Jag bestämde mig till slut

Efter att Viking gick bort så har det varit mycket tankar på framtiden med häst. 

Jag har, och är fortfarande väldigt splittrad, men trots det har jag landat. 

Som jag skrev i ett inlägg för en tid tillbaka är att jag inte riktigt är samma människa som innan, det stämmer. Jag har innan inte kunnat tänka mig ett liv utan häst, men nu, ja, det kan jag nu. Jag vill inte ha häst. Ändrar jag mig på den fronten så kommer det vara om ganska många år. Det jag vill nu är att släppa allt vad det ansvaret innebär, och det har jag gjort nu känner jag. Blev nog överens med dessa tankarna för ett par veckor sedan.

Men trots detta finns ändå en liten längtan. Och det är den som gjort att jag gått länge och tvekat på mitt beslut om att fortsätta eller inte. Vändningen kom när jag av en vän fick erbjudandet att komma och rida hans hästar när jag vill, dessa är tränade med trickträning, rids bettlöst och går på lösdrift. Så som jag vill att hästar ska ha det, så har de det. Med detta i ryggen, att jag när som, när jag känner för det, är välkommen, utan krav, utan att behöva ha fasta dagar, utan att känna att jag ska behöva lägga om min filosofi om hästhantering och ridning kan komma och andas häst, då landade jag. Jag vill inte nöta i nån paddock, i en sadel, dra i nåt bett i hästens mun. Jag har fått flertalet erbjudanden om att hjälpa till med hästar, ta över hästar, vara fodervärd.. och så vidare. Men på ägarens villkor. Jag har tackat nej dessa gånger. Jag vill få vara fri tillsammans med hästen. Så som jag var med Viking. Och att få chansen att göra det på mina villkor. Och det kan jag få nu. Med hästar som är inridna och klara, lugna och trygga. Det vill jag. 

Med detta kom även beslutet att sälja av alla mina grejer. Verkligen alla. Min älskade barbackapadd köpte kompisen vars hästar jag får komma och rida, min bomlösa sadel är skickad, och resten, det är sålt nu. Och vet ni? Det känns så overkligt skönt. Så galet bra. Det är en sådan lättnad. Jag har till och med skickat av nästan alla ridkläder. Behöll 2 par ridbyxor, hjälmen och säkerhetsvästen. Och lättnaden är så enorm! Och det konstiga, nu saknar jag inte något. Det trodde jag att jag skulle göra. 

Klart jag saknar Viking och hästarna som så. Men att nu har det som något jag väljer att göra när jag känner att lusten faller på, när tiden finns och orken säger ja, det är så skönt. Tror att detta var det bästa beslutet jag kunde ta!! Så framåt igenom kanske ni ändå får se lite häst här ändå!

Älskade Viking 

En vardag

Nu när ytterligare tid har gått sedan min Viking fick gå vidare så börjar jag hitta en vardag som jag börjar känna mig lite hemma i.

Och hur framtiden ser ut har jag funderat hur mycket som helst på och i dagarna har jag nog börjat komma fram till hur jag tänker och hur jag nog vill göra framåt.

Jag har ännu inte hittat tillbaka till stallet dock, jag vet inte när, eller rent av om jag gör det igen. Tänkt massor på detta nu, vänt det ut och in, jag drömmer till och med om det, och vet faktiskt inte om jag kommer att hålla igång med hästarna mer, eller om jag ska lägga det på hyllan, i alla fall så länge. Känslorna och tankarna går åt det hållet nu. Kommer att hälsa på i stallet och mysa med hästarna när jag är redo så får jag känna på det efter hand. Hittills har det tagit mer energi än att ha gett energi att vara på besök i stallet. Vi får väl se. Har i alla fall bestämt mig för att sälja av nästan alla mina grejer, behåller lite av mina ridkläder, ett par schabrak och min barbackapadd. Resten åker, har redan börjat sälja lite. Även på Facebook har jag rensat. Jag har vart medlem eller gillat väldigt många sidor med hästrelaterat innehåll så hur mycket häst som helst har alltid vart den största delen av mitt nyhetsflöde där. Nu har jag tagit bort de flesta från flödet, jag har behållit några få, mest försäljningssidor för att kunna få sålt mina grejer.

Så som sagt, kan detta vara så att min trettioåriga tid av hästeri vara till ända? Kanske. Kanske rider jag nån gång sporadiskt, hälsar på i stallet emellanåt, men aktivt? Nej, stor chans att det lutar åt nej på det. 

Detta har inneburit lite av en identitetskris för mig... Som sagt, de senaste 30 åren har jag hållit på med häst, många utav dessa åren har jag gjort det dagligen. Har jag inte haft egna hästar har jag vart fodervärd, medryttare, skötare eller väldigt involverad i ridskolan. Jag har alltid haft en dragelse till hästarna på ett sådant sätt att jag velat vara involverad i allt runt dem, vara engagerad och få vara en del av häst. Alltid haft planer, alltid velat ännu mer. Det året jag gav bort Jason, det är snart 7 år sedan, trodde jag att jag skulle lägga allt på hyllan. Men jag var inte klar då. Det tog inte många veckor innan jag var igång igen. Jag kunde inte då släppa min livsstil. 

För att hålla på med häst är en livsstil. Ett sätt att leva. 

Nu längtar jag efter något annat. En annan typ av livsstil. Inte så mycket mer annorlunda än den livsstilen jag har nu, mer än att jag inte har så mycket häst i den som innan. 

