Hmm, vart tog den vägen??

Visst har veckan gått fort?? För mig har den det i alla fall. Tiden har bara rusat iväg. 

Tur är det, för det är inte nåt roligt att sitta på föreläsningar dagarna i ända. 

Men men... Aja, så är det. 

En dag till, sedan är det helg!! Det ska bli väldans gött!! 

Något som försvunnit bara sådär är oktober månad. Alltså, det är första november i morgon!! Lurigt det där. Snart är det jul. Inte långt kvar innan ljusstakarna ska fram. Herrejösses, julbaket!! Det ska ju göras med!! Gah, hur ska allt hinnas med?? Bara att få till det, vill hinna med allt mellan allt plugg!! Ojoj, ge mig energi, det lär jag behöva ;)

Grymt ridpass!!

Åh, idag var det extra roligt att rida!! 

Ebba red Minerva och jag Descarada. 

Det började lite tjorvigt för oss båda, hästarna vart stela och lite fladdriga. Minerva fick arbeta med sidvärts och med kontakten och så fint det släppte!! Härligt jobb med ryggen tillslut och ett jättefint samarbete!! Jag jobbade med uppmärksamheten med Descarada och lekte till lite andra saker, som att gå i skänkelvikning. Det har vi klarat innan, men idag testade vi lite till, att gå i öppna, och det gick!! Och vi testade en bakdelsvändning, och jajemen, det klarade hon!! Inte nån vidare vacker en, men en superbra början!! Och en sak till. I traven börjar det hända grejer. Jag kom för första gången till drivning där. Innan har det bara vart att hänga med och hitta takten. Nu idag vart det så att det gick att påverka traven, och dessutom se till att hon höll sig på linjen!! Innan har det svajat ratt bra åt sidorna, men idag så kändes det för första gången stabilt!! Helt underbart :) 

Det är underbart att få äran att rida dessa hästarna!!

Ebba och Minerva idag :)

Brottats med hönor ;)

Yes, exakt vad jag gjort ikväll :)

Hjälpte Susanne ikväll med två av hennes hönor som behövde få sina ben tvättade, de har åkt på kalkben som orsakas av en parasit som sätter sig på deras ben, gör att de blir typ skorviga och svullna. Så de fick en omgång med olja och jodopax på benen, och smordes in med salva efter det. 

Jag fick äran att hålla damerna, som hade några "små" åsikter om det hela ;) Fast de var ändå väldigt snälla. Dessa två, och några till som Susanne har är av rasen orpington, gillar dem, kan nog kanske bli några av den rasen här hemma till sommaren. Hon har även två andra, stor brahma, och det är helt säkert att det kommer att bli ett gäng av dem är hemma. De är så vänliga!! Det är båda av dessa raserna, men brahmorna är ett strå vassare. Dock ser de ganska bitska ut, men skenet bedrar :) Dessa två raserna är stabila raser, blir inte så fnattiga (går alltså emot talesättet "yr som en höna ;) ), är mer sällskapliga och tyr sig mer till människan än vad jag förstått att andra raser gör. Finns väl fler raser än dessa som gör det, man det är dessa jag fastnat för.

Längtar till vi får hem egna hönor, de är underbara :) Hönshuset är under tillverkning, en del av ladan är under omvandling. Gården ska byggas på baksidan av ladan, och sedan blir det höns här. Tror att det kan bli framåt våren-sommaren, ska bli riktigt kul!!

Orpingtons

Stor Brahma

Storm??

Hela dagen har kretsat runt den kommande stormen, klass 3 varningar och så vidare. Göteborg har i det stora hela stängts ner, broar har stängts av och folk ska hålla sig inne. När jag åkte därifrån vid två började det blåsa upp och regnet öste ner, stormen beräknades vara inne vid fyra. 

Nu är klockan halv nio och det är lugnt och stilla ute. Nu är nästa bud kl 22. 

Rätt skönt om det har mojnat av och inte kommer hit. 

Jag förstår att det vart fullt pådrag, det har inte gått lugnt till i England, Danmark och Skåne. Människor har omkommit, träd blåser ner, en Stenabåt har blåst på grund. 

Vi får se hur det blir här. 

Hur som helst, jag fick bråttom till stallet och tog in hästarna tidigt, det var ju innan man visste att det skulle dröja, men det regnade ju galet, så de var nöjda att komma in vid halv fem ändå. Ebba hjälpte mig att fixa stallet och pyssla om dom, och de är i tryggt förvar. Ute har jag nog fått ordning på det mesta, det jag missat har jag missat. Bara till att hoppas på att det inte blir så illa. Det känns ju inte som att det är så längesedan Gudrun- och Perstormarna var här och förstörde massor. Så det är respektingivande att få veta att en nu i klass med dessa kan vara på ingång. 

Nu så. Bara under den korta stunden det tog att skriva detta så har det blåst upp. Rejält. Vi får se hur det blir. Hoppas det inte blir så kraftigt och långvarigt. Bara till att hålla tummarna för det!!

Ja, nu dånar det runt knutarna som bara den. Hej och hå. 

Det var det.

Det var ju sista dagen på praktiken igår, och det kändes vemodigt att lämna passerkort och nycklar och vända hemåt.

Att 6 veckor kan gå så fort?? Hoppas resten av terminen går lika fort, när det bara är tråkig teori.

Vill ut i verkligheten och lära mig mer!!!

Denna lördagen har maniskt gått åt till att skriva färdigt examinationsarbetet som ingen av oss fattat syftet med, mest känns det som att vi ska lära oss att hantera referenser. Aja, nu är denna inskickad och det är bara till att hoppas på att den blir godkänd, jag har gjort så gott jag kunde.

I morgon är jag alltså ledig. Eller tja, har väl två tentor att läsa till, men måste få en ledig dag. Tänker fixa med det jag känner för. Typ höststäda i trädgården om vädret tillåter, vara hos hästarna och vara en stund hos mamma och pappa. Däckbyte på bilen kanske? Den ska förövrigt tillbaka in på verkstad, där den vart i veckan, för den vill inte funka. Hoppas felet hittas och kan fixas, saknar min bil!! Får se vad jag ska hitta på mer, som sagt, tror vädret ska få styra, jag längtar uuuut!! 

Benflisor, blodstänk och gröna kläder.

Japp, så brutal har min dag sett ut.

Men det vart inte så farligt, jag har fått var med en hel dag på operation på ortopeden. Grymt roligt och lärorikt!! Så jag fick äntligen dra på mig de efterlängtade gröna kläderna (bara operationspersonal som har grönt på sig) och kliva in i operationssalen :) Har vart hur avis som helst när andra i klassen lägger upp statusar på facebook om att de fått vara med på operation, och dessutom har flera lagt ut bilder på sig själva i den gröna munderingen, ojoj, vad det har svidit, haha ;) Äntligen min tur!!

På förmiddagen var det en höftprotes, den fick jag titta på vid sidan om, och då även kolla in vad anestesi(narkos)sjuksköterskan gjorde och jobbade med. Det där var verkligen intressant!! Hon förklarade en massa, jag minns inte allt, men att det är en inriktning som jag kan tänka mig i framtiden är helt klart!! Operationen var intressant, men man såg inte jättemycket, inte så stor yta att samsas om, men tillräckligt för att jag nu ska ha lite koll på vad en höftprotes innebär.

På eftermiddagen var det en knäprotes, och denna gången fick jag även steriltvätta mig och dra på full mundering och var med och hjälpa till!! Fick hålla lite, använda sugen och torka lite. Kanske inte låter som att det var så mycket, men det var alldeles tillräckligt för att jag ska vara överlycklig :D. Så otroligt lärorikt!!! 

Jag blev väldigt väl omhändertagen av alla som jobbade där, dagen var verkligen super!! Ett extra stort tack till Pelle, Ebbas pappa som ordnade denna dagen, förklarade en massa, och opererade samtidigt!! Kommer att leva på detta länge :)

Imorgon väntar sista dagen på praktiken, och det känns... inte bra. Hade mitt slutsamtal i onsdags, blivit godkänd på allt, och har även frågat om möjligheter till jobb efter termin tre är avklarad, då räknas jag som undersköterska. Och det lät inte helt omöjligt, framför allt inte till sommaren, lät ganska positivt :) Hade jag fått välja hade jag vart kvar redan nu, men det går ju inte. Trivs så otroligt bra, och även om det innebär att gå upp kvart över fem om mornarna så gör jag det med nöje. Det är ett rätt bra betyg från en som är så morgontrött som jag är ;)

Men hur som helst, morgondagen är den sista på avdelningen, det är ett kvällspass, och jag ska ta tillvara på den på bästa sätt!!

Alltså, nu kan jag inte låta bli...

Brukar inte skryta om vad jag kan och har lyckats med så värst mycket, men idag bara måste jag!! För jag är lite stolt över mig själv minsann :) 

En dag på praktiken, med en del att göra, och inte helt ovanligt att man får sätta PVK (perifer venkateter, en "nål" som sitter kvar som man kan ge ex dropp i) på patienter. Idag var det en som behövde en ny, den som satt hade suttit för många dagar för att användas, och dessutom var den lite "liten" för det den skulle användas för, nämligen att ge blod genom. Då behövs en som är lite större i själva diametern, så att det lättare går in i kroppen. 

I alla fall, jag fick uppgiften att sätta ny, med viss tveksamhet från handledaren då patienten vart svårstucken, alltså, svårt att få blod vid provtagningar, eller svårt att få en PVK att hamna rätt i ett blodkärl. Men testa, så skulle hon ta över om det inte gick. 

Jodå, jag plockade fram det jag behövde, och förklarade för patienten vad som skulle göras. Inga problem sa han, testa du, jag har inte ont av det, men jag är lite svårstucken! Sagt och gjort. Jag testade. Och nålen satt där den skulle, med bra blodsvar på första försöket!!

Snacka om att jag blev glad!! Patienten blev lite förvånad över att det gick så bra som det gjorde, och handledaren tyckte det gick super. 

Detta i sig såg jag inte särskilt märkvärdigt, bara glad över att jag lyckades :)

Först vid rapporten, då jag förklarade att blod är beställt, och kommer alldeles snart frågade sköterskan om han hade en infart som fungerade. Jajemen, sa min handledaren, det satte Victoria utan problem, varav den andra sjuksköterskan blev lite snopen. Och säger: hur då? Det har vart typ omöjligt, narkos ("superstickarna", de kallas in vid svårstuckna patienter) har använt doppler (en mojäng som söker upp kärlen), för att lyckas!! Bra gjort!!

Eh, tja... jag kliade mig mest i huvudet och undrade hur det där hade gått till, att jag hade fixat det. Men nu är jag löjligt glad, för snacka om att självförtroendet har fått sig en skjuts på rätt väg!! Jag tror att jag till större delen hade tur, för jag är inte säker på tekniken än, men vaddå, jag är så glad!! Tänker ha detta som det perfekta tillfället att komma ihåg när jag inte får till det en annan gång, för det är sånt här man behöver ha med sig i bagaget när man hamnar i tvekande tankar!!

Aja, allt löser sig.

Nej, jag har inte fått ihop min uppgift i med det vårdande samtalet idag, och kommer förmodligen inte få gjort det under morgondagen heller. Då blir det ett besök hos Gustaf för Pontus, med stygntagning och sårkontroll. Min bil ska förhoppningsvis in på verkstad (vill helst inte men måste, den gula motorlampan lyser och grinar illa om att nåt är fel och vid en snabbkoll med en datorfelsökning på den vid en verkstad idag konstaterades det att det borde inte köras, förutom till verkstad. Fick ingen tid där så får bli imorgon). 

Så den i morgon kväll kommer att vara fullproppad den med. 

Något extra roligt denna veckan på praktiken är att jag ska få vara med på operation, häftigt!! Sedan är det slut, vill fortfarande inte :( 

Hur som helst, jag tar det lite lugnt med uppgiften. Den ska in i helgen, och då kommer den vara klar. Allt ordnar sig som sagt.

Aaaahh!!! Får inte ihop det!!

Känns hopplöst!!!

Arbetet jag sitter med, ett vårdande samtal med en patient, går inte ihop!!

Jag har kommit till hälften, den enkla biten, men sen är det stopp. Håller på att bli tokig!! Imorgon kväll har jag som mål att vara så gott som klar, så det bara är finslip och referenser som ska piffas till, jag orkar inte ha skiten hängandes över mig!! Har en till uppgift som ska vara fixad innan fredag, den är inte så svår, men ska göras ändå. Så med andra ord, när jag kommer hem i morgon, då ska det skrivas. Inget mer med det. I övrigt blir det en vecka fullspäckad med praktik. Hästarna får ta det lite lugnare under veckan, det senaste har de gått mycket och rätt hårt, och det kändes på Descarada idag att takten skulle varvas ner lite. Passar bra när det är så mycket annat som ska göras!! 

Ebba och Descarada igår, fina va!!

Träningar idag :)

Började dagen med att ha träning för Ebba och Gunilla, hur kul som helst, och det gick hur bra som helst!! Gunilla och Minerva fick dressyrträning, Det fick även Ebba och Descarada, men för dem la vi in hoppträning mot slutet, såå duktiga alla fyra!!

Efter detta så åkte jag till Sofie, tränade henne och Morris i lite dressyr, och det blev kanon :) Jag fick även testa Morris en stund, han vart riktigt trevlig!! Fjording är en av mina favoritraser (dem och PRE ;) ), de är så härliga!!

