Alltså, nu kan jag inte låta bli...

Brukar inte skryta om vad jag kan och har lyckats med så värst mycket, men idag bara måste jag!! För jag är lite stolt över mig själv minsann :) 

En dag på praktiken, med en del att göra, och inte helt ovanligt att man får sätta PVK (perifer venkateter, en "nål" som sitter kvar som man kan ge ex dropp i) på patienter. Idag var det en som behövde en ny, den som satt hade suttit för många dagar för att användas, och dessutom var den lite "liten" för det den skulle användas för, nämligen att ge blod genom. Då behövs en som är lite större i själva diametern, så att det lättare går in i kroppen. 

I alla fall, jag fick uppgiften att sätta ny, med viss tveksamhet från handledaren då patienten vart svårstucken, alltså, svårt att få blod vid provtagningar, eller svårt att få en PVK att hamna rätt i ett blodkärl. Men testa, så skulle hon ta över om det inte gick. 

Jodå, jag plockade fram det jag behövde, och förklarade för patienten vad som skulle göras. Inga problem sa han, testa du, jag har inte ont av det, men jag är lite svårstucken! Sagt och gjort. Jag testade. Och nålen satt där den skulle, med bra blodsvar på första försöket!!

Snacka om att jag blev glad!! Patienten blev lite förvånad över att det gick så bra som det gjorde, och handledaren tyckte det gick super. 

Detta i sig såg jag inte särskilt märkvärdigt, bara glad över att jag lyckades :)

Först vid rapporten, då jag förklarade att blod är beställt, och kommer alldeles snart frågade sköterskan om han hade en infart som fungerade. Jajemen, sa min handledaren, det satte Victoria utan problem, varav den andra sjuksköterskan blev lite snopen. Och säger: hur då? Det har vart typ omöjligt, narkos ("superstickarna", de kallas in vid svårstuckna patienter) har använt doppler (en mojäng som söker upp kärlen), för att lyckas!! Bra gjort!!

Eh, tja... jag kliade mig mest i huvudet och undrade hur det där hade gått till, att jag hade fixat det. Men nu är jag löjligt glad, för snacka om att självförtroendet har fått sig en skjuts på rätt väg!! Jag tror att jag till större delen hade tur, för jag är inte säker på tekniken än, men vaddå, jag är så glad!! Tänker ha detta som det perfekta tillfället att komma ihåg när jag inte får till det en annan gång, för det är sånt här man behöver ha med sig i bagaget när man hamnar i tvekande tankar!!