Minerva

För två veckor sedan fick även Minerva lämna oss...

Som grund till detta är det förmodligen de satans nyårsraketerna som skrämde henne så hon slog i sig kraftigt inne i sin box på nyårsnatten. Gunilla har kämpat med att behandla och rehabilitera henne, men trots allt som gjorts så var det från början en dålig prognos och i måndags för två veckor sedan gick det inte längre. Kraftiga ligamentskador i en framhov och en senskada på samma framben satte käpparna i hjulet. Hon blev lite bättre efter behandling och det började se ljusare ut, men på måndagen vände det snabbt till det sämre och i samråd med den veterinären som behandlade henne på kliniken så togs beslutet att hon skulle få somna in. Gustaf kom ut på kvällen och jag var med henne in i det sista. 

Det gick bra, lugnt och fint, och Minerva var trygg med mig. Vi kände varandra så väl efter dessa åren tillsammans så det kändes helt naturligt att hålla henne och finnas där för henne till det sista. Hon var en älskad häst av alla runt henne och hon är nu djupt saknad. 

Tack Minerva för tiden jag fått med dig, all den klokhet du omgivit dig av, den värme du har utstrålat. Tack för allt du har lärt mig och tack för alla fina stunder.

Sov i Ro nu vackra häst <3 p="">

Viking, Descarada och Valle tar hand om dig nu <3 p="">

Härligt!

Åh, idag var vi ute på en underbar ridtur, hästarna var glada, vi var glada och framförallt, vintern börjar släppa sitt grepp om naturen!! Nästan snöfria vägar med mjukt underlag (ok, stundtals nästan för mjukt, tjällossning kan bli förrädiskt, men där är vi inte riktigt än) bjöd på en frisk ridtur där vi äntligen kunde lägga in lite mer fart. Vi satsar ju på långsam uppbyggnad, så det har blivit nästan bara skritt hela vintern. Skritt är förresten underskattat, de börjar få riktigt härliga och rejäla muskler, från att inte haft några nästan :) Underbart!! Men idag vart det lite mer fart, det blev trav uppför en lång backe och bägge hästarna var tokglada :) Viking gjorde en frivillig paus mitt i, skrittade en stund medans Minerva travade vidare och när han hämtat flåset tog han i igen. Lät dem välja fart det sista och hej vad det gick! Inte så långt dock, för nån vidare fast har vi ju inte haft under vintern ;) Men glada var de, och vi med!! Måtte våren vara här för att stanna så vi kan fortsätta såhär :)

Gammal bild... men känslan!!!

Stolt över min Viking

Idag har vi gjort något så vansinnigt grundläggande, något Viking kan och inte har några problem med, men ett rätt stort steg för mig. Och han tog hand om mig i detta så väl att jag inte kan annat än att bli alldeles varm. 

Vad har vi gjort då? Inget märkvärdigt. Vi har tagit en promenad. Inte nåt mer än det. Enda skillnaden idag mot alla andra gånger var att vi gick ensamma. 

De senaste åren, ända sedan jag började hjälpa till med Minerva för fyra år sedan så har jag inte vart ute ensam med häst en endaste gång? Varför? Jo, detta beror på Minervas totala separationsångest. Något har hon vart med om då den är så djupt rotad, hur vi än tränat på att lämna henne själv i stallet, hagen eller tagit ut henne själv har hon inte grejat det. Med detta har även jag med åren blivit lite mesig, att alltid ha sällskap är en trygghet. Att de andra hästarna vi haft har tagit efter Minerva och hennes beroende av den andra har inte gjort saken bättre. Att Svennis har vart kvar som sällskap får den som blivit ensam har inte hjälpt ett dugg. Det är den stora kompisen som inte får gå!!

