersätta honom. Vi hade ett band som har vart svårt att acceptera att det har fått klippas. Det tog musten ur mig. Självklart kan jag hitta en annan individ som jag kan knyta lika starka band till, speciella band utifrån den individen, men jag vill inte leta efter det nu eller i den närmaste framtiden. Och jag tror faktiskt att jag för en bra tid framöver är nöjd med det beslutet. Jag tror att jag börjar landa. Jag tror att jag har bestämt mig. 

Framtiden får utvisa hur mycket häst som den kommer att innehålla. Jag saknar min älskade Viking så otroligt men vill inte vara utan en sekund av den tid vi hade tillsammans. Inte heller den tiden jag haft med alla andra hästar jag haft nära, de har allihop vart med och lärt mig vem jag är, format mig till den jag är, och de har alla en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar hästarna för detta. Jag vill inte vara utan detta för en sekund. Men nu är jag nog redo för att gå vidare, fortfarande med häst i min vardag, men inte i den utsträckningen som innan och så får vi se i framtiden när och om jag är åter i en livsstil med häst. 

Nejmen hej!

Tänk, det är juli redan. Vi är inne på den andra halvan av året. Den första delen av året har ju inneburit helt galna förändringar, och vi får se var resten av året bjuder på nu då! Min plan är att det ska bjuda på en direkt fortsättning av det som varit och att bli stark i detta!

Men nog om det. Nu tar vi lite Viking! 

Vilka framsteg denna underbara häst gör!! Fortfarande kör vi på vårt eget rejs, bettlöst och barbackapadd. Vi skyndar långsamt, jag vill att han ska stärkas sakta och bli en välmusklad och hållbar häst. Vi har dessutom ingen anledning till att stressa. 

Jag kan nog säga att han möjligen är ännu gladare nu än vad han vart hela tiden, han liksom glittrar, kan inte riktigt förklara, han känns bara så lycklig! Och det är jag med! Tänk att jag kunde få en häst som är såhär speciell och helt enkelt underbar!! Han är verkligen tokrolig, humor har han verkligen, denna killen ;) 

Vi rider längre och längre turer och vi lägger in mer och mer galopp. DET tycker han är så kul och som grädde på moset så måste jag säga att han har en av de mjukaste och rundaste galopperna jag känt på, inte ens min halvblod jag haft har vart så goa och mjuka i galoppen. Hade kanske inte tänkt mig alls att han skulle vara det, travare som han är, de kan vara lite kantiga i just galoppen. Det år så roligt!!

Nu låter det som att allt vi gör och hittar på går enligt plan och att allt bara flyter på, men vi, precis som alla andra har ibland delade meningar om saker och ting. Tex om man ska tugga i sig nån bräda i boxen, eller gnaga av kedjan i stallgången. Men till större delen är det bra, vi samarbetar fint, vi har roligt och både han och jag har överseende med varandras konstigheter. Jag tänker att det finns bakomliggande orsaker till vissa beteenden och att de kommer att mattas av med tid. Jag lägger ingen energi på att hetsa över sådant, och det tror jag kan vara en stor del i att vi inte skapar konflikter och förvärrar saker. Vi har hittat en våg där vi båda får vår vilja fram, och där Viking verkar vänta på att jag ska hitta på nya saker som han får som uppgift att lära sig, man ser hur han tänker så det knakar, och han filurar på mycket själv och nästa gång jag kommer på att vi ska göra någon viss sak så har han redan lärt sig det. Han är rätt fantastisk denna hästen! 

Tänk, att ha en sådan vän, någon som blir så glad över att man kommer att leran sprutar om hovarna när han kommer för att möta en samtidigt som han bubblar av gnäggande. Det ger en sådan varm känsla så ni inte kan ana. 

