Sommartider hej hej!!

Tänk vad tiden går fort! 

(så ofta som jag säger det måste betyda att jag är gammal;) )

Men nu är sommaren här och jag har till och med semester! Är inne på min sista vecka nu, så tre veckor är redan avklarade. En vecka har spenderats i Spanien tillsammans med Jennie, helskönt men väääldigt varmt! Vi hade riktigt gött, sola, bada, läsa, läsa, sova, spela yatzy och äta var väl det vi gjorde ;) Lite bilutflykter med. Dock hade vi bägge lite svårt för värmen ca 30 grader varje dag... Ska erkänna att jag helt klart föredrar vårt ostadiga klimat här hemma i Sverige ;) Det plus att jag (vi) efter några dagar hade hemlängtan, haha ;) Men vill inte ha resan ogjord, vi hade det toppen! Men nu kan utlandssemester dröja 8-10 år innan det är dags igen, för hur gött det än var att vara iväg, desto bättre var det att komma hem!! (Sen att jag har en stark ångest när det kommer till flygningen där man kan summera det stresspåslagen med en puls på 150 slag per minut i några timmar både på dit och hemresan gör det inte bättre att resa, värsta jag kan utsatta mig för frivilligt!!)

En dagstur till Danmark slog vi till med i vårt arbetslag inför sommaren med, en helt fantastisk dag, längesedan jag skrattat så mycket under en hel dag som då ;)

Hemmavid renoverar vi vidare, snart är det klart i hall uppe, trappan och hallen nere. Lister och sånt där kvar. Det blir så fint!! Storstäd av huset står på listan de sista semesterdagarna nu, det är så skitet efter denna våren med byggdamm och allt sånt!!

Nytt projekt har jag på gång med, jag tänker ta C1-körkort, för medeltung lastbil. Bra att ha i jobbet, och bra hemma, då kan jag köra även mammas och pappas stora husbil om andan skulle falla på. På jobbet har vi några större bilar, bland annat en IVA-bil som kräver C1-kort, och ibland får vi transporter med den, är så surt att inte få köra då... Så det ska rådas bot på! Speciellt nu när jag inte har något att plugga på, kartprovet för larmförare blev jag godkänd på, så nu får även jag tuta och blinka på vägarna, och tentan i akutmedicin barn och ungdom fick jag VG på, så är allt i fas med allting! Sökt in till ytterligare två kurser i höst, även dom delar av specialistutbildningen. I mitten av juli vet jag om jag kommit in på dom. Tror inte det ska vara något problem. 

Nä, ska släppa datorn nu, den som jag endast numera har öppen när jag betalar räkningar, dags att ge sig ut på den dagliga promenaden! Skönt att ha vart ute innan det blir för varmt!

Och så ska vi fira Beata och Doris, för idag fyller de 8 år!! Ja jösses vad tiden går!! ;)
Grattis mina små godingar!!

One down, two to go

Och där kom resultatet!!

På tentan alltså. Och tro't eller ej, Godkänd!!

Var verkligen inställd på att göra den igen. Var helt säker på att det skulle hänga på håret, att den inte skulle vara godkänd. Det var min känsla. Ska bli spännande att hämta ut den och se vad jag svarat egentligen, detta tentatillfället är som ett svart hål, precis som alla andra tentor jag skrivit, ingen aning om vad jag svarat innan jag sett det ;) Men sån är jag, tentor och examinationer är inte min grej, jag bara stressar sönder över dem ;)

Nu är det två kvar i vår att klara av. Akutmedicin Barn och Ungdom och kartprovet för att bli larmförare på jobbet. Kommer prioritera plugget inför kartprovet. Dels vill jag ha det klart så jag är "komplett" och dels så känner jag spontant att jag kan behöva läsa på allt om barn extra mycket, så det gör inget om det blir omtenta på den. 

Men men, det går som det går, bara att se till att skapa de bästa förutsättningarna till att klara det, med andra ord, pluuuuugga!!!

Välbehövlig fikapaus igår med utsikt!!

Tillbaka!

Jomen, var allt tillbaka på jobbet i veckan! Så gött! 