Jag vill inte släppa helt, jag vill fortfarande finnas där för Gunilla och hästarna, när hon behöver stöttning och uppbackning. Jag tycker fortfarande om Minerva, Svennis och Filur. Jag tycker fortfarande om hästar. Men jag vill inte hålla på med häst i den utsträckningen som jag gjort innan. Kanske rida nån gång då och då. Klappa och gosa lite. Nån promenad då och då. 

Och vem vet, någon gång i framtiden kanske det blir egen häst igen. Inte nu, inte på väldigt länge. Just nu är det ett alldeles för stort sår som ska få läka ifred. 

Mycket annat känner jag ska få ta min tid nu. Jag har börjat tänka mer på mig själv, min kropp och hälsa, jag har börjat med ordentliga promenader nästan dagligen (bortsett från perioder med influensa och en enveten magsjuka), och lånar grannens hund för att få mer motivation till detta. Jag längtar efter att få komma igång med huset, jag vill fixa, jag vill renovera. Jag vill fixa trädgården och hålla den fin, jag älskar när den är i ordning, och att pilla där är som balsam för själen. Tiden med kattgos är fantastisk, Beata har haft en period av att inte må bra, men vi har börjat hitta en stabil linje med henne nu och att bara få umgås med mina tre hjärtan är underbart. Jag vill lägga energi på jobbet, jag har det bästa jobbet jag någonsin kunnat få, jag älskar det och jobbar mer än gärna. Det är roligt att åka till jobbet inför varje pass, jag längtar dit. Jag har anmält mig till ett par utbildningar på högskolan i Borås i vår, vet ej om jag kommit med på dessa än då jag skickat en sen anmälan, håller tummarna. Vill lägga energi på att lära mig mer. Jag vill kunna mer. Jag vill så småningom läsa hela vidareutbildningen, dessa är en del av dem, och då har jag dem att tillgodoräkna mig. Det är guld. 

Jag är nog lite annorlunda som människa nu efter vad som hänt. Det känns så. Viking var min vän. Ingen kan ersätta honom. Vi hade ett band som har vart svårt att acceptera att det har fått klippas. Det tog musten ur mig. Självklart kan jag hitta en annan individ som jag kan knyta lika starka band till, speciella band utifrån den individen, men jag vill inte leta efter det nu eller i den närmaste framtiden. Och jag tror faktiskt att jag för en bra tid framöver är nöjd med det beslutet. Jag tror att jag börjar landa. Jag tror att jag har bestämt mig. 

Framtiden får utvisa hur mycket häst som den kommer att innehålla. Jag saknar min älskade Viking så otroligt men vill inte vara utan en sekund av den tid vi hade tillsammans. Inte heller den tiden jag haft med alla andra hästar jag haft nära, de har allihop vart med och lärt mig vem jag är, format mig till den jag är, och de har alla en speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar hästarna för detta. Jag vill inte vara utan detta för en sekund. Men nu är jag nog redo för att gå vidare, fortfarande med häst i min vardag, men inte i den utsträckningen som innan och så får vi se i framtiden när och om jag är åter i en livsstil med häst. 

Min vän är borta...

Idag för fyra veckor sedan lämnade Viking mig. 

Han lämnade mig i en så stor sorg, så stor saknad att jag inte riktigt hittar tillbaka till mig själv. Hittar inte mig själv igen. Jag saknar min vän så det gör ont.

Det hala började egentligen nog redan på måndagen. Tidigt på morgonen. Eller egentligen någon gång under natten, när kan vi bara sia om. För tidigt på morgonen, klockan var 07, skulle vi ta in hästarna för en härlig morgonpromenad. Så blev det inte. 

Möttes av en Viking som i vanlig ordning gnäggade när jag kom, men när vi gick in kändes något väldigt konstigt. han kändes så trött. Mer än så kunde jag inte säga på den korta vägen från hagen till stallet. Men när vi kom in, ja då var det tydligt att något inte var rätt. Han åt inte. En Viking som inte äter mår inte bra. Han rörde inte nåt av det som var framlagt. Stod och hängde med huvudet med mulen i backen. Lyssnade på hans mage, lite ljud kom därifrån, men alldeles för lite. Tempade, 39.9... Inga tydliga koliktecken alls egentligen, men med tanke på hur tyst magen var tog jag ut honom med en gång och gick en kort bit samtidigt som jag ringde veterinären. Vi hade tur, hon hade inga andra patienter innan oss och kunde åka mot oss så fort de stämt av morgonen på stationen. Så veterinären var fort på plats. Dock under tiden vi väntade så blev han sämre, han orkade inte stå på benen utan rasade ihop i en hög. Ett väldigt skräckfyllt ögonblick... och väldigt hjärtskärande att se, man ville bara fånga honom och hjälpa honom att stå upp. Inget vi kunde göra just där och då, utan han fick ligga ner en liten stund, hämta lite krafter, sen fick vi honom på benen igen. Skönt! Men fortfarande väldigt tagen. Veterinären undersökte honom, kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var grundfelet. om det var magen som orsakade feber och problemen, eller febern som orsakat känningarna i magen. Och orsak? ingen aning. Han behandlades för sin mage, och för sin feber. 