Imorgon blir det till en liten "kontrollbesiktning", equiterapeuten kommer ut, ska gå igenom alla hästarna, se så inga låsningar ligger och stör och bara för allmänt välmående. Känns bra att få en liten koll :) Och att hästarna verkar tycka det är hur skönt som helst! Så lite spabehandling imorgon då :) 

Nu ska jag fortsätta att fördriva tiden och hålla mig vaken, jobbat två nätter, ska vara ledig inatt och går på nästa pass imorgon natt igen. Så kan lika gärna ha dygnet lite vänt ännu tills det är dags för dagpass senare i veckan. 

Ha det fint alla, så hörs vi snart igen!!

Dags idag då!!

Ikväll lät vi hästarna vara kvar ute, det är dags att vänja in dem inför sommarens konstanta utegång! 

Jag tror Viking blev väldigt glad, han är en häst som älskar frihet och man märker på honom att han vill ha det så naturligt som möjligt. 

Så värst mycket gräs har vi dock inte i våra hagar, så vi får stödfodra med hö, vilket är ok, då blir de inte så feta i alla fall. Betet som vi har väntar vi med ett tag till med, där är det alldeles för mycket att äta, de skulle rulla fram. Först när det mesta har blommat och allt gräs fröar släpper vi dom där, lite mindre kraftigt då i alla fall. 

I år har vi ett annat utgångsläge än förra året, båda hästarna rids ordentligt så vi har klart bättre möjlighet att hålla nere fläsket på dom. Men tvivlar inte på att de blir runda i alla fall... De är ju liksom av de raserna som kan få gå på en plätt asfalt som är målad grön och de blir feta, typ.... Men men, desto större krav ställs det på oss, och i år har jag allt förhoppningar om att vi ska lyckas riktigt bra!! Dock lite lugn vecka denna veckan eftersom jag har tre pass på jobbet, onsdag, torsdag och fredag med tiderna 7-20 (och att man får slutat 20, det är inte helt säkert det heller), så ja, jag är glad för att det inte är så mycket mer än att de klarar sig fint på det som finns just nu!! 

Väntar mig rätt så trötta hästar imorgon dessutom, det går ju åt både mer energi och kraft att stå ute i hage än inne på natten. Så vi får se vad och hur mycket vi gör imorgon! Det tar väl några dagar innan de är i fas igen, så ganska lagom att släppa nu när jag har lite mycket på jobbet!!

Lycka!!

För att han är bäst...

Min häst, han är bara bäst. Jag har inte så mycket annat att säga. Vilken vän jag har i honom, fina killen!!

Det går framåt!!

Vikings utveckling har verkligen gått framåt. 

Vi skyndar ju långsamt, och även om vi gör det ser vi enorma resultat! Och den där seriösa träningen, den kan jag inte påstå att vi kör på heller. Vi leker oss mest till allting! Idag är allra första gången vi vart på bana och jobbat. Och detta för att vi hade en sadelutprovare på plats (Freeforms bomlösa sadlar, helt grymma!!). Och Viking kör på som vanligt och visar saker som man inte trodde riktigt att han var redo för.. han tar för sig och söker sig mjukt i form och jobbar som bara den, svara för sidförande och så vidare. Det enda som inte gick helt hundra fram var att man inte behövde stanna och ha fikapaus där de andra stod ;) Vi har bara vart ute i skogen innan, och även där börjar det visa sig vad han har att bjuda på! Galopp har vi nu testat, helt underbart!! Och traven är numera inte bara full fart framåt, utan nu är den reglerbar både när det kommer till tempo, steglängd och arbete i form. Han börjar få ett luftigt steg och är mer och mer säker på foten. Hela tiden händer det nya saker, nya muskler som syns och roliga påhitt från Vikings sida. Har jag sagt att denna häst har humor?? Det har han verkligen ;) Kan inte annat än att längta till stallet och Viking när jag inte är där!!

Funderar...

Jag har väl ändrat mig massor antar jag. 

På hästfronten alltså. 

Det är så mycket som får mig att tänka till en, två, tre gånger... Om mycket.

Det jag kommer att skriva nu kommer att vara svårt att förklara och kommer med all säkerhet svida i mångas ögon, en hel del. Men detta är mina åsikter, jag har ändrat min syn massor. Men samtidigt vill jag säga att jag inte drar alla över en kam. Det finns bra och dåligt i allt. Och ögonblick kan luras. Som på bilder. 