Nästan frisk, det går lite i vågor. Rösten har fått sig en bra törn av dessa veckorna så den raspar lite ;) Inte för att det hindrar mig från att tjata på ;) Halsontet kommer och går lite som det vill fortfarande, men håller sig hyfsat i schack nu, hostan likaså och bihålorna har invändingar fortfarande. Men i morse kände jag mig friskare än på länge, firade det med första löppasset på fleeera veckor!! Satsade på löpbandet på logen, bra, för då är det bara att kliva av om man känner att det inte går.. Men 30 minuter, 3.5 km i makligt tempo slog jag till med, kändes lagom att starta med efter så här långt uppehåll orsakat av sjukdom. Är sådär gott trött i kroppen nu :) Kan hända att det blir en stund imorgon med på bandet :) Nästa vecka blir det massa jobb och det ska bli så kul!! 

Pluggar på kartor just nu, larmförarutbildning och kartprov är satt till den 11/5, så bara att memorera... Lätt för den med sämsta lokalsinnet i stan ;) Men det går bättre och bättre att hitta!! 

Igår körde nästa högskolekurs igång med, Akutmedicin med inriktning barn och ungdom, ångrar inte en sekund att jag hoppade på den, barn är lite läskiga att vårda eftersom de skiljer sig i många lägen mot vuxna. Gott att få lite mer kött på benen när det kommer till dom!!

Tentan skrevs förra veckan för den förra kursen, och det kommer att hänga på håret där, rätt säker på att jag kommer att skriva den igen... Men vad fasen, det är bara att göra!!

Och för att göra det hela ännu roligare så skickade jag in ansökan om två ytterligare högskolekurser för hösten, den ena är en om handlar om vårdande i akutsituationer, den andra är akutsjukvård vid trauma. Båda ingår i vidareutbildningen för ambulanssjuksköterska, gött att kunna tillgodoräkna sig dessa när jag går den sedan! Planen är att ta den hela nästa höst. Skulle kunna söka in på den redan till hösten, men har inte bråttom, och framförallt är det skönt att läsa strökurser som sedan är avbockade när det väl gäller, lättare när man jobbar under tiden. Att jag vill pausa lite från plugg nästa vår är en annan anledning, det är en D-uppsats som ska skrivas på våren, är långt ifrån sugen på att sätta den än.... Och så ytterligare en sak.. det ska ju praktiseras under ett antal veckor. Då behöver man ta tjänstledigt de veckorna (ok, kommer väl hoppa in ströpass under tiden, men ändå), och innan dess måste ekonomin byggas på liiiite till. Det lär ju inte bli fett i plånboken då ;) 

Men som sagt, det är en senare femma, först och främst blir det till att plocka ut de kurser som man kan smidigt kan läsa som fristående! 

Nu återgår jag till mina kartor, trevlig helg på er!!

Ååå där satt den!

Den alldeles för välbekanta känslan av tentaångest... Jag vet ärligt talat inte om jag sätter denna tentan, ju mer jag läser desto mer förvirrad blir jag. Fast det kan hänga ihop med den morfinbaserade hostmedicinen jag är satt på för att jag ska kunna andas typ... Har noll koll på vad jag håller på med. Tur jag är ledig och inte behöver lämna huset. Eller jo, imorgon då, så då blir det ingen hostmedicin för mig inte. Det gör ingen större skillnad ändå, så det gör inte så mycket. Fått kortison med och tycker att det hjälper bättre... Aja, blir väl av med det snart!! 

Åter till tentafrustrationen... 

Satt till halv tre inatt och bara malde igenom frågorna, men vet inte om jag blev så mycket klokare av det. Mest trött. Suttit under eftermiddagen och kvällen idag, men det vill inte fastna. Känner mig bara trög. Ska ge mig för ikväll. Imorgon är sista föreläsningsdagen, och om en vecka är det tenta. Det får gå som det går, det går alltid att göra om den. Brukar ju sätta tentor på andra försöket. Så kan väl hända att jag kör på det konceptet även denna gång ;)

Suck...

Slutspurt!!

2 pass kvar. Sedan är jag klar med min sista placering på avdelning och därmed även helt klar med basåret! Ni kan inte ana vad skönt!! 

Basåret har väl sina fördelar, men mycket av det kunde tänkas igenom både en, två och tre gånger. Detta för att det faktiskt ska kännas meningsfullt. Mycket av det har vart onödigt tidsfördriv som kunde lagts på vettigare saker... Men men, nu är det snart gjort! Och därmed känns det som man äntligen är klar med grundutbildningen. Det är man ju egentligen samtidigt som man blir klar med utbildningen på universitet, men detta gör att man känner som ofärdig. Det är man i och för sig, för man har så sjukt mycket kvar att lära, men man känner sig i vissa fall fortfarande som elev.  Men nu är det slut med det! Mitt sista pass på HIA är på söndag, och då är det klart!! Så galet skönt!! 

