I torsdags var det dags för sista ridningen... :(

Sorgligt men sant, i torsdags var det sista lektionen. Vill verkligen fortsätta, men ibland så är det bara så att ekonomin sätter stopp. Men jag kommer igen -lita på det!
Det blir ju visserligen inte totalstopp vad det gäller allt med ridningen, ska vara med på lite dressyrträningar och ev klubbtävlingen med. Blir förhoppningsvis lite privathästridning med :)

Men i torsdags vad det sista ordinarie lektionen. Hoppades som vanligt på att det var på Villes rygg jag skulle sitta, men denna sista gång blev det inte så. Han hade kolikkänningar, och promenerades, och veterinären var ute och gjorde koll på honom. Dock så var det inte så allvarligt, vilket var väldigt skönt! Ville-plutt, inte vara dålig pojk!

Istället fick jag rida Yellow, satt senast på hans rygg förra hösten, på klubbmästerkapet i hoppning, det ni ;) Jag ska vara ärlig och säga att jag glömt av hur rolig han är att rida!
Visst han kan vara rätt stum och kort i steget, men det går att jobba sig ur.
Började med mycket skritt, med vikt på att han inte skulle gå emot inner skänkel. Sedan i traven fick han länga och korta stegen, i galoppen fick han mest busa lite till en början, för att sedan jobba på allvar.
Det kändes som att det blev ett bra resultat av passet! Herr Gul vart inte så stum i steget, lyfte bättre på sina ben, kunde länga och korta sig i båda trav och galopp, och kändes riktigt mjuk!
Nu så här känns det ännu mer surt, jag vill fortsätta rida både Ville och Yellow. Det är ju så kul! Underbart när man känner av resultaten, och det ju då man ännu mer vill fortsätta!!

Men, men, hoppas på att jag snart ska vara på g igen, tills dess får jag vara glad för de tillfällen jag får rida!


Vackre Ville!!


Yellow och jag förra hösten på en hoppträning!

Skinkmonster-Doddo!!

Doris bara ääälskar skinka.
Det är ju bara så gott tycker hon! Såpass att man måste hålla i skinkbiten så hon tar små tuggor, istället för att hon sväljer den hel, för att sedan kasta sig över Sunnys och Beatas bitar. Hon är riktigt försiktig när hon jobbar på att få loss skinkan från ens hand, även om det inte ser ut så ;)

Anna skickade mig några härliga bilder från när hon var hemma och hälsade på :)

Skinka? Undrar Doddo?


Jajemen, vilken lycka!!


Gottgottgott!!!


En tugga till, mums!!


Hugg!!


Ja, vad ska man säga ;D Mer än att hon är störtskön!!

En sån där dag...

Känns inte som att det blivit något vettigt gjort idag, även fast det blivit det.
Skolan innebar filmdag, rätt lugnt med andra ord. Kollat bland annat på En obekväm sanning, en film av Al Gore om vart världen är på väg, hur vi förstör den och vad vi har ätt vänta om vi fortsätter i samma takt. Har sett korta snuttar av den innan, men att se den i helhet var riktigt skrämmande. Så som vi behandlat vår jord under århundraden är det konstigt att vi har den kvar. Vi kommer inte att ha det om vi fortsätter på samma sätt.
Jag kan rekommendera ALLA att se denna filmen, garanterar en ordentlig tankeställare.

Var en sund hos Susanne, mysigt! Fick lite mat som Tessan gjort, väldans gott, tack! Vi diskuterade allt som har med olyckan i lördags att göra, eller mest egentligen om hur vi ska få politikerna fatta att det MÅSTE till en gång-och cykelväg. Har skrivit ihop en kort skrift som ska läggas ut tillsammans med namninsamlingslapparna. Hoppas på att få många underskrifter.

Intervjun och reportaget är ute på Sveriges Radio nu, kolla här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4801652 och lyssna på båda inslagen, både det med Susanne och det med Christer Johansson.
Tycker det är rätt skrämmande det Christer Johansson pratar om... Tycker det enda han gör är att skylla ifrån sig, och lägger över ansvaret på andra... Vad tycker ni??