Men något håller på att förändras. Sedan Viking kom har ett annat lugn lagt sig i stallet. Det är inte längre bank i väggarna eller hysteriska gnägganden när en av hästarna går ut själv. Men vi har inte direkt tränat något på det. Men idag var det dags för mig och Viking att gå ut själva, han behövde sin motion trots att Gunilla och hennes förkylning tillsammans med Minerva inte kom ut och gick. Så medans de var kvar i stallet så gick vi vår promenad. Och det gick bättre än vanligt att lämna Minerva inne. Det var faktiskt med Svennis som gnäggade och gjorde väsen av sig! Och okej, på vår promenad gick det inte så fort, det var ingen vidare fart på mig och mina baciller, desto med fart på Viking, så det var bara till att hänga på ;) Han kom på när vi kom en bit att vi var själva, stannade och tittade bakom oss och såg lite sådär lagom konfunderad ut, men gick sedan med spetsade öron igen. Så glad och så nöjd med att bara ha mig med, och hela tiden plockade han lite uppmärksamhet från mig på olika sätt, t ex genom att gå och gnägga på mig. Passade på att befästa det där med att prata på kommando lite till :) Han har definitivt inga problem med att gå ut själv, och det självförtroendet han visade för det förde han över på mig och fick mig känna mig lugn- Och glad! Just detta gör mig så stolt över honom, han har en förmåga att vilja ta hand om mig lika mycket som jag vill ta väl hand om honom. Han är bäst helt enkelt, och så underbar!! Finaste hästen!!!

Kalla kårar

Ni vet sen där känslan man får av något helt oförklarligt? När håren reser sig i nacken och man har en känsla av att det är något lurt. Något man inte kan förklara. Vår promenad med hästarna ikväll gav dessa känslor...
Hästarna var skrämsna redan när jag tog in dom. Ingen aning om varför, de var bara sådär blåsigaoch obekväma. Minerva tyckte det var bättre att backa till stallet. Det tyckte inte jag...
Sedan när vi gick iväg ut ville Minerva inte med alls och Viking blåste upp sig för något. Men iväg kom vi. Vi gick väl totalt 3 km. Inte långt men det räckte... mentalt sett... På håll, nånstans från skogen hördes ylande hundar, varken jag eller Gunilla kände igen detta, man har ändå rätt bra koll på hudar runt omkring här. Så brukar de inte låta... jakthundsläte var det inte... hela tiden fanns obehagskänslan, vilket inte blev bättre av att hästarna flög i luften för något bakom oss som vi inte kunde hitta anledningen till. Efter mer än halva turen berättade jag för Gunilla om de kusliga känslorna denna bäcksvarta promenad medförde och jag var inte ensam. Hon kände likadant. Ganska skönt att inte vara ensam om om det, men det hade vart gott om någon istället sagt att jag tramsade ;)
Det kändes som något lurade bakom varje sten, varje träd... skuggorna som pannlamporna skapade gav en känsla av att de var ute efter oss... Kuslig och otrevlig promenad!! Det var en väldig lättnad att vara tillbaka i stallet. Hästarna skötte sig trots allt väldigt bra,  de var obekväma de med, men förutom då de flög i luften höll de sig lugna.
Nä, sådana här promenader kan man vara utan. Inte ofta känns det såhär, trots att jag är galet mörkrädd så brukar det inte vara såhär. Nästan en känsla av att något ont lurade på oss. Hu!! Morgondagen måste bjuda på bättre promenadkänsla!!

Ny omgång med tigrarna

Jojomen, vi gick förbi golfbanan igår igen. 

Och denna gången hade tydligen inte de sabeltandade tigrarna riktigt så långa tänder som i förrgår, för nu gick det alldeles utmärkt att gå förbi dem, räckte bara att glo lite extra på dem (man måste u hålla koll på de misstänkta rackarna ;) ). Vi mötte till och med en golfbil som innehöll hela tre (!!) sabeltandade tigrar (jaja, golfare) och inte ett ögonbryn höjdes! Skönt!!

Idag blev det lite mental vila, allt är ju trots allt helt nytt för Viking. Så idag blev det bara pyssel under tiden Minerva skoddes och Svennis verkades. Detta var mycket uppskattat, han gillar verkligen att bli ompysslad! 

Vi får se lite vad morgondagen erbjuder, vi har inte bestämt något än. Men något blir det!

Skräck!!

På schemat stod idag en liten promenad med hästarna. 

Låter i sig rätt ofarligt, eller hur?! 

Hur som helst, vi hämtade in Minerva och Viking, som för övrigt verkar ha hittat varandra, de stor och kliade på varandra när vi kom!

Pyssel i stallet först och sedan ut. Bort till golfbanan tänkte vi! Jomenvisst tänkte hästarna, och vi knatade iväg. 

Och vi kommer fram till golfbanan där några golfare befann sig. Inget konstigt sa Viking. 

Till en början i alla fall.

Droppen kom när ett gäng golfare lite längre bort började röra sig i flock tillsammans med sina golfbagar med tillhörande stora paraplyer. Åh, herre vad farliga de var sa Viking! Han blåste upp sig, snurrade runt, höll andan, ja allt sånt där en häst som får syn på en sabeltandad tiger gör. 

Samtidigt står vi andra tre, speciellt Minerva och glor storögt på honom och undrar vad fasen det var som hände.

Tacksam var jag i detta att han lyssnade på mig och inte blev okontaktbar, man kan ju aldrig veta med en ny häst!

Vi gjorde som sagt ingen stor grej av det hela utan vi gick bara vidare, inte längs med golfbanan dock, utan upp i skogen. En liten dos livsfarliga golfare åt gången i början är tillräckligt. Han lugnade sig med en gång! Skönt det att han kan växla ner så pass fort. 

Så nu vet vi vad vi ska syssla med de närmaste dagarna, gå bort till golfbanan och spana på sabeltandade tigrar (läs golfare) och vänja pojken vid dessa :) 

Första dagen med Viking!

Idag gjorde vi som vi tänkt, pyssel, mys, gos, lätt träning på volten och en liten promenad. 

Vi ägnade runt 1 ½ timme inne i stallet och bara pysslade om hästarna, jag borstade igenom Viking ordentligt, gosade, redde ut svans och så skrapade vi bort massor av styngflugeägg. Har lite kvar, men de tar vi efter hand, huvudsaken är att det mesta är borta. Vi testade även om lite av vår utrustning passade, och jajemen, sadeln låg bra, tränset var han inte så förtjust i så det blir till att plocka ihop ett annat, ett bett som passade samt huvudlaget med hackamoret satt fint. Under tiden inne var Viking helt lugn, stod och sov, vaknade till och gosade, somnade lite till och var helt avslappnad. Han verkar verkligen gilla att bli pysslad med!!

Sedan gick vi ut till volten, där vi ägnade en liten stund mest till att se hur och på vilka signaler han svarade på. Han hade stenkoll på mig hela tiden! Det enda som han inte riktigt hade tålamod med var att stå still när vi gjorde halt ;) Han fick även gå över en presenning, jätteläskigt tyckte han först, sedan gick han över det som han aldrig gjort annat.

Avslutade sedan med en kort promenad, inte där vi tänkt så där befann sig en koloni av älgloppor, så det fick bli grusvägen en bit istället. Inga problem där inte! Viking var glad och lyhörd, och hade nog kunnat tänka sig gå en bit till ;)

Sedan var det hagen igen. Lilla hagen denna gången, då vi fick fixa elen till den stora hagen, strömmen gick inte igenom riktigt så bra som vi ville. När vi fixat det släppte vi över dom till den stora hagen igen. Härligt var det när man kommer och ska hämta att han kommer direkt när vi visar oss :) Han är så nyfiken och så mån om att få vara med!! 

Härliga häst, känslan säger att detta kan bli riktigt bra!! Gillar honom väldigt mycket redan och det är en sådan härlig känsla i stallet nu!!

Fina killen!!

Två nya familjemedlemmar!!

Viking har kommit och en liten kyckling har kläckts!!

Kom ut till hönsen i morse och det pep som bara den under lilla hönan som ruvat, en liten kyckling har äntligen tittat ut!! Så söt!! Synd att det bara blev en, nu hoppas vi på att den lilla sötnosen klarar sig bra!!

Färskare än så här blir man inte, välkommen till världen lille plutten!!

Och lite senare idag kom han äntligen, Viljar Viking!! Som vi väntat och längtat!! 

MInerva är inte helt charmad än, hon får inte mothugg som hon har fått av de andra hästarna vi släppt ihop henne med, det har gått igång och rusat och muckat, Viking markerade hyggligt och bestämt de två gånger Mineva måttade ett par sparkar mot honom att han inte tyckte det var ok, och att hon skulle tagga ner. Som det såg ut tog han ledarrollen med en gång med det och Minerva lyssnade på vad han sa med sitt kroppsspråk. Men hon tyckte inte det var bra, hon väntade på mothugg och ville få fart på honom. Men det var oväntat lugnt! Det funkar kanon med Svennis med, det enda är att Minerva vill ha honom lite för sig själv ;) Killarna bryr sig inte nämnvärt om det ;) Jag måste säga att detta ihopsläppet vart det lugnaste jag vart med om!! Och vad det gäller Minervas buttra attityd (som inte är mycket det heller) så kommer det ta några dagar, sen kommer hon ge sig. Hon är inte van att någon tar ledarrollen på ett lugnt och ärligt sätt (hon har visat samma mot oss för längesedan när vi fortfarande hade den diskussionen), men kommer släppa det när hon greppat hur bra det är. Och när hon brunstat klart ;) 

Viking verkar nöjd med läget. Vi var ute mycket hos dom i hagen under dagen, dels för att ha koll på läget och dels för att lära känna Viking. Han kommer när man ropar på honom, man kan leda honom i hagen utan grimma, jag skulle visa honom till vattenbaljan som var en bit bort i skogsdungen, då var det bara att visa honom riktningen, sedan gick han med lös. När vi skulle gå för kvällen gick han med oss ända till grinden för att vända tillbaka till de andra när vi kommit på utsidan av hagen. 

Han visade tillgivenhet, ville vara nära, gosade, han var lugn och nyfiken. Spontant känns han väldigt trevlig och jag hoppas verkligen att första intrycket är det som stämmer!! 

Imorgon ska vi mjukstarta med att mysa, pyssla, jobba lite på volten för hand och ta en liten promenad. Se lite hur han funkar, och få en uppfattning om hur han verkar tycka vi är. Leta lite efter vilka signaler han är van vid och lyssnar på. Helt enkelt lära känna varandra!! Längtar tills i morgon bitti!!

Här är han, fina killen!!

Att promenera med en shettis...

Det går inte fort, det kan jag lova!!

Det blev en promenad med hästarna ikväll, och tja, en sväng som vanligen tar kanske 20 minuter att gå tog närmare 40 minuter ;) Svennis har ju inte så långa ben ;) Han filurade väl egentligen mest i sin egna värld, i sin egen takt, glad och nöjd ;)

Ok, Minerva var inte den snabbaste i byn hon heller, hon sa stopp, vill stå här. Ungefär var femtonde meter. Så ja, det var väl mest en promenad som mest gick ut på mys med hästarna, och det är inte fy skam minsann!!

Valle tycker....

Ok, idag tog vi en promenad med hästarna för att sedan fortsätta träningen på volten. Där longerade vi båda och så lite individuell träning. För Valle blev det till att träna på att stå still när jag bad om det, med andra ord; låtabli att släpa matte till närmaste gräsfläck-träning... (som vi jobbat med att han inte ska dit han själv velat, han gick som han ville själv när han kom till oss, utan att ta hänsyn till vad den som hängde i andra änden av grimskaftet hade för tycke, nu är det så mycket bättre, han lyssnar bra, men gräs liksom, när man väntar på sin tur att longera,  ja, då är gräset väldigt lockande...) Efter att jag envetet flyttat tillbaka honom till ursprungsläget varje gång han flyttade sig samt att be honom låta bli gräset och fokusera på mig, belöna i varje läge som det var befogat, så började han koppla läget. Kunde gå runt honom, flytta mig från honom och mot honom och han stod kvar. Utan att äta. Vinst!! :) Han är envis, denna hästen. Vilken tur att jag är det med ;)

Och att han hade åsikter om vad jag höll på med, tja, det kan ni se nedan ;)

Häst och vagn

Eller ja, snarare ponny och vagn ;)

Idag var vi ute med alla tre hästarna, Minerva och Valle fick promenera och Svennis fick dra sin nya fina vagn :) Vi gick inte jättelångt och vi höll oss på plana vägar eftersom Svennis inte är i någon direkt kondition. Och på hemvägen bytta jag och Anna, hon tog Valle och jag fick ta Svennis och köra lite :) Gud vad kul det var!! Nu var det mycket att hoppa i och ur vagnen sluttade det lite upp eller ner går vi vid sidan, men lite åkte jag. Så härlig känsla!! Det är många år sedan jag körde häst nu, har kört en släktings shettis för många år sedan och så körde vi in ett fullblod jag hade på foder tillsammans med ägaren. Men även det är många år sedan... typ 15 eller nåt... så det var roligt att friska upp minnet, och vi håller tummarna för att det blir snart igen :)

En välbehövlig runda i skogen

Idag har jag vart ledig vilket vart väldigt skönt. Hade väl dock behövt nån dag till.. men nä, så blir det inte, praktik i morgon igen. Är rätt sliten, kroppen värker, har lite frossa av och till, halsen och huvudet gör ont och näsan har börjat rinna. Men eftersom vi inte får vara borta mer än max två dagar så är det inte en chans att man kan vara hemma och vara sjuk. Rätt orimligt egentligen. Men som student ska man var lite av en övermänsklig människa, så ja, det är bara till att bita ihop. Tur att det snart är slut. Fy satan vad trött jag är på det nu.

