En ofrivillig avsittning med föjder...

Japp, så kan det gå...

Igår fick jag rida Ducati en stund, lille grabben behöver ridas till, han är bara fem år och utbildningen behöver befästas hos honom.
Så en tur i paddocken blev det. två andra tjejer var där med med sina egna ponnyer, kul tyckte Ducati! Men han tyckte det var mindre kul att jag ställde lite krav på honom... Kan väl säga att kraven i sig var inte så höga, mest grundläggande, som start, stopp, hålla tempot, hålla en hygglig form och inte hänga i inner tygel. Gick väl ganska hyfsat först, men så började han sega ihop helt när vi travade, så jag tryckte till med skänkeln, vilket resulterade i ett redigt bocksprång plus ett kast åt vänster. Jag hann inte med alls och blev mest förvånad! För rätt som det var så fanns det ingen häst under mig!
For av åt höger, får ett ryck i vänster ben innan vänster foten lossnade ur stigbygeln. Själva landningen gjorde inte särskilt ont, men rycket kändes. Men det blev inte mer än att en riktigt sur Victoria kunde sitta upp igen och få igenom det hon först tänkt... Dock inte utan protester, han testade igen, men denna gången var jag beredd...
Kom in till stallet, tog av mig ridstövlarna och vänster ben kändes ostabilt från knät och nedåt. Tänkte mest att jag fått en sträckning i vaden, lite småöm, men inte nåt jag la någon vikt eller tanke vid. Jalla Jalla hade kolikkänningar så jag stannade kvar och hjälpte till med honom. Vi ringde vetrinären, och i väntan på henne passade jag då på att åka hem och ta en dusch och ett klädbyte, var rätt lerig efter avtrillningen...
Tajmade veterinären rätt bra, och Jalla började behandlas. Stod med honom och samtidigt som jag stod med honom började jag känna att min högerfot svullnade och göra mer ont... Det slutade med att jag knappt kunde gå alls efter en stund, Världens bästa Erika Bertilsson hjälpte mig med Jalla och att åka och köpa middagsmat, för det fixade jag inte... Hur som helst, Jalla repade sig, min fot gjorde det inte, kunde inte överhuvudtaget stödja på den framåt kvällen, och vid nio blev det en tur till akuten... Blev kvar där till kvart över tolv. Blev undersökt, både fot och knä röntgat. Läkaren var så gott som säker på att det var något brutet med tanke på den ordentliga svullnaden, men det visade sig att det som tur var bara en redig stukning. Har fått kryckor som jag ska dras med i en vecka, eventuellt längre. Ska allt eftersom stödja mer och mer på foten, och om tre veckor ska jag in till ortopeden för att kolla så att det inte blivit något tok i leden av detta.

Hur som helst, nu sitter jag här hemma, kan inte göra så jättemycket, har liksom inte kommit underfund med hur jag ska hantera kryckorna på ett hyggligt sätt ;) Har med mammas hjälp fått hängt upp en maskin tvätt och startat en till. Foten värker i omgångar, men jag kan idag sätta ner den på golvet utan att det gör vansinnigt ont. Och jag kan vicka på tårna, det är skönt! För det gick inte igår...
Surar lite över att jag inte kunde rida idag, skulle fortsatt jobba med Ducati, men det får vänta lite. Men mest surt är det att det inte blir nån lektion i morgon, med andra ord ingen ridning på Ville. Hade ju till och med tänkt att vara med på hopplektionen innan min lektion, men attans, så blev det inte...
Men är i alla fall glad över att det inte var värre än vad det var. Lite retligt, men det är stora djur vi har att göra med och ibland blir det lite tokigt. Något som jag i alla fall konstaterat är att min kropp har passerat bäst-före-datumet när det gäller avramlingar från häst!!

Sist jag red Ville, i fredags, lite mörkt, men han var trevlig!