Förr var det mycket av det vanliga jag premierade som bra på till exempel en bild, en häst med flashiga gångarter, ett riktigt högt språng över ett hinder, en snabb sväng på en omhoppning, en häftig bild där en häst stegrar och ryttaren sitter som guten... Och ja, de bilderna kan fortfarande imponera på mig. Om alla detaljer är på plats. På rätt plats. När jag pratar detaljer, då menar jag detaljer. Och helheten. Är allt på plats? Är det harmoni? Är hästen lycklig i stunden? Eller är det bara för att människan vill vara där just då? Vill hästen detta? Det är så många gånger man ser en ryttare som styr runt sin häst mot ett mål, där hästen ser enbart olycklig ut av olika anledningar. Ett starkt bett eller två som tar stenhårt i dess mun, sporrar som trycks in i sidorna, ett högt hinder som övervinns trots att ryttaren tappat balansen, är hästen lycklig i detta? Det finns väl de som är stenhårda i detta och säger, klart de är, annars hade hästen inte gjort detta för sin ryttare. Säkert. Det finns väl de med som fixar detta. Men framförallt är hästar snälla. De ställer upp för sin ryttare. I vått och torrt. Det är när de inte orkar längre av någon anledning som de stoppar på hinder eller inte vill göra den där travökningen. 

Ganska nyligen såg jag en sida på facebook där de hade en bild på en häst i en omhoppninssväng som jag antar har tyckts som bra. Det jag såg var en häst som blev runtdragen i en onaturligt snäv sväng för hästens ben, med bettet nästan draget genom munnen på hästen samtidigt som hästen bara såg stressad ut. Men den gör sitt jobb, för ryttaren ber om det. En annan bild på samma sida visar en dressyrryttare som sitter i en sadel som ligger fram på bogarna på hästen, ryttaren sitter i en bromsande position samtidigt som sporrarna trycks in i sidorna och tygeltagen egentligen kunde ha stoppat vilken häst som helst. Ì detta gör hästen en travökning, en ganska tvådelad sådan, då ryttaren sitter och tynger (nöter) rakt mer i mitten av ryggen så den inte kan höja den. Hoppa högt var på en bild med, cool i och för sig att se var gränserna går, men... bilden var från landningen, där hästen blev dragen i munnen och hade en ryttare som landade i obalans. Ögonvitorna tog över ögonen på den hästen. Vad är det som inbjuder den till att hoppa högt nästa gång när den visar sånt obehag i en sådan landning? För att den är snäll och besitter en skicklighet inom grenen. 

Många (inte alla) av dessa hästar ser som svåra i dagligt tal, vilket jag köper, för utan denna järnridå så hade de inte grejat mycket av vad de utsätts för (återigen, inte alla, långt ifrån, många hästar tas mjukt och med känsla, men som sagt, det finns de som inte tas på det sättet..). 

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, jag kan inte ändra andras syn, utan detta är väl mest funderingar på vad jag tänker på nu, gentemot hur jag såg på saker förr. Framförallt har följande fråga dykt upp hos mig; Har någon frågat vad hästen vill?? Och respekterar vi dess svar??

Härligt!

Åh, idag var vi ute på en underbar ridtur, hästarna var glada, vi var glada och framförallt, vintern börjar släppa sitt grepp om naturen!! Nästan snöfria vägar med mjukt underlag (ok, stundtals nästan för mjukt, tjällossning kan bli förrädiskt, men där är vi inte riktigt än) bjöd på en frisk ridtur där vi äntligen kunde lägga in lite mer fart. Vi satsar ju på långsam uppbyggnad, så det har blivit nästan bara skritt hela vintern. Skritt är förresten underskattat, de börjar få riktigt härliga och rejäla muskler, från att inte haft några nästan :) Underbart!! Men idag vart det lite mer fart, det blev trav uppför en lång backe och bägge hästarna var tokglada :) Viking gjorde en frivillig paus mitt i, skrittade en stund medans Minerva travade vidare och när han hämtat flåset tog han i igen. Lät dem välja fart det sista och hej vad det gick! Inte så långt dock, för nån vidare fast har vi ju inte haft under vintern ;) Men glada var de, och vi med!! Måtte våren vara här för att stanna så vi kan fortsätta såhär :)

Gammal bild... men känslan!!!