Lite bättre blev han. Veterinären väntade kvar så länge hon kunde. När hon åkte var inte magen igång än, men han var rätt så pigg, hade kissat, fes bra, ordinerades korta regelbundna promenader och små små portioner med mat. Så gjorde vi. Gick, vilade, lite att äta. Så höll vi på. Hade telefonkontakt med veterinären hela dagen. På eftermiddagen kom magen igång, och febern gick ner. Det verkade ge med sig. Det som var lite konstigt var de mängderna han kissade. Dialog med veterinären om det med. Men efter att ha stämt av ca 10 gånger till under kvällen med veterinären så åkte jag hem från stallet vid 23 på kvällen... 

De dagar som följde så hände det inte så mycket, Viking började repa sig, trött, men inte för trött, han svettades en hel del de första dagarna, men febern jobbade i kroppen på honom ännu, även om den inte var särskilt hög. Han hostade lite med, så vi trodde att allt egentligen handlade om en rejäl förkylning. Han blev piggare och piggare, repade sig bra. 

Till på lördag kväll. Tog in för kvällen då de fick stå inne tills vi kände att han var bra nog för att gå ute nattetid igen. Men nåt var fel. Magen verkade funka, han bajsade och fes, men kanske lite tyst ändå när man lyssnade. Det kändes inte rätt. Ringde veterinären. Strax därefter började han svettas igen. Blev lite trött, men inte mer än så. Ingen feber. Ut och gå en liten stund. Lite vila emellan. Magen tystare. Ut igen. Sen kom vi inte längre. Han blev kvar på volten. Han orkade inte in igen. Allt gick så snabbt. Han orkade inte in från volten. Veterinären kunde inte göra något. En kort undersökning ute på plats kunde väl mest konstatera att magen stängt ner. Han svarade inte på någon behandling. Sen stod han inte upp länge till... Han orkade inte mer...

Han fick somna in där, ute på volten. 

Min bästa vän. Min Viking. Hästen som jag har kommit till att stå så nära, fått sådana band med som jag inte trodde var möjliga att få med en häst. Viking som skulle bli minst 30 år och få stolt gå vid min sida, eller snarare, jag skulle få gå stolt vid hans sida tills den dagen långt bort i fjärran... inte nu. 

Inte min Viking som älskade livet. Som älskade allt vi hittade på. Som växt så i sig själv att han var den stoltaste och gladaste hästen jag träffat. Hästen som kommit att bli min närmaste vän man kan få. 

Det gör så ont. Så sjukt ont. Det är så overkligt. 

Jag vet inte när eller om jag hämtar mig riktigt från det här. Viking har lämnat ett så stort tomrum. Jag har vart i stallet ett par gånger under dessa fyra veckor. Jag orkar inte. Det är som ett blödande sår ännu, som inte vill läka. Han är med mig, men ändå inte, det är så tomt. Jag vet inte nu om jag vill fortsätta med häst. Jag får vara hur mycket jag vill med Minerva, Svennis och Filur, jag får rida Minerva hur mycket jag vill. Det är jag tacksam för. Det är inte det. Kankse behöver jag bara få läka ett tag innan jag kan hitta tillbaka? Min vän, min Viking är inte där. Han var en av mina allra bästa vänner. Det jag tänkte, det gjorde han. Jag är tacksam för att jag fått vara en del av hans liv, jag lovade honom när han kom att vi aldrig skulle skiljas åt, Att han aldrig skulle behöva flytta igen. Han var hemma. Och så kan man väl ändå säga att det blev. Jag höll mitt löfte gentemot honom, men det var meningen att vi skulle hålla ihop i många år till. Jag är tacksam för det han lärt mig, jag är tacksam för att ha fått ha honom vid min sida, även om det var en kort tid. Han kommer för alltid stå mig nära, han finns med mig trots att han lämnat mig fysiskt. Han var underbar, min finaste vän...

Sov gott nu älskade vän, du är för alltid saknad

Höst!

Tänk vad tiden går fort... nog kan man säga att större delen av hösten har gått? Idag kändes det som att vintern inte är långt bort, i alla fall inte temperaturmässigt. Det var bara 3 grader när jag åkte från stallet nu på förmiddagen. Dessutom en massa regn. Inte konstigt att jag frös om tårna... Dags att investera i ett par bättre skor. Eller åtminstone leta fram ett par hela som inte tar in vatten ;) Så jäkla tråkigt med skor bara... Men men, bara att bita i det sura! Kan nog till och med säga att jag ska leta fram nån mössa. Inte värt att frysa. Och när jag gör det, då är det kallt. 

Inte mycket blev gjort med hästarna heller, de fick komma in och torka till lite, de fick vila annars. Vi är inte särskilt igång ändå, Viking repar sig sakta efter att han gick omkull i hagen tidigare i höst, ingen stress för vår del ändå, det får ta den tiden det tar. Huvudsaken är att han blir helt bra. Ett, vad de tror, nervkläm i nacken som blev resultaten av den djupdykningen... skador i sig hittades inte, så med lite veterinär och equiterapeut i samarbete så är vi på väg åt rätt håll. Men som sagt, vi promenerar. Och leker med trickträning och så, och han älskar det! Är det något han tycker om är det ju att lära sig nya saker! På kommando kan han prata, skrapa med framhovarna, lyft av framben högt och hålla kvar, början på spansk skritt, snurra, backa, flytta sig helt åt sidan med en bom mellan fram och bakben, buga, yoga, smyga, stå still och lite till. Allt är inte helt befäst än, men det kommer! Att leka löst är en höjdare med, följa mig i den farten jag väljer, att stanna, att komma på inkallning, att få springa runt mig på volt, ja, det är nog nåt av det roligaste han vet, det riktigt glittrar om honom när vi pysslar med detta! För är det något han gillar så är det att tänka. Att få en uppgift att klura på, att få lura ut vad det är jag vill, hur han ska tänka och vad som blir rätt för att få den där efterlängtade belöningen är nåt han älskar. Och jag gör det med. För det finns nog inget som är roligare än att få en så stark relation med en häst som man får när man gör sånt här, när hästen får vara med och bestämma, där man ser att hästen i princip står och studsar för att få komma till en och få börja leka. För det är vad det blir av det. En lek som båda är med på. På köpet får man en så otroligt trevlig individ som i detta blir väldigt väluppfostrad, som väntar och lyssnar på kommandon, hela tillvaron blir tryggare och hästen, den får växa som individ. 

Ett exempel på det är att Viking har från första början vart ganska stökig att släppa ut i hagen. Eller ja, stökig är väl fel ord, han har vart väldigt hastig, när man öppnar grinden och låter honom gå in så har han tidigare kastat sig ut i hagen, nästan på en själv, för att sedan snabbt svänga runt. Han har aldrig gjort antydan till att slita sig, men det ha gått fort in genom grinden och snabbt runt. Om det har berott på rädsla för eltråden, eller om nåt annat hänt innan vet jag inte, men att säga till honom att lugna sig i det läget har nästan gjort honom mer stressad. Vändningen kom för inte alls längesedan när vi började få kläm på smyga. Detta kunde jag även använda mig av vid utsläpp, och han fick genom detta kommando smyga genom grindöppningen. Efter några gånger med smygande när vi släppte ut så finns stressen över att gå genom grindöppningen inte kvar. Han går lugnt, på hängande grimskaft hela vägen genom och vänder sakta runt när jag ska stänga grinden efter oss. Så underbart! Det enda jag ångrar med detta är att jag inte fattade att jag kunde använda mig och trickträning och markdressyr även i detta momentet. Då hade det släppt så  mycket tidigare! Men sent ska man vakna ibland ;) Huvudsaken är ändå att vi nu hittat rätt, och då på ett sätt som inte innebär något muttrande från varken mig eller honom! Han fick bryta sitt invanda beteende genom att få en uppgift, något att tänka på, ett röstkommando, något han fick lösa, för att sedan få beröm för det. Och återigen, han älskar det! Och det gör det så roligt!! Min fine kille!!

Måste visa vårt nya bettlösa träns, ett sidepull, ska justeras lite i tillpassningen, men tycker det är så fint!!

Den blåa presenningen...

När Viking kom till oss för strax över ett år sedan var han inte den hästen som självmant valde att bara sådär promenera över en presenning. Första gången krävdes lite lock och övertalning och visande att det inte är farligt att sätta hovarna på en sån där blå prasslig sak. Men han gjorde det, och vi tränade på det kanske tre fyra gånger. Sedan föll detta moment i glömska.

Tills idag. 

Igår hade vi fram den stora presenningen för vi drog gammal halm på den, och den låg kvar på volten idag, helt utvecklad, och den är stor. Så vi tänkte att det kunde vara dags att kika på den igen med hästarna så vi tog vägen om volten på väg ut på vår promenad. 

En stor blå presenning som täcker större delen av volten borde verka skrämmande på hästar eller? Nänä. Inte på våra. Viking gick först, och när han såg den ökade han farten och jag fick kliva på för att hänga med. Han spetsade öronen och klev runt på presenningen som han aldrig gjort annat. Att trava över den var en baggis, han tyckte det var tokkul!! 

Han har blivit så självsäker, han har verkligen vuxit detta året. Han är helt enkelt otrolig!! Världens bästa vän, bästa hästen!!

Kolla matte, vilken rolig presenning!!

Men vänta lite nu, tar du kort?? Kan jag få prova göra det med?? Snälla?? Ge mig telefonen så får jag testa!!

Dom finaste vännerna!!

Nejmen hej!

Tänk, det är juli redan. Vi är inne på den andra halvan av året. Den första delen av året har ju inneburit helt galna förändringar, och vi får se var resten av året bjuder på nu då! Min plan är att det ska bjuda på en direkt fortsättning av det som varit och att bli stark i detta!

Men nog om det. Nu tar vi lite Viking! 

Vilka framsteg denna underbara häst gör!! Fortfarande kör vi på vårt eget rejs, bettlöst och barbackapadd. Vi skyndar långsamt, jag vill att han ska stärkas sakta och bli en välmusklad och hållbar häst. Vi har dessutom ingen anledning till att stressa. 

Jag kan nog säga att han möjligen är ännu gladare nu än vad han vart hela tiden, han liksom glittrar, kan inte riktigt förklara, han känns bara så lycklig! Och det är jag med! Tänk att jag kunde få en häst som är såhär speciell och helt enkelt underbar!! Han är verkligen tokrolig, humor har han verkligen, denna killen ;) 

Vi rider längre och längre turer och vi lägger in mer och mer galopp. DET tycker han är så kul och som grädde på moset så måste jag säga att han har en av de mjukaste och rundaste galopperna jag känt på, inte ens min halvblod jag haft har vart så goa och mjuka i galoppen. Hade kanske inte tänkt mig alls att han skulle vara det, travare som han är, de kan vara lite kantiga i just galoppen. Det år så roligt!!

Nu låter det som att allt vi gör och hittar på går enligt plan och att allt bara flyter på, men vi, precis som alla andra har ibland delade meningar om saker och ting. Tex om man ska tugga i sig nån bräda i boxen, eller gnaga av kedjan i stallgången. Men till större delen är det bra, vi samarbetar fint, vi har roligt och både han och jag har överseende med varandras konstigheter. Jag tänker att det finns bakomliggande orsaker till vissa beteenden och att de kommer att mattas av med tid. Jag lägger ingen energi på att hetsa över sådant, och det tror jag kan vara en stor del i att vi inte skapar konflikter och förvärrar saker. Vi har hittat en våg där vi båda får vår vilja fram, och där Viking verkar vänta på att jag ska hitta på nya saker som han får som uppgift att lära sig, man ser hur han tänker så det knakar, och han filurar på mycket själv och nästa gång jag kommer på att vi ska göra någon viss sak så har han redan lärt sig det. Han är rätt fantastisk denna hästen! 

Tänk, att ha en sådan vän, någon som blir så glad över att man kommer att leran sprutar om hovarna när han kommer för att möta en samtidigt som han bubblar av gnäggande. Det ger en sådan varm känsla så ni inte kan ana. 

Imorgon blir det till en liten "kontrollbesiktning", equiterapeuten kommer ut, ska gå igenom alla hästarna, se så inga låsningar ligger och stör och bara för allmänt välmående. Känns bra att få en liten koll :) Och att hästarna verkar tycka det är hur skönt som helst! Så lite spabehandling imorgon då :) 

Nu ska jag fortsätta att fördriva tiden och hålla mig vaken, jobbat två nätter, ska vara ledig inatt och går på nästa pass imorgon natt igen. Så kan lika gärna ha dygnet lite vänt ännu tills det är dags för dagpass senare i veckan. 

Ha det fint alla, så hörs vi snart igen!!

Dags idag då!!

Ikväll lät vi hästarna vara kvar ute, det är dags att vänja in dem inför sommarens konstanta utegång! 

Jag tror Viking blev väldigt glad, han är en häst som älskar frihet och man märker på honom att han vill ha det så naturligt som möjligt. 

Så värst mycket gräs har vi dock inte i våra hagar, så vi får stödfodra med hö, vilket är ok, då blir de inte så feta i alla fall. Betet som vi har väntar vi med ett tag till med, där är det alldeles för mycket att äta, de skulle rulla fram. Först när det mesta har blommat och allt gräs fröar släpper vi dom där, lite mindre kraftigt då i alla fall. 

I år har vi ett annat utgångsläge än förra året, båda hästarna rids ordentligt så vi har klart bättre möjlighet att hålla nere fläsket på dom. Men tvivlar inte på att de blir runda i alla fall... De är ju liksom av de raserna som kan få gå på en plätt asfalt som är målad grön och de blir feta, typ.... Men men, desto större krav ställs det på oss, och i år har jag allt förhoppningar om att vi ska lyckas riktigt bra!! Dock lite lugn vecka denna veckan eftersom jag har tre pass på jobbet, onsdag, torsdag och fredag med tiderna 7-20 (och att man får slutat 20, det är inte helt säkert det heller), så ja, jag är glad för att det inte är så mycket mer än att de klarar sig fint på det som finns just nu!! 

Väntar mig rätt så trötta hästar imorgon dessutom, det går ju åt både mer energi och kraft att stå ute i hage än inne på natten. Så vi får se vad och hur mycket vi gör imorgon! Det tar väl några dagar innan de är i fas igen, så ganska lagom att släppa nu när jag har lite mycket på jobbet!!

Lycka!!

Glest...

Vad kan man säga... det är lite glest mellan gångerna jag är här inne! Det är mest för att jag inte längre sitter med datorn i knät varje kväll, dels för att jag inte måste plugga en massa, och dels för att jag inte vill ;) Finns ju så mycket annat att göra!! Men jag kommer att ha kvar bloggen, den är ett trevligt ventilationshål, och har jag bara nåt att skriva så kommer det ;) Det är inte så ofta jag vet riktigt vad jag ska skriva, och mest blir det ju bara uppdateringar om jobbet just nu, men det får ni ta ;) 

På tal om jobbet; nu går vi in på sista introduktionsveckan, och ja, det känns läskigt. Så trött som jag är nu på grund av att ha blivit matad med så mycket info de senaste veckorna har jag sällan varit. Det, plus att vi just nu går måndag till fredag, 8-16. Jag hatar sådana tider! Tacka vet jag att jobba skift. Det gillar jag! Så det blir nog bra :) 

Viking håller igång, han är pigg och glad och vi rider så mycket vi bara hinner!! I dagarna två har jag lämnat min älskade fårskinnspadd som jag har som "sadel" och ridit barbacka istället. Så mysigt!! Trodde inte att jag skulle sitta kvar, men det var ju inga problem, till och med i travrejs uppför backe satt jag ratt stadigt. Härligt att balansen bara blir bättre och bättre!! Han är så rolig att rida nu med, varje gång hittar vi nya spår och han bjuder på många glada stunder!! Han är bäst, min fina Viking!!

För att han är bäst...

Min häst, han är bara bäst. Jag har inte så mycket annat att säga. Vilken vän jag har i honom, fina killen!!