Intervjuad av radio idag

Jajemen, blev uppringd av Lovisa i morse som arbetar på radion och frågade om jag ville vara med... En mycket skeptisk jag blev övertalad om att vara det och fick vänta på att en reporter ringde upp.
Jag som kan bli redigt nervös för mindre vart ju helt uppe i varv där en stund! Men det gick bra.
Anledningen är att de ville få en röst som är upprörd över denna vägen, som dessutom bott längs med den hela livet.
Grundorsaken var ju olyckan i lördags.
Jag pratade med reportern via telefon, jag var ju i skolan och det var svårt att få till tid för en "riktig" träff. De skulle även prata med Susanne och eftersom hon var hemma och de kunde åka hem till henne och prata med henne, blir det hon som är med i radion. Men mina åsikter kommer att återges som citat på webben och i reportaget. (gör inte mig så mycket ;) )
Vet att även kommunfullmäktige är intervjuad med, och där verkade det inte bli så upplyftade svar, han verkar inte särskilt intresserad av att en gång- och cykelväg längs med Töllsjövägen. Det finns det som är värre'... Jaha, det är alltså meningen att folk ska sätta livet till och det är inte så noga??
Åt h***ete med alltihop säger jag bara.
Har dock inte hört intervjun med honom än. Allt kommer i morgon, det ska bli riktigt intressant att höra. Så alla; håll öronen öppna i morgon, lyssna på P4 Sjuhärads nyheter!!

Något som är helt säker på är att nu ska det startas namninsamlingar. Så kanske de så småningom fattar att detta är allvar, DENNA VÄGEN ÄR FARLIG!!! Och det är fler än vi som tycker det...


Vila i Frid Gunnar
Offer för Töllsjövägen...

Vilket härligt dressyrpass!

I morse var det dags för dressyrträning för Erika.
Var inte jätteladdad, men tänkte att jag nog kommer igång.
Och det gjorde jag, och Ville med!! Vilket roligt pass! Vi kunde dessutom vara utomhus -en bonus! Väldans synd att inte kameran var med dock. Hade vart kul!!
Vi fick arbeta med galoppen efter en självständig uppvärmning. Ville var lugn och sansad, lite sned och ojämn i kontakten, men det blev riktigt bra, såpass att han bytte sida och blev starkare i den andra... snopet ;) Men fick rätt bra koll på det tillslut.
Galopparbetet bestod av samling och förvänd. Den vänstra galoppen satt som en smäck, Ville hade lite tendens till att dyka lite, men det var inte så farligt. Han var rund och härlig i galoppen, och lyssnade riktigt bra! Sedan fortsatte vi med högergaloppen, där är han svagare. den rättvända kändes väldigt bra ändå, men den förvända sket sig. Han behöver stödet från vänster skänkel rätt mycket här och eftersom jag är svag i det benet i och med knäet så kunde jag inte erbjuda honom det. Surt. Lite förvänd fick vi till i höger dock, innan han kastade sig iväg och antingen bytte, eller galopperade åt sidan.
Men trots den sista förvända som inte satte sig så är jag så nöjd med passet! Fick bra hjälp av Erika och Ville var som vanligt rolig att rida. Det är en sådan här känsla jag vill ha när jag tränar!!
Om ett par veckor är det dags igen, då är det träning för en domare. Det ska bli riktigt roligt! Ser fram emot det! För övrigt är det sista ordinarie lektion för mig på torsdag. Trist. Men ibland har man inte mycket val. Kan väl komma igen snart hoppas jag!! Tills dess hoppas jag att det blir flera sådana här träningar jag kan vara med på!!
Och tack Erika för en toppenträning, du är grym!!


Från i somras, foto by Becky!!

Töllsjövägen är dödens väg

Ja, idag inträffade en otäck olycka som kostade en man i 80-årsåldern livet.
Hade det behövt hända? Nej. Om politikerna hållit vad de lovat. Men de har de ju inte... inte denna gången heller.

Det var i eftermiddag jag skulle åka till byn och handla lite och kom inte långt innan jag fick se en ambulans stå vid ett backkrön. Konstigt tänkte jag, att de stod där utan ljus på eller nåt. Passerar dem och backkrönet och ser då polisbil och poliser stå och prata med en granne till mina föräldrar. Det syntes dock inte varför de gjorde det. Grannen (som också är släkt till min familj) hade hjälpt bonden med åkern, och hade traktorn precis nedanför platsen där de stod och pratade. Det enda jag reagerade på var att det låg en cykel i diket.
Allt detta var strax innan mina föräldrars hus, och jag ser att pappa är ute i trädgården. Svänger in och frågar vad som hänt, men han visste inte heller, de hade kommit hem precis och han fick inte gå fram och prata med grannen för polisen.
Vi fick rätt snart veta att en man hade stannat och klivit av cykeln för att gå ner till grannen i traktorn för att prata med honom och då blivit påkörd av en bil på vägen. Han avled omgående.

