My Precious!!

Andra har sina barn, jag har mina djur. Skulle aldrig i mitt liv vilja vara utan mina djur!! Mina djur är det mest värdefulla jag har. De är en så stor del av min familj och står mig så nära att de betyder lika mycket som mina närmaste familjemedlemmar. 

Därför är det så svårt att överlåta dem i andras händer. Även om det bara handlar om några få tillfällen!! Med detta sagt så behöver jag väl knappast säga att jag inte låter vem som helst ha hans om mina djur? Att jag besitter ett kontrollbehov som är utom denna värld gör det inte lättare. Det krävs med andra ord väldigt mycket för att få ta hand om dem... Långt ifrån alla får peta på mina djur... okej, kanske om jag är med då. Men inte annars.

Litar jag inte på denna människa till 110% så går det inte. Jag släpper inte mina djur i andras händer om jag inte känner stark tillit till denna personen. Och trots det är det hundra uppmaningar om ditten och datten. Kan inte släppa det bara. 

Ni vet vilka ni är som har förtroendet att få ta hand om mina djur, och ni ska veta att för mig är ni guld värda. Och till er som jag inte vågat släppa med mina djur, ta inte illa upp. Det är inte illa menat från min sida. För mig är det att släppa kontrollen över det mest värdefulla jag har. Mina djur. De som jag vill det allra bästa. För dem kan jag gå över eld och vatten.

Läkande kraft

Efter att ha fått vår uppsats sågad och mitt självförtroende kört i botten, så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Beskedet vi fick av handledaren när vi lämnat den sista versionen till henne var att den var bra, men examinatorn tyckte annat och massor ska ändras, inte mycket var bra. Att inte handledaren var på plats vid själva granskningen var också skit, för det ska hon egentligen vara. Skiter i allt snart. Hatar allt vad uppsats har att göra med, fy satan, ville bara bli klar med skiten, men nu detta. Helvete.

Blir till att göra de satans ändringar fortast möjliga, vill inte veta av detta mer.

I alla fall så fick Gunilla med mig ut på en ridtur, en rätt oväntad för vi red ju igår. Och det bar iväg lite längre dessutom, ända bort till ridskolan och hem. Och det gick verkligen hur bra som helst!! Valle tog för sig, klev genom bäckar, klafsade rakt igenom lera, gick först när Minerva blev rädd för en stor sten, fyra rådjur lallade omkring vid vägen, ett sprang över framför oss, två av dom velade och ett stod och åt. Och vi kunde gå raka vägen förbi, en liten blick fick rådjuren, som inte stod mer än tio meter från oss. Det är helt fantastiskt att kunna komma så nära de vilda djuren!! Och allt detta, hästarna, ridturen, djuren, naturen har en otroligt helande kraft på en låg själ, detta vara vad jag behövde!! Det känns bättre nu, jag orkar fixa skiten med uppsatsen, även om det inte lockar. Men det blir lättare i och med detta. Tack för att allt detta finns. Så mycket mer man orkar när man får en sån här energiboost. Helt fantastiskt!!

Kvalitetstid

Att umgås med djuren är kvalitetstid om något. 

Hemma har vi katterna och hönsen och i stallet hästarna. Jag är så lyckligt lottad som har dem allihop.

Under tiden jag och Liselott suttit och skrivit på uppsatsen hela dagen här så har katterna vart och kollat in vad vi gjort med jämna mellanrum, bara det lilla lättar upp stämningen. Att vi tog en välbehövlig paus och stack till stallet och krattade i ena hagen mitt på dagen gjorde det ännu lättare. Att sedan gå ut till hönorna och få massor med glada hönor efter sig är helt underbart.

När vi sedan ansåg oss färdigskrivna för dagen så var jag snart tillbaka i stallet för en promenad med hästarna. Det blev en ny väg för Valle idag, han var så nyfiken! Minerva är så nöjd hon med, hon har äntligen börjat kunna släppa över lite ansvar till Valle, något hon inte gjorde till Descarada, så nu kopplar hon av och traskar så glatt med, mycket gladare än innan. Valle riktigt lyser, han trallar på i ett ordentligt tempo, tittar lite på olika saker, men släpper det snabbt när jag tar ledningen, då hakar han på, sätter mulen i nacken på mig och traskar på. Han ser så stolt ut där han går! Vi la till lite korta joggingintervaller på vägen hem, det tyckte båda hästarna var roligt och svarade så bra på vad vi bad bara med kroppsspråket :)

Massor med ny energi kom jag hem med efter stallet, det är helt grymt vad djur har för förmåga till att ge en ny energi!! Skulle inte vilja vara utan någon av dem, de är min härliga familj :)

Sova??

