Descarada har lite hyss för sig när vi rider ut.
Gårdagens tur bestod som jag skrev om igår av så gott som bara ett evigt taktande, förutom i traven och galoppen då ;) Traven var väl inte mycket att komma med heller, för hon gick hellre upp i galopp. Och i den var det bockningar för hela slanten... Riktigt busig!! Jag är väldigt glad över att hon inte kör några megabockningar (än i alla fall), i dessa kan jag hålla mig kvar. Gick nerför de sista backarna, Descarada var genomsvettig och det kändes bra att hon fick röra sig i skritt, vilket hon envisas med att inte göra när jag sitter på, då är det full fart...
Att sitta på en häst som konstant studsar upp och ner, tja, man blir omskakad på ett väldigt annorlunda sätt ;)
Dagens uteritt fick bli en längre runda, vi kallar den tjärnen-rundan, jättehärlig väg där man mycket sälla stöter på bilar på en stor del av vägen.
Idag var jag övertygad om att Descarada skulle vara mer sansad, något trött och att det skulle bli lite mindre omskakning av ryttaren ;) Men så fel jag hade... Visst den första biten, kort bit, gick hon på i skritt och var precis lagom. Men sedan så ;) Takta, takta, taktaaaaa... Men hon kunde hålla traven bättre idag utan att slå över i galopp. Men i galoppen... hej och hå... Först vart hon över hela vägen, sneddade fram och tillbaka, trängde Gunilla och Minerva, och när de sedan gick om (kändes säkrare så, att ha en kontrollerad häst framför) blev hon skitsur och la av värsta bakutsparken! Men lite mer galopp fick vi, och efter den kom alla branta nedförsbackar och jag valde att göra som igår, hoppa av och gå med henne, Inte helt trevligt att sitta på någon som ska takta i nedförsbackar. Däremot när vi kommit tillbaka till stallet valde jag att sitta upp igen och skritta två varv på volten, för att avsluta det bra, och hon höll sig så fin där. Kändes bra att göra så.
Det vi har fått inse med är att vi får ge vika för Descaradas gigantiska björnpäls som hon redan satt, det behövs inte mer än några hundra meter innan hon är svettig. Dyngsur efter dagens tur med. Det får bli klippning. Hon torkar aldrig och i länga loppet vinner vi inte på att ha pälsen kvar. Egentligen är jag emot att klippa om de inte är i hög träning, men i vissa fall får man väl göra det ändå, för att ha en blöt kall häst som inte torkar på vintern är inte nåt att föredra. Så nu är det bara att vänja damen lite sakta vid klippmaskinen, sen ryker pälsen ;) Blir ingen helklippning, men hals och ner mot mage blir det i alla fall. Blir lagom :)
Älskade Bushästen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar