Glad påsk!!

Inte mycket utöver det vanliga händer här, så har lite, väldigt lite att skriva här...
Men men!
Sommartiden är kommen, påsken har avverkats under helgen och känslan av att våren är nära har infunnit sig!! Lite småröj i trädgården igår, ville luntat, men det gick sådär efter regnet dagen innan...
Hästarna är igång och vi är ofta ute lite längre turer nu, så härligt!! Kul att se hur de musklar sig med, tänk var det kan sluta :)
Tränar på i jakt på mitt mål, har till mitten av april på mig och jag ska, SKA klara det. Det kommer förändra mycket.
Annars kör jag på som vanligt på jobbet, står inför ett par veckor som är helt brutala schemamässigt. Urk...
Hönepönorna har blivit fler, vi har hämtat hem 2 Isbarflickor som ska bo här nu, så söta!!
Ungefär såhär lunkar det på nu, som sagt, inte mycket utöver det vanliga.

Så med detta önskar jag alla en glad påsk lite såhär i efterskott!!

Härligt!

Åh, idag var vi ute på en underbar ridtur, hästarna var glada, vi var glada och framförallt, vintern börjar släppa sitt grepp om naturen!! Nästan snöfria vägar med mjukt underlag (ok, stundtals nästan för mjukt, tjällossning kan bli förrädiskt, men där är vi inte riktigt än) bjöd på en frisk ridtur där vi äntligen kunde lägga in lite mer fart. Vi satsar ju på långsam uppbyggnad, så det har blivit nästan bara skritt hela vintern. Skritt är förresten underskattat, de börjar få riktigt härliga och rejäla muskler, från att inte haft några nästan :) Underbart!! Men idag vart det lite mer fart, det blev trav uppför en lång backe och bägge hästarna var tokglada :) Viking gjorde en frivillig paus mitt i, skrittade en stund medans Minerva travade vidare och när han hämtat flåset tog han i igen. Lät dem välja fart det sista och hej vad det gick! Inte så långt dock, för nån vidare fast har vi ju inte haft under vintern ;) Men glada var de, och vi med!! Måtte våren vara här för att stanna så vi kan fortsätta såhär :)

Gammal bild... men känslan!!!

En längtan...

Att längta efter något så mycket att man nästan spricker... det är både en jobbig och spännande känsla. Men just nu mest bara jobbig. Och motiverande. 

Kan väl säga att jag är halvvägs i hamn med mitt påhitt, och att jag fortsätter att kämpa som en tok för att nå målet. Men jag har en deadline. I mitten av april måste allt falla på plats. Efter det kan det bli så att loppet är kört för denna gången. Då blir det till att ge sig på det i höst igen. Och nu ligger verkligen allt på mig, för det andra som kunde hindra är utrett och förbikommet. Trägen vinner! Och nej, innan jag har svaret, antingen ja eller nej, kommer jag inte avslöja något. Det enda jag kan säga är att det är något drömt om att göra. 

Annars, förutom att jag kämpar mot mitt mål, så händer det inte mycket utöver det vanliga. Jobbar, är hos hästarna, våren är i antågande, och ja, det mesta är som vanligt. All energi går åt just nu till att nå dit jag vill!! Och när jag vet mer, jag då får ni veta ;)

Härliga uteritter bjuds det på nu!!

Snööööö

Och där kom vintern tillbaka. Tröttnat nu! Vill ha våren tillbaka. Det var mycket trevligare väder förra veckan!! Men men... 

Hästarna har fått två klätterrundor denna helgen, och dessutom i tung snö, det tog minsann!! På mig med, för jag gick halva vägen med ;)

Är inte helt i form, är förkyld och hängig, Inte bra. Måste vara på topp denna veckan!! Taskig tajming kan man väl säga. Men får göra det bästa av det, inget mer än det!!

Power!!

Idag fick hästarna vila från ridningen, vi gick en promenad istället. Den var inte å lång, vi var bara ute i en knapp halvtimma. Men det vart en rejäl powerwalk!! Till och med hästarna fick ta i, och med tanke på att de har längre ben så fick vi springa på rätt bra!! 