Varför det?? 

Fast ögonen går i kors sitter jag likt förbannat här som en idiot och blänger på skärmen.... Imorgon är det upp tidigt som gäller, iväg på kurs i grunderna i akademiskt ridkonst, spännande värre!! 

Och söndag är dagen det gäller, Papi Raul ska besiktas, och jag vill inget hellre än att han ska gå igenom, vill ha honom som min nya vän!!

Och ja, jag är sån, djuren är det bästa jag vet, och hade jag fått hade jag haft hur många djur som helst... På tal om det så kommer det bli tillökning här, för hönepönorna fick 11 stycken ägg att ruva på igår, så om tre veckor hoppas vi på ett gäng dunbollar här!! 

Vad kan man mer göra en kväll som denna? 

Jo, man kan sitta och skriva CV och personligt brev och skicka detta till i alla fall två ställen, det ena till avdelningen jag hälsade på idag, vilket kändes bra, samt även till akuten på Östra!

Det ska iväg till fler avdelningar naturligtvis, sen är det bara att hålla tummarna på att ett jobb"trillar" in :) Kan väl säga att det känns alldeles jättelovande efter dagens besök :)

Men nä hörni, nu får jag ge mig. Jag är helt slut, måste sova. Så jag gör ett försök, så god natt!

Vänner??

Det går framåt här hemma, nu har Beata och Doris börjat acceptera Sunny igen. De kan ligga i hög i samma puff och gosa, men både Bata och Doddo måste fräsa med jämna mellanrum på Sunny. Men mer än så gör dom inte nu. Dom är lite lustiga ;) Men det har börjat lätta allt. Skönt!! 

Men vem har sagt att det håller sig lugnt med resten av djuren? Ok, hästarna har peppar peppar hållit sig i skinnet, dock drömde jag inatt att jag hittade Descarada med kolik i morse, och det gjorde det lite nervigt att åka dit i morse. Men det var inget, tur det! 

Men våra höns. De har åkt på en höstförkylning. Inget allvarligt, men inte kul. Det ger väl sig. De får extra vitaminer i vattnet nu. Och så har vi vår lilla Hildur, en av de bruna värphybriderna, som har gått och skadat foten. Hon kom tokhaltandes när de skulle få snask när mamma kom. Plockade upp henne och hittade ett tråkigt sår under foten. Så hon fick följa med in till badrummet, och vi fick tvätta och plåstra om. Det tyckte hon var skönt, och somnade under tiden. Sedan var det bättre när vi släppte ut henne igen, och nu vid insläpp gick hon väldigt mycket bättre, e, lite halt när hon sprang, annars inget. Bra det. Hoppas det läkt mer tills imorgon. Blir väl ny tvätt imorgon för säkerhetsskull. Tur hon är snäll!!

Men som sagt, varför skulle det vara lugnt? Jag bara undrar. Det vore ju alldeles för lyxigt. Eller hur??

Hildur

Så här går det

Tänkte bara lämna en uppdatering om läget här hemma, blev ingen igår för jag jobbade kväll. 

Beata, är pigg, äter sina antibiotikatabletter snällt och smaskar i sig sin specialmat. Doris och Sunny får ju den med nu, och den slinker allt ner, tydligen är den god, tur!! 

Beata känns mer och mer som vanligt igen, och vi håller tummarna på att det håller i sig och att inga återfall kastar sig över henne. 

Just nu gormar hon om att få gå ut, men jag orkar inte, det är för sent (trött efter en slitig dag på jobbet ;) ), har landat i soffan nu. Det är dessutom sådär galet varmt igen, så att vara ute är inte nåt trevligt just nu, jag tycker inte det i alla fall. Tänker att det kan vara bra att skona Beata lite från den värmen och ansträngningen som det skulle innebära att gå ut med. Ja, jag är en äkta hönsmamma. Låt gå för det, så länge mina älskade djur mår bra :)

Krångel!!