Det går framåt!!

Vikings utveckling har verkligen gått framåt. 

Vi skyndar ju långsamt, och även om vi gör det ser vi enorma resultat! Och den där seriösa träningen, den kan jag inte påstå att vi kör på heller. Vi leker oss mest till allting! Idag är allra första gången vi vart på bana och jobbat. Och detta för att vi hade en sadelutprovare på plats (Freeforms bomlösa sadlar, helt grymma!!). Och Viking kör på som vanligt och visar saker som man inte trodde riktigt att han var redo för.. han tar för sig och söker sig mjukt i form och jobbar som bara den, svara för sidförande och så vidare. Det enda som inte gick helt hundra fram var att man inte behövde stanna och ha fikapaus där de andra stod ;) Vi har bara vart ute i skogen innan, och även där börjar det visa sig vad han har att bjuda på! Galopp har vi nu testat, helt underbart!! Och traven är numera inte bara full fart framåt, utan nu är den reglerbar både när det kommer till tempo, steglängd och arbete i form. Han börjar få ett luftigt steg och är mer och mer säker på foten. Hela tiden händer det nya saker, nya muskler som syns och roliga påhitt från Vikings sida. Har jag sagt att denna häst har humor?? Det har han verkligen ;) Kan inte annat än att längta till stallet och Viking när jag inte är där!!

Glädjen i att vara två om det

Lite som en uppföljning på det jag skrev igår kan man väl se följande som..

Att jobba med Viking är att jobba tillsammans med Viking. 

Han är med och får tänka till, ta beslut, tycka till och visa vad han vill. Och han visar mig respekt, jag visar honom respekt. Vi kan "diskutera" om saker och ting och hitta en gyllene medelväg som båda gillar.

Gränser finns på vad som är ok att göra, både från min och hans sida. 

Det jag framförallt är ute efter i mitt umgänge med häst överhuvudtaget nu är att hästen ska välja att vara med mig för att den vill, inte för att den är uppfostrad till att vara det. I min värld är det två helt skilda saker. Men visst de två kan kombineras, men grundtanken ska vara att hästen själv väljer att tycka att det är kul att vara med mig. 

Och det är något jag upplever att Viking vill vara. Det känns som att vi jobbar tillsammans, att vi båda tycker det är lika roligt. Det räcker att jag kliver ur bilen när jag kommer till stallet så reagerar han i hagen och tjatar genom att gnägga flera gånger ända tills jag kommer och hämtar honom. 

Och när jag kommer till hagen, då kommer har som skjuten ur en kanon för att möta mig vid grinden. Han är en väldigt social häst, har jag sagt det? ;)

Inne i stallet vill han vara med hela tiden, allt jag gör vill han vara med och hjälpa mig med. Han är nyfiken och vid varje uppgift han får försöker han klura ut hur han ska lösa det på bästa sätt. 

En sak som att sadla innebär numera inget annat än spetsade öron och förväntan. Spänna sadelgjorden är han inte brydd om. Skillnad mot de få gånger i början som jag la på ett par av våra vanliga sadlar för utprovning (dressyrsadel med bom), då han tydligt visade med öron, spänt ansikte som helst skulle vilja tagit en tugga av mig och en kropp som var spänd som en fiolsträng när sadelgjorden skulle spännas. Han fick välja i detta läget och han valde något annat än en vanlig sadel, och nu älskar han att bli sadlad!! Visst är det en fårskinnssadel vi har nu, men det är likväl en gjord som ska spännas och så vidare. Men när den kommer fram är det kul på gång!! 

Och träns. Började med vanligt sådant med bett. Han ville mest spotta ut det. Inte ville han ha in det i munnen. Nej. Det var till att tråckla in det. Så tog helt enkelt på hackamoret istället. Inte vet jag om han någon gång blivit riden med ett sådant innan, men tänkte att vill han inte ha bettet så slipper han. Jag har inget behov av att han måste ha nåt i munnen när vi rider så varför liksom? Så allra första gången jag red honom gjorde jag det barbacka (fårskinnssadeln kom först senare) och bettlöst. Det var vingligt, men vi älskade det bägge två och vi kör på detta fortfarande!

Det finns många saker som gör att jag tror starkt på att han gärna vill vara med mig så som att följa mig lös, ständigt ha koll på mig och leta efter mig. En sak visade han idag, rätt tydligt tycker jag. Efter vår ridtur fick de gå ut i en annan hage, den de står i nu växer det inget gräs, så det är dags att vänja in dem på det nu. I nya hagen finns det ganska mycket grässtubb att äta. Och vad de gillade det! Vi stod länge utanför hagen och bara tittade på våra fina hästar, och tanken slog mig då var att det var ett läge många hästar inte skulle bry sig om att människan kom in i hagen igen och lockade, för gräset lockar ju massor! Så jag testade. Viking stod längst bort. Ropade "Viking, kom!" en gång. Och den älskade hästen sluta med en gång att äta, tvärvänder på klacken och kommer sättandes mot mig och hopp och galopp, samtidigt som han tjuter, tvärstannar framför mig och vill prata och se vad nästa grej blir. Följer mig sedan runt en stund i hagen med lite olika hoppsa-lekar och struntar fullständigt att äta gräs. Han bara är där och då, med mig. 

Vet inte om jag behöver säga hur glad jag är för denna hästen?? Han är min bästa vän, och jag tror med hela mitt hjärta att han tycker samma tillbaka. Bästa hästen, bästa vännen!!