Jag har fotat massor idag, och ska visa några av dem i dagarna :) Men så länge får ni en bild på när jag red Morris :)

Snacka om att det går fort i vändningarna.

Jösses vad tanken och självförtroendet kan vara ombytligt.

Ibland blir jag helt vettskrämd av tanken på att jag ska bli sjuksköterska. Så mycket ansvar, så mycket tunga saker läggs på en sjuksköterska. Och inget får gå fel. 

I början av denna praktiken, första veckan var jag rätt självsäker, kände att detta kan jag nog rätt bra ändå (utifrån den punkten jag är i utbildningen), och allt kändes bara bra. Kände mig redo för allt jag skulle möta. Men så var första veckan över. Och så även mitt självförtroende. Allt jag gjorde blev fel, fick inte till nåt, blodproven gick åt skogen, nålarna som skulle sättas hamnade inte där de skulle, medicindelningen snurrade jag till, tur att ingen jag gör släpps iväg innan kontroll av handledaren. 

De två följande veckorna bestod av detta. Och jag undrade hur sjutton jag någonsin skulle kunna ta på mig ett sånt ansvar som det innebär att ha som färdigutbildad sjuksköterska. Kändes omöjligt och vedervärdigt skrämmande. Inte kan jag, helt vanliga jag, som bara kan luta mig mot andra och inte lita på mitt eget omdöme, ha ett sånt ansvar?? Allt, precis allt kändes tvärt omöjligt och ouppnåeligt. 

När jag gick in på vecka fyra i praktiken, alltså i förra veckan, så kände jag fortfarande såhär. Ungefär till mitten av veckan kände jag att jag knappt ens vill gå dit, kände mig kass på allt och tyckte det var otäckt snarare än intressant att få vara med och göra saker. 

Men sedan började det vända. Små saker började gå lite bättre, och jag började känna att jo men visst, jag kanske kan klara av detta ändå?? Nu, vecka fem, näst sista veckan är det bra mycket bättre. Nu är det så roligt igen!! Jag kan gå in till patienter själv och lyckas med provtagningar. Jag får till det med nålar som ska sättas. Jag vill verkligen inte sluta. Nu känns det som att jag nog ska kunna klara av detta enorma ansvar, och kan nog få in den kunskap om behövs för att klara av det. Det känns fortfarande galet mycket, men inte ouppnåeligt längre. 

Nästa vecka är sista veckan, och det känns tråkigt. Det är så mycket saker som jag vill få fortsätta att träna på, så många patienter till jag vill möta. Jag vill träna mer på att få till det med proverna på svårstuckna patienter. Så mycket mer!!Och jag gillar avdelningen, typen av patientklientel, och personalen väldigt mycket. Man känner sig så välkommen och som en i gänget. Ja, jag vill verkligen vara kvar. Vem vet, det är kanske här jag kan hämna när jag blir färdig sköterska sedan? Det hade vart grymt!!

Alltså, det går ju inte...

Nej, det går inte att rida avslappnat när man är fruktansvärt kissnödig...

Red Minerva på volten idag, och min tanke var stabilt arbete i sansat tempo med en hel del sidvärts. 

Tji fick jag!! 

Minerva var lite småtaggad och ville fram, gärna fort ;) Vid första traven kände jag att jäklar, jag är kissnödig!! Och inte lite heller!! Men, men, bara till härda ut. Men det innebär inte en helt smidig ridning från min sida, och Minerva taggade mer ;) Hon fick bra fart, och hade hon fått bestämma så hade det vart galopp för hela slanten!! Visst fick hon galoppera, det gillade hon!! Skvätte omkring bakbenen lite här och där, annars var hon riktigt trevlig i galoppen :) Men vid detta laget var jag olidligt kissnödig, så saktade av till skritt och lugnade ner tagget med sidvärts, bakdelsvändningar och framdelsvändningar, sedan fick Anna ta över och känna lite på henne (och jag for ut i buskarna, var bara tvungen att kissa, tur det var mörkt, haha ;) ), och det såg jättefint ut!! Roligt att se Anna på Minerva!! Ebba red Descarada under tiden, och jösses vad det går framåt där!! Vi hade en liten plan om att det skulle hoppas för dom båda idag, men det blev för mörkt. Vi funderar på om lördag skulle kunna funka fint för det istället :) 

För imorgon väntar en välförtjänt vilodag för båda hästarna, de har fått jobba ordentligt sen senaste vilodagen förra fredagen :)

Reeejs!!

Äntligen!! Det släpper :)

Jag och Ebba red ut med hästarna idag, ingen lång sväng, men alldeles tillräckligt. Avslutade med 10 minuters arbete på volten med, så de har fått röra på sig ordentligt. 

Hur som helst, det blev lite trav och lite galopp i uppförsbackarna. Och det som vart innan, Descaradas studsande och tramsande, var som bortblåst!! Visst nåt sprattel gjorde hon, men det var inte så farligt. Ebba släppte efter lite för Minerva efter signal från mig så hon fick sträcka ut lite! Minerva blev helt överlycklig!! Och Descarada, Hon hängde på!!  Och för allra första gången har jag fått känna på att hon sträcker ut, utan att för den sakens skull flippa ur, helt underbart!! Nu var det inte nån lång sträcka det blev lite högre fart, Descarada talade tydligt om att hennes ork började sina, hon är ju inte van vid detta. Minerva har ju vart med förr, och verkade kunnat ha fortsatt en bra bit till ;) Så då fick det bli lugnt igen. Men det var en härlig start, snart orkar dom mycket mer!! Faktum är att de var knappt andfådda. Men lite lagom att börja kort, de är ju båda fortfarande under igångsättning. Sakta men säkert trappar vi upp ansträngningarna, och även om vi är långt från toppformen, så är vi en väldigt bra bit på vägen!! :)

Ångesten knackar på dörren...

Åh, jag vill inte lämna min praktikplats!! I fem veckor har jag vart där nu, och har bara en vecka kvar. Därefter tillbaka till skolan, med massa skrivuppgifter och skit... Tycker verkligen att det är skit, jag är en sådan som inte lär mig ett skvatt av att skriva om det vi ska göra, jag lär mig av att få träffa på allt i verkliga livet. Fått med mig massor från min praktik. Önskar att den vore längre... vill lära mig mer!!!

Har en uppgift som ska skrivas under praktiken med. Fattar den inte riktigt, och det verkar inte så många andra göra heller i klassen. Tjohej, vad kul. känns vansinnigt meningsfullt. Eller inte. Bara flummigt. Usch. 

Men jaja, jag får väl göra skräpet. Jag vill och ska ha min examen. Det är detta jag vill. Så det är bara att bita ihop i lite mer än ett och ett halvt åt till. Det är inte så lång tid. Det ska jag fixa. Så det så.

Säkerheten först. Eller??

Det tänker jag i alla fall. I alla lägen.

Och jag tänker verkligen på alla lägen, bilkörning, hästhantering, ja, i alla situationer. 

Just nu har jag hakat upp mig på att folk inte verkar fatta att vintern är i knutarna och försöker ta över, mörkret som faller, halkan som kommer.

Naturligtvis inte alla som verkar missat denna lilla detalj, men de som inte förstått det, det är de som blir farliga...

Och när det gäller just detta så är det inom två områden mina tankar snurrar just nu. Det ena, det gäller bilförare. Är det inte läge att kolla att alla lampor på bilarna funkar?? Om nu ena halvljuset inte funkar, tja, byt!! Och hur man nu kan missa att både det och parkeringsljuset inte funkar, det fattar jag inte. Det är många som kör runt så. Man vet nu inte i mörkret vad man möter när det är en enögd bil som man får framför sig, kunde lika gärna vara en moped, eller en motorcykel (jo, de är ute och kör än). I vissa situationer kan det bli väldigt farligt. Snart är halkan här, och det verkar vara svårt att fatta med. Det är så många som blir sååå överraskade när det är halt för första gången. Vad är det som är så svårt att förstå?? Och åter till ljusen på bilarna. Det finns de som envisas med att bara köra med dimljuset på. Varför?? Jag antar att det är snyggt. Är det praktiskt? Säkert? Eh, nej, det skulle i varje vall inte jag vilja påstå. I lördags fick vi möte med en bil med just den ljussättningen, och eftersom lamporna bara lyser längst ned, så ser man inte den helt lätt i motljus, när det är små backkrön som skymmer lamporna längst ner. Halvljuset har en funktion, när ska folk lära sig det??

Det andra området jag snöat in mig på är att det finns det som verkar tycka att det är onödigt att använda reflexer, vare sig de befinner sig till fots, på cykel eller till häst. Att använda reflexer kan vara skillnad på liv och död. Och då inte bara en liten simpel hängande gammal reflex i ett snöre, det räcker tyvärr inte till nu i dagens läge, när hastigheterna bara blir högre och högre. Och något många inte vet om är att reflexer är en färskvara, de håller inte hur länge som helst, man kan inte använda dem år ut och år in, de förlorar sin reflekterande funktion med tiden. Man ska ta till vana att kolla dem innan de börjar användas inför vintersäsongen. Att dessutom ge sig ut med reflexer som är smutsiga, exempelvis leriga benreflexer på häst, tja, då kan man inte räkna med att synas särskilt bra... Och att tro att bara benreflexer gör hela grejen, då är man fel ute. Man behöver mer än så. Jag föredrar att se ut som en gulglittrande julgran när jag ger mig ut, vare sig det är till häst eller bara mig själv. Jag vill bli sedd, jag är rädd om livet, och önskar att fler skulle tänka likadant...

Sådär, nu fick jag ur mig lite bitterhet, känns bra. Hoppas verkligen att ni där ute är rädda om er och tänker er för i alla lägen nu när det mörknar ute, lampor och reflexer, det är grejer det!!

Redigt omskakad

Descarada har lite hyss för sig när vi rider ut. 

Gårdagens tur bestod som jag skrev om igår av så gott som bara ett evigt taktande, förutom i traven och galoppen då ;) Traven var väl inte mycket att komma med heller, för hon gick hellre upp i galopp. Och i den var det bockningar för hela slanten... Riktigt busig!! Jag är väldigt glad över att hon inte kör några megabockningar (än i alla fall), i dessa kan jag hålla mig kvar. Gick nerför de sista backarna, Descarada var genomsvettig och det kändes bra att hon fick röra sig i skritt, vilket hon envisas med att inte göra när jag sitter på, då är det full fart...

Att sitta på en häst som konstant studsar upp och ner, tja, man blir omskakad på ett väldigt annorlunda sätt ;)

Dagens uteritt fick bli en längre runda, vi kallar den tjärnen-rundan, jättehärlig väg där man mycket sälla stöter på bilar på en stor del av vägen. 

Idag var jag övertygad om att Descarada skulle vara mer sansad, något trött och att det skulle bli lite mindre omskakning av ryttaren ;) Men så fel jag hade... Visst den första biten, kort bit, gick hon på i skritt och var precis lagom. Men sedan så ;) Takta, takta, taktaaaaa... Men hon kunde hålla traven bättre idag utan att slå över i galopp. Men i galoppen... hej och hå... Först vart hon över hela vägen, sneddade fram och tillbaka, trängde Gunilla och Minerva, och när de sedan gick om (kändes säkrare så, att ha en kontrollerad häst framför) blev hon skitsur och la av värsta bakutsparken! Men lite mer galopp fick vi, och efter den kom alla branta nedförsbackar och jag valde att göra som igår, hoppa av och gå med henne, Inte helt trevligt att sitta på någon som ska takta i nedförsbackar. Däremot när vi kommit tillbaka till stallet valde jag att sitta upp igen och skritta två varv på volten, för att avsluta det bra, och hon höll sig så fin där. Kändes bra att göra så. 

Det vi har fått inse med är att vi får ge vika för Descaradas gigantiska björnpäls som hon redan satt, det behövs inte mer än några hundra meter innan hon är svettig. Dyngsur efter dagens tur med. Det får bli klippning. Hon torkar aldrig och i länga loppet vinner vi inte på att ha pälsen kvar. Egentligen är jag emot att klippa om de inte är i hög träning, men i vissa fall får man väl göra det ändå, för att ha en blöt kall häst som inte torkar på vintern är inte nåt att föredra. Så nu är det bara att vänja damen lite sakta vid klippmaskinen, sen ryker pälsen ;) Blir ingen helklippning, men hals och ner mot mage blir det i alla fall. Blir lagom :)

Älskade Bushästen!!

Heeelg!!

Igår vart vi på kalas hela kvällen, hemma sent och orkade inte öppna datorn. Idag orkar jag inte heller, är sååå trött.
Vart hos hästarna i förmiddags, vi red ut, så härligt!! Men omskakande, Descarada taktade konstant, inte ett enda skrittsteg fick vi till. Båda hon och jag var helt slut när vi kom tillbaka ;)
Ska ta en rejäl sovmorgon imorgon, och tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig strax. Kanske orkar jag läsa lite till en uppgift som ska göras i veckan innan jag somnar. Hoppas det.
Så jag säger godnatt nu, och en fortsatt trevlig helg till alla!!

Blir så trött

Eller snarare så borde det stå är så trött.  För det är jag men blir så trött på mitt knä. Eller snarare ledsen och nedstämd.  Det är längesedan nu jag kände av det mer än den vanliga värken som gör sig påmind vid knäböj, när jag sitter på huk, eller suttut med benet böjt länge.
Men idag så.
Det illvärker varje gång jag ska räta ut det, somvanligt inte när jag belastar det, med vid böjningar. Att växla bilen när jag åkte hem idag var väl lite skitjobbigt om msn kan uttrycka sig så.
Men men, får väl bita ihop och hoppas på att det ger sig snart. Vill inte ha det så som det var innan igen.  Vill inte. Vägrar.