Mina tankar går ikväll till mannen, hans familj, släkt och vänner, och grannen som fick bevittna detta från så nära håll. Tankarna finns även hos den som körde på, orsaken till varför denne människa gjorde det vet vi inte än. Tänk att behöva leva med något sådant här resten av livet... usch :(

Det jag inte kan förstå är att inget har gjorts åt denna vägen!? Sedan jag var liten så har det vart tal om en gång- och cykelväg. Men inget hänt.
Det är många barn och ungdomar som går och cyklar till ridskolan och fotbollsplanen längs med denna vägen. På sommaren är det dessutom väldigt många som tar sig denna vägen för att komma till ett populärt badställe. Det är många som promenerar och tar sin dagliga cykeltur längs med denna vägen. Den är kurvig, väggrenen har numera upphöjda kanter vilket gör det svårt att hålla rak kurs utan att vingla lite. Farten är satt till 70, men det är det inte många som håller. Det finns så gott om egoister som anser att bara om de kan spara någon minut gör det väl inget att det går lite fort? Timmerbilar som håller en hastighet som de inte ens får lov att hålla på motorväg. Jodå, på raksträckorna kan de allt få upp farten, det kan jag lova.
Vägen är dessutom inte särskilt bred, visst bilar möts utan problem, men det är körbanan, sedan finns det inte så mycket mer, egentligen kan man inte säga att det finns en väggren ens, det är dike direkt. Vägen i sig är numera så spårad att det kan kännas obehagligt att svänga ut för att väja för gående eller cyklister.
Dagen innan förrförra valet la moderaterna en lapp i brevlådorna hos oss som bor utmed vägen, på den stod det "Rösta på moderaterna - få en cykel- och gångbana nu". Den har vi inte sett skymten av. Så det går väl an att lova runt och hålla tunt. För visst vann de, men sedan slutade de bry sig. Eller?? Blir så trött. Bara man vinner så spelar det ju ingen roll längre.

Det är så tragiskt att det ska behöva gå så långt att någon måste sätta livet till innan något händer. Dock kan jag erkänna att jag är skeptisk till att det komma hända något ändå. Det har vart en tidsfråga innan en sådan här olycka skulle ske, och får det fortsätta så här är risken väldigt stor att det händer igen.

Så till alla som är ute och kör på vägarna, ta det lugnt. Det är inte bara egna livet man riskerar när det går för fort. Det är bättre att komma fram lite sent än inte alls. Prata inte i telefon i onödan och sitt absolut inte och läs eller skriv sms. Fippla inte med radion, eller byt cd-skiva när bilen rullar. Det är ett ögonblicks verk om något händer. Ha koll på vägen och medtrafikanter, visa respekt och kör så som situationen kräver, oavsett om det bror på vägskick eller annat.
Till er som går, cyklar eller på annat sätt rör sig längs med vägarna, hål koll på vad som händer runt om er, och framförallt, ha stenkoll på bilarna.

Ta hand om er, era nära och kära. Ett ögonblicks verk, så kan allt vara förändrat...

Idag var det någon som ville sno min kamera...

Idag var vi på studiebesök på Universeum, riktigt kul!! Och naturligtvis tog jag med mig kameran. Vi hade en stund som vi kunde gå runt själva som vi ville.
Medan jag gick i regnskogen fick jag sällskap av en typ som var mäkta imponerad av min kamera.
Kul, tyckte jag, men denna krabat blev lite väl nyfiken på den...
Och det slutade i en dragkamp.

Kan säga att jag fångade denna lilla mästertjuv i en snabb serie av bilder, och jag måste erkänna att den lilla tjuven var sätt söt ändå ;)
Här har vi han/hon!!


Följde efter mig och bokstavligen kastade sig över kameran och klängde sig fast i objektivet och slickade på linsen och speglade sig ;)








När jag väl lyckats skaka av mig denna lilla filur så riktade jag kameran mot en annan liten sötnos, och då dyker krabaten upp igen som gubben i lådan och återigen upprepades samma procedur, haha!




De som såg hela spektaklet skrattade gott, vilket även jag gjorde ;) Andra tillfället som den lille drog i kameran kan jag lova att det inte var lätt att få min nya polare att släppa ;) En guide som kom gående förbi frågade lite glatt om det var svårt att få apan att släppa, haha! Jag fick stå där en stund, men det var det värt, ett härligt skratt blev det!

Väldigt synd att bilderna blev så suddiga, men inte mycket att göra åt när det går så fort och sedan så nära inpå, inte varje dag man kommer i kontakt med en apa som vill ta ens kamera ;D

Resultatet från förmiddagens besök på sjukan...