Snart är jag tillbaka där jag hör hemma, i dom gröna kläderna, i den gula bilen!! Jag längtar så otroligt mycket!!

Att jag sedan väljer att läsa vidare, så som jag gjort, känns bara bra. Jag vill specialistutbilda mig, och dessa kurser i år ingår i den vidareutbildningen! Såå kul!!

Tiiiiidigt, tidigt på morgonen på väg till Björkö tillsammans med min grymma kollega för att hämta patient!! Snart jobb på riktigt igen!!

Då var det dags igen...

Jag ger mig tydligen aldrig. 

Något jag inte skulle göra på väldigt länge var att plugga igen. Vad ska jag göra i vår? Plugga... ;)

Nu är det inte något på heltid, utan en kurs egentligen bara (kanske två, inte fått svar på den andra än), på 7.5 poäng, halvtidsstudie. Det är en kurs som ingår i vidareutbildningen till ambulanssjuksköterska, och när jag väl läser den kan jag ju då tillgodoräkna mig denna kursen, underlättar då.

Kursen jag ska läsa heter Akutmedicin, och det sägs att det ska vara en bra kurs. Så det låter lovande! Så nu vet jag vad jag ska syssla med på mina lediga stunder de närmaste 12 veckorna ;) För jag kommer att köra på som vanligt på jobbet, 100% där. Och kommer jag in på den andra kursen blir det ytterligare 12 veckor. Det ska nog gå väl. Så gör ju de flesta. Så, ja, nu kör vi!! 

Då var det över.

Dagens tenta, den slutgiltiga tentan, ja den är över. 
Och med den så är faktiskt hela min utbildning över.

För jag klarade den!!!

NU ÄR JAG SJUKSKÖTERSKA!!!

Fy tusan vad konstig. Och läskigt. Och otroligt. Och helt underbart!

Ett helt nytt kapitel påbörjar jag nu i mitt liv. Ett slut för något innebär en början för något annat.
Äntligen kan jag på allvar börja arbeta igen, tjäna pengar och inte behöva vända på ören för att få det gå ihop. Så skönt!! Men läskigt är det. Lilla jag är sjuksköterska... otroligt...

En liten nyhet har jag att dela med mig av med. 
Jag har fått jobb :)
Om två veckor börjar jag efter eget önskemål. Jag är helt slut och unnar mig faktiskt en liten paus. En paus som innebär noll pengar på kontot,  men vetskapen om att jag inte behöver bekymra mig om framtiden gör det lätt att koppla av denna gången. Att ta ledigt på riktigt. För redan i november kommer jag få in en lön på kontot, mer än vad jag fått in samtidigt någonting.  Inte för att det ger fett med pengar att jobba som sjuksköterska, utan för att jag inte haft det tätt på kontot innan och skillnaden kommer bli stor. Äntligen lön!! På riktigt!!
En fast heltidstjänst. Det är många år sedan nu!!

Och var blev det då?
Jo, jag blir kvar på min praktikplats. Övre gastro, avd 350 på Östra. Jag har verkligen kommit till att trivas bra där, och min start på sjuksköterskekarriären kan nog inte blivit bättre!!
Så om två veckor går jag på min 3 veckor långa bredvidgång, sen är jag på g!!

Oh my god...

Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god, Oh my god!!!!

Nä jösses, nerverna har typ flyttat tror jag. Helt galet. Orkar inte... Men jo, det ska jag göra. Imorgon gäller det. Slutspurten. Sluttentan. NERVER... och lite mer nerver... GAH!!! Vad händer om jag inte klarar den? Jag får göra om den helt enkelt. Värre än så är det egentligen inte. Men jag vill inte göra den igen. Det tål inte mina nerver. Positivt är att själva praktiken är helt godkänd. Den kommer jag inte behöva göra om igen, nu är det bara tentan det hänger på. Jag känner att det borde gå alldeles utmärkt, det enda jag inte litar på är mina nerver. Fan för dom. Usch. 

Som sagt. Imorgon gäller det. Håll tummarna för att det är positiva besked jag kommer med här imorgon. Det bara måste gå bra. Annars gör jag väl den en gång till då da. Får väl gå liksom. 

Men AAAAHHH!!