Härligt!

Åh, idag var vi ute på en underbar ridtur, hästarna var glada, vi var glada och framförallt, vintern börjar släppa sitt grepp om naturen!! Nästan snöfria vägar med mjukt underlag (ok, stundtals nästan för mjukt, tjällossning kan bli förrädiskt, men där är vi inte riktigt än) bjöd på en frisk ridtur där vi äntligen kunde lägga in lite mer fart. Vi satsar ju på långsam uppbyggnad, så det har blivit nästan bara skritt hela vintern. Skritt är förresten underskattat, de börjar få riktigt härliga och rejäla muskler, från att inte haft några nästan :) Underbart!! Men idag vart det lite mer fart, det blev trav uppför en lång backe och bägge hästarna var tokglada :) Viking gjorde en frivillig paus mitt i, skrittade en stund medans Minerva travade vidare och när han hämtat flåset tog han i igen. Lät dem välja fart det sista och hej vad det gick! Inte så långt dock, för nån vidare fast har vi ju inte haft under vintern ;) Men glada var de, och vi med!! Måtte våren vara här för att stanna så vi kan fortsätta såhär :)

Gammal bild... men känslan!!!

Snööööö

Och där kom vintern tillbaka. Tröttnat nu! Vill ha våren tillbaka. Det var mycket trevligare väder förra veckan!! Men men... 

Hästarna har fått två klätterrundor denna helgen, och dessutom i tung snö, det tog minsann!! På mig med, för jag gick halva vägen med ;)

Är inte helt i form, är förkyld och hängig, Inte bra. Måste vara på topp denna veckan!! Taskig tajming kan man väl säga. Men får göra det bästa av det, inget mer än det!!

Vilken helg!!

En av de bästa helgerna på länge!! 

Igår tog vi oss en riktig långtur med hästarna, vi var ute i 2 timmar. Lite lätt stissiga pållar som var kanonglada i det fina vädret! Sjön uppe i skogen bjöd på "sjungande is", en otroligt mäktig naturupplevelse!! Ridning blev det inte hela tiden, utan jag gick ungefär halva tiden. Rätt skönt det med!! 

På kvällen var det middag med mamma och pappa, trevligt och gott!!

Idag blev det en lite kortare tur med hästarna, runt en timma, och även idag gick jag nästan halva vägen. Hästarna var något trötta efter gårdagen men glada och bjöd på en härlig stund i skogen!!

Sedan kom Annika, Vilma och Naala på besök, så längesedan jag träffade Annika och det var såå roligt!! Fika, snack, promenad till hästarna, mys med hönorna och fota, det hann vi med! 

Nu så här på kvällen är jag galet trött och gör mig just nu redo för att slänga mig i sängen. Ny jobbvecka väntar, tänkte bara bjuda på lite bilder från dagen först!

Naala

Minerva och Annika

Viking, Vilma och Svennis

Min min min min!!!!

Hej hopp!

Här går det som vanligt kan man väl säga...

Dock är kanske mina planer lite uppgivna, det finns hinder och käppar i hjulet som jag inte själv kan styra över, utan bara får acceptera. Typ. Har ifrågasatt väldigt mycket, och hoppas på att kunna komma runt detta. Håll gärna en tumme!! I övrigt är det ju mig själv det hänger på, och med det kämpar jag som en tok!!

Fick mig en helt ofrivillig vila i helgen och i ytterligare några dagar till, stått på näsan i trappan här hemma, kommer inte ihåg vad som hände, bara ont i huvudet och en stukad fot som resultat. Enveten som jag är åkte jag till jobbet där mina fantastiska arbetskamrater tyckte jag betedde mig väldigt konstig och helt enkelt tog mig under armen och ledde ner mig till akuten. CT-undersökning av huvudet visade inga blödningar, utan en vanlig hederlig hjärnskakning blev domen. Hem med strikt vila i några dagar. Hur tråkigt som helst. Men bara att genomlida.

Viking fick sig lite vila i samband med det med, och igår kom vi ut igen, ingen lång tur, och bara skritt. Han är helt ljuvlig denna häst, så glad och jösses vad vilan gjorde nytta, han samlade sig med så små hjälper att jag nästan bara behövde tänka på det, och flyttade undan för skänkeln som han aldrig gjort annat!! Att vi sedan på hemvägen mötte en timmerbil på vår smala grusväg rörde honom inte i ryggen, jag stod jämte honom, och han ägnade inte en blick åt den stora bilen som sakta åkte förbi oss. Lyfte inte en hov ens. Minerva är ju lika cool hon med när det kommer till sånt, och vi kunde bara konstatera att vi har två heeelt fantastiska hästar!! 

Idag blev det en kondispromenad (mest för mig och Gunilla) i raskt tempo uppför backar som det fortfarande var mycket snö på. Känner mig härligt genomarbetad efter en sån vända!! Imorgon hoppas vi på en långtur, beror lite på väder och eventuella timmerbilar. För hur lugna hästarna än är så är det inte mycket plats på dessa små vägarna. Det ger sig imorgon!

Nu närmast är det jobb, så tjing på er, ha en fin helg!!

Snyggingen!!

Inte mycket...

Tid är inget jag har i överflöd... därför blir det rätt tyst här. Tänker inte försöka klämma ur mig nåt helt urtråkigt varje dag bara för att skriva nåt här, utan det kommer numera när det kommer. 