Power!!

Idag fick hästarna vila från ridningen, vi gick en promenad istället. Den var inte å lång, vi var bara ute i en knapp halvtimma. Men det vart en rejäl powerwalk!! Till och med hästarna fick ta i, och med tanke på att de har längre ben så fick vi springa på rätt bra!! 

Väldigt nöjda när vi kom tillbaka!

Jag vart inte klar där, utan körde en stund på bandet med tyngdryggsäcken när jag kom hem, jag har skapat mig ett mål och enveten som jag är ska jag nå det. Lätt slut har jag nu landat i soffan, och funderar på att gå och lägga mig. Ska på utbildning imorgon och börjar inte riktigt så tidigt, så tänkte ta en vända på bandet innan jag måste åka. Perfekt, då kan jag få till två pass imorgon! Hästarna ska vila imorgon, de har de gjort sig välförtjänta av, så det blir lite tramp på bandet på kvällen med.

Jag vet vad jag vill, och jag ska göra det!!

Beata ser ut att vänta på sin tur på bandet!!

Vilken helg!!

En av de bästa helgerna på länge!! 

Igår tog vi oss en riktig långtur med hästarna, vi var ute i 2 timmar. Lite lätt stissiga pållar som var kanonglada i det fina vädret! Sjön uppe i skogen bjöd på "sjungande is", en otroligt mäktig naturupplevelse!! Ridning blev det inte hela tiden, utan jag gick ungefär halva tiden. Rätt skönt det med!! 

På kvällen var det middag med mamma och pappa, trevligt och gott!!

Idag blev det en lite kortare tur med hästarna, runt en timma, och även idag gick jag nästan halva vägen. Hästarna var något trötta efter gårdagen men glada och bjöd på en härlig stund i skogen!!

Sedan kom Annika, Vilma och Naala på besök, så längesedan jag träffade Annika och det var såå roligt!! Fika, snack, promenad till hästarna, mys med hönorna och fota, det hann vi med! 

Nu så här på kvällen är jag galet trött och gör mig just nu redo för att slänga mig i sängen. Ny jobbvecka väntar, tänkte bara bjuda på lite bilder från dagen först!

Naala

Minerva och Annika

Viking, Vilma och Svennis

Min min min min!!!!

Hej hopp!

Här går det som vanligt kan man väl säga...

Dock är kanske mina planer lite uppgivna, det finns hinder och käppar i hjulet som jag inte själv kan styra över, utan bara får acceptera. Typ. Har ifrågasatt väldigt mycket, och hoppas på att kunna komma runt detta. Håll gärna en tumme!! I övrigt är det ju mig själv det hänger på, och med det kämpar jag som en tok!!

Fick mig en helt ofrivillig vila i helgen och i ytterligare några dagar till, stått på näsan i trappan här hemma, kommer inte ihåg vad som hände, bara ont i huvudet och en stukad fot som resultat. Enveten som jag är åkte jag till jobbet där mina fantastiska arbetskamrater tyckte jag betedde mig väldigt konstig och helt enkelt tog mig under armen och ledde ner mig till akuten. CT-undersökning av huvudet visade inga blödningar, utan en vanlig hederlig hjärnskakning blev domen. Hem med strikt vila i några dagar. Hur tråkigt som helst. Men bara att genomlida.

Viking fick sig lite vila i samband med det med, och igår kom vi ut igen, ingen lång tur, och bara skritt. Han är helt ljuvlig denna häst, så glad och jösses vad vilan gjorde nytta, han samlade sig med så små hjälper att jag nästan bara behövde tänka på det, och flyttade undan för skänkeln som han aldrig gjort annat!! Att vi sedan på hemvägen mötte en timmerbil på vår smala grusväg rörde honom inte i ryggen, jag stod jämte honom, och han ägnade inte en blick åt den stora bilen som sakta åkte förbi oss. Lyfte inte en hov ens. Minerva är ju lika cool hon med när det kommer till sånt, och vi kunde bara konstatera att vi har två heeelt fantastiska hästar!! 

