Ridlektion med bästa gänget!

Då var det torsdag igen, och veckans höjdpunkt -ridlektion!
Trots att det är otroligt kul att rida så är det ju faktiskt så att de som rider samtidigt spelar en stor roll. Och denna gruppen är ett toppengäng! Jag har inte ridit så länge i gruppen, men har fått lära känna underbara människor, och det är alltid lika kul att träffa dem, prata om ditten och datten och bara få vara med andra som delar sitt intresse!

Dagens pass bjöd på en blandad kompott, jag fick rida Vilde Ville, en av de roligare hästar jag suttit på! Kom ganska sent idag, hann inte med så mycket gos med honom som jag egentligen velat, men idag var han riktigt trevlig, inte några framben som vevade runt utan mest var han kontaktsökande och gosig!
Ridnignen gick fint med, men hade ett annat bett, brukar rida på mitt egna tredelade, funkar bra på honom, men glömde det hemma, så fick ta hans egna pelhambett. Helt ok bett, men jag arbetar hellre lite mer med han ska komma i form, lätt att man tar ner honom men pelhambettet utan ärligt arbete. Men fick bara vara extra mjuk i handen och rida fram.
Det låg galoppbommar framme, de arbetade jag honom över en hel del med att korta och länga stegen, och inte stressade han upp sig. Dock kunde han få för sig att hoppa över nån bom då och då, det var bara att hänga med. Mot slutet av passet fick dressyrtanten inom mig ett knäppanfall, kan vi inte ta fram så det blir ett hinder?? Jovisst, ett litet hinder kom fram och jag vågade minsann hoppa med VildeVille (trots skräckhistorier jag fått höra, han ska tydligen kunna flippa ur helt när det kommer fram hinder... och så satt jag ju i en dressyrsadel, inte planer på att hoppa från början, absolut inget stöd för hoppning i en dressyrsadel...), och det gick bra!! Tänka sig, detta kunde jag inte tro för ett par veckor sedan, hoppa igen, (hoppterapin med Mandel förra veckan gjorde nog susen!) och dessutom med Ville!
Jag är glad och lycklig över att jag vågade och att Ville inte stressade upp sig för hindret heller. Ett konstigt hopp blev det av alla de vi tog, då höll jag på att åka av efter hindret, men konstigt nog blev jag inte rädd, underligt, förr hade jag packat ihop och åkt hem med en gång om det blivit så. Så lite bättre självförtroende kan jag nog ha fått, eller vad tror ni??

Egentligen var mitt mål för dagen att han inte skulle gå upp på bakbenen så mycket han gjort de andra gångerna, och det målet kan jag nog med lite stolthet säga att vi nådde! Han var lite skuttig och hade åsikter i början, men bara en gång som han lättade med frambenen helt från banan! Inte så högt, väldigt skönt!
Han var en riktigt duktig pålle idag!!


Söt-Ville och jag för några veckor sedan