Hur som helst, i morse tog vi oss en tur i skogen med hästarna. Så otroligt skönt!! Hästarna var glada, vi var glada, vädret var härligt, och ja, vad mer kan man begära?? Valle har landat lite till och är nu täthäst utan att tycka livet är alldeles för farligt :) Han har full fokus på mig och väntar alltid på nytt kommando, även om vi kommer efter Minerva och Gunilla så stressar han inte ikapp, utan väljer att vänta in vad jag säger. Väldigt skönt att inte ha en häst som får spader av att komma efter och tar saken i egna händer och stressar och springer ikapp. Känns tryggt bara det. Fina Valle, det börjar verkligen bli bra detta!!

Ibland avstår man frivilligt...

Det finns dagar som man bara känner att hoppa över att göra något med hästarna. Man väljer att bara göra allt basic, mocka, mat, borsta och sånt. Men inte ge sig ut och göra något med dem, varken promenad eller rida. 

Idag var en sån dag. Som tur är brukar vi tajma det väl med varandra jag och Gunilla, och orsakerna kan vara olika. Just idag så vart jag mer sliten än vanligt och helt slut med huvudvärk och frossa, orkade knappt leda Valle in från hagen. Så nej, ingen större aktivitet för min del. Gunilla var vansinnigt uppretad på grund av saker som händer som inte borde hända, och att ge sig ut med ett sånt humör kan bara bli dåligt. Så idag avstod vi helt frivilligt från att göra något. Istället fick vi bara ha lite kvalitetstid med hästarna, vi fick båda prata av oss och detta utan krav på någon. Det är rätt skönt. Tanken var att vi skulle ridit idag, men så blev det ju inte. Skönt att inte allt är hugget i sten, vi ser allt som oftast hur dagsformen är hos alla fyra innan vi bestämmer oss för vad vi ska göra. Bättre samarbete än vad vi har runt hästarna har jag inte vart med om tidigare. Så guld att det funkar så bra, vi är på samma nivå när det gäller det mesta med hästarna. På dessa tre åren har vi hittills inte haft några problem med att få ihop nåt runt hästarna, det är få förunnat. Jag trivs som fisken i vattnet i stallet, det känns som ett eget stall, och alla tre hästarna känns lika mycket mina alla tre, även om det bara är Valle som jag står som delägare på. Det funkar verkligen bra, och det är jag så tacksam för!!

Vårregn

Idag har inte direkt vart ett sånt där toppenväder som man kan hoppas på. Men även om regnet öst ner större tiden av dagen så har det vart ganska varmt, och nu ikväll när vi gick en promenad med hästarna så vart det en galen luftfuktighet och ljummet. Och naturligtvis började det regna. Och eftersom jag är en väderoptimist (och för varm av mig för att ha på mig en extra jacka) så hade jag bara fleecetröja överst. Regnet kom ner i sån där våraktig form, helt vindstilla ute med, och det gav bara en sån där härlig känsla. Valle verkade njuta han med, han såg så glad ut när han gick där i regnet, precis som om han var tacksam för att bli blöt och få vara lite naturlig en stund och inte vara insvept i täcken för att det regnar. Vi försöker att inte ha på honom täcken så mycket, han hatar dom, men eftersom han vart en väldigt vältäckad häst innan han kom till oss, och det är inte schysst att bara ta bort som helt.. Hoppas på att han ska kunna gå utan så mycket som det bara är möjligt sedan, han kommer må bättre då, om inte annat så kommer han vara gladare, jag har aldrig vart med om en häst som avskytt täcket så mycket som han gör. Så hoppas det kommer att funka bra. 

Hur som helst så kom vi tillbaka till stallet rätt genomblöta alla fyra, men nöjda i vårregnet. 