Att ha djur är då ingen dans på rosor, ingen sån där idyll som man kan tro. 

Man skulle kunna tro att det bara är mysigt att ha katter, att det är en lätt uppgift att ha höns, att allt med hästarna liksom bara funkar.

Men nä, så är det inte!!

Nu har varken katter eller hästar hittat på något denna gången (men ni har ju fått hänga med på senaste svängen med Beata förra vecka, peppar peppar, det håller sig bra).

Men höns, det är då mer problem än vad man kan tro. Det kan vara rävar, det kan vara föräldralösa kycklingar och så vidare. 

Räven har vart och hälsat på hos Susanne, och fått tag på tuppen, Sigge, våran Sigges (första tuppen vi hade som vi fick ta bort) brorsa och han mår sådär. Men det finns hopp, han ska få några dagar på sig, och alla hoppas vi på att han blir bra. Inte särskilt sårig eller så, men risk finns för att ena lungan fått stryk, han rosslar, men vi håller tummarna. Han är ganska pigg ändå.

Här hemma är det kycklingarna som ställer till det, eller tja, egentligen Alice som valt att lämna kycklingarna för att leva på som vanligt redan, trots att de små är bara blir tre veckor imorgon. De brukar inte lämna dem förrän vid 6-8 veckor... Stina kunde inte tänka sig ta sig an de små gula tussarna, hon har bara ögon för sin egna tre. Nu vart det ju så att de fyra småttingarna fryser, så de fick sova några timmar innanför min tröja, de var så nöjda!! Och när Christian kom hem satte vi upp värmelampan till dom. Enkelt va!? Nänä. glödlampan small, och då stod vi utan värme igen. Klockan tio över sex och de affärer jag vet har de lamporna har stängt. Vad gör man då? Natten skulle bli för kall för dem utan. Jo, jag sätter mig i bilen och far till Borås, i förhoppningar om att de affärer som inte stänger förrän 19 ska ha något. Gick bet i alla affärer jag var inne i, tills jag såg att Arken Zoo hade öppet till sju dom med, så en minut i for jag in dit i halvpanik, och ja, de hade!! Visserligen till reptiler så lampan var lite mindre, men funkar bra ändå. Så nu har de små värme igen :) Nu hoppas vi på att det kommer att funka, vi valde att inte stänga in dem, de andra är snälla mot dem, bara Stina som är lite putt på dem och i så fall kanske knuffar undan dem, men har svårt för att tänka mig att hon lägger sig i värmen, hon är varm som hon är utan lampan, så det ska nog inte vara någon fara. Håll tummarna för att det går bra :)

Åh, mina älskade djur, låt mig få koppla av någon gång ;)

Mina djur...

Alltså, det är inte bara det som är med Beata här hemma. Som om det skulle räcka??

Nänä, vi har ju höns med. Och de kan bli sjuka de med. 

Innan jag drar den harangen kan jag dock tala om att det går rätt bra med Beata, hon är riktigt pigg när hon är vaken, mamma har vart här under dagen när vi jobbat/vart på praktiken, och Beata har lekt riktigt mycket när hon var vaken. Goa sovpauser tar hon fortfarande, men överlag känns hon fräschare än innan, det är skönt!! Och vi fortsätter att gå långsamt fram med alla katterna, de ger väl sig snart hoppas jag. 

N till hönorna.

För snart en vecka sedan märkte jag att en av våra små dvärg kochin, Alice rosslade nåt så vansinnigt när hon andades. Båda de små var snuviga ett tag efter de kom, men det gick över. Men det kom tillbaka på Alice, rätt rejält, men ändå vart hon väldigt pigg. Pratade med Gustaf och han tyckte att vi skulle isolera henne från de andra och avvakta ett tag. Så det gjordes, hon bor i en kaninbur i förrådet jämte hönsgården och det går bra. Har ett kompostgaller i dörröppningen dit in, så att de andra inte kan komma alldeles nära henne när de är ute, men de får i alla fall daglig kontakt så de kan snacka med varandra, och det gör de :) Hon har fortsatt rossla, men ingen av de andra har visat något, bra det. Alice fortsätter att vara pigg, och jag tycker nog nu att hon rosslar lite mindre, men är inte helt bra än. Så hon får bo i buren ett litet tag till. Hoppas det går bort snart. Dock något som är konstigt med detta är att hon började värpa ägg i lördags! Alltså, en höna som mår dåligt värper inte, inte som jag förstått, fått höra eller läst mig till. Så hon borde inte vara så risig som jag tror då?? Hoppas inte det i alla fall. Håller tummarna för att hon låter bra i sina luftrör snart så hon kan få vara med dom andra!! Lilla Alice, min söta lilla hönapöna!!