Väldigt nöjda när vi kom tillbaka!

Jag vart inte klar där, utan körde en stund på bandet med tyngdryggsäcken när jag kom hem, jag har skapat mig ett mål och enveten som jag är ska jag nå det. Lätt slut har jag nu landat i soffan, och funderar på att gå och lägga mig. Ska på utbildning imorgon och börjar inte riktigt så tidigt, så tänkte ta en vända på bandet innan jag måste åka. Perfekt, då kan jag få till två pass imorgon! Hästarna ska vila imorgon, de har de gjort sig välförtjänta av, så det blir lite tramp på bandet på kvällen med.

Jag vet vad jag vill, och jag ska göra det!!

Beata ser ut att vänta på sin tur på bandet!!

Vilken helg!!

En av de bästa helgerna på länge!! 

Igår tog vi oss en riktig långtur med hästarna, vi var ute i 2 timmar. Lite lätt stissiga pållar som var kanonglada i det fina vädret! Sjön uppe i skogen bjöd på "sjungande is", en otroligt mäktig naturupplevelse!! Ridning blev det inte hela tiden, utan jag gick ungefär halva tiden. Rätt skönt det med!! 

På kvällen var det middag med mamma och pappa, trevligt och gott!!

Idag blev det en lite kortare tur med hästarna, runt en timma, och även idag gick jag nästan halva vägen. Hästarna var något trötta efter gårdagen men glada och bjöd på en härlig stund i skogen!!

Sedan kom Annika, Vilma och Naala på besök, så längesedan jag träffade Annika och det var såå roligt!! Fika, snack, promenad till hästarna, mys med hönorna och fota, det hann vi med! 

Nu så här på kvällen är jag galet trött och gör mig just nu redo för att slänga mig i sängen. Ny jobbvecka väntar, tänkte bara bjuda på lite bilder från dagen först!

Naala

Minerva och Annika

Viking, Vilma och Svennis

Min min min min!!!!

Hej hopp!

Här går det som vanligt kan man väl säga...

Dock är kanske mina planer lite uppgivna, det finns hinder och käppar i hjulet som jag inte själv kan styra över, utan bara får acceptera. Typ. Har ifrågasatt väldigt mycket, och hoppas på att kunna komma runt detta. Håll gärna en tumme!! I övrigt är det ju mig själv det hänger på, och med det kämpar jag som en tok!!

Fick mig en helt ofrivillig vila i helgen och i ytterligare några dagar till, stått på näsan i trappan här hemma, kommer inte ihåg vad som hände, bara ont i huvudet och en stukad fot som resultat. Enveten som jag är åkte jag till jobbet där mina fantastiska arbetskamrater tyckte jag betedde mig väldigt konstig och helt enkelt tog mig under armen och ledde ner mig till akuten. CT-undersökning av huvudet visade inga blödningar, utan en vanlig hederlig hjärnskakning blev domen. Hem med strikt vila i några dagar. Hur tråkigt som helst. Men bara att genomlida.

Viking fick sig lite vila i samband med det med, och igår kom vi ut igen, ingen lång tur, och bara skritt. Han är helt ljuvlig denna häst, så glad och jösses vad vilan gjorde nytta, han samlade sig med så små hjälper att jag nästan bara behövde tänka på det, och flyttade undan för skänkeln som han aldrig gjort annat!! Att vi sedan på hemvägen mötte en timmerbil på vår smala grusväg rörde honom inte i ryggen, jag stod jämte honom, och han ägnade inte en blick åt den stora bilen som sakta åkte förbi oss. Lyfte inte en hov ens. Minerva är ju lika cool hon med när det kommer till sånt, och vi kunde bara konstatera att vi har två heeelt fantastiska hästar!! 

Idag blev det en kondispromenad (mest för mig och Gunilla) i raskt tempo uppför backar som det fortfarande var mycket snö på. Känner mig härligt genomarbetad efter en sån vända!! Imorgon hoppas vi på en långtur, beror lite på väder och eventuella timmerbilar. För hur lugna hästarna än är så är det inte mycket plats på dessa små vägarna. Det ger sig imorgon!

