En lantis åker buss. Måste gnälla av mig.

Jaja, då är vi där igen, lantisen har ju hittat ut från den lilla byn och tar sig de flesta dagar i veckan till stora staden Göteborg.

Och det går väl okej. 

Men nu snackar vi om HUR lantisen tar sig till stora staden, och detta är nämligen med buss. Och detta faller då inte denna lantisen i smaken ett dugg. Hade jag haft råd så hade jag kört bil varje dag. Men det skulle inte hålla i längden. 

Varför gillar jag inte detta med att åka buss då??

För det första, jag har ingen kontroll och får inte sköta sakerna (att köra, då vill säga) själv. Och en sak till som ligger på så gott som samma nivå som innan nämnt; tiderna. Inte hur lång tid det tar hemifrån Bollebygd till Sahlgrenska, för det är rätt ok ändå, utan tidtabellen. Som till större delen inte hålls. Morgonen, jovisst det följs okej, men inte på hemväg. Endast en gång har bussen kommit i tid alla dessa gånger jag åkt nu. Som mest har jag väntat 45 minuter för att den vart försenad (naturligtvis då jag stod där blindtarmsinflammation och det enda jag vill då var att komma hem..). Jag tycker det är sjukt dåligt!! Riktigt, riktigt kasst.

Och sedan kan vi ju ta upp hur bussarna fungerar... Emellanåt får man åka i en riktigt bra buss, men för det mesta är det något kasst med dem. Exempel: vindrutetorkare som gnisslar högfrekvent (inte då mot rutan utan i själva torkararmen) för varje tag, och detta skriker i öronen på ett högt, obehagligt sätt, så pass att man funderar på att hoppa av på närmsta hållplats för att vänta på nästa buss. Eller varför inte skumma ljud som skulle kunna tyda på något typ av varningssystem är i gång och varnar om att allt inte står rätt till. Eller så kan man hamna på en buss som skakar. Alltså skakar ordentligt. Dagens hemresa var minst sagt otrevlig, ringde mamma och kunde inte prata med jämn röst, utan det lät väl mest som att jag hoppade omkring. Man kan även hamna på en medeltida långfärdsbuss, där skylten fram på bussen inte lyser utan bussen måste komma riktigt nära innan man vet om det är rätt buss i morgonmörkret, för att sedan få sitta trångt på små, hårda säten och lyssna på ett motorljud som verkar tala om att motorn egentligen skulle vilja emigrera till motorernas eviga vila, samtidigt som att stoppsignalen vrålar ut ett hysteriskt illtjut a'la varningston-innan-en-sprängning eller liknande. Lovar att man nära på skiter på sig varje gång någon måste trycka på stoppknappen. På flera bussar verkar även värmesystemet vara satt ur funktion, senast i morse kom jag fram som en stelfrusen isbit, trots tjocka kläder.

Nog om det.

En annan sak som stör är medpassagerarna. Jo, de flesta är ok, med det finns undantag. Exempelvis hysteriskt högljudda tonåringar som så gott som flyttat in i sin mobil och sitter och så gott som ropar i luren och skrattar som om deras sista dag vore kommen. Man kan prata normalt så att inte halva bussen hör, jag lovar. Sedan är det dom gångerna det är fullt på bussen och det finns ett säte kvar och man ber om att få sätta sig på det, alltså måste den som sitter vid fönstret flytta på sin väska. Och man får till svar"-Njae..." och då kontrar jag med att det inte finns fler lediga platser och först då flyttas väskan. Av någon anledning är detta tonårstjejer de flesta gånger. Nästa gång slänger jag väskan i knät på människan och sätter mig utan att fråga. Vi har även gnälliga tantgrupper som väldigt tydligt talar om allt som är dåligt i livet, som inte faller dem i smaken. Fler exempel finns... 

Man får höra en hel del skit, ett axplock av man får höra är otroheststatusar, helgplaner, vilka killar som man bara måste satsa på, att en 17-åning öppnat en skönhetssalong som är stans bääääästa och kommer konkurrera ut aaaalla andra, och även hur en brasiliansk vaxning går till. I detalj.

Det finns saker som man inte vill höra, men omöjligt att undgå på en buss. Surt. 

Så är det. Den här lantisen vill inte åka buss på grund av detta. Men måste. Om det inte hade vart för alla irriterande bi-grejer hade det nog gått fint. Men det är ju just de som stör... Lantisen gillar lugn och ro. Så det så.

Lantisen gillar det lugna livet på landet...