Alice sitter och putsar Batmans fjädrar :)

Bra start...

Alltså, ibland ä det inte riktigt som man tror att det ska vara, så som för mig idag.

Tre helgen framöver med start idag ska jag vara fågelvakt åt två kakaduor och två kärlekspapegojor, samt mata katterna åt en gammal arbetskamrat som är ute och reser. Veckorna sköter hennes bror allt. Inga problem, utan jag tycker det är kul och mysigt!! Det är många år sedan nu jag hade egen fågel, och jag saknar det faktiskt. 

Hur som helst, jag kliver ur bilen och blir mött av ena katten som illvrålar för hon är så gosnödig :) Så efter en massa kramar och mys och påfyllnad av maten var den lilla damen nöjd och gick iväg på promenad. Dåså, pippifåglarna kvar! Tänkte spendera 2.5 timme där och mata, städa, mysa och plugga lite.

Hör de båda kakaduorna redan innan jag öppnade dörren, och jodå, de satt där de skulle och mådde fint. Tittar in till kärlekspapegojorna och vad fasen!! Det är bara en!! Hallå, det ska vara två!!!

Eh, stå still och tänka lite, visst skulle det vara två?? Jo, de har vart två när jag vart och hälsat på och båda ska finnas i buren. Men icke. Det fanns verkligen bara en fågel i buren!! Hallå eller, jag kan väl inte tappa bort en fågel redan innan jag har hunnit med att passa dom mer än ett par minuter!! Det var ett bra liv på de andra tre, för de kände ju att det inte var som det skulle, de vart något stressade. Jag började kolla runt i rummen på nedervåningen, i fönstren, i gardinerna, nejdå, ingen fågel. När jag var på väg upp till övervåningen hör jag ett kackel där uppifrån, så visst fanns han i huset i alla fall, kändes skönt kan jag lova!! Hittade den lille rackaren i en lampa där uppe, nu var det bara att ta fast rymmaren. De är rätt små och kvicka de där, och när de är lite stressade så kan det gå undan... Stängde dörren till rummet i alla fall och bara väntade på att den lille skulle skulle få kolla in mig och komma till sans. Och efter två försök fick jag tagit fast honom. 

Så till sist var det fyra fåglar på rätt ställe ;) Väldigt skönt!! Hittade vart han kommit ut, det lilla badkaret hade åkt åt sidan så det lämnade en liten glipa, och jag antar att det är där han kommit ut. 

Inget skada verkar vara skedd, han mådde fint när jag var där resten av tiden, och nu hoppas jag att det inte händer igen!! Rackarns djur, man kan bli nervös för mindre... ;)

I brist på bilder på godingarna jag passar så får det bli en liten ärla istället!

Vad jag fick vara med om...

Under de två dagarna jag var med både på jour och smådjurskliniken fick jag vara med om en hel del, tänkte dela med mig om det här och nu :)

Första dagen jag var med på jouren var det ovanligt lugnt, endast ett akutfall åkte vi på när jag var med, resten var inplanerade, alltså, de ringde på telefontiden på morgonen och bokade ett besök. Vi var ute på en häst med ett rejält svullet öga, en häst med hälta, en häst som skulle sederas inför att den skulle skos, den hade ryggont och jobbigt att lyfta ena bakhoven, och hovvården behöver ju skötas trots det och med sederingen gick det fint. En hund som hade ett hornhinnesår, en häst med nässelutslag, en häst med trassel med pälsen, samt några vaccinationer. Det akuta fallet var en häst med en allergisk reaktion som svullnat ordentligt mellan ganascherna, med risk för att andningsvägarna skulle påverkas, det gick bra med den. 