Idag blev det en kondispromenad (mest för mig och Gunilla) i raskt tempo uppför backar som det fortfarande var mycket snö på. Känner mig härligt genomarbetad efter en sån vända!! Imorgon hoppas vi på en långtur, beror lite på väder och eventuella timmerbilar. För hur lugna hästarna än är så är det inte mycket plats på dessa små vägarna. Det ger sig imorgon!

Nu närmast är det jobb, så tjing på er, ha en fin helg!!

Snyggingen!!

Dom där två alltså...

Dom är rätt lika trots allt.
Människan och hästen.
Matten och sin häst.
Jag och Viking då alltså...
Vi verkar ha rätt lik inställning på livet och vi är lika klumpiga bägge två ;)
Jag är rätt bra på att klanta till det och min älskade häst verkar ha denna genen han med ;)
Efter vår promenad ikväll valde vi volten en stund innan vi gick in i stallet.  Viking tyckte detta var lattjo och hade inga tankar på att pulsa lugnt på nån volt runt mig inte, det skulle trava och brallas lite. Vad han uppenbarligen glömde av var hans okänsla för att ha fyra ben att hålla ordning på, den djupa snön, tvärvändning och ett kast med huvudet samtidigt kan resultera i en krachlanding deluxe ;)
Lätt förolämpad kravlade han sig upp på fötter igen, muttrade lite, sen bar det iväg igen ;) Såg ut att ha klarat sig väl förutom en liten törn på sin stolthet, hehe.
Dock var det min tur nån minut senare när jag stod på näsan själv... glömde väl av att jag hade två ben att hålla ordning på i den djupa snön... och trampade snett... jag är inte förvånad ett dugg ;) Resultat svullen fotled och ömt knä. Tror Viking klarade sig mycket bättre än mig i alla fall och för mig är det huvudsaken!!
Men som sagt, vi är nog rätt lika ändå ;) Lika klumpiga är vi i alla fall ;)
Nåt som visade sig var i alla fall hur omtänksam Viking är. Så fort jag tappade balansen stannade han, gick nära och bara stod still. Kollade läget liksom. Inte förrän jag var uppe igen satte han igång. Bästa hästen, behöver jag ens säga hur mycket jag tycker om honom?? Kunde inte fått en bättre vän!!

Så vackert!!

Idag vart det 20 minus här på morgonen. Vi bestämde oss rätt snabbt för att inte göra nåt med hästarna... ;) Istället fotade vi dem och så gick vi upp i skogen och fotade allt det vackra. För hur opraktisk snömängderna är så är det så vackert. Otroligt vackert! Och nu när jag har fått igång datorn kan jag ladda upp några här :)

Varför gå runt när man kan... gå över?

Idag var vi ute på promenad med hästarna, jätte härligt!! Dock så undrar jag ibland lite vad som rör sig innanför pannbenet på min fine vän ;) 

Efter snön som kom blev det ju en del snöklumpar längs med vägarna efter det plogats och kommer masn ut från en oplogad väg så måste man passera dessa klumpar. Och för det mesta kan man gå mellan dessa. Men så långt tänkte i inte Viking ;) Nepp, han tar sig än den största snöklumpern och tänker minsann gå över den. Med lite möda får han över frambenen för att sedan trassla över bakbenen. En ganska rolig syn tyckte vi andra tre som undvikit snöklumpar genom att gå jämte dom. Men Viking var lika glad för det,så varför inte ;) Han är verkligen störtskön!!

Laddar...