Jag har lite nerverna utanpå inför det jag ska utsätta mig för snart, det går upp och ner hela tiden. Ska jag verkligen?? Går det inte kommer jag bli så fruktansvärt besviken och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, och det är väl det som känns som mest surt, jag kunde väl börjat förbereda mig lite tidigare än vad jag gjort? Mutter... Å andra sidan vart ju detta lite oplanerat, och inte något jag tänkt göra än på ett tag, men det är ju inte fel att ligga ett steg före... 

Men men, nu får jag stå mitt kast och göra så gott jag kan, och med ren skär vilja kan man komma långt ;) Så tänker lägga mitt största hopp till vin vilja!! Så det så!!

Uteritt i morse på hästen med den snyggaste frillan i byn ;)

Dom där två alltså...

Dom är rätt lika trots allt.
Människan och hästen.
Matten och sin häst.
Jag och Viking då alltså...
Vi verkar ha rätt lik inställning på livet och vi är lika klumpiga bägge två ;)
Jag är rätt bra på att klanta till det och min älskade häst verkar ha denna genen han med ;)
Efter vår promenad ikväll valde vi volten en stund innan vi gick in i stallet.  Viking tyckte detta var lattjo och hade inga tankar på att pulsa lugnt på nån volt runt mig inte, det skulle trava och brallas lite. Vad han uppenbarligen glömde av var hans okänsla för att ha fyra ben att hålla ordning på, den djupa snön, tvärvändning och ett kast med huvudet samtidigt kan resultera i en krachlanding deluxe ;)
Lätt förolämpad kravlade han sig upp på fötter igen, muttrade lite, sen bar det iväg igen ;) Såg ut att ha klarat sig väl förutom en liten törn på sin stolthet, hehe.
Dock var det min tur nån minut senare när jag stod på näsan själv... glömde väl av att jag hade två ben att hålla ordning på i den djupa snön... och trampade snett... jag är inte förvånad ett dugg ;) Resultat svullen fotled och ömt knä. Tror Viking klarade sig mycket bättre än mig i alla fall och för mig är det huvudsaken!!
Men som sagt, vi är nog rätt lika ändå ;) Lika klumpiga är vi i alla fall ;)
Nåt som visade sig var i alla fall hur omtänksam Viking är. Så fort jag tappade balansen stannade han, gick nära och bara stod still. Kollade läget liksom. Inte förrän jag var uppe igen satte han igång. Bästa hästen, behöver jag ens säga hur mycket jag tycker om honom?? Kunde inte fått en bättre vän!!

Så vackert!!

Idag vart det 20 minus här på morgonen. Vi bestämde oss rätt snabbt för att inte göra nåt med hästarna... ;) Istället fotade vi dem och så gick vi upp i skogen och fotade allt det vackra. För hur opraktisk snömängderna är så är det så vackert. Otroligt vackert! Och nu när jag har fått igång datorn kan jag ladda upp några här :)

Vad händer...

Egentligen inte så mycket. 

Var på vårdcentralen och där togs det prover och svar på dem kommer nästa vecka, jag fick sömntabletter, inte så många, utan bara för att vända trenden. Och så konstaterades det att min sköldkörtel är förstorad så remiss till kirurg skulle skrivas.

Vi får väl se vart allt landar. 

Ikväll har jag fått igång min dator, den vart ju helt ominstallerad, men nu är virusprogrammet på plats och internet är igång. Bilderna från kameran kan laddas över nu och jag kan ladda ner programmen som behövs. Himlans bra. Ska bara få till word-program och sånt. Datageni som jag är lär ju det bli lätt?? Eller inte... Aja, bara att pyssla på.

Ute har vintern tagit ett grepp om naturen, det är ner mot 16 minus på dagarna och hästarna har fått vila i helgen. Vi har mest lekt med dom i hagen. Det är inte fy skam!! Så kul!! Och Viking älskar det. Han vänder sig ut och in för att göra allt jag ber om, även om det är något han inte fattar, då hittar han på något som han tror jag menar ;) Har försökt fota honom i hagen med, men nä, han är alldeles för närgången ;) Gunilla tog några fina kort däremot, ska ladda upp några snart!! Ett slår jag till med idag, det är så mysigt!!

Ska jobba på tisdag igen, ledig imorgon, väldigt skönt. Är inte ikapp med sömnen och trots sömntabletter så sover jag inte tillräckligt Men mer än två timmar i alla fall, och sammanhängande. Hur skönt som helst. Så imorgon blir det en återhämtningsdag till, sen blir det till att köra igen.

Den underbaraste hästen som finns!!

Varför gå runt när man kan... gå över?

Idag var vi ute på promenad med hästarna, jätte härligt!! Dock så undrar jag ibland lite vad som rör sig innanför pannbenet på min fine vän ;) 

Efter snön som kom blev det ju en del snöklumpar längs med vägarna efter det plogats och kommer masn ut från en oplogad väg så måste man passera dessa klumpar. Och för det mesta kan man gå mellan dessa. Men så långt tänkte i inte Viking ;) Nepp, han tar sig än den största snöklumpern och tänker minsann gå över den. Med lite möda får han över frambenen för att sedan trassla över bakbenen. En ganska rolig syn tyckte vi andra tre som undvikit snöklumpar genom att gå jämte dom. Men Viking var lika glad för det,så varför inte ;) Han är verkligen störtskön!!