Ja, kan ju inte påstå att jag gick därifrån med ett klart svar, utan ett ganska svävande.
Läkaren böjde, bände, klämde och tryckte på knät, och jag ska inte sticka under stolen med att jag uttryckte mig med mindre fina ord just då... för jäklar vad ont det gjorde.

Han kunde inte komma fram till exakt vad det är för fel utan ytterligare undersökningar (vilket jag kan förstå, finns ju en del prylar inne i knät). Men jag har fått en remiss till en magnetröntgen. Och till sjukgymnasten.
Hoppas det går fort tills röntgen. Vill veta.

Det han kunde säga var att det kan luta åt att menisken inte mår bra, alternativt korsbanden... och det tycker jag inte känns så vansinnigt kul. Fick redan idag fylla i papper om operation, så det är förberett om det skulle bli aktuellt efter att svaren från röntgen kommit, så att det skulle gå fortare...

Men, men, det är bra att det tas tag i detta nu, så det inte blir värre. Det kan ju vara så att det inte visar något med (hoppas, hoppas!!), så det är bara en ordentlig träning som gäller för att stärka upp det.
Får som sagt se vad det visar, så länge får jag hoppas på att det inte är så farligt!

I morgon blir det en tur till sjukhuset.

Inte direkt var jag hade tänkt, men så får det bli.
Det var ju i augusti jag fick mig en åktur från Ducati. En liten uppdatering:
http://victoria-81.blogspot.com/2011/08/en-ofrivillig-avsittning-med-fojder.html

Det kändes då som att det var foten som tog värsta smällen, knät var jag inte nåt vidare bekymmer över. Vid återbesöket hos ortopeden i september så vart ju ledbanden skadade i foten, men under läkning. Knät tyckte jag inte heller då var så märkvärdigt. Vart lite öm i det, men inte mer än så. Och röntgen visade inte mycket, fanns en liten förändring, men de trodde inte det skulle vara av betydelse eftersom jag inte kände av knät särskilt mycket.
Men sedan dess har knät gjort sig mer och mer påmint, och det har gått i vågor med smärta. I förra veckan var det riktigt bra, kände knappt av det ena dagen för att andra dagen ha en vansinnig värk...
Idag var det som värst... Kunde knappt resa mig från sängen! Ajaj... Men kom iväg till skolan, inte jättetrevligt att köra bil kan jag lova, men jag är inte den som ger mig i första taget...
Kan nog erkänna att jag är lite dum i vissa lägen... ;)
Dock insåg jag att jag inte kan ha det såhär, så ringde till ortopeden och frågade hur jag skulle göra, och detta resulterade i ett besök i morgon hos en knäspecialist. Blev lite förvånad över att få komma in så snabbt, trodde egentligen att de skulle skicka mig vidare till sjukgymnast.
Men kan säga att detta känns bättre, skönt att kolla så att det faktiskt inte är något fel inne i knät innan jag kör igång.
Så i morgon blir det ingen skola, vi som skulle på studiebesök till Ringhals! Surt, hade så gärna vart med på det. Men men, så här kan det bli ibland!
Får se hur det går i morgon!


Söta skruttbullen Ducati :)

Ett väldigt varmt välkomnande hem!

Idag blev jag allt välkomnad med öppna tassar när jag kom hem ;)
Varför??
Jo, jag hade med mig kattmaten hem som vart slut i en vecka.
Nej, dom har inte vart utan mat under tiden, de äter två olika sorters foder RC Indoor och RC Siames :) Indoor har dom framme jämt, och Siamesmaten får de till kvällen. Varför de får två olika är att de egentligen bara ska äta Indoor, men tycker att de behöver tugga lite mer, därav Siamesmaten med som har mycket större kulor. Och så är den lite som nattagodis ;)
Siamesmaten tog slut förra veckan, och fanns inte i butiken, så de fick vänta med den till den kommit in. Vilket de tyckt vart väldans tråkigt. För det är den som är godast ;)

Men i em kom jag hem med denna påsen. Det blev ett väldans tjatande tills jag öppnade påsen och slängde till dom en näve! Och de åt som bara den. Beata var så nöjd med sin saknade mat att hon småmorrade när hon tuggade, haha!
De andra två tyckte den var minst lika god som Beata men vart inte riktigt så utrycksfulla ;) De fick inte komma för nära henne, då fräste hon, flyttade de ändå inte på sig så åkte de på däng :)

Så ja, idag var jag allt populär när jag kom hem!!