Måtte det gå vägen imorgon, så jag kommer ett steg närmare mitt absoluta slutgiltiga mål, ambulansen!!

Två kvar...

Endast två pass kvar av min praktik. Helt galet. Dessa 7 veckorna som kändes som en hel evighet från början är snart till ändå. Helt otroligt. Två pass... Fredag och lördag kväll...

Har de senaste veckorna endast jobbat kväll, därför inte ett ljud från mig här... 

Ja... så efter lördag kväll är en del av två klar för det ska nog mycket till om jag inte ska bli godkänd på den, för än så länge går det kanon. Den andra delen är ju den praktiska tentan. Den har jag på måndag. Och går den väl så är jag klar!!! Fattar ni, om bara några dagar kan jag äntligen vara färdig med utbildningen, äntligen vara en sjuksköterska, helt galet!! :)

Oj

Men vad tiden går fort!!

Ja jösses... 

Tänk om bara två veckor så är jag klar med min praktik!! Då är det bara den praktiska tentan som är kvar, vilken jag gör måndagen den 26/10. Håll tummarna då!!

En vecka har gått som hästägare i morgon med, och ja, det känns fortfarande hur bra som helst!! Nu är vi igång på allvar med promenader (jaja, allt har sin historia, jag har inte ridit honom än, det kan vi ägna ett enskilt inlägg åt ;) ). Vi får se om det är dags snart att sitta upp!! Hur som helst, Viking är hästen jag väntat på, nu menar jag inte att jag inte tyckt om mina andra hästar jag haft genom åren, de har alla vart speciella och älskade, men allt har bara fallit på plats, att tillsammans med sin häst vara ler och långhalm, det är en fantastisk känsla, något jag inte till hundra känt innan, men nu känns det som att det bara är rätt. Helt min typ av häst, och vad jag tror så är nog jag Vikings typ av människa :) Bästa hästen!!

En annan sak, en mindre rolig sak, är ridskolan. Kommer ni ihåg att jag berättade om att deras stall är stängt? Rivningsfärdigt i princip. Men hoppet var uppe för att det bara kunde bli bättre, i alla fall efter lite slit, så skulle det bli mycket bättre. Men som alltid finns det motvalsare, och dessa vill lägga ridskoleverksamheten på is. Hamnar den på is är det svårt att komma tillbaka igen. . Med all fakta så är det inte en lösning, men svårt att övertyga tydligen. Nu har detta engagerat hela kommunen. Vi ska vinna slaget!! Ridskoleverksamheten måste vara kvar!! Medlemsmöte ikväll, måtte det komma många.... Vet att kommunpolitiker kommer också, för att informera om bidrag som givits, och bidrag som kan komma ges, bara det blir ordning. Det måste bli rätsida på detta nu, ridskolan ska inte gå i graven, upp till kamp!!  

Den ridskola jag vuxit upp på ska leva vidare och och fortsätta skola och forma ungdomar precis som den har format mig!!

Nu kör vi helt enkelt!!

Finaste vännen!!

Hälften vunnet

Glada nyheter!!

Nu har ju halva tiden på praktiken gått och det var idag dags för mittsamtal. Ett sånt där avstämningssamtal tillsammans med handledaren och en lärare från skolan där alla kriterier för godkänt gås igenom och en massa frågor ställs och man ska kunna svara sådär klokt och smart för att inte få onda ögat. 

Om jag var nervös?? Jajemen.

Förra gången jag hade mittsamtal vart jag ju sågad ungefär längs med fotknölarna på min förra praktik. Fanns inte mycket positivt de kunde få fram där inte. Med facit i hand så kan jag väl våga påstå att den handledaren inte bör handleda, och att det sköttes väldigt dåligt från skolans sida sett (kanske drar den historian någon gång, om jag orkar gå tillbaka till den mentalt sett...).

Så ja, jag kände väl att jag hade all rätt till att vara nervös...

Men det gick ju hur bra som helst!! Ni anar inte vilken lättnad jag känner!!

Min handledare är helt suverän, vi har en kanonkommunikation och jag tycker att det fungerar så bra. Jag trivs och tycker om avdelningen och alla som jobbar där. 

Det är hur mycket punkter som helst som ska gås igenom och jag fick i det närmaste högsta betyg på allt! Min handledare sa i slutet när vi kom till punkten som handlade om den personliga professionella utvecklingen där man ska se till styrkor och svagheter att hon, trots att hon letat inte hittar några svagheter jag behöver arbeta med, utan ser bara att jag har styrkor... Ehm... hakan i backen. Men nej, hon gillar tydligen skarpt vad jag gör och vad vi ska jobba på mer är väl att sätta rutinerna och att jobba med min nervositet inför den praktiska NKSE-tentan!! 