Då var den sluuuut

Längsta veckan på länge är till ända, och jag är trött. Helt slut faktiskt. Men men, så är det att jobba. Tråkigt bara med bara dagtid!! Aja, bara till att ta.

Avslutade denna fredag med att ta en promenad med inslag av jogg med hästarna. Väldigt skönt!! Blir en promenix i morgon bitti med. Vi avvaktar med att rida tills Minervas sår fått läka lite till. Jag tod och drog dränaget i måndags, men hon har ju fortfarande två sår efter det, varav ett är lite större. Hon måste fortfarande gå bandagerad. Det är ingen större fara med henne, men kan tänka att det sträcker och drar en hel del. Hon är lite stel, men inte halt. Och utefter vad veterinären säger så kan hon börja ridas nu, rakt fram i skritt och trav så länge såret är där. Men som sagt, vi fortsätter med promenaderna lite till, vi har ingen anledning att stressa. Och för Valles skull kom faktiskt denna lilla microvilan helt perfekt i tiden. Vi lägger ju inte av, så det blir ju inte mycket att sätta igång sen, men en vila från ridningen var perfekt för hans uppbyggnad nu. Red i söndags, och det gick kanon!! Så denna veckan blir det ridfritt, sen är vi nog på g igen. Glad verkar Valle vara med, det mesta tar han med ro på ett sånt sätt han inte hade gjort i början när han kom till oss. Förändringar sker hela tiden!! Underbart att se :)

"Ah men hallå alltså!! Ha' ru nåt att bju' på eller??"

Meen... olycksfågel!!

Ja, då var det dags gör en ny skada för Minerva. Igår hade hon slagit i på insidan av frambenet, precis nedanför knät med resultatet ett litet sår och att vävnaderna har separerat från varandra. En rejäl sårficka vart det. Så det blev veterinär på det och av det blev det ett dränage, bandage, antibiotika och box eller sjukhage ett tag. Suck. Men ok, ett sår läker, håll tummarna för att det inte blir några komplikationer. Så ska väl detta gå rätt smärtfritt. Hoppas!
Ville fick en stunds motion på volten själv ikväll och det gick kanon.  Jobbade honom från marken med både lydnad, uppmärksamhet och longering. Han tyckte det var kul! Tänkte som bara den.
I morgon blir det vila igen, först har jag praktisk och sen ska vi på kalas. Attans, vill fortsätta arbeta med honom där jag slutade idag!! Men men. Så får det väl vara. Får bli på lördag istället. Nu är närmsta planen att sova. Trött som tusan!!

Läkande kraft

Efter att ha fått vår uppsats sågad och mitt självförtroende kört i botten, så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Beskedet vi fick av handledaren när vi lämnat den sista versionen till henne var att den var bra, men examinatorn tyckte annat och massor ska ändras, inte mycket var bra. Att inte handledaren var på plats vid själva granskningen var också skit, för det ska hon egentligen vara. Skiter i allt snart. Hatar allt vad uppsats har att göra med, fy satan, ville bara bli klar med skiten, men nu detta. Helvete.

Blir till att göra de satans ändringar fortast möjliga, vill inte veta av detta mer.

I alla fall så fick Gunilla med mig ut på en ridtur, en rätt oväntad för vi red ju igår. Och det bar iväg lite längre dessutom, ända bort till ridskolan och hem. Och det gick verkligen hur bra som helst!! Valle tog för sig, klev genom bäckar, klafsade rakt igenom lera, gick först när Minerva blev rädd för en stor sten, fyra rådjur lallade omkring vid vägen, ett sprang över framför oss, två av dom velade och ett stod och åt. Och vi kunde gå raka vägen förbi, en liten blick fick rådjuren, som inte stod mer än tio meter från oss. Det är helt fantastiskt att kunna komma så nära de vilda djuren!! Och allt detta, hästarna, ridturen, djuren, naturen har en otroligt helande kraft på en låg själ, detta vara vad jag behövde!! Det känns bättre nu, jag orkar fixa skiten med uppsatsen, även om det inte lockar. Men det blir lättare i och med detta. Tack för att allt detta finns. Så mycket mer man orkar när man får en sån här energiboost. Helt fantastiskt!!

Näsan fram och faaart!!

Alltså, nu ska vi inte ta i överkant, men det händer faktiskt grejer :)

Vi tog oss en kvällsridtur med hästarna, en liten lagom runda med mest uppför och nerför. 