Nu närmast är det jobb, så tjing på er, ha en fin helg!!

Snyggingen!!

Men åh!

Igår på jobbet fick jag ta mig en tur ner till akuten för att lämna lite saker. 

Det kändes... jag kan nog säga att det kändes ganska jobbigt. 

För jösses vilken saknad! Kände med en gång att jag nästan blev avundsjuk på de som jobbar där. För jag vill vara där med. Visst trivs jag på min avdelning, men det är mycket för att arbetskamraterna är heeelt fantastiska!! Men själva arbetet som man gör på en avdelning är inte det jag känner vad jag vill göra, inget som har vart min plan på hela tiden, sedan jag kom på att jag skulle ge mig in på denna banan. Men det funkar och jag tänker att fortsätta att blir så bra jag kan på jobbet på vår avdelning.  Men jag älskar akutsjukvården, det är där jag hör hemma. Avdelningsjobbet är det som sagt inget fel på alls, men jag vill något annat. Att börja som jag gjort som ny sjuksköterska på denna avdelningen som är helt kanon, är så bra, men jag brinner för akutsjukvården, och längtar så tillbaka. 

Så ja, besöket på akuten gjorde mig både glad och lite nedstämd. Men samtidigt gav det mig en stor spark i aschlet att fortsätta arbeta mot mitt mål, att återigen jobba inom akutsjukvård!!

Men så länge kommer jag hålla till på min avdelning som är riktigt bra trots allt ändå!!

Ni får inget veta...

Inte än i alla fall. Det jag hittade på i veckan, det gick nästan vägen. Viljan räcker inte alltid till att genomföra allting, vissa saker måste sitta, annars går det inte. 

Men jag ger inte upp.

För grejen är att 3 av de 4 delmomenten klarade jag galant. En sak kvar. Den som jag inte trodde skulle vara några problem. Där fick jag mig en rejäl knäpp på näsan. Arg som ett bi var jag efter det var konstaterat med. Kan ha vart det som gjorde att jag satte sista delmomentet... 

Så i och med med detta trodde jag att jag var ute ur leken. 

Men nepp. Jag får en chans till! Om några veckor får jag lov att testa sista delen som släpar igen, och då, klarar jag det då... ja då kan mycket förändras för mig i framtiden. Till det bättre!! Till något jag vill! Att få göra något jag längtar efter! Det ni. Men vad får ni inte veta än. Inte förrän sista delen är gjord. Håller er lite på halster. För det är fortfarande något jag själv är så förvånad över att ha gjort så att jag inte vill säga mer än. Vill ha det så. Ytterst få vet. 

Men snälla trots att ni inte vet, skicka över lite styrka den dagen jag ska göra om det. För det behövs uppenbarligen! Även om jag kan göra det mesta på ren vilja kan man inte lura fysiken helt och hållet... 

Så, jag fortsätter att vara nervös, och fortsätter att kämpa mot målet!!

Systrarna gos!! 

Och ja, Beata har en kal fläck på ryggen som resultat av en allergisk reaktion efter att ha testat byta foder... Suck... Men hon mår väl, äter kortison och fryser lite om ryggen just nu, men annars ok!

Inte mycket...

Tid är inget jag har i överflöd... därför blir det rätt tyst här. Tänker inte försöka klämma ur mig nåt helt urtråkigt varje dag bara för att skriva nåt här, utan det kommer numera när det kommer. 

Jag har lite nerverna utanpå inför det jag ska utsätta mig för snart, det går upp och ner hela tiden. Ska jag verkligen?? Går det inte kommer jag bli så fruktansvärt besviken och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, och det är väl det som känns som mest surt, jag kunde väl börjat förbereda mig lite tidigare än vad jag gjort? Mutter... Å andra sidan vart ju detta lite oplanerat, och inte något jag tänkt göra än på ett tag, men det är ju inte fel att ligga ett steg före... 

Men men, nu får jag stå mitt kast och göra så gott jag kan, och med ren skär vilja kan man komma långt ;) Så tänker lägga mitt största hopp till vin vilja!! Så det så!!

Uteritt i morse på hästen med den snyggaste frillan i byn ;)