Jag är så glad :) :)

Helt suveränt betyg på att allt man lägger ner på alla dess sätt ger resultat. Det är vad jag strävar efter och vad jag vill. Att vara bra på det jag gör. Dock finns det nog en sak som jag känner är liiite mer värt än detta, något som trots allt är det högsta betyget som man kan få, och det är när patienterna man har hand om faktiskt önskar att jag inte ska vara ledig imorgon. Att de vill att jag ska fortsätta vara ansvarig för dem, helst varje dag, och om detta absolut inte skulle vara möjligt (avdelningen är indelade i 4 grupper, och vilken grupp man hamnar i råder inte jag över) så måste jag lova att kika in till dom och hälsa och kolla av läget. Det kan jag nog säga, det är nog det högsta betyget man kan få. Att man kan få vara med och skapa en trygghet, vara någon som patienterna kan lita på, som finns där i en så utsatt situation som man är som patient, vara den fasta punkten och tydligen lyckas med allt detta, det om något värmer hjärtat!!

Jag vet en sak säkert. Jag har valt rätt yrke!!

Med detta kan jag väl se det som att hälften är vunnet. Andra halvan av praktiken är ju kvar, men det känns mycket bättre nu. Mycket lättare. Och mycket mer hoppfullt när det kommer till att faktiskt kanske kunna vara färdig om fyra veckor!!

Helg eller?? Klaaaaag!!!

Usch!! Ska jobba i helgen. Typ i alla fall. Praktisera i alla fall.

Inte nöjd med detta på något plan. 

För det första; jag hatar verkligen att vara student. Det är så förbannat krystat, man är inte alls den man är egentligen och man går på tå hela förbannade tiden. Man ska vara så satans präktig och tillmötesgående och så vidare. Att jobba på riktigt ger en helt annan känsla och gör en gladare. Nu är jag bara sur och tvär. Men visar inte det utåt.

För det andra; Detta blir min andra helg i rad. Har inget emot att jobba helg om det inte vore så att jag är lagd att jobba tre helger i rad!! Kommer att jobba ytterligare en helg under dessa 7 veckorna, alltså 4 av 7 helger jobbar jag. Jag är inte nöjd alls. Inte ok enligt mig och många andra. Men jag ska ju vara där och lära mig sägs det... jovisst, och den bästa lärotiden är under veckorna på dagtid. Miss där tycker jag. 

För det tredje; att inte få lön för något gör mig väldigt omotiverad (och kom inte och säg att det jag lär mig ska vara nog lön för mödan, det är bara en del i det långa loppet, räkningar kan bara betalas med pengar, så det så). Hade jag arbetat på riktigt hade jag haft lön, och förmodligen inte lagt 3 helger i rad heller för den delen. Att se på saken som att man får ju CSN är fel, det ska betalas tillbaka och dessutom är det så liten summa att det är omöjligt att betala alla räkningar (så ska ni plugga, gör detta innan ni skaffar hus typ, Eller allra helst innan ni har ett liv).

För det fjärde; jag har ett liv utanför pluggandet. Familj och vänner. Dessa är lediga på helgerna, i alla fall de flesta. Vill se dem. Kommer att jobba en hel del kvällar framöver med, så det blir inte mycket till umgänge. Förbannat surt. Inte för att jag hittar på särskilt mycket eller ofta, men att ha möjlighet att bara få sitta ner och prata utan att jag känner att jag måste gå och lägga mig tidigt och så vidare, ja, det känner jag inte nu dessa veckor i alla fall. 

Summa summarum; man ska ej vara mänsklig som student. Man ska snällt rätta sig till vad alla andra ger en för uppgift, tider att gå efter, vara fattig som en kyrkråtta, och fortsätta vara det beroende på yrket man valt, inom sjukvården är det då inte fett inte, trots lång utbildning med enorma ansvar efter man är klar. Nej nej. Jag är då inte bitter. Inte alls. 

Jag älskar mitt yrkesval (och gillar även min praktikplats skarpt), men att vara student avskyr jag mer än vad jag kunde tro att jag skulle göra. Vill att det ska vara klart nu, praktiken över, och att jag ska kunna återgå till att vara människa, inte någon robot som ska vara inställsam och såpass styrd av detta att man inte funkar i övrigt heller. Nu får tiden snabba på sig. Jag vill inte vara bitter student längre, jag vill vara färdig syrra. Visserligen kommer jag ha mycket kvar att lära som färdig syrra, men kommer att kunna vara jag igen. Och fortsätta lära i mitt yrke. Punkt..

1 klar, 6 kvar

Första veckan är avklarad. 

Bara 6 veckor kvar. 

Det är lite lustigt det där, hur olika man kan känna för saker. Spontant känner jag att detta inte alls passar mig, att arbeta på avdelning. Det är inte vad jag vill, inte vad jag haft för syfte med utbildningen från första början. Det har vart akutinriktat från start.

Men nu är det en praktik som det gäller under 7 veckor. Och avdelningen som sådan är inte det något fel på. Jättego personal (suverän handledare!!) och intressanta diagnoser och patienter. Det är just att det är en avdelning som gör det. Och att det är praktik. Att vara student är skitjobbigt. Jag ska dock vara ärlig i att säga att om jag ska ta ett jobb på en avdelning så skulle jag kunna tänka mig denna. Jag tror jag skulle trivas faktiskt. Och det är jättenyttigt att även jobba på avdelning. Men jag längtar så overkligt mycket tillbaka till akuten. Mer än vad jag trodde faktiskt. Det är nästan lite jobbigt att vara tvungen att passera ingången, just med vetskapen att jag inte jobba där längre. Men jag kommer att söka dit igen. Det är 100% säkert. Så det är bara till att hoppas på att det finns lediga tjänster. 

Tänk ändå, det är få förunnat. Att längta till ett jobb så som jag gör. Det är väl ändå vad man kan kalla att man trivs på jobbet! Men nu satsar jag på min slutpraktik. Den måste gå väl, så jag kan få bli klar snart, jag är overkligt less på att vara student, vill lägga den tiden bakom mig nu!!

Väldigt otajmat...

Jäkla förkylning. 

Imorgon börjar jag på avdelning 350, och jag är tokförkyld. Nu har det ju gått några dagar så jag är väl inte särskilt smittsam, men jag är så trög i huvudet. Usch. Aja, inget att göra åt, bara till att bita ihop. Jag ska göra det absolut bästa av denna slutpraktiken, och jag SKA bli klar nu. 

Har fått fixat sådana där smågrejer nu på morgonen, bland annat CSN, det blev inte bra för skolan hade registrerat mig som studerande på fel veckor, vilket betydde att jag inte skulle få något studiestöd. Hallå?? Och det hade vart ok?? Nej. Och det jag kunder få var ett intyg att jag skulle studera andra veckor, för GU kunde inte ändra, men det måste ändras i datatramset... Suck. Men CSN löste det ändå och jag får några kronor i alla fall... Tur det... 

Nu sitter jag mest och våndas över att jag börjar imorgon. Att praktisera är inte samma sak som att jobba. Jag tycker inte att jag kan vara mig själv på praktiken. Man ska vara på giv akt konstant och ja, vara superintresserad av allt, kunna allt, lära sig allt... Nu menar jag inte att jag inte är alert när jag jobbar, men på jobbet är jag mig själv, och känner att jag gör nytta. Som praktikant känner jag mig mestadels löjlig och uppblåst typ? Kan inte riktigt förklara. Men men. Imorgon gäller det. Och i 7 veckor framöver. Det är väl första gången i mitt liv som jag verkligen längtar till november och vill att september och oktober bara ska försvinna. Jag som fullkomligt älskar hösten i vanliga fall.

Semesterhjärna?

Ja, även om jag älskar mitt jobb så kan jag inte hjälpa att jag bara toklängtar till söndag em när det är dags att stämpla ut sista gången denna sommaren. Huvudet är smått trögt nu när det är så nära. Sorgligt kommer det bli, men jösses vad underbart det ska bli att vara ledig i två veckor. Det är ju inte en regelrätt semester, det är en obetald ledighet, vilket gör att det inte går att slappna hav helt, det är ändå en stor post, det där ekonomiska. 

Men ändå, två veckor... det ska bli overkligt skönt. Behöver jag säga att jag längtar tills jag kan ta de där fyra veckorna betald semester?? Det är några år sedan nu... 