Andra dagen, då var det först smådjurskliniken som gällde, då fick jag vara med om en hanhundskastration, ett klokapselbrott på en hund, några vaccinationer av katter (bland annat tre ursöta kattungar som jag bara blev så såld på ;) ), en hund som behövde tömma analsäckarna, en hund för hältkoll, några återbesök så som en hund som skulle ta stygn, en katt som behövde lite hjälp med öronen. En hund ultraljudades och konstaterades en livmodersinflammation, en katt kom in med svullen tass som visade sig vara ett bett från en annan katt, och det var faktiskt ett hål rakt genom tassen. den spolades och gjordes rent.

Efter att dagen var slut så blev det jour efter att det blivit lite omändring i schemat för Gustaf, så jag åkte med ut några timmar på det med. En akut skada på en häst på sommarbete, visade sig vara en kraftig senskada (en av de värsta senskador jag sett) och hästen kunde inte gå. Den var gammal och om den skulle behandlats så skulle det ta månader uppåt ett år, kanske längre, med osäker utgång, och det beslutades att den skulle få somna in. Med en spruta slutade den fina gamla trotjänaren sina dagar väldigt lugnt och fint, men sina människor runt omkring sig. Sista besöket jag var med på var tyvärr det med en avlivning, dock var denna mer planerad, en ponny med fång sedan ett bra tag utan utsikter att bli bra. Det lilla stoet fick sluta sina dagar samtidigt som hon fick smaska i sig både kraftfoder och sitt älskade gräs, med hjälp av bultpistol. Det gick lugnt och fint till. 

Att få vara med och kolla in allt detta har vart grymt! Jag får veta massor, och lär mig massor! Det som är jobbigast är naturligtvis när ett djur får sluta sina dagar och det jag upplever som svårast är att möta djurägare i en sådan sorg som man hamnar i när det är dags att ta farväl av sitt älskade djur. Det går bra, men det är trist. Men överlag är det helt otroligt kul!

Det är verkligen allt man får vara med om inom djurvården. Och jag har inte bara fått se den "braiga" sidan av myntet, utan även den den sorgliga. Men jag är inte ett dugg avskräckt, någon gång i framtiden ska jag jobba med djur. Det är helt fantastiskt att få vara med och hjälpa dem!! Men först ska jag plugga klart. Min utbildning lämnar ju faktiskt fler dörrar öppna än just humanvård, (det är roligt det med!) även om man måste kämpa lite mer för att få jobb med djur då. Men på något sätt ska det väl gå!! :) Eller vad tror ni? :)

De där äventyren jag vart ute på i veckan!

Nu så, är jag hemkommen från senaste äventyret, något som har fått mig att fundera ordentligt över mitt yrkesval. Fast med facit i hand så är det nog rätt väg ändå. För det finns alternativ kan man säga ;)

Jag har nämligen fått chansen att få vara med och testa veterinäryrket i ett par dagar!! Nu är det ju inte just veterinär jag skulle satsa på utan djursjukvårdare. Eller heter det djursjukskötare numera? Vet inte riktigt. Men allvarligt talat, djurvård är det grymmaste jag testat på. Humanvården gillar jag, och skulle trivas bra med detta i framtiden, men tänk, djurvård, fasiken så roligt!!

Jag har fått åka med Gustaf ut på jour en dag, han jobbar ju på distriktsveterinärerna i Kungsbacka, och idag har jag fått vara med på deras smådjursklinik och känt på hur det fungerar, samt att det blev ut att åka på jour nu på kvällen.

Jag har fått vara med om behandlingar av hästar, hundar, katter dessa dagarna. Och jag är såld... Jag har inte bara vart med om solskenshistorier utan även fall med tråkig utgång. 

Tror att jag går in på närmare imorgon vad jag fått vara med om för nu är jag bara helt trött, lite såsig i huvudet, mycket nytt att ta in minsann!! Dessa dagarna är svårslagna kan jag lova, jag har haft så roligt, och lärt mig massor, inte bara lärdom inom djurmedicin, utan även sånt som jag kan ta med mig till humanmedicinen. Stort TACK till Gustaf som låter mig hänga på!!!