Sen kväll hos veterinären

Ikväll blev det en tur till Gustaf och hans veterinärpraktik för Pontus, mamma och mig.
Hans hälta började visa sig igår igen, och det envetna såret vill inte läka som suttit på hans framknä ett bra tag som ändå fått behandling. 
Så en ny koll var oundvikligt.
Det bestämdes att såret skulle avlägsnas kirurgiskt så att nya färska sårkanter kunde sys emot varandra. Sagt och gjort, ingen ide att vänta. Så det gjordes med en gång ikväll, efter stängning på kliniken. Jag, nyfiken som jag är  stof naturligtvis med näsan mitt i allt, mamma fick vara med och hålla benet på en sovande Pontus medans Gustaf skar bort och sydde ihop. Det blev jättefint.
Det känns bra att det är gjort.
Och jag säger det igen, jag är så glad att vi känner Gustaf som faktiskt är den grymmadte veterinären jag träffat på, och som ställer upp i alla lägen!! Tack!!

Ute på tur

Det blev en vända uppåt vägarna med hästarna ikväll, och vi höll oss inte bara till skritt som vi först tänkt. Vi la in en del trav och även galopp :) Härligt!! 

Det som dock märktes var att Descarada var trött i kroppen. Igår fick hon ju ett ganska ordentligt arbetspass, det första sedan kiropraktorbehandlingen. Hon har ju inte vilat direkt, det har vart mycket promenader, och innan behandlingen var det inte bara det, Ebba red henne med, och hoppade. Så imorgon ska hon få vila. Jag fick annat som måste göras imorgon, så Ebba och Anna fixar stallet (tack, ni är bäst!!) och Ebba rider Minerva. Så tar jag in när jag är hemma igen. Ibland blir det inte som man tänkt!! Men det ordnar sig ändå!!

Rak och rakare

Red Descarada idag, första gången sedan både jag och hon fick kiropraktorbehandling. 

Vilken grym skillnad!! 

Hon var så otroligt mjuk och kändes riktigt rak i kroppen. Hängandet i vänster tygel finns inte kvar, och att gå som en banan böjd åt höger var inte märkbart!!

Behöver jag säga att Mia och Daniel Kleen är dom bästa när man vill hjälpa både sig själv och hästen till ett rakare liv?? Jag är så glad för dom!!

Hur som helst, idag bestod ridpasset av arbete på volten, mycket skritt med flytt undan för skänkel och trav, med massor av tempoväxlingar. Descarada höll en mycket stabilare form än innan, och hon var så mjuk!! Grymt kul att rida denna härliga häst :)

I morgon blir det en skrittur med klättring, ryggarbete står allt på schemat!!

Ledig kväll

Efter att ha praktiserat idag så har jag vart stall-ledig ikväll. Det var vila för Descarada, och det blev så även för mig, väldigt välbehövligt. Men imorgon ska jag dit, tror det blir ridning :) 

Efter jag kom hem gick jag istället ut och rensade två rabatter, så härlig avkoppling. Lite höstrens i trädgården, lite vemodigt, men ändå så att man ser fram emot hur det kommer att växa fram nästa år, förhoppningsvis större och starkare än i år :) Det mesta är ju trots allt rätt nyplanterat än. Har massor kvar att göra, men jag gillar det, det är inte bara rens i trädgården, utan även i min skalle under tiden jag gör det. Älskar att göra fint, och fundera på om något ska ändras på till nästa år. 

Nu sitter jag och myser i soffan med Beata i knät. Skulle egentligen tagit tag i lite skoluppgifter, men kan inte koncentrera mig, är så trött. Så ska ta och gå och lägga mig strax. Helt klart välbehövligt!!

Fina rörelser har hon allt, vackra Descarada!!

När man förväntar sig något och så blir det inte alls så...