Snart är det dags att göra den där sista praktiken. Fått en plats på en kirurgavdelning för övre gastro (övre buken) på Östra, vilket ändå känns väldigt bra. Den typen av patienter har vi väldigt många av på akuten, så det känns helt kanon att få en koppling dit. Och efter praktiken är det bara till att hålla tummarna för att det blir en ledig tjänst på akuten jag kan söka. Hoppas!! Trivs så bra och vill verkligen tillbaka dit.

Men som sagt, innan starten på praktiken ska jag vara lite ledig. Och jag ska lata mig. Massor. Hitta energin, och lata mig lite till. Underbart!!! 

Börjar inse...

Jag tycker verkligen om mitt jobb!!! 

Men börjar så smått inse att min anställning snart är över... :( Vill inte det!! 

Jag går ju just nu som undersköterska istället för sjuksköterska av lite olika anledningar. Det ena är att jag blev sjuk på min praktik. Jag tappade flera dagar på det. Jag var även borta när farmor var dålig, något annat fanns inte för mig, jag ville vara med farmor. Och var det även biten där jag min handledare inte kom överens. Jag hade uppe detta med skolan, men nej, någon respons där vart det inte. Handledaren pratade till sin fördel och det var på den linjen skolan gick på. Jag fick inte med mig särskilt mycket kunskap från denna praktikplatsen. Det känns skit, man inget att göra åt tyvärr. Man som sagt, jag var ju borta en del och det får man ju inte vara, så ja, det kvittar liksom nu. Jag kommer att få göra om min praktik i höst, och det vill säga, jag är inte klar med min utbildning samtidigt som de andra, men aja, sju veckor till i det stora hela gör väl inte så mycket, även om det känns surt. 

Hur som helst, jag fick gå in som undersköterska på akuten i sommar istället (väldig lättnad kan jag lova!!) och jag kan nog säga att det nu inte gör något, känns kanon ändå!! Och så fort jag är klar tänker jag söka som sjuksköterska där, och hoppas på att jag får jobbet då. 

Jag stormtrivs, det är detta jag vill göra!! Akutsjukvård. Och Östras akut är ett kanonställe, väldigt trevlig stämning och bra strukturerat. Jag gillar det!! Men nu är det inte lång tid kvar... Har bara 21 pass kvar :( Nu vet när man räknade ner till något som man ville skulle vara över, detta är tvärtom, nedräkningen går åt det håller jag inte vill att det ska göra, det blir lite vemodigare för varje pass jag går av... Vill vara kvar, vill verkligen fortsätta arbeta där!!

Det blev för mycket...

Efter allt som hänt har jag inte orkat kika in här.  Det blev för mycket liksom... men en liten kort uppdatering om läget tar jag idag, mest bara för att skriva något.

Jag har börjat mitt nya jobb på akuten, helt underbart roligt och jag trivs så bra! Dock inte som sjuksköterska som planen vart, utan som undersköterska, och varför det blev så finns en förklaring till, men den, precis som de andra grejerna, tar jag sen.

Farmor begravs på torsdag. Det känns konstigt, overkligt och jag har inte smält allt än. Hon kan ju inte vara borta?! Inte min farmor :(

Valle vet vi inte riktigt hur vi har det med, han blir inte bättre, vilan har vart total sen han åkte på skiten i ryggen, och trots det så är vi på ruta ett. Inget verkar vara fel i benen, det är inte därifrån som han visar något, utan det sitter i ryggen. Ländryggen. Något är galet där. MEn än så länge finns det ingen förklaring till varför det blir så här... Och med det vi fått redan på när det kommer till hans historia med ryggproblem gör att vi inte vet varken ut eller in nu. Planen nu som är uppgjord med veterinär, är att eftersom behandlingarna inte gett resultat, är att göra ett försök med equiterapeuten, och helt enkelt hoppas på att det ger resultat, om inte, ja, då måste vi se vad vi ska göra. Jag hoppas och tror, eller, vill i alla fall tro, att det är något som är missat. Jag har mina misstankar om vad som kan vara fel, så innan vi ser att loppet är kört så vill vi testa detta med. Så håll tummarna i morgon, då kommer Daniel och Mia och går igenom honom helt.

Mammas och pappas hus, mitt hem under hela min uppväxt är ute på försäljning nu, det kommer att bli bra, men det känns samtidigt tråkigt. Det är ett stort hus för två personer, och det är mycket att hålla ett hus, så jag har full förståelse för valet mina föräldrar gjort. Det är dags för det huset att glädja några andra nu!! Fina minnen har jag med mig därifrån och hoppas att det kommer nya ägare som uppskattar och får lika fina minnen jag har av det!!