Fy vad motigt det känns att strax behöva åka till jobbet. Är verkligen trött som ett as, två timmars sömn lyckades jag få till inatt, och dom två timmarna var inte ens sammanhängande. Och jag har inte lyckats sova nu på förmiddagen heller. Värdelöst. Sover så vaninnigt dåligt jämt, skitjobbigt. Att aldrig vakna utvilad är skräp. Inte ens de få gånger jag lyckas sova nästan en hel natt är jag utvilad.  Suck.
Slabbigt ute är det med, massa sölig snö kom inatt Och nu regnar det på det. Kanon ju. Inte ett dugg halt. Nej nej. Ett under att ingen åkt av vägen här nu under förmiddagen, de som vart ute verkar ha fattat att det är halt. Det hör till ovanligheterna.
Trevligt att behöver börja dagen med att brodda hästarna med. Ett morgonpyssel som inte faller mig i smaken när jag är så här trött. Tur Viking vart den snällaste häst jag någonsin broddat, satte mig på en pall jämte honom och han fick ha benet i mitt knä. Han stod som ett ljus, denna fantastiska häst! Rörde sig inte en millimeter. Surt är att hästarna inte har några snösulor, känns inte bra nu när det klampar så mycket, läskiga styltor det blir... Blev närmaste hagen direkt utanför stallet för dom idag. Tur att de ska skos om en vecka. Snösulor på då tack!!

Nä, får väl packa ihop mig och gå ut. Vill inte. Usch. Inte ens hönsen vill gå ut idag.
Tycker dom är mycket kloka som struntar i detta. Skräpväder.

//den muntraste som går att hitta i hela kommunen.

Dan före dan

Om bara dryga halvtimman kvar innan julafton är här. Och julkänslan? Fortfarande som bortblåst. Har nog lurat ut vad som är anledningen till det. Men ska försöka släppa det.

I söndags, den 20:e, var det ett år sedan min fina Descarada lämnade oss och gick vidare till de evigt gröna ängarna. Saknaden är fortfarande stor, likaså känslan av att vara otillräcklig, men det gör inte lika ont längre. Däremot finns det numera en varmare känsla, en tacksamhet att vi har fått ha henne hos oss. Fina Descarada, för alltid saknad!!

Vilken härlig tur!!

Åh, idag kom vi äntligen ut på en ridtur och det var så härligt!!

Äntligen fick jag testa min nya "sadel" :) Efter magsjuka och stormar och ishalka och gud vet vad så var det äntligen dags!

Hade stora förhoppningar på den, den är rätt olik den jag lånat, och ja, denna trivdes jag så bra med!!

Den andra var helt ok, men passade oss inte helt hundra. 

Nu är ju detta inte någon sadel i den bemärkelsen, men det blir mycket stabilare än att sitta utan helt. 

Målet är att hitta en riktigt bra bomlös sadel, de som finns på marknaden nu är så lika bomsadlarna och kan användas som dem, men utan problemet som man har med all den tillpassning som man måste ta hänsyn till när det kommer till en vanlig bomsadel. Så jäkla trött på allt som har med bomsadel att göra, inom en månad hinner hästen ändra sig, och ja, om man ska vara riktigt krass, då ska ju sadeln justeras med. Så trött på det. Så väntar på att hitta en modell som passar mig i smak och sits samt någon som formar sig bra efter Viking. 

Hur som helst, dagen tur erbjöd lite nya upplevelser. Min finaste Viking har ju inte direkt vart tränad innan och har inte mer grunder mer än att han just är riden. Men idag började han få ihop saker och ting, och till mycket små hjälper flyttar han i skänkelvikning år både höger och vänster och för första gången så påbörjade han självmant samling! Han sökte sig till ett mjukt stöd och samlade ihop bakbenen inunder sig och höjde ryggen och tuffade på!! Inga längre sträckor, handlar om några meter i taget, men dessa meter är en underbar början till något ännu bättre!! Vilken känsla!! 

Han är så fin min bästa Viking, så glad hela tiden och så lycklig över att få vara med!!

Stolt över min Viking

Idag har vi gjort något så vansinnigt grundläggande, något Viking kan och inte har några problem med, men ett rätt stort steg för mig. Och han tog hand om mig i detta så väl att jag inte kan annat än att bli alldeles varm. 