Kan börja med att säga att dagens tenta... tja, den gör jag väl om en gång till. Känns så, och är rätt säker på det. Vissa delas satt riktigt bra, men andra, nä. Så kan det gå. Spenderade sedan 6 timmar i stallet tillsammans med Gunilla och Ebba, vi röjde ur sadelkammaren, fick i ordning så det är kanonfint nu! Ett par andra hörnen fick sig en omgång med, nu kan ingen komma och säga att vi inte har ordning på stället!! Vi gick även en promenad med hästarna, jag och Ebba med Descarada och Svennis, och Gunilla red Minerva. Hur härligt som helst!! Ville inte sitta upp på Dwscarada idag, tyckte att rörelse utan belastning vart det bästa idag, för igår var Daniel och gick igenom henne, och rättade till hennes sneda kors. Vi har ju tyckt att hon vart något sned sedan sommarbetet och sliter även snett på ena framhoven. Vi tror att det hände något i hagen, för hon var inte såhär innan betesläppet. Hittade henne en dag och hon hade böjt ena framskon, den som hon nu sliter ojämnt. Och ja, hon var sned, och han rättade, och idag såg hon riktigt rak och fin ut!! 

Hur som helst, efter alla dessa timmar i stallet blev jag rätt hungrig, för jag kan inte påstå att jag åt ordentligt innan heller... ;) Min plan var att lag mat, ensam hemma ikväll, får sköta mig själv dåda ;) Tänkte steka kyckling och koka ris, inte bara för ikväll, utan även fylla flera matlådor. Blev det så? Nej, det slutade med fuskmat, pyttipannas med ägg. Och för en gångs skull var det inte jag som klantade till det... när jag öppnade paketen med kyckling så fullkomligt stank det ruttet. Alldeles jätteäcklig var den!! Så, nepp, ingen kyckling för mig. Den hamnade i soporna illa kvick. 

Om jag blev besviken?? Ja, verkligen, var så sugen på detta, men men... Får göra detta en annan dag istället. Får se när det blir, fick lite avsmak på det just för tillfället...

Omtentadags...

Imorgon gör jag ett nytt försök med symptom och tecken tentan, den där med 67 sjukdomar. Urk.
Men bara att bita ihop, den ska klaras av den med. Så nu tar jag med mina papper och går och lägger mig och läser. Lite till.  Så god natt!!

Descarada har hoppat idag :)

Inte med mig på ryggen (det lär dröja, men har lovat att hoppa henne när hon är väl inhoppad, så nu sitter tant med skrämselhicka för ett bra tag framöver...), utan med Ebba som pilot, och det gick hur bra som helt! Vi har fått se en av hennes dolda talanger idag :)

Vi red i morse, och kylan hade satt sig i backen under natten så det var lite småhårt, men mjukt på sina ställen, så det blev mycket skrittarbete för båda hästarna. Satsade även på massor med halter och övergångar skritt och trav. 

På ett ställe där underlaget var riktigt trevligt satte jag fram ett litet kryss, som Ebba och Descarada travade över en del. Man kan inte påstå att hon hoppade över det, lyfte bara lite extra på benen ;) Jag och Minerva höll oss snällt undan ;) Avslutade med att sätta upp ett litet hinder, kanske på 50-60 cm, och de hoppade så otroligt fint över det! Descarada såg lite förvånad ut över att det var lite högre, men löste det så bra! Hon har ju inte hoppat innan vad vi vet. Så detta är en superstart!! 

Jag och Minerva satsade på ett varv i galopp, med ett glädjeskutt istället för att hoppa över nåt som står i vägen :) Det var alldeles lagom enligt mig, och väldigt roligt :) Så duktig hon är, fina Minerva, underbart att rida ett helt pass på henne igen, det är snart ett och ett halvt år sedan!! Hur kul som helst!!

En promenad i höstsolen

Jag tog Descarada på släptåg (eller snarare tvärtom, hon var väldigt pigg, jag fick trava på som bara den) och Ebba red Minerva. Även Minerva var taggad!! Det blev en härlig tur, inte bara skritt, utan även lite trav. Under tiden fick Svennis vänta i hagen, lite pip från honom vart det, men han är så stabil, så förutom det så är det lugnt. 

Imorgon väntar utsläpp av hästarna, stallfix, en stund på Minervas rygg medan Ebba rider Descada, och sedan är det tentaplugg som gäller för mig. Ska göra mitt allra bästa för att klara tentan, det är ingen höjdare att släpa efter med saker. Så nu jäklar!!

Oktober alltså...

September är över och oktober har tagit sin plats. 

Det går fort. Fortare än vad jag vill att det ska gå. 

Jag gillar hösten, speciellt så som den är nu, Fint på dagarna, klar, hög luft, kyliga nätter. Dock är ja lite kinkig med kylan, gillar inte riktigt att det redan lägger sig på -6 grader, det är kallt på morgonen tjugo i sex när jag ska åka mot Göteborg. Det är inte roligt att värma bil med is på rutan... 

Men, det får man ta. Allt annat väger upp det!! 

Jag gillart!!