I hönshuset förföljer oturen oss, av de 10 äggen hönorna ruvat på blev det 4 kycklingar. En av dem blev hackad på efter några dagar, så den fick vi ta bort. Lilla söta kycklingen, så onödigt :( Och idag fick gamla Berta vandra vidare, hennes kropp började ge upp och det gick snabbt, hon magrade på bara några dagar och höll sig inte vaken särskilt mycket. Så idag beslutade vi att det var dags. En tröst i det hela är att det känns som att hon har vart lycklig det året hon bott här där hon fått gå fritt och njuta av pensionärslivet. Fina tösen :(

Tja, det finns väl lite mer än detta, men ja, detta vart väl det stora i kråksången. Och lämnar det med detta. På återseende!

Fina Berta!!

Sov gott gumman

Hej igen!

Oj, jag har inte orkar hälsa på här inne på hela veckan, det har vart för mycket helt enkelt.

Mycket hänt och mycket är i görningen. 

Kan berätta att Valle har svarat jättebra på metacam-behandlingen, han ser helt fräsch ut nu, rör sig lätt och ledigt, och är inte stel för fem öre. Nu var ju sista medicineringen igår, så metacamet har ju inte gått ur kroppen, så inget är ju säkert, så fram emot måndag ser vi om det håller i sig. Han vill dessutom göra massa saker, tycker det är lite trist att vila. Räcker jag visar mig i hagen så kommer han i en sån fart längst bortifrån hagen att man hoppa undan, för han hinner knappt stanna när han kommer i den farten mot en. Glad att se en är han i alla fall :)  Försökt att aktivera honom så gott det gått, med trickträning bland annat. All träning som innebär hjärnaktivitet istället för kroppsaktivitet får man ta till i sådana här lägen. Men han är glad trots allt, och det är det som räknas. Och att han blir bra. Det måste han bli. 

Annars kan jag väl säga att allt som satt käppar i hjulet är skolan, jag kommer inte bli klar nu i juni och allt som det innebär, min farmor har blivit sjuk, trassel med ditten och datten... det enda som gått som jag vill den senaste tiden är att bilen gick igenom besiktningen. Man får väl vara glad för det lilla... Aja, får se om jag får till nåt närmare om allt, annars är det väl såhär landet ligger just nu. Det ser ljusare ut överlag nu igen, så bara till att hålla tummarna för att det håller i sig. Drygt och väldigt energikrävande. Så. Det mesta har vart upp och nervänt det senaste, ska bara hämta mig från det. Ibland bryter man ihop utan att orka bita ihop. Så är det bara när det blir för mycket...

En stund nere vid ån gör själen gott...

Jäkla tentor...

Ok, på fredag är det dags för vad som förhoppningsvis blir min sista salstenta under denna utbildningen. En omtenta på en del av den nationella NKSE-tentan som vi skrev i april. Bara för en tankevurpa... Ok, det blir inte hela tentan som jag behöver göra om, utan bara läkemedelsberäkningsdelen. Det var typ två frågor i det i sista tentan, och lyckades röra till det lite först, men kom på felet efter en stund. Tyvärr får man ju inte vända tillbaka de sidor man redan skrivit för att ändra, så ja, blir omtenta på det. För på läkemedel får man inte ha ett endaste fel. Ok, bara till att ta denna gången. Så har pluggat på som en tok denna helgen. Hoppas nu!! Har faktiskt gott hopp om den. Jag är dock glad över att den andra delen är klar, för den var den värsta. Och det var den jag trodde jag skulle få göra om. Så lite tur hade jag allt!! Och om jag inte nämnt det innan så är c-uppsatsen helt klar nu och godkänd. Det är så gött!! Det är bara praktiken som ska klaras av egentligen. Lite gnissel från min handledare som jag inte riktigt fattar kan sätta käppar i hjulet... men hoppas på att det är löst under nästa vecka. Annars så... ja, vi får väl se... Håll tummarna. Vill bara bli klar nu.

Skit

Ja, fick se mig besegrad idag och fick gå hem från praktiken. 

Tror på fullaste allvar att det bor någon i mina bihålor som försöker bygga ut. Satan i gatan vad det värker!! Aja, bara till att genomlida, sån skit bara att det kom under praktiken. Men inget att göra åt... Går och lägger mig och tycker synd om mig själv...