Vad har vi gjort då? Inget märkvärdigt. Vi har tagit en promenad. Inte nåt mer än det. Enda skillnaden idag mot alla andra gånger var att vi gick ensamma. 

De senaste åren, ända sedan jag började hjälpa till med Minerva för fyra år sedan så har jag inte vart ute ensam med häst en endaste gång? Varför? Jo, detta beror på Minervas totala separationsångest. Något har hon vart med om då den är så djupt rotad, hur vi än tränat på att lämna henne själv i stallet, hagen eller tagit ut henne själv har hon inte grejat det. Med detta har även jag med åren blivit lite mesig, att alltid ha sällskap är en trygghet. Att de andra hästarna vi haft har tagit efter Minerva och hennes beroende av den andra har inte gjort saken bättre. Att Svennis har vart kvar som sällskap får den som blivit ensam har inte hjälpt ett dugg. Det är den stora kompisen som inte får gå!!

Men något håller på att förändras. Sedan Viking kom har ett annat lugn lagt sig i stallet. Det är inte längre bank i väggarna eller hysteriska gnägganden när en av hästarna går ut själv. Men vi har inte direkt tränat något på det. Men idag var det dags för mig och Viking att gå ut själva, han behövde sin motion trots att Gunilla och hennes förkylning tillsammans med Minerva inte kom ut och gick. Så medans de var kvar i stallet så gick vi vår promenad. Och det gick bättre än vanligt att lämna Minerva inne. Det var faktiskt med Svennis som gnäggade och gjorde väsen av sig! Och okej, på vår promenad gick det inte så fort, det var ingen vidare fart på mig och mina baciller, desto med fart på Viking, så det var bara till att hänga på ;) Han kom på när vi kom en bit att vi var själva, stannade och tittade bakom oss och såg lite sådär lagom konfunderad ut, men gick sedan med spetsade öron igen. Så glad och så nöjd med att bara ha mig med, och hela tiden plockade han lite uppmärksamhet från mig på olika sätt, t ex genom att gå och gnägga på mig. Passade på att befästa det där med att prata på kommando lite till :) Han har definitivt inga problem med att gå ut själv, och det självförtroendet han visade för det förde han över på mig och fick mig känna mig lugn- Och glad! Just detta gör mig så stolt över honom, han har en förmåga att vilja ta hand om mig lika mycket som jag vill ta väl hand om honom. Han är bäst helt enkelt, och så underbar!! Finaste hästen!!!

Så lättlärd!!

Passat på nu när underlaget inte bjudit på nåt vidare ridväder dessa två dagarna att trickträning med Viking lite! Testar mest nu i början vad han lyssnar på för signaler och jobbar på att hitta en egen väg utan "pekpinne" (spöt) samt vad jag tror han tycker är roligt att göra. Så egentligen befäster vi inte så mycket just nu utan testar lite allt möjligt för att hitta vår väg! Bara för skojs skull har jag testat lite olika tricks så som buga, vacker hov, lyfta ett specifikt ben på kommando, gnägga, yoga, puss, rygga efter att få tecken från håll och skaka på huvudet. Tänker att allt hänger ihop lite och ju mer vi lägger grunden till lite olika grejer desto mer kan vi lägga ihop allt och hitta på fler roliga saker att göra!
Det allra bästa är väl ändå att Viking bara tokälskar detta arbetet!! Och tusan vad lättlärd han är!! Han går igång totalt och det bara strålar om honom!! Det tar inte många gånger innan han fattat vad jag vill ;) problemet är väl snarare att få honom att sluta med det jag bett och och bara göra det på kommando; ) Sedan har vi inte befäst något än, men tror inte att det kommer ta så lång tid. Att lyfta på specifikt ben bara med ett litet tecken gjorde vi första gången igår och idag viftade han på redan på första försöket :) Sedan att de där viftandena inte är så stora och tydliga än spelar ingen roll, vi är ju vara i början på allt!!
Detta är så otroligt roligt!! Och det absolut bästa är att vi båda tycker det är lika roligt!!! :)