För första gången höll Valle jämna steg med Minerva redan i skritten, till och med så att Minerva fick kliva på :) Och han gick dessutom först, lite läskigt emellanåt, han gick och blåste på rotvältor och stora stenar, men han gick utan problem. 

När det var dag för trav fick Minerva ta täten, mest för att hon skulle slippa trippa långsamt bakom. Men idag så hände det, han började länga på steget, ta fram näsan och höll såpass jämna steg med Minerva att hon fick öka farten!! Det ni!! Från att gå och dra in näsan och knappt komma framåt till detta på så kort tid, helt underbart! Han var så glad och tog i allt vad han var värd :) Testade lite galopp, men i det blev han kort och långsam igen, så lät bli det, just för att han ska få hitta framåtbjudningen och inte hamna åter i det korta, avknäppta läget han vart i. Allt kommer att släppa, bara han får lite tid! 

Det som ändå är roligt är att han trots att han öppnat upp formen så släpper han inte väg den allt för långt, utan alldeles lagom, precis sådär att han faktiskt börjar jobba med ryggen och bakkärran och höjer framdelen, helst utan att jag behöver ta i på nåt sätt, han är väldigt lätt i handen, och målet är att ska bli ännu lättare :) Min fina häst, du är precis vad jag behövde, så mycket energi du ger mig!!

Första uteritten!

Vilken premiär!

Idag var det andra gången jag satt på Valles rygg här hemma, och det var dags att ge sig ut i skogen :)

Det har vart rätt spridda skurar vad det gäller rädsla från hans sida, fått höra att han är tittig från några, att han inte går att rida ut på från en, att han ska vara rädd för det mesta av en annan, och ett par som säger att det funkar. Då med allt detta med sig så gav vi oss ut.

Och... inget hände. Han var hur cool som helst. Nästan lite loj. Fick gå på halvlång tygel det mesta, och han gick och filosoferade. Verkade väldigt nöjd, men fundersam. Vi red inte långt, vi måste börja någonstans liksom. På en skogsväg travade vi, Minerva i täten som satte iväg, och vi efter i ett makligt tempo... han tog liksom inte för sig, utan bara samlade ihop sig, knölade ihop halsen och gick och trippade sakta fram. Gav honom mer tygel, för jag vill att han ska sträcka fram näsan så överlinjen får längas ut och stretchas, och tillslut klickade det och han längde steg och allt :) Och vad nöjd han var med det!! Gamle mannen, så härligt :)

Vi fortsatte i skritt resten av turen, men Minerva som fick bestämma lite vägar, Valle hakade på, och helt utan krav från mig så kom han till en helt otrolig avslappning. Helt underbart!! Dock verkade han rätt förvånad över att Minerva fick gå som hon ville, lite frågande över om det var ok... Men han var nyfiken och hänge på! 

Det var två mer än nöjda hästar som vi kom tillbaka med till stallet, och imorgon väntar en promenad istället för ridning, varierat arbete måste vi få till, så hans rygg stärks :) 

Men det var väldigt kul att det funkade så bra som det gjorde, och att han var så lugn och litade på oss :)

Trickträning!!

I eftermiddag var Jonas hos oss och vi fick en trickträninglektion med hästarna. 

Så galet roligt!! 

Minerva fick jobba vidare från sist och påbörja bugning.

Valle fick grunderna i targetträning och även nosa lite på bugning han med. Mycket av jobbet med honom var att han skulle få komma på att jobba är kul, det betyder belöning, och att därmed sluta med sitt nafsande och bitande, då han inte får respons alls på det. Jag kan säga att vi har redan med dagens träning kommit en bit på vägen!! Roligare träning än detta får man nog leta efter!!

Jonas red ner till oss på sin Mighty, han fick låna vår lilla hage under tiden, och innan de vände hemåt visade han lite av det han kan, som rygga på avstånd, inkallning, löslongering och stegra. Tror nu att man blev ännu mer inspirerad nu eller?? Vill bara fortsätta i en evighet, men man blir rätt mossig i huvudet efter en stund så kommandona vart väl sådär, då var det lika bra att lägga av för dagen ;) Men kul, det lovar jag att det var!! 

Kolla in Jonas hemsida, http://jonassjostrom.se/index.html ,jag kan inte tänka mig annat än att ni kommer att bli nyfikna!!